Utan större krusiduller och övrigt svammel (Carolina Gynning-poesi) så tar vi oss an de 25 album som i mitt tycke varit bäst året som avslutar detta millenniums första decennium. Det ska nämnas att de flesta placeringarna inte är gjutna i cement men så här känner jag just nu i alla fall:
1. Sunset Rubdown - Dragonslayer
Vid min halvårslista plockade Spencer Krugs sidprojekt (jämte Wolf Parade) hem en femteplats men nu har den alltså tagit sig ända upp till toppen. Därefter har jag näst intill lyssnat sönder plattan och även sett bandet live (vilket visade sig vara årets näst bästa spelning efter Bon Iver på WOW). Skivan är väldigt lätt att ta till sig trots att det flödar av underliga texter och experimentella melodier men allt sammansvärjs till genialitet och ger lyssnaren glad samt en känsla av frihet. Om albumet gör en lycklig låter jag dock Mats Wilander svara på.
2. The Clues - Clues
Detta album har bibehållit sin plats sedan halvårslistan och liksom ovan står finurligheten i centrum, dock utan samma glädjefulla melodier. Istället jobbar The Clues med mer progressiva metoder vilket ger låtar som är betydligt svårare att tycka om, men när man väl lagt manken till så fastnar varje rad.
3. Animal Collective - Merriweather Post Pavilion
Ettan från halvårslistan är nu trea (tappet beror på att jag numera ledsnar lite på all elektronika) men omdömet då kvarstår:
Det är sannerligen knepig musik de håller på med Baltimore-kvartetten (medlemsantalet varierar dock från skiva till skiva) och Olle Ljungström-citatet "Bland vissa är jag Gud, för andra bara oljud" går garanterat att applicera på bandet. Sedan millenieskiftet har de pumpat ut fullängdare och EP:s - alla med deras säregna experimentella musik - men det känns som att det är först nu som de har hittat rätt. M.P.P. är den första skivan som känns genuin och jämn och den innehåller inte alls samma toppar och dalar som deras tidigare släpp. Nu håller de sig istället inom ramarna - oftast på kanterna - och lyckas därför fånga lyssnaren i en euforisk lycka. Där man förr satt och svor åt att låtarna spårade ur så sitter man nu med ett leende på läpparna efter att melodierna vaggat en till harmoni. Det är fortfarande oerhört knepigt men lika enastående genialt!
4. Fontän - Winterwhila
De kanske börjar bli lite uttjatade här nu men jag anser fortfarande att göteborgsduon är världens bästa band som ingen känner till. Insvepande pop med gripande gitarrslingor som i stort sett är instrumentalt. Fontän i lurarna är som balsam för sinnet.
5. Local Natives - Gorilla Manor
På senare tid har jag blivit alltmer intresserad av folk-genren. Det är härligt med stämsång och mer runda harmonifyllda melodier. Local Natives framkallar allsång i den lilla ungkarlslyan.
6. Edward Sharpe And The Magnetic Zeros - From Below
Även här finner vi folkinslag men med ett betydande övertag av alternativ country. Det är klämkäckt och glatt med banjo helt enkelt.
7. Mumford & Sons - Sigh No More
Här har vi lite utav en blandning av de två föregående bara det att de istället för Staterna är ifrån London vilket ger det hela en annan dimension. Även fast de försöker så blir det inte amerikanskt och det är i detta fall positivt. Dessutom sitter sångaren inne på en riktig skön semisliten röst!
8. Makthaverskan - Makthaverskan
Årets rookie! Egentligen vet jag inte om plattan som helhet förtjänar en topp tio-plats men vissa låtar är helt fantastiska (närmare BD går inte att komma), och lägg därtill Majas makalösa pipa som får det att knottra sig på kroppen. På minuskontot hamnar de smått tonårsnaiva texterna och att vissa låttitlar - men inte låttexterna - är på svenska.
9. The Danks - Are You Afraid Of The Danks?
Tänk er en blandning av The Views debut (deras platta från i år är helt borttappad) och en gnutta av tidiga The Strokes så har ni ett hyfsat hum om The Danks. Fartfylld alternativ rock helt enkelt.
10. Mattias Alkberg - Nerverna
Alkberg har släppt ändelsen BD och numera gett sig in på rockabillyn och liksom allt annat som Matti fingrar vid så blir det über. Hans sätt att skriva texter känns igen även fast jag saknar de politiska inslagen som var en så stor del av hans tidigare skivor. Han känns inte lika förbannad längre och det är synd. Dr. Alban-synd.
11. God Help The Girl - God Help The Girl
Detta "band" har avhandlats tidigare här så det mesta är väl sagt. B&S-stjärnan Stuart Murdoch har gjort en musikal vars låtar är med på denna skiva. Det är vackert, finstämt och förvånande skönt att få höra Stuarts röst igen även fast han bara medverkar på ett par låtar.
12. Florence Valentin - Spring Ricco
Denna skiva recenserades av mig när den kom ut och vad som skrevs då står fast. Florence har mognat och skivan är en gedigen historia.
13. Fuck Buttons - Tarot Sport
Listans enda technoplatta och möjligtvis kom den lite väl högt upp men jag gillar den (såklart) och tycker att den är jämn och har ett skönt gung från början till slut.
14. The Pains Of Being Pure At Heart - The Pains Of Being Pure At Heart
Skön och fartfylld noisepop med inslag av shoegaze från det stora äpplet, varken mer eller mindre.
15. Babian - Fullproppad, Listtoppad, Livrädd Och Uppstoppad
Samhällskritiska texter som lockar fram leenden ackompanjerade av rivig punkrock och stundtals galna läten, alltsammans framfört på skånska.
16. [ingenting] - Tomhet, Idel Tomhet
De har blivit äldre, mer samspelta och troligtvis visare men jag tycker nog att de har blivit lite tråkigare. Deras förra platta Mycket Väsen För Ingenting håller jag oerhört högt, mycket tack vare att den då och då spårade ur lite. Årets album är mer välspelat och mognare vilket givetvis också är väldigt bra men det ger inte samma höjder.
17. Franke - Det Krävs Bara Några Sprickor För Att Skapa Ett Mönster
Här har vi tung och depressiv noiserockabilly med rundgång som ljuder i öronen och eftertänksam lyrik.
18. Animal Kingdom - Signs And Wonders
En väldigt jämn popskiva med en sångare vars röst fascinerar en.
19. It's A Buffalo - Don't Be Scared
Gladlynt alternativ rock med smått geniala gitarrslingor plattan igenom.
21. Reigning Sound - Love And Curses
Klassisk rock framförd av ett hyfsat erfaret band.
20. jj - jj n° 2
Vackert framförd och lugn sommarpop men jag tröttnar efter ett tag därav den låga placeringen.
22. Elenette - Neurosor
Träffsäkra texter och rytmiska melodier toppade med saxofon lät bra i början av året men blev lite tröttsamt i längden.
23. The Legendary Tigerman - Femina
Minimalistisk gitarrplinkarblues där de flesta låtarna framförs av kvinnoröster (därav skivnamnet). Några sköna covers på artister såsom Johnny Cash och Daniel Johnston låter sig även höras på plattan.
24. White Denim - Fits
Fartfylld psykedelisk rock av bandet som mycket väl kan sitta inne på världens bästa basist.
25. Grizzly Bear - Veckatimest
Sist men inte minst har vi de amerikanske indierockarna som har gjort ett väldigt bra album men problemet är att alla låtarna är snarlika och att man därför tröttnar fort på skivan. Nu låter det kanske lite väl negativt, så är det ju inte utan det är fortfarande en kanonplatta.
Så ser det alltså ut, enligt mig ska tilläggas. Det finns ett antal album som var med i gallringsprocessen som kanske borde ha fått en plats men inte just nu. Annars är jag väl hyfsat nöjd även fast jag känner att listan blev lite tunn fram emot slutet. Anmärkningsvärt är att de tre toppalbumena stämmer överens med min definition av indie, det vill säga annorlunda, säreget, experimentellt, självständigt, udda och så vidare. Nåväl, synpunkter?
Imorgon kommer jag förresten att bjuda på ett smakprov från vad 2009 hade att erbjuda i musikväg, det ni!
Ha det!
// Yeahns
1. Sunset Rubdown - Dragonslayer
Vid min halvårslista plockade Spencer Krugs sidprojekt (jämte Wolf Parade) hem en femteplats men nu har den alltså tagit sig ända upp till toppen. Därefter har jag näst intill lyssnat sönder plattan och även sett bandet live (vilket visade sig vara årets näst bästa spelning efter Bon Iver på WOW). Skivan är väldigt lätt att ta till sig trots att det flödar av underliga texter och experimentella melodier men allt sammansvärjs till genialitet och ger lyssnaren glad samt en känsla av frihet. Om albumet gör en lycklig låter jag dock Mats Wilander svara på.
2. The Clues - Clues
Detta album har bibehållit sin plats sedan halvårslistan och liksom ovan står finurligheten i centrum, dock utan samma glädjefulla melodier. Istället jobbar The Clues med mer progressiva metoder vilket ger låtar som är betydligt svårare att tycka om, men när man väl lagt manken till så fastnar varje rad.
3. Animal Collective - Merriweather Post Pavilion
Ettan från halvårslistan är nu trea (tappet beror på att jag numera ledsnar lite på all elektronika) men omdömet då kvarstår:
Det är sannerligen knepig musik de håller på med Baltimore-kvartetten (medlemsantalet varierar dock från skiva till skiva) och Olle Ljungström-citatet "Bland vissa är jag Gud, för andra bara oljud" går garanterat att applicera på bandet. Sedan millenieskiftet har de pumpat ut fullängdare och EP:s - alla med deras säregna experimentella musik - men det känns som att det är först nu som de har hittat rätt. M.P.P. är den första skivan som känns genuin och jämn och den innehåller inte alls samma toppar och dalar som deras tidigare släpp. Nu håller de sig istället inom ramarna - oftast på kanterna - och lyckas därför fånga lyssnaren i en euforisk lycka. Där man förr satt och svor åt att låtarna spårade ur så sitter man nu med ett leende på läpparna efter att melodierna vaggat en till harmoni. Det är fortfarande oerhört knepigt men lika enastående genialt!
4. Fontän - Winterwhila
De kanske börjar bli lite uttjatade här nu men jag anser fortfarande att göteborgsduon är världens bästa band som ingen känner till. Insvepande pop med gripande gitarrslingor som i stort sett är instrumentalt. Fontän i lurarna är som balsam för sinnet.
5. Local Natives - Gorilla Manor
På senare tid har jag blivit alltmer intresserad av folk-genren. Det är härligt med stämsång och mer runda harmonifyllda melodier. Local Natives framkallar allsång i den lilla ungkarlslyan.
6. Edward Sharpe And The Magnetic Zeros - From Below
Även här finner vi folkinslag men med ett betydande övertag av alternativ country. Det är klämkäckt och glatt med banjo helt enkelt.
7. Mumford & Sons - Sigh No More
Här har vi lite utav en blandning av de två föregående bara det att de istället för Staterna är ifrån London vilket ger det hela en annan dimension. Även fast de försöker så blir det inte amerikanskt och det är i detta fall positivt. Dessutom sitter sångaren inne på en riktig skön semisliten röst!
8. Makthaverskan - Makthaverskan
Årets rookie! Egentligen vet jag inte om plattan som helhet förtjänar en topp tio-plats men vissa låtar är helt fantastiska (närmare BD går inte att komma), och lägg därtill Majas makalösa pipa som får det att knottra sig på kroppen. På minuskontot hamnar de smått tonårsnaiva texterna och att vissa låttitlar - men inte låttexterna - är på svenska.
9. The Danks - Are You Afraid Of The Danks?
Tänk er en blandning av The Views debut (deras platta från i år är helt borttappad) och en gnutta av tidiga The Strokes så har ni ett hyfsat hum om The Danks. Fartfylld alternativ rock helt enkelt.
10. Mattias Alkberg - Nerverna
Alkberg har släppt ändelsen BD och numera gett sig in på rockabillyn och liksom allt annat som Matti fingrar vid så blir det über. Hans sätt att skriva texter känns igen även fast jag saknar de politiska inslagen som var en så stor del av hans tidigare skivor. Han känns inte lika förbannad längre och det är synd. Dr. Alban-synd.
11. God Help The Girl - God Help The Girl
Detta "band" har avhandlats tidigare här så det mesta är väl sagt. B&S-stjärnan Stuart Murdoch har gjort en musikal vars låtar är med på denna skiva. Det är vackert, finstämt och förvånande skönt att få höra Stuarts röst igen även fast han bara medverkar på ett par låtar.
12. Florence Valentin - Spring Ricco
Denna skiva recenserades av mig när den kom ut och vad som skrevs då står fast. Florence har mognat och skivan är en gedigen historia.
13. Fuck Buttons - Tarot Sport
Listans enda technoplatta och möjligtvis kom den lite väl högt upp men jag gillar den (såklart) och tycker att den är jämn och har ett skönt gung från början till slut.
14. The Pains Of Being Pure At Heart - The Pains Of Being Pure At Heart
Skön och fartfylld noisepop med inslag av shoegaze från det stora äpplet, varken mer eller mindre.
15. Babian - Fullproppad, Listtoppad, Livrädd Och Uppstoppad
Samhällskritiska texter som lockar fram leenden ackompanjerade av rivig punkrock och stundtals galna läten, alltsammans framfört på skånska.
16. [ingenting] - Tomhet, Idel Tomhet
De har blivit äldre, mer samspelta och troligtvis visare men jag tycker nog att de har blivit lite tråkigare. Deras förra platta Mycket Väsen För Ingenting håller jag oerhört högt, mycket tack vare att den då och då spårade ur lite. Årets album är mer välspelat och mognare vilket givetvis också är väldigt bra men det ger inte samma höjder.
17. Franke - Det Krävs Bara Några Sprickor För Att Skapa Ett Mönster
Här har vi tung och depressiv noiserockabilly med rundgång som ljuder i öronen och eftertänksam lyrik.
18. Animal Kingdom - Signs And Wonders
En väldigt jämn popskiva med en sångare vars röst fascinerar en.
19. It's A Buffalo - Don't Be Scared
Gladlynt alternativ rock med smått geniala gitarrslingor plattan igenom.
21. Reigning Sound - Love And Curses
Klassisk rock framförd av ett hyfsat erfaret band.
20. jj - jj n° 2
Vackert framförd och lugn sommarpop men jag tröttnar efter ett tag därav den låga placeringen.
22. Elenette - Neurosor
Träffsäkra texter och rytmiska melodier toppade med saxofon lät bra i början av året men blev lite tröttsamt i längden.
23. The Legendary Tigerman - Femina
Minimalistisk gitarrplinkarblues där de flesta låtarna framförs av kvinnoröster (därav skivnamnet). Några sköna covers på artister såsom Johnny Cash och Daniel Johnston låter sig även höras på plattan.
24. White Denim - Fits
Fartfylld psykedelisk rock av bandet som mycket väl kan sitta inne på världens bästa basist.
25. Grizzly Bear - Veckatimest
Sist men inte minst har vi de amerikanske indierockarna som har gjort ett väldigt bra album men problemet är att alla låtarna är snarlika och att man därför tröttnar fort på skivan. Nu låter det kanske lite väl negativt, så är det ju inte utan det är fortfarande en kanonplatta.
Så ser det alltså ut, enligt mig ska tilläggas. Det finns ett antal album som var med i gallringsprocessen som kanske borde ha fått en plats men inte just nu. Annars är jag väl hyfsat nöjd även fast jag känner att listan blev lite tunn fram emot slutet. Anmärkningsvärt är att de tre toppalbumena stämmer överens med min definition av indie, det vill säga annorlunda, säreget, experimentellt, självständigt, udda och så vidare. Nåväl, synpunkter?
Imorgon kommer jag förresten att bjuda på ett smakprov från vad 2009 hade att erbjuda i musikväg, det ni!
Ha det!
// Yeahns
Skiljer sig en del från min men du har fått med väldigt många bra skivor och det är några jag inte hört så får allt ta och kolla upp dem.
SvaraRaderaJodå, är det något du inte hittar så säg till!
SvaraRaderaDin lista hittar jag förresten inte längre.
http://recidiv.se/topp-25.html
SvaraRaderaKommer ligga synliga länkar senare. Håller på att fixar lite nu så. Laddar ned Edward Sharpe nu, men går rätt segt får väl se om jag hinner få ned den i år!
Gott nytt år!