Märkt för livet

1 000 kronor fattigare är jag precis hemkommen från Buzzstop 28 med en purfärsk tatuering:

Snygg va? En femhunka per nylle är inte så illa! Nej det där känns inte riktigt som min stil eller? Men fatta vilket dille man måste ha på inredningsprogram om man låter porträttera en hitte på-homo och en man vars favorituttryck är "Har det brunnit i skallen på dem?" (2.58 in i klippet). Det ryktas att den här snubben har Simon och Thomas på vardera skinka också...

Skämt åsido så går jag numera runt med följande på höger skuldra:

Så här såg det alltså ut ungefär tre minuter efter att Felicia lekt färdigt. Texten är lite ojämn nu beroende på svullnaden och kommer att räta ut sig allt eftersom den gått ner (även fast jag ändå gillar den i nuvarande skick) och likaså kommer övergången vid den svartes arm att bli jämnare när färgen lagt sig. Just nu är jag grymt nöjd trots de små ångestattackerna som slog mig på bussen hem. Vad tycks?

Ni som inte vågar tatuerare er på grund av rädslan för smärta kan jag lugna, det är mycket värre att gå till tandläkaren och då vantrivs inte jag särskilt mycket i tandläkarstolen. Ibland kändes det som att bli riven men för det mesta kändes det inte alls och fram emot slutet var det nästan skönt.

Just det här motivet har jag haft i tankarna det senaste halvåret men att jag någon gång skulle gadda mig har jag vetat om ända sedan jag som liten gosse satt bakom min överarmsmärkta far på hans dåvarande Harley Davidson Electra Glide. Gubbarna känner ni igen från MAD-serien Spy vs Spy skapad 1961 mitt under Kalla Kriget. Serien är cool men ingen favorit utan gubbarna ska gestalta min förmåga att alltid vara antingen... eller... Jag ville ha två motpoler som inte var Yin och Yang, det känns lite CD. Texten har ungefär samma innebörd och är en omgjord version av citatet "They live black and white in a world of color" som någon kanske känner igen från The Hives live-DVD Tussels In Brussels?

I drygt en timme blev jag pumpad med bläck, nu sitter det där för resten av livet. Det känns oerhört bra och oavsett vilket så kunde det ha varit värre. Mycket värre.

Ha det!
// Yeahns

Heja Sverige friskt humör

Tidigare skrev jag att jag höll på att lista de 25 bästa svenska låtarna utgivna efter millennieskiftet och berättade lite om svårigheterna med arbetet. Det blev ingen topp 25-lista. Inte heller en topp 50-lista. Däremot så blev det en topp 50-samling! Det föreföll sig nämligen så att jag bemötte oerhörda krämpor när jag skulle rangordna låtarna så det fick bli en samling istället och då har jag istället bara några utslag att brottas med.

Jag känner mig fortfarande inte bekväm med samlingen men för att få det hela ur huvudet så får den bli som den är. Givetvis präglas den mycket av 2009 då jag inte hunnit att "tröttna" på de låtarna ännu men jag har försökt att se det ur ett längre perspektiv. Jag har också försökt att få med så många olika artister som möjligt (annars skulle listan i princip enbart bestå av Håkan) men några artister fick ändå lov att ta med sig två eller fler låtar, de är bättre än andra helt enkelt. Annars så är det väl inte så mycket mer att tillägga förutom att jag gjort två undantag för bob hund-låten (låten gjordes i början av 90-talet men finns med på ett album från 2002) samt BD-låten (inte deras bästa låt på långa vägar men BD måste vara med) som finns med bara för att jag ville få med dem. Kanske att The Legends skulle fått komma med också men det blev trångt mot slutet. Samlingen är för övrigt garanterat TTA-fri!

Jag skulle kunna lämna er med en redogörelse samt en kortare motivering för varje låt här på bloggen men så kom jag på den briljanta idén att ge hela samlingen till er! Så här har ni alla 50 låtar (plus en bonus som jag bara kände för att slänga med, gissa vilken!) i en rar-fil, bara att klicka hem! De flesta låtarna sitter ni nog inne på redan men ni kan nog hitta en hel del annat gött. Jag får väl också passa på att dra till med en sådan där "Disclaimer"; syftet är inte att sprida musik och/eller att förstöra för artister utan för att tipsa andra så att de senare kan skutta iväg till skivbutiken. Om nu någon ändå tar illa vid sig så är det bara att höra av sig så förstör jag länken ögonaböj!

Förslagsvis gör ni en spellista av samlingen. Min lista har samma namn som detta inläggs rubrik. Mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns

Can't buy me love

I en del del produktioner som på ett eller annat sätt visas på tv så erbjuds födelsebarnet en glädjeflicka dagen till ära av sina vänner eller av sin far. Jag fick ingen hora och är väl ganska så nöjd med det, däremot blev jag erbjuden i somras!

Det var när jag och några vänner skulle gå på lokal som två äldre och något slitna kvinnor tog kontakt när vi svängde höger från Hvitfeldsplatsen till Rosenlundsgatan (som är Göteborgs "nya" horgata nu sedan Andra Långgatan börjat reda upp sig. Lustigt nog så ligger den vid Feskekôrka så det finns gott om torsk). Vi nickade artigt men fortsatte att gå vidare mot Rio Rio. I alla fall så har jag funderat lite på det; är det en bra eller dålig sak att en prostituerad försöker göra sig en hacka på mig? Ser jag ut som en kille som behöver betala för sig? Ser jag ut att ha pengar? Eller beror det snarare på att jag är så snygg att de bara måste ligga med mig? Kanske hade jag fått det gratis? Verkar jag ha en skön kuk? Tjae jag vet inte, eller så är de som alla pärmfleppon som tror att man vill byta el-avtal bara man går på stan.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är låt från The Beatles.

Three is the magic number

Ni har säkert hört talas om att musiktidningen Novell bett ett antal personer med "koll" på musik och kultur att lista detta millenniums 100 bästa låtar, det vill säga de bästa låtarna utgivna efter 1999 års slut. Alla inkomna listor har sedan sammanställts och resultatet publiceras på sidan Nollnolltalet.se. En låt varje dag sedan den 23 september ända fram till nyår blir lika med hundra. Naturligtvis är det ett idiotiskt projekt av uppenbara skäl men det är också lika intressant, och även fast jag frestas över tanken att göra en egen lista så lämnar jag det därhän. Jag bryter ju ihop bara jag ska bränna en skiva till päronens bilar.

Dock har jag inte helt stått tillbaka för frestelsen men jag har gjort en ganska avsevärd förändring; att lista de 25 bästa svenska låtarna post 2000! Låtarna ska rankas efter dels hur bra de är och dels efter hur mycket de betyder för mig på ett känslomässigt plan. Även detta är för mig en överväldigande uppgift och nu sitter jag med en lista på 53 låtar. Ska jag köra en topp 50? Vilka ska då bort och hur i helvete ska jag kunna ranka 50 helt underbara låtar? Vi får se hur det går och om jag överlevt denna pärs så dyker väl resultatet upp här, i annat fall inte. Det känns annars sådär att blanda bakfylleångest med beslutsångest och till råga på allt så fyller jag år imorgon, två plus två.

Det sägs att alla goda ting är tre och därför känns det förjävligt att spendera den sista dagen jag är två plus ett med samvetskval. Bakfylleångest, beslutsångest och åldersparanoia. Tre gånger ångest. Alla goda ting är tre.

Ha det!
// Yeahns

Ingen rockmusik kan nå'nsin va' blå

Nyligen avslutades den fjärde och sista delen av Peter Birros (han som är mest känd för att hans lillebror är en språkligt begåvad (fotbolls-)tyckare som "kommit ut" som alkoholist) prisbelönade serie Upp Till Kamp på min dator, och som vanligt när man nått en series slut så känner man sig tom. Serien utspelar sig i Göteborg åren 1965-1976 och följer främst fyra ungdomars framsteg och bakslag i livet. Det är en problematisk tid där många tvingades till att välja mellan politiska ideal och karriär, en tid fylld av strejker, demonstrationer och politiska konflikter.
Det är en oerhört välgjord serie som ni alla bör se på ett eller annat sätt, för det kan vara den bästa tv-serie som gjorts någonsin i Sverige. Den enda kritik jag har är att den är inkonsekvent med svartvitt och färg samt att musikutbudet är lite tunnt (det fanns till exempel betydligt fler proggband än Nationalteatern - som till viss del inte ens är ett äkta proggband - på den tiden).

Annars så är just tidsperioden 65-76 en period som fascinerar mig. Det verkar härligt på något sätt att glida runt i långt hår, lyssna på bra musik och peka finger åt etablissemanget. Även fast jag inte delar dåtidens politiska åsikter (åtminstone inte till fullo) så gillar jag att folk verkligen brydde sig på den tiden. Det fungerade inte att gå runt och vara likgiltig för då fick man skit. Man vårdade om varandra och om demokratin och det är väl mycket på grund av de protester som människor gjorde då som vi har det så pass bra som vi har det idag.

Upp Till Kamp har också en MySpace innehållandes några låtar som spelades i serien!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är ett citat ur låten Ingen så blå av Parker Lewis som jag berättat om tidigare.

Think of the words

I väntan på att Lagerbäck ska avgå (jag gillar honom eftersom han skiter i vad alla andra tycker men det kan vara bra med lite nya idéer och framförallt en bättre matchcoach) så kan jag lika gärna blogga lite och idag tänkte jag vara lite petig, lite språkextremhöger.

På måndagens föreläsning - som i vanlig ordning bestod av en PowerPoint-presentation och lite utvecklande jidder - bevittnade jag en uppmaning på en slide som jag ställer mig ytterst tveksam till. Uppmaningen löd "Tänk efter före!". Med de orden menade alltså min föreläsare (som jag i övrigt inte har några klagomål på) att vi studenter skulle tänka på vilken referenslitteratur som är relevant innan vi börjar att plöja igenom en massa Kalle Anka-tidningar i jakt på träffsäkra citat till vår C-uppsats. Det är rätt självklart men med tanke på somliga kurskamraters förmåga att dra egna slutsatser så är det väl bäst att vara på den säkra sidan. Nu var det dock inte begåvningsreserven i min klass som var ämnet för dagen utan ovan nämnda uppmaning; "Tänk efter före!"

Det är inte uppmaningens betydelse jag har problem med utan ordvalen efter och före. I vanliga fall står ju de i motsatsförhållande till varandra och det är just därför som jag har svårt att acceptera dem efter varandra precis som på-under, framför-bakom, AIK-ödmjuk och till-från. Det går liksom inte ihop! En petitess kan tyckas men rätt ska vara rätt.

Varifrån kommer uttrycket "tänk efter" förresten? Tyckte någon att alternativen "tänk till" och "tänk ordentligt" inte räckte till, att folk blev tunnhåriga av allt kliande så det var helt klart tvunget att slänga in ytterligare en version för att räta ut alla frågetecken? Jobbigt för Regaine i så fall.

Ordagrant betyder "tänk efter" snarare att man ska tänka efter en handling, och visst det är bra att reflektera men det är väl ännu bättre om man tänker innan eller före? När, hur, varför blev efter synonymt med innan? Finns det någon historisk/deskriptiv lingvist där ute i etern?

Varför behöver vi ens ett förstärkelseord efter tänk? Är det så att om man bara säger "Tänk!" till en person så tänker den bara lite halvdant och bryr sig inte riktigt men om man istället utmynnar "Tänk efter!", ja då jävlar ska det funderas och så serveras bränd kola efteråt. Jag är kritisk och som självutnämnd minimalist så är jag emot allt onödigt krims-krams. Det är väl bara att tänka så mycket man förmår - alltid? För i helvete!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en trevlig låt från det halvdana bandet I Am Your Autopilot.

Goddag Yxskaft!

I över ett år har jag prenumererat på ortens egen tidning GP. Det är sällan som jag hittar något intressant att läsa och ännu mer sällan blir jag förbluffad över hur välskrivna artiklarna är (ändock långt bättre än Aftonbladet och dess konkurrenter) men för 75 kronor per månad så kan tidningen med sina regionala nyheter stundtals vara ett trevligt inslag i vardagen. Om inte annat så skramlar jag väl ihop några vuxenpoäng..? Men nu är det inte GP's anti-Blåvittpropaganda eller de till synes bakbundna journalisterna som jag ska prata om utan hur de behandlar sina reklamationer.

Normalt så levereras GP varje tidig morgon - med undantag för några superhögtidsdagar - till min dörr så att jag varje dag kan ta del om bilbränder på Hisingen eller i Bergsjön, turerna kring pariserhjulet och vilka geléhallon som är godast, men så finns det avvikelser. Ibland får jag inte min tidning. Idag var en sådan dag.

Det har hänt förr (cirka 10 gånger) så det var ingen direkt chock när jag i morse gläntade på dörren för att plocka in pappret med trycksvärta. Varför tidningsbudet sket i mig idag kan jag bara spekulera i men jag gissar på kidnappning. I vilket fall som helst så kan då jag som prenumerant surfa in på gp.se (ni vet det här Internet med www och grejer), klicka på några knappar och sedan deklarera att jag denna dag är utebliven tidning. Lika smidigt som en rysk gymnast! I kompensation förlänger GP min prenumeration med en dag utan kostnad och lovar även att budet ska få en avhyvling. Är inte det fantastiskt? Jag kan alltså idag försäkra mig om att få ta del av framtidens information i en dag trots att jag avslutat min prenumeration. Jag ser verkligen fram emot att just den dagen få ta del av en tidning som jag inte längre vill ha och läsa om det just då aktuella. Kanske testar GP-Konsument bläckpennor?

Hur jag ska kunna ta del av det nyhetsflöde som jag idag betalat för berättar dock inte GP någonting om. Om jag ska få den tidning som jag är berättigad till så får jag väl helt enkelt gå och köpa den. 15 kronor går den på, det vill säga en femtedel av min månadsprenumeration.

Ett system som är utformat av idioter blir per automatik idiotsäkert, eller?

Ha det!
// Yeahns

Fyllepoesi?

Likt årets alla andra söndagar så vaknar jag upp med en lätt huvudvärk och trötta ögon. Den här gången vaknade jag dock i min soffa. Hur som helst, i och med dagens teknologi så är det lätt att sprida sitt budskap till världen och att göra bort sig (själv brukar jag fylle-kommentera på bloggar. Ofta med en lite dryg ton även fast allt jag vill är att berömma skribenten) så det var med ångest, rädsla och vemod som jag fipplade fram min utkorg på mobilen. Lyckligtvis hittade jag inget allvarligare än några tvivelaktiga meningsuppbyggnader (eller om jag raderade det värsta på vägen hem, vilket är otroligt smart om man inte vill förvarna sig om kommande eventuellt prekära situationer). Jag fann dock ett sms som jag under gårdagskvällen ansåg vara så fenomenalt formulerat att jag nästan kissade i byxan. Raden löd:

Hellre full bland pack än packad bland fyllon

Det är alltså en variant av de där "Hellre än"-uttrycken såsom "Hellre en rövare i poolen än en polare i röven" eller "Hellre en back i hallen än ett hack i ballen" och igår fann jag det så genialt (uttalas [jenialt] om man heter Robert Perlskog) att jag Svenska Akademien borde tillbedja mig. Raderna innehåller allt; humor, finess, djup, alkohol och framförallt ord. Idag ifrågasätter jag dock mitt fylle-jag för vad betyder det ens? Att man hellre vistas berusad i otrevligt sällskap än att vara den mest brakladdade bland a-lagare? Jag är osäker på dess innebörd. Kanske någon läsare med annat än bilder på Tony Irving bakom pannbenet har något förslag?

Medan ni funderar så kan ni ju alltid lyssna på två bra låtar vettja!


Hallelujah The Hills - Blank passports


Legendary Tigerman - Life ain't enough for you

Ha det!
// Yeahns

Rak som en pil

Är det bara jag eller blir man oerhört trött i huvudet av blåst och regn i ur och skur? Hur som helst så blir undertecknad det - vilket kanske syns på bloggen - och i väntan på en utvilad hjärna, skrivlust och/eller fysisk anpassning så dränker jag mitt sinne med den i mitt tycke bästa låten just nu; Parker Lewis med Love Antell - Ingen så blå.

Det var den fina bloggen Kamratskap Rock som först gjorde mig medveten om låten men det är först nu när höstmörkret anlänt som jag tagit mig tid att lyssna. EP'n innehållandes ovan nämnda kärleksförklaring till rött heter Rak Som En Pil och släpptes den 16 september av skivbolaget Mad For It - vilket är ännu ett av de här sköna små prestigelösa bolagen som gärna delar med sig av sin musik - och finns att dra hem i sin helhet här. Parker Lewis som egentligen lyder under namnet Emil Johansson har på denna EP fått hjälp av ingen mindre än hela Sveriges Love Antell (de har ju blivit rätt stora i år Florence Valentin och det är också deras största nackdel; att så många - som egentligen inte bryr sig - gillar dem) och samarbetet låter fantastiskt! Så i väntan på bättre tider, gräv ner er i rödfärgad misär.

Ha det!
// Yeahns

Jag trodde att jag hade tid

Ännu ett fantastiskt avsnitt av K Special har gått till ända. Denna gången handlade var det Broder Daniel som stod i ljuset och då särskilt avskedskonserten - för både BD och Anders Göthberg - på Way Out West 2008. Bandet pratar om sig själva, sin syn på musik och självklart om Anders som tragiskt beslöt sig för att hoppa den 30 mars förra året. Programmet visar blandade klipp från konserten, bandets vardag och givetvis piercade pandor med tårar i ögonen. Det är vackert, emotionellt och framförallt sorgset.
Medan Henrik Berggren vandrar längs Andra Långgatan spelas Happy people never fantasize och för en timme fantiserade jag inte. Jag mindes. Gåshud.

Klippet dyker väl upp i det närmsta på SVT Play och lär väl finnas där i några månader. Passa på att se det!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från en av Henriks monologer när han pratar om Anders i programmet.