tisdag 18 maj 2010

The true north strong and free

Om jag för åtminstone denna tisdagsnatt flyttar fokus från min C-uppsats - varför inläggsfrekvensen från min sida avtagit eller i princip avstannat denna månad - till bloggen så kan jag passa på att tipsa om det album som förmodligen kommer att placera sig överst vid min sammanställning av årets bästa album. Det är ju så att Kanada varit i farten igen och musiken därifrån rycker lite extra i vissa nerver inom mig.

För några dagar sedan så läckte Wolf Parades tredje fullängdare på nätet. Expo 86 heter albumet och består likt de andra av geniala melodier/ackord/riff/whatever och stökiga svängar mellan gitarr och synth, fast lite mer genomarbetat nu. Man brukar ju prata om att folk är så galna att de blir genier. Wolf Parades låtar är så osynk-Bjarne att inget annat är mer självklart. Vad är Beatles för några taktlösa gynnare liksom? Givetvis delar både Handsome Furs frontfigur, Dan Boeckner, och giganten bakom Sunset Rubdown, Spencer Krug, på sången och man hittar helt klart likheter med deras sidprojekt. Dans låtar är mer ryckigt syntiga medan Spencers fortsätter på det sagolika spår han påbörjade i min personliga favorit från fjolåret. Där har vi också en intressant aspekt. Förutsatt att Expo 86 toppar albumlistan vid årsskiftet så har Spencer som delaktig individ tagit hem förstaplatsen två år i rad. Jag förstår om ni inte bryr er märkvärt men för mig är det en monumental bedrift! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Han hade lätt varit mitt frikort om vi båda var homosexuella men det räcker inte, och nu diggar ingen av oss penis heller så...

Hur som helst, hela skivan finns uppe på YouTube så här får ni den låt som i mitt tycke är bäst, hittills ska tilläggas:

Wolf Parade - Cloud shadow on the mountain

Håller ni med? Är ni inte riktigt övertygade? Istället för att förgäves sitta och vänta på att Spotify ska få koll så kan ni dra hem hela albumet i mp3-format, tanki-tanki.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Kanadas nationalsång.


, , , , ,

måndag 10 maj 2010

Bättre än originalet!

För den som undrar om ITHMG-medlemmarna överlevde valborgsfestandet och/eller om vi kanske är för gamla för att dynga ner oss så kan jag meddela ett tveksamt ja på vardera fråga. Hur som helst, nu har vi en ny vecka att ta tag i och vi kan väl börja lite lätt.

För den som bott under en sten den senaste tiden så kan jag berätta att Lady GaGa befinner sig i Landet Lagom och det skapar ett mediauppbåd värdigt ett litet afrikanskt lands utplåning. Som sig bör enligt vissa, vedervärdigt enligt andra. Utbud och efterfrågan menar en tredje medan somliga frågar sig om det finns några alternativ? Nåväl, säga vad man vill om Lady GaGa och skvallerjournalistik men uppenbarligen har hon gjort något bra och så länge som hon tar medial uppmärksamhet från Green Day, Linkin Park, prinsessbröllop eller andra fekalievärdiga ting så är jag nöjd. Jag är inget fan av hennes musik men det är bättre än mycket annat. Dock finns det ju rum för bättring och nedan finner ni tre alternativ som Lady GaGa kunde ha valt om hon ville låta musiken tala istället för "showen":

Först har vi amerikanska Lissie som här gör en skönt minimalistisk version av Bad romance. Jobba lite på strängarna och trampa lite på en hi-hat och det blir rätt så jävla bra. Det ska dock tilläggas att det här kan vara den bästa låten Lissie fått fram.


Lissie - Bad romance
Högerklicka, spara-länk-som

Därefter ger vi oss in på Poker face och först ut har vi den magiske akustikern Orba Squara som nedan plinkar pokeransiktet fram till ett sprudlande leende. En slags variant på Sudda, sudda bort din sura min alltså.


Orba Squara - Poker face
Högerklicka, spara-länk-som

Vi sparar det sämsta till sist men likväl håller det högre nivå än den lättklädda blondinen. Poker face är återigen låten som gjorts om, denna gång av nordirländska Two Door Cinema Club som vanligtvis spelar en fartfylld och poppig indierock men som nu dragit ner på tempot en aning.


Two Door Cinema Club - Poker face
Högerklicka, spara-länk-som

Normalt sett så avskyr jag när någon hävdar att en cover är bättre än originalet - varför har jag dock lite svårt att argumentera för. Det har något med ordval och teoretisk omöjlighet att göra. Ett original är alltid ett original liksom. Däremot går det att göra andra versioner som tilltalar en mer - men i detta fall har jag inga invändningar. I stand corrected.

Ha det!
// Yeahns


, , , , , , ,