The true north strong and free

Om jag för åtminstone denna tisdagsnatt flyttar fokus från min C-uppsats - varför inläggsfrekvensen från min sida avtagit eller i princip avstannat denna månad - till bloggen så kan jag passa på att tipsa om det album som förmodligen kommer att placera sig överst vid min sammanställning av årets bästa album. Det är ju så att Kanada varit i farten igen och musiken därifrån rycker lite extra i vissa nerver inom mig.

För några dagar sedan så läckte Wolf Parades tredje fullängdare på nätet. Expo 86 heter albumet och består likt de andra av geniala melodier/ackord/riff/whatever och stökiga svängar mellan gitarr och synth, fast lite mer genomarbetat nu. Man brukar ju prata om att folk är så galna att de blir genier. Wolf Parades låtar är så osynk-Bjarne att inget annat är mer självklart. Vad är Beatles för några taktlösa gynnare liksom? Givetvis delar både Handsome Furs frontfigur, Dan Boeckner, och giganten bakom Sunset Rubdown, Spencer Krug, på sången och man hittar helt klart likheter med deras sidprojekt. Dans låtar är mer ryckigt syntiga medan Spencers fortsätter på det sagolika spår han påbörjade i min personliga favorit från fjolåret. Där har vi också en intressant aspekt. Förutsatt att Expo 86 toppar albumlistan vid årsskiftet så har Spencer som delaktig individ tagit hem förstaplatsen två år i rad. Jag förstår om ni inte bryr er märkvärt men för mig är det en monumental bedrift! Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det. Han hade lätt varit mitt frikort om vi båda var homosexuella men det räcker inte, och nu diggar ingen av oss penis heller så...

Hur som helst, hela skivan finns uppe på YouTube så här får ni den låt som i mitt tycke är bäst, hittills ska tilläggas:

Wolf Parade - Cloud shadow on the mountain

Håller ni med? Är ni inte riktigt övertygade? Istället för att förgäves sitta och vänta på att Spotify ska få koll så kan ni dra hem hela albumet i mp3-format, tanki-tanki.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Kanadas nationalsång.


Musik, Indie, Kanada, Wolf Parade, Bäst, Expo 86

Bättre än originalet!

För den som undrar om ITHMG-medlemmarna överlevde valborgsfestandet och/eller om vi kanske är för gamla för att dynga ner oss så kan jag meddela ett tveksamt ja på vardera fråga. Hur som helst, nu har vi en ny vecka att ta tag i och vi kan väl börja lite lätt.

För den som bott under en sten den senaste tiden så kan jag berätta att Lady GaGa befinner sig i Landet Lagom och det skapar ett mediauppbåd värdigt ett litet afrikanskt lands utplåning. Som sig bör enligt vissa, vedervärdigt enligt andra. Utbud och efterfrågan menar en tredje medan somliga frågar sig om det finns några alternativ? Nåväl, säga vad man vill om Lady GaGa och skvallerjournalistik men uppenbarligen har hon gjort något bra och så länge som hon tar medial uppmärksamhet från Green Day, Linkin Park, prinsessbröllop eller andra fekalievärdiga ting så är jag nöjd. Jag är inget fan av hennes musik men det är bättre än mycket annat. Dock finns det ju rum för bättring och nedan finner ni tre alternativ som Lady GaGa kunde ha valt om hon ville låta musiken tala istället för "showen":

Först har vi amerikanska Lissie som här gör en skönt minimalistisk version av Bad romance. Jobba lite på strängarna och trampa lite på en hi-hat och det blir rätt så jävla bra. Det ska dock tilläggas att det här kan vara den bästa låten Lissie fått fram.


Lissie - Bad romance
Högerklicka, spara-länk-som

Därefter ger vi oss in på Poker face och först ut har vi den magiske akustikern Orba Squara som nedan plinkar pokeransiktet fram till ett sprudlande leende. En slags variant på Sudda, sudda bort din sura min alltså.


Orba Squara - Poker face
Högerklicka, spara-länk-som

Vi sparar det sämsta till sist men likväl håller det högre nivå än den lättklädda blondinen. Poker face är återigen låten som gjorts om, denna gång av nordirländska Two Door Cinema Club som vanligtvis spelar en fartfylld och poppig indierock men som nu dragit ner på tempot en aning.


Two Door Cinema Club - Poker face
Högerklicka, spara-länk-som

Normalt sett så avskyr jag när någon hävdar att en cover är bättre än originalet - varför har jag dock lite svårt att argumentera för. Det har något med ordval och teoretisk omöjlighet att göra. Ett original är alltid ett original liksom. Däremot går det att göra andra versioner som tilltalar en mer - men i detta fall har jag inga invändningar. I stand corrected.

Ha det!
// Yeahns


Lady GaGa, Musik, Cover, Lissie, Orba Squara, Two Door Cinema Club, Bad romance, Poker face

Hylla fylla!?

Egentligen hade jag tänkt skriva något om att jag inte förstår innebörden av Valborg och dess närmast obligatoriska svinerifester men då tiden runnit iväg snabbare än jag trott så gör jag en kovändning och publicerar istället ett klipp och två låtar dagen till ära. Viss stolthet har jag sväljt men det blev lättast så.

Först ut har vi en snubbe som anser att utdragna förfester är överskattat, hyvää:


Därefter ger vi oss in i musikens värld och låter Jävlaranamma berätta om sina prioriteringar...

Jävlaranamma - Surt sa' räven

...vilket mycket väl kan leda till en hotellvistelse utan varken minibar, telefonväckning eller rumsservice:

Virtual Voices - Hotell B52

De sistnämnda är faktiskt från ITHMGs hemtrakter vilket är både smickrande och avskyvärt. De har också en hel del låtar på Spotify vilket gör mig helt förundrad; hur kan Spotify missa mycket av den senaste musiken - som inte spelas på RIX FM - men låta diverse obskyra lokalband utgöra en del av deras bibliotek?

Ha det!
// Yeahns


Valborg, Fylla, Fylleromantisering, Alkohol, Fest, Jävlaranamma, Virtual Voices

Ring, ring, why don't you give me a call?

22 april, torsdag: Telefonen ringer och fem minuter senare är jag uppbunden i ett år.
28 april, onsdag: Telefonen ringer och tjugo minuter senare är jag uppbunden i två år.
Vad är det som har hänt med mig?

Om inte det framgick så har jag accepterat två anbud från telefonförsäljare inom en vecka. Jag som normalt brukar lyssna vänligt på deras erbjudande men sedan tacka nej och förklara att jag föredrar att i lugn och ro sondera bland alternativen och därefter ta kontakt med företaget i fråga. Jag ser mig som en medveten konsument som vet vad jag vill ha och när jag väl bestämt mig så ser jag till att mitt val är det bästa för mig och min budget. Men nu har jag alltså inom en kort period lagt mina vanliga inköpsrutiner åt sidan för att bara ta emot och svälja som 10-årig korggosse. Jag känner mig smutsig, äcklig och vanhedrad. Jag hade säkert slagit till på en säck med fiskhuvuden om säcken var snygg och om jag inte bara fick ett utan två snören att knyta ihop säcken med. Det enda som gläder mig är att jag riktigt kunde höra hur glada försäljarna blev. Jag kunde nästan höra hur de efter samtalet skulle glida in hos detaljisten, greppa första bästa fläskfilé och lyxa till det med en flaska rött tack vare provisionen de får för mig. Ikväll får det bli annat än mac'n'cheese!

Jag har verkligen inget emot telefonförsäljare. Förmodligen så är det deras sista utväg liksom. Jag har svårt att tro att de trivs med att ringa och störa folk i deras fritid för att kränga varor så det är bara skitnödigt att vara otrevlig. Dock skulle jag aldrig kunde leva med mig själv om jag påbörjade eller ens uppmuntrade andra till den karriären, så likväl kvarstår det personliga nederlaget; jag har blivit en yrkesgrupp jag föraktars våta dröm.

Ha det!
// Yeahns

Apropå svälja och ta emot så bör ni veta var rubriken kommer ifrån.


Personligt nederlag, Telefonförsäljare, Konsumtion

En förlåtande rockskiva

På grund av orkeslöshet och tidsbrist - Champions League snart - så får det bli en hederligt bäst just nu-inlägg med en YouTube-video och en liten förklarande text. Duger inte det så uppmanas du att surfa vidare!


Broken Social Scene - Sentimental x's

Detta kanadensiska "superband" - bestående av inte mindre än 19 mer eller mindre aktiva medlemmar - släpper den 4 maj sitt fjärde album Forgiveness Rock Record, vilket har funnits tillgängligt på Internet i en dryg månad nu och det finns även att strema i sin helhet på bandets officiella hemsidor. Hur som helst så är det en härlig resa i den där speciella indierocken som bara nordamerikanska band verkar kunna uppnå. Ibland är det bara skön rock, emellanåt spårar de ur lite grann och stundtals lyfter de musiken med elektroniska inslag. Oavsett vilket så är det alltid bra men ibland lite mer än bra, snudd på osannolikt men så är de ju från Kanada också.

Ha det!
// Yeahns


Broken Social Scene, Musik, Indierock, Kanada

Supply and demand

Skynda att fynda!

http://www.tradera.com/Min-gamla-miniraknare-anvand-almancka-auktion_280403_111000959

/Albertazzi

You play in dirt, you get dirty

Ni vet hur man känner sig när man prövar på något fysiskt ansträngande som man inte gjort på ett tag? Helt plötsligt verkar kroppen ha fått muskler på okända ställen och träningsvärken sitter i flera dagar. Ungefär så känner jag nu fast då på ett emotionellt plan. Jag har känslomässig träningsvärk.

Alldeles nyss avslutade jag nämligen den femte och sista säsongen av The Wire. Nu är mitt tv-liv i princip slut. Det kommer aldrig någonsin att göras en serie som ens snuddar vid samma briljans så varför fortsätta? Jag kommer bara att bli besviken. Aldrig förr har någonting väckt liv i så många känslor inom mig; håglöshet, besvikelse, ilska, frustration, glädje, lycka (observera att det är ett kommatecken och inte ett likhetstecken där), lugn, spänning, förvåning, avsky, obehag, välbefinnande och allt däremellan. Jag vet att jag inte borde påverkas så mycket av en - relativt - fiktiv produktion. Jag försöker att distansera mig och intala mig att känslointrycken blott är chimära men det går inte. Allt känns så verkligt, så nära och så äkta att det inte går att ignorera det, som om man nu ville det.

Det finns så mycket som är bra med serien men det som fängslar mig mest är hur besvärlig den är att titta på. Med den invecklade handlingen och alla karaktärerna kräver serien att tittaren konstant är engagerad och uppmärksam för att helheten ska förstås, och tro mig det vill man. Det är då som serien verkligen etsar sig fast i en och får en att reflektera över ens värderingar och syn på livet. Världen är som myrornas krig. Samhället och individen kämpar för att göra världen till en bättre plats. Reformer genomförs och tillfälligt lindras bekymren men ny röta uppstår och i slutet vinner alltid det mörka. Eller som karaktären Prez uttrycker det: "No one wins, one side just loses more slowly".

Här får ni ett klipp där Avon Barksdale förklarar hur hopplöst och meningslöst livet kan vara, eller är om så önskas:


Ha det!
// Yeahns

Rubriken är även det ett citat från The Wire, denna gång från huvudpersonen McNulty.


The Wire, Bäst, Kvalitet, Serie, Verklighet, Äkta, Genialt, Känslor

Face for the radio

Börjar det inte bli väldigt tröttsamt med alla dessa morgonradioprogram som sänds på tv? Vakna!, RIX MorronZoo och snart drar TV6 igång med Rivstart, det ena mer livat än det andra. Alla kör de på samma koncept; två killar och en tjej som alla agerar som om de nyss tagit amfetamin och har en nyårsraket i röven. Det tjoas och det stojas. Någon speedad gäst kommer dit och berättar roliga historier och har kanske sex med dockor. Alltsammans för att man som lyssnare och tittare ska lockas till skratt och få en bra, glädjefull och fartfylld start på dagen, ungefär som en Red Bull-vodka och ett YouTube-klipp ska fungera på förfesten. Synd bara att det är så tradigt med folk som YouTubear på förgalajet och morgonradio fungerar likadant. Vad hände med radioansikte liksom? Jag avskyr det. Jag fungerar tvärtom.

Ge mig istället något riktigt deprimerande, något så nedstämt och ledsamt att man blir alldeles grå inombords. Låt någon få berätta om hur det är att vara HIV-positiv. Ge mig snyfthistorier om det hopplösa livet som paranoid stafettlöpare. Låt lärarna på Örebros kommunala musikskola berätta om sitt hopplösa arbete. Ge mig en utläggning om hur det är att vara 35 år och singel i Sveg. Låt Sparven berätta om sitt liv som bajare eller ge en frustrerad småbarnspappa med spya på axeln mikrofonen i en timme. Det är först då som jag kan bli pepp; när jag får höra om andras misär så inser jag att min egen tillvaro inte är så dålig utan ändå helt okej. Det är förmodligen därför som Helg igen är så förbannat bra.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av The View.


Morgonradio, Morgon-tv, Depression, Misär, Lycka

Thunderstruck

När ITHMG sammanställde en lista på världens åtta bästa länder så kom Island bara på sjätte plats. Då tyckte jag att de förtjänade bättre, nu tycker jag fortfarande samma sak. Jag har alltid gillat när det lilla ger sig på det stora - något som Albertazzi deklarerat tidigare - och just nu finns det inget land som bättre exemplifierar en omogen finne på skinkan.

Island - detta land som bokstavligt talat består till en tredjedel av is - var ett utav de grymma länderna som på vikingatiden cruisade runt på haven och muckade med allt och alla. De var små och de var kaxiga, som någon slags 800-talsmotsvarighet på Calle Schulman. Men sedan åkte Harald Hårdråde på däng vid Stamford Bridge och vips blev det ohett att dricka mjöd, att fläta skägget och att bära hjälm. Det känns som att islänningarna tog det hårdast. De är inte bäst på något men då fick de i alla fall respekt och det är förmodligen därför de knappt utvecklat språket sedan dess, som ett slags minne av forna glansdagar. Så vad göra? Jo de slappar i sina naturliga jacuzzifontäner samtidigt som de smider planer för att ånyo sätta skräck i Europa och helt plötsligt förlamas den moderna människan.

Jag kan inte annat än fascineras av denna mikronation som trots sin minimala storlek ändå kan forma ett så pass stort långfinger att en hel kontinent förpassas drygt 100 år tillbaka i tiden, och på vilket sätt de gör det! Först låter de hela landet gå i konkurs. Därefter blickar de med hundögon mot resten av världen och kammar in 1 150 miljoner kronor från Internationella Valutafonden utöver degen de tidigare fått från nyss nämnda, resten av Norden samt Polen (Hur sjukt är inte det? Att Norden hjälper lillbrollan är ju logiskt men när blev Polen den schyssta farbrorn som skickar flådiga presenter?). Några dagar efter att multilånet så gott som var fastställt så lackar de ur och pumpar upp ett askmoln som i princip skriver "In your face" i pannan på hela Europa. Om Island tvingas tigga allmosor så ska tamefan alla andra också få något att bita i. Island är lite som Nordkorea, fast mer kreativt och på ett skönt sätt.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är som ni alla vet en låt av AC/DC.


Island, Askmoln, Viking, Stolthet, Långfinger

Thank God it's friday mys

Ha det!
// Yeahns


Fredag, Fredagsmys