Ni vet hur man känner sig när man prövar på något fysiskt ansträngande som man inte gjort på ett tag? Helt plötsligt verkar kroppen ha fått muskler på okända ställen och träningsvärken sitter i flera dagar. Ungefär så känner jag nu fast då på ett emotionellt plan. Jag har känslomässig träningsvärk.
Alldeles nyss avslutade jag nämligen den femte och sista säsongen av The Wire. Nu är mitt tv-liv i princip slut. Det kommer aldrig någonsin att göras en serie som ens snuddar vid samma briljans så varför fortsätta? Jag kommer bara att bli besviken. Aldrig förr har någonting väckt liv i så många känslor inom mig; håglöshet, besvikelse, ilska, frustration, glädje, lycka (observera att det är ett kommatecken och inte ett likhetstecken där), lugn, spänning, förvåning, avsky, obehag, välbefinnande och allt däremellan. Jag vet att jag inte borde påverkas så mycket av en - relativt - fiktiv produktion. Jag försöker att distansera mig och intala mig att känslointrycken blott är chimära men det går inte. Allt känns så verkligt, så nära och så äkta att det inte går att ignorera det, som om man nu ville det.
Det finns så mycket som är bra med serien men det som fängslar mig mest är hur besvärlig den är att titta på. Med den invecklade handlingen och alla karaktärerna kräver serien att tittaren konstant är engagerad och uppmärksam för att helheten ska förstås, och tro mig det vill man. Det är då som serien verkligen etsar sig fast i en och får en att reflektera över ens värderingar och syn på livet. Världen är som myrornas krig. Samhället och individen kämpar för att göra världen till en bättre plats. Reformer genomförs och tillfälligt lindras bekymren men ny röta uppstår och i slutet vinner alltid det mörka. Eller som karaktären Prez uttrycker det: "No one wins, one side just loses more slowly".
Här får ni ett klipp där Avon Barksdale förklarar hur hopplöst och meningslöst livet kan vara, eller är om så önskas:
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är även det ett citat från The Wire, denna gång från huvudpersonen McNulty.
The Wire, Bäst, Kvalitet, Serie, Verklighet, Äkta, Genialt, Känslor
Alldeles nyss avslutade jag nämligen den femte och sista säsongen av The Wire. Nu är mitt tv-liv i princip slut. Det kommer aldrig någonsin att göras en serie som ens snuddar vid samma briljans så varför fortsätta? Jag kommer bara att bli besviken. Aldrig förr har någonting väckt liv i så många känslor inom mig; håglöshet, besvikelse, ilska, frustration, glädje, lycka (observera att det är ett kommatecken och inte ett likhetstecken där), lugn, spänning, förvåning, avsky, obehag, välbefinnande och allt däremellan. Jag vet att jag inte borde påverkas så mycket av en - relativt - fiktiv produktion. Jag försöker att distansera mig och intala mig att känslointrycken blott är chimära men det går inte. Allt känns så verkligt, så nära och så äkta att det inte går att ignorera det, som om man nu ville det.
Det finns så mycket som är bra med serien men det som fängslar mig mest är hur besvärlig den är att titta på. Med den invecklade handlingen och alla karaktärerna kräver serien att tittaren konstant är engagerad och uppmärksam för att helheten ska förstås, och tro mig det vill man. Det är då som serien verkligen etsar sig fast i en och får en att reflektera över ens värderingar och syn på livet. Världen är som myrornas krig. Samhället och individen kämpar för att göra världen till en bättre plats. Reformer genomförs och tillfälligt lindras bekymren men ny röta uppstår och i slutet vinner alltid det mörka. Eller som karaktären Prez uttrycker det: "No one wins, one side just loses more slowly".
Här får ni ett klipp där Avon Barksdale förklarar hur hopplöst och meningslöst livet kan vara, eller är om så önskas:
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är även det ett citat från The Wire, denna gång från huvudpersonen McNulty.
The Wire, Bäst, Kvalitet, Serie, Verklighet, Äkta, Genialt, Känslor
Har hört det där av alla som sett serien i princip. Jag lovar härmed att jag ska se det efter att jag har sett klart sista säsongen av Damages.
SvaraRaderaFör mig är det helt oförståeligt att folk trots alla lovord inte kollar på The Wire. Det är egentligen oförsvarbart och det är bra att du nu tar ditt förnuft till fånga!
SvaraRadera