Skynda att fynda!
/Albertazzi
Visar inlägg med etikett Misslyckas. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Misslyckas. Visa alla inlägg
söndag 25 april 2010
Supply and demand
lördag 30 januari 2010
Kosher
Filmfestivalinvigning igår. Blött, folkat och tillfällig lycka. Många bra spelningar även fast jag mest stod och gapade låttitlar. Jag var tydligen aldrig nöjd. Pratade med Martin Elisson också och frågade varför Hästpojkens slutspår alltid är så fantastiska. Han tackade och klappade mig på axeln. Jag tror inte att han hörde vad jag sade. Han var nog ännu fullare än mig.
Fick även erfara att mina ben är snabbare än bussen och att man kan riva sönder hakan på stelfrusen snö. Märkligt.
Annat hände också. "Du vet att jag är jude va?" sade hon och sedan fick jag gå, trots min nya fluga. Jag har aldrig förstått mig på religion.
Ha det!
// Yeahns
PS. Inspirerad av omnämnde Martins blogg så författade jag nu ett inlägg av mer direkt, rak karaktär utan omsvävningar och korrekt meningsuppbyggnad. Jag vet inte riktigt om jag gillar det men det var rätt smidigt. Omväxling förnöjer om inte annat. DS.
Fick även erfara att mina ben är snabbare än bussen och att man kan riva sönder hakan på stelfrusen snö. Märkligt.
Annat hände också. "Du vet att jag är jude va?" sade hon och sedan fick jag gå, trots min nya fluga. Jag har aldrig förstått mig på religion.
Ha det!
// Yeahns
PS. Inspirerad av omnämnde Martins blogg så författade jag nu ett inlägg av mer direkt, rak karaktär utan omsvävningar och korrekt meningsuppbyggnad. Jag vet inte riktigt om jag gillar det men det var rätt smidigt. Omväxling förnöjer om inte annat. DS.
fredag 22 januari 2010
Succéduon
Medan Albertazzi och Killamangiro har kört igång något slags reclaim-the-blog-manifest (det här var nog det sämsta jag kunde skriva om jag vill att de ska fortsätta, men aja) så tänkte jag bara flika in ett litet tips till den som saknar Seinfeld, Curb Your Enthusiasm, The Office och/eller Extras; Succéduon med Anders och Måns.
Serien handlar - så här långt - om Anders och Måns försök att få "Så funkar det"-boken (en samling av de bästa frågorna som tillkom i deras radioprogram Så Funkar Det) publicerad och på vägen dit hamnar de i massa prekära och pinsamma situationer som till stor del uppstått på grund av dem själva. Visserligen är serien baserad på Anders och Måns tv-karaktärer (för jag antar att de inte är så korkade egentligen) så det är en betydligt löjligare serie än exemplen ovan, men i likhet så gör de allt för att slippa undan obekväma ställningar genom att blåneka och smita iväg. Serien går 21.30 varje torsdag i Sveriges näst första tv-kanal (den med tvåan alltså) och hittills har två avsnitt gått som finns att avnjuta på SvtPlay.
Ha det!
// Yeahns
Serien handlar - så här långt - om Anders och Måns försök att få "Så funkar det"-boken (en samling av de bästa frågorna som tillkom i deras radioprogram Så Funkar Det) publicerad och på vägen dit hamnar de i massa prekära och pinsamma situationer som till stor del uppstått på grund av dem själva. Visserligen är serien baserad på Anders och Måns tv-karaktärer (för jag antar att de inte är så korkade egentligen) så det är en betydligt löjligare serie än exemplen ovan, men i likhet så gör de allt för att slippa undan obekväma ställningar genom att blåneka och smita iväg. Serien går 21.30 varje torsdag i Sveriges näst första tv-kanal (den med tvåan alltså) och hittills har två avsnitt gått som finns att avnjuta på SvtPlay.
Ha det!
// Yeahns
torsdag 21 januari 2010
söndag 27 december 2009
Är det konstigt att man blir lack?
I lugn och ro sitter man och roar sig med lite tidsförströelsespel och så möts man av följande:
Finns det något som är så enerverande som när de två sista brickorna i Mahjong ligger på varandra?
Ha det!
// Yeahns
Finns det något som är så enerverande som när de två sista brickorna i Mahjong ligger på varandra?Ha det!
// Yeahns
lördag 19 december 2009
Money well spent?
Klockan är strax efter midnatt och jag är nyss hemkommen från det storslagna filmäventyret Avatar, filmen som sägs förändra den framtida filmupplevelsen i och med dess magnifika effekter. Jag är inte övertygad.
Ni har alla sett trailern och det är i princip vad den handlar om. En tribal-tatuerad, förlamad ex-marinkårssoldat får i uppgift att åka till den utomjordiska planeten Pandora för att där ta hand om en urinvånarreplika (tänk er en telepatiskt styrd robot). Hans uppgift är infiltrera och lära känna urbefolkningen, Na'Vi, för att sedan kunna lyckas övertala dem om att flytta sin by (på platsen finns massa supermineraler) alternativt finna svagheter som kan optimera en militär attack. Därefter har ni sett det förut. Otillåten kärlek, konfliktlösning á la testosteronstinna stridspittar med manschauvinistiska värderingar samt en utböling som kommer in och blir frälsare. Lägg därtill ett klyschigt manus och halvdana skådespelare från dåliga action- och sci-fifilmer, bland annat två från Fast & Furious-filmerna och hon Alien-horan (jag vet inte riktigt varför jag lade till "horan" där. Det kändes rätt och bidrog med lite schvung. Men låg hon inte med en alien i en film?).
Dock så är det inte handlingen som ska ligga i fokus här. "Visuellt fantasifullt och originellt" var James Camerons ord när han påbörjade planerna och det har han lyckats med. Fantasin flödar verkligen på en planet så fylld av neon-växter och ljusdioder att ecstacy skulle kännas som nedåttjack. Effekterna är genomtänkta, snygga och inte alls överdrivna om än fast viss teknologi känns lite avlägsen. Dock ifrågasätter jag 3D-teknologin i filmen. Visst det var ju coolt och så men ingen direkt upplevelse. Inga spjut landade bland de första raderna och inget kraschande flygskepp ödelade biografen. Han kunde väl åtminstone dragit iväg en slängkyss mot kameran? Jag förväntade mig en massa flygande prylar. Istället fick jag se tydligt att den ena snubben står lite längre bort än den andre men det är ju inte så att det krävs en raketforskare (det räcker gott med en basjägare, tror jag i alla fall) för att göra den kopplingen i vanligt format.
Mitt betyg är egentligen 4/10 men det blir ändå 5/10 bara för att jag uppskattar Camerons intentioner att revolutionera Hollywood med mastodontrullar i überkvalitet.
Avslutningsvis så måste jag ställa mig frågande till hur en film med en så pass tunn handling och dassigt manus kan samla ihop så mycket flis. 2,8 miljarder svenska kronor kostade den att producera, dyrast genom tiderna. Undrar hur Köpenhamn hade använt dem? Undrar hur Tarantino hade använt dem?
Ha det!
// Yeahns
Ni har alla sett trailern och det är i princip vad den handlar om. En tribal-tatuerad, förlamad ex-marinkårssoldat får i uppgift att åka till den utomjordiska planeten Pandora för att där ta hand om en urinvånarreplika (tänk er en telepatiskt styrd robot). Hans uppgift är infiltrera och lära känna urbefolkningen, Na'Vi, för att sedan kunna lyckas övertala dem om att flytta sin by (på platsen finns massa supermineraler) alternativt finna svagheter som kan optimera en militär attack. Därefter har ni sett det förut. Otillåten kärlek, konfliktlösning á la testosteronstinna stridspittar med manschauvinistiska värderingar samt en utböling som kommer in och blir frälsare. Lägg därtill ett klyschigt manus och halvdana skådespelare från dåliga action- och sci-fifilmer, bland annat två från Fast & Furious-filmerna och hon Alien-horan (jag vet inte riktigt varför jag lade till "horan" där. Det kändes rätt och bidrog med lite schvung. Men låg hon inte med en alien i en film?).
Dock så är det inte handlingen som ska ligga i fokus här. "Visuellt fantasifullt och originellt" var James Camerons ord när han påbörjade planerna och det har han lyckats med. Fantasin flödar verkligen på en planet så fylld av neon-växter och ljusdioder att ecstacy skulle kännas som nedåttjack. Effekterna är genomtänkta, snygga och inte alls överdrivna om än fast viss teknologi känns lite avlägsen. Dock ifrågasätter jag 3D-teknologin i filmen. Visst det var ju coolt och så men ingen direkt upplevelse. Inga spjut landade bland de första raderna och inget kraschande flygskepp ödelade biografen. Han kunde väl åtminstone dragit iväg en slängkyss mot kameran? Jag förväntade mig en massa flygande prylar. Istället fick jag se tydligt att den ena snubben står lite längre bort än den andre men det är ju inte så att det krävs en raketforskare (det räcker gott med en basjägare, tror jag i alla fall) för att göra den kopplingen i vanligt format.
Mitt betyg är egentligen 4/10 men det blir ändå 5/10 bara för att jag uppskattar Camerons intentioner att revolutionera Hollywood med mastodontrullar i überkvalitet.
Avslutningsvis så måste jag ställa mig frågande till hur en film med en så pass tunn handling och dassigt manus kan samla ihop så mycket flis. 2,8 miljarder svenska kronor kostade den att producera, dyrast genom tiderna. Undrar hur Köpenhamn hade använt dem? Undrar hur Tarantino hade använt dem?
Ha det!
// Yeahns
tisdag 1 december 2009
Proffsdrömmar
Abbas Hassan
Peter Larsson, Rasmus Bengtsson, Per Nilsson, Erik Edman
Jon Jönsson, Rasmus Lindgren
Erkan Zengin, Andres Vazques, Sharbel Touma
Ken Fagerberg
Peter Larsson, Rasmus Bengtsson, Per Nilsson, Erik Edman
Jon Jönsson, Rasmus Lindgren
Erkan Zengin, Andres Vazques, Sharbel Touma
Ken Fagerberg
En riktigt hyfsad elva, eller hur? Riktigt fina namn, hade kunnat konkurrera i den Allsvenska toppen i alla fall. Nu råkar det dock så vara att dessa herrar förspiller sin ungdom på diverse träbänkar eller till och med läktarens plaststolar.
Men som det heter cash is king.
Heija alla bra!
// Albertazzi
Men som det heter cash is king.
Heija alla bra!
// Albertazzi
lördag 7 november 2009
Råttinfluensan - återfall
Mitt liv är lika trasigt som galgen på bilden. Nu ska jag och min soffa bli fulla tillsammans.
Ha det!
// Yeahns
tisdag 3 november 2009
Råttinfluensan
Ja jag lever, åtminstone fysiskt. Psyket är det värre med och detta som en följd av att jag i söndags upplevde det värsta som någonsin hänt mig; råttinfluensan. Symtom är bland annat bitter uppsyn, tom blick utan framtidsutsikter, klump i magen och avsaknad av all form av lust som inte är destruktiv (då är det förstörelse jag pratar om och inte jävlar-vad-jag-ska-tugga-den-här-köttbullen). Inte ens alkohol lockar mig. För att kurera mig försöker jag att avskärma mig ifrån verkligheten, att förtränga det som hänt och undvika medial rapportering, men det värsta är att jag vet att det kommer att dröja ett år - minst (Gud förbjude!) - innan en ny mästarklubb korats och farovågen är över.
Albertazzi kan ju berätta om hur han vaccinerade sig med en galge.
Måtte det gå väl på lördag...
Ha det!
// Yeahns
Albertazzi kan ju berätta om hur han vaccinerade sig med en galge.
Måtte det gå väl på lördag...
Ha det!
// Yeahns
måndag 8 juni 2009
Varför spelar ingen TP längre?
Det går utför för Sverige. Vi har länge befunnit oss på Jordens topp - både intellektuellt och geografiskt sett - men nu arbetar vi oss sakta neråt. Vi har länge stått och skrattat åt andra länders misslyckade försök och ogenomtänkta förslag samtidigt som vi lutat oss mot världens bästa välfärd och det mest rättvisa valsystemet. Andra sneglar avundsjukt på oss men ändå går vi ner oss. Vi har fortfarande långt kvar till botten men nu har bollen börjat rulla. Jag har redan lagt fram ett förslag för att motarbeta den tilltagande fördummningen men det jag vill komma fram till att det var först den första april i år som bollen började få ordentlig fart. Gårdagens valresultat tyder på detta.
Efter både FRA och Ipred så gick dokusåpagenerationen man ur huse för att visa sitt missnöje. Uppväxta med World Of Warcraft, Counterstrike och Nicke & Mojje röstades det på Piratpartiet för de kan minsann det här med frihet på Internet. Piratpartiet fick 7,1 % av rösterna igår och får därmed ett mandat i EU-parlamentet. Jag förstår att man vill visa sitt missnöje mot dessa lagar och PP har gjort det bra som fått upp debatten på agendan, men vad är det egentligen som har förändrats sedan förut? Fildelning är fortfarande lika olaglig som förr bara det att det nu är företag som sköter granskningen. Givetvis är det oerhört korkat av staten att lägga över arbetet till det privata men tror ni att PP vill hindra frihetsbegränsning på nätet av medmänskliga skäl? Integritet? Nej då. Eftersom flera piratpartister har egna företag som grejar med IT så finns det även en risk att dessa - och framtida - lagar ska försvåra deras verksamhet, så med en massa integitet-tjafs har de lyckats övertyga folk att rösta på dem. De är egentligen en lobbyorganisation med den enda skillnaden att de gjort ett parti utav det. Nu får de en chans att påverka framtiden och detta gör de såklart med dollartecken i ögonen.
Jag och en vän diskuterade det igår; att rösta på Piratpartiet för att få fildela lagligt är som att rösta på Sverigedemokraterna bara för att man inte förstår vad Hassan säger i kebabgrillen. Det är kortsiktigt tänkande präglat av sina egna närmaste intressen. Hade några styrelsemedlemmar i Marlboro bildat ett Rökparti som ville subventionera tobak i samband med rökförbudet 2005 så hade de säkert fått någon procent i valet 2006. Det låter kanske konstigt men är skillnaden mot PP så stor? Det är också intressant att som piratpartist argumentera för integritet samtidigt som man har facebook (som styrs av ett företag som äger rättigheterna till allt som publiceras där), bloggar, twitter m.m. men det kanske är en annan sak bara tjänsten är gratis?
Sverigedemokraterna fick 3,3 % och som vanligt är det de som har närmast till kontinenten och utlänningarna som är mest emot dem. Det är ju så hjärndött att jag inte ens orkar gå in på det. Sedan har vi de som får ogiltliga röster som inte är blanka. Det är här som jag blir riktigt orolig för hur svårt är det att rösta egentligen? Ta en röstsedel, kryssa en ruta om du vill, stoppa sedeln i ett kuvert och klistra igen. Hela 16 814 personer misslyckades med detta. Det är en ökning med över 300 procent sedan förra Europavalet vilket är helt sinnes. Klarar man inte ens av att stoppa en lapp i ett kuvert med max ett kryss på så borde nog en omyndigförklaring ligga nära till hands. Eller om man flyttar till Norge.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är från Jävlaranammas låt Hur fan ska jag hävda mig nu?
Efter både FRA och Ipred så gick dokusåpagenerationen man ur huse för att visa sitt missnöje. Uppväxta med World Of Warcraft, Counterstrike och Nicke & Mojje röstades det på Piratpartiet för de kan minsann det här med frihet på Internet. Piratpartiet fick 7,1 % av rösterna igår och får därmed ett mandat i EU-parlamentet. Jag förstår att man vill visa sitt missnöje mot dessa lagar och PP har gjort det bra som fått upp debatten på agendan, men vad är det egentligen som har förändrats sedan förut? Fildelning är fortfarande lika olaglig som förr bara det att det nu är företag som sköter granskningen. Givetvis är det oerhört korkat av staten att lägga över arbetet till det privata men tror ni att PP vill hindra frihetsbegränsning på nätet av medmänskliga skäl? Integritet? Nej då. Eftersom flera piratpartister har egna företag som grejar med IT så finns det även en risk att dessa - och framtida - lagar ska försvåra deras verksamhet, så med en massa integitet-tjafs har de lyckats övertyga folk att rösta på dem. De är egentligen en lobbyorganisation med den enda skillnaden att de gjort ett parti utav det. Nu får de en chans att påverka framtiden och detta gör de såklart med dollartecken i ögonen.
Jag och en vän diskuterade det igår; att rösta på Piratpartiet för att få fildela lagligt är som att rösta på Sverigedemokraterna bara för att man inte förstår vad Hassan säger i kebabgrillen. Det är kortsiktigt tänkande präglat av sina egna närmaste intressen. Hade några styrelsemedlemmar i Marlboro bildat ett Rökparti som ville subventionera tobak i samband med rökförbudet 2005 så hade de säkert fått någon procent i valet 2006. Det låter kanske konstigt men är skillnaden mot PP så stor? Det är också intressant att som piratpartist argumentera för integritet samtidigt som man har facebook (som styrs av ett företag som äger rättigheterna till allt som publiceras där), bloggar, twitter m.m. men det kanske är en annan sak bara tjänsten är gratis?
Sverigedemokraterna fick 3,3 % och som vanligt är det de som har närmast till kontinenten och utlänningarna som är mest emot dem. Det är ju så hjärndött att jag inte ens orkar gå in på det. Sedan har vi de som får ogiltliga röster som inte är blanka. Det är här som jag blir riktigt orolig för hur svårt är det att rösta egentligen? Ta en röstsedel, kryssa en ruta om du vill, stoppa sedeln i ett kuvert och klistra igen. Hela 16 814 personer misslyckades med detta. Det är en ökning med över 300 procent sedan förra Europavalet vilket är helt sinnes. Klarar man inte ens av att stoppa en lapp i ett kuvert med max ett kryss på så borde nog en omyndigförklaring ligga nära till hands. Eller om man flyttar till Norge.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är från Jävlaranammas låt Hur fan ska jag hävda mig nu?
torsdag 28 maj 2009
Skit också!
Visst är det lätt att kunna sprida kritiska omdömen omkring sig som förklarar hur inkompetenta produktutvecklare och familjen Wahlgren är utan att man själv varken testat produkten eller sett någon ur tv-historiens mest hjärndöda familj. Det är hur enkelt som helst men för att befogat kunna gnälla på någonting så måste man själv ha satt sig in i objektet. Därför har jag nu - med betoning på satt - testat en produkt som jag klagat lite på förut sittandes i 90 grader. Idag har nämligen testat Lambis specialdesignade toapapper!
Lockad av allt som är nytt eller limiterat som jag är (Gifflar med choklad är vidriga för att inte tala om den nya Daim med smak av apelsin, citron och diskmedel(?)) så började jag undra hur lite design skulle kunna förgylla min tillvaro på bekvämlighetsinrättningen och ut ur butiken kom jag med en förpackning. Jag tog den lila sorten.
Lambi är ju en celeber tillhandahållare av rumpputs så jag var försäkrad om att det inte var ett dåligt köp. Så mjukt som det dessutom ska vara enligt reklamen där den söta lilla fårskallen föredrar att kinesa på en toarulle framför en kudde så borde pappret fungera som balsam för min röv. Jag föreställde mig en bild av en dassande shejk som torkar sig med siden, slöt ögonen och njöt. Det här mina vänner kunde kanske revolutionera min vardag av nöd!
Väl avklarad på porslintronen så kom verkligheten ikapp mig. Pappret med det violetta trycket ingav inte alls den trygghet som jag är van vid. Jag började bli osäker, kände hur svetten började frodas i knävecken och mina händer började skaka lite lätt. Lagren var så tunna att de slets i stycken så när jag väl samlade mod så kändes det som att torka sig med en skurmopp. Det fullgjorde sin uppgift men det var knappt.
Okej att det är lite trevligt med färg på rullen men det ögat som uppskattar färgen är inte samma öga som använder det. Visst är det skönt med bomullslent papper men när grovjobbet väl utförs så vill man inte riskera att pappret ska spricka och vips så blev man av med oskulden. På Älgaön i Unden har jag med böjda knän suttit som liten pojke bland ormbunkar och den mossa jag tvingades använda kom med betydligt större självförtroende än vad det mer civiliserade Lambi gjorde.
Nej tacka vet jag Serla! De där ekorrarna har gjort sin research och hittat balansen mellan komfort och styrka. Räcker länge gör det också! Men all heder ska Lambi ha för att de inte hymlar med vad de är; skitpapper.
Ha det!
// Yeahns
Lockad av allt som är nytt eller limiterat som jag är (Gifflar med choklad är vidriga för att inte tala om den nya Daim med smak av apelsin, citron och diskmedel(?)) så började jag undra hur lite design skulle kunna förgylla min tillvaro på bekvämlighetsinrättningen och ut ur butiken kom jag med en förpackning. Jag tog den lila sorten.
Lambi är ju en celeber tillhandahållare av rumpputs så jag var försäkrad om att det inte var ett dåligt köp. Så mjukt som det dessutom ska vara enligt reklamen där den söta lilla fårskallen föredrar att kinesa på en toarulle framför en kudde så borde pappret fungera som balsam för min röv. Jag föreställde mig en bild av en dassande shejk som torkar sig med siden, slöt ögonen och njöt. Det här mina vänner kunde kanske revolutionera min vardag av nöd!
Väl avklarad på porslintronen så kom verkligheten ikapp mig. Pappret med det violetta trycket ingav inte alls den trygghet som jag är van vid. Jag började bli osäker, kände hur svetten började frodas i knävecken och mina händer började skaka lite lätt. Lagren var så tunna att de slets i stycken så när jag väl samlade mod så kändes det som att torka sig med en skurmopp. Det fullgjorde sin uppgift men det var knappt.
Okej att det är lite trevligt med färg på rullen men det ögat som uppskattar färgen är inte samma öga som använder det. Visst är det skönt med bomullslent papper men när grovjobbet väl utförs så vill man inte riskera att pappret ska spricka och vips så blev man av med oskulden. På Älgaön i Unden har jag med böjda knän suttit som liten pojke bland ormbunkar och den mossa jag tvingades använda kom med betydligt större självförtroende än vad det mer civiliserade Lambi gjorde.
Nej tacka vet jag Serla! De där ekorrarna har gjort sin research och hittat balansen mellan komfort och styrka. Räcker länge gör det också! Men all heder ska Lambi ha för att de inte hymlar med vad de är; skitpapper.
Ha det!
// Yeahns
fredag 15 maj 2009
Önska, önska vad du vill, önska kostar ingenting
En bra blogg kommunicerar med sina läsare och anpassar sig efter deras krav, behov och preferenser. Stundtals är det svårt och ibland får man svälja sin stolthet för att göra läsarna nöjda, men nu har jag fått ett önskemål som jag ska uppfylla trots att det ödelägger en av mina personliga målsättningar (att inte höra ett enda bidrag till Eurovision Song Contest anno 2009).
Strax efter tiotiden igår kväll mottog jag ett sms från en vän som tyckte att jag skulle raljera lite om Greklands bidrag till Eurovision och sedan avsluta med en frågeställning. Eftersom jag gillar att raljera - särskilt över schlager - så bjuder jag nu på Greklands framträdande i gårdagens semi-final:
Sakis Rouvas - This is our night
Framträdandet börjar rätt lamt. Visst de dansar lite fult men i övrigt så kommer jag inledningsvis att tänka på raden "Jag vet inte om jag gråter eller skrattar men som vanligt är det hård konkurrens" från bob hunds låt Stora tankar i lilla berg- och dalbanan. Men ungefär halvägs igenom videon så undrar jag inte över mitt sinnestillstånd längre. Jag är helt säker på att jag skrattar och det grandiost.
När Sakis börjar glida omkring på rampen - till publikens hjärndöda jubel - så finns det ingen ände på min glädje. Jag ligger dubbelvikt i soffan och näst intill ber att det ska ta slut. Men istället för att hoppa ner och börja fundera över vad fan han håller på med så släpar Sakis med sina dansare upp på rampen och påbörjar någon skitnödig dans á la gradskiva. Nu ligger jag på golvet och håller krampaktigt om min mage samtidigt som käken börjar hamna ur led. När de sedan avslutar med att hissa upp herr Rouvas så börjar jag nästan tycka synd om dem. Idiotin i denna värld har tydligen inga gränser.
Det roligaste med klippet är inte just framträdandet i sig utan det som ligger bakom det. Här har vi alltså ett gäng med Sakis i spetsen som dansar på detta viset för att bjuda på en så stor show som möjligt, inte för att det ska vara roligt. De är alltså personer som på allvar tycker att koreografin inte bara är snygg utan ett mästerverk. På klippet ser ni alltså personer som helt saknar självkritik eller möjlighet att reflektera över sina handlingar - och publiken jublar.
Det här är alltså bidraget från landet som av många betraktas som den västerländska civilisationens ursprung. I Grekland uppfann man en föregångare till demokratin, man grundade de Olympiska Spelen och man hade snubbar som Arkimedes som tog ett bad, skrek "Eureka!" och kom på att vattennivån stiger om någonting doppas. Detta är alltså landet där überhjärnor som Sokrates och Platon levde och efter att ha sett Sakis show så måste man fråga sig; var gick det snett?
Ha det!
// Yeahns
Strax efter tiotiden igår kväll mottog jag ett sms från en vän som tyckte att jag skulle raljera lite om Greklands bidrag till Eurovision och sedan avsluta med en frågeställning. Eftersom jag gillar att raljera - särskilt över schlager - så bjuder jag nu på Greklands framträdande i gårdagens semi-final:
Sakis Rouvas - This is our night
Framträdandet börjar rätt lamt. Visst de dansar lite fult men i övrigt så kommer jag inledningsvis att tänka på raden "Jag vet inte om jag gråter eller skrattar men som vanligt är det hård konkurrens" från bob hunds låt Stora tankar i lilla berg- och dalbanan. Men ungefär halvägs igenom videon så undrar jag inte över mitt sinnestillstånd längre. Jag är helt säker på att jag skrattar och det grandiost.
När Sakis börjar glida omkring på rampen - till publikens hjärndöda jubel - så finns det ingen ände på min glädje. Jag ligger dubbelvikt i soffan och näst intill ber att det ska ta slut. Men istället för att hoppa ner och börja fundera över vad fan han håller på med så släpar Sakis med sina dansare upp på rampen och påbörjar någon skitnödig dans á la gradskiva. Nu ligger jag på golvet och håller krampaktigt om min mage samtidigt som käken börjar hamna ur led. När de sedan avslutar med att hissa upp herr Rouvas så börjar jag nästan tycka synd om dem. Idiotin i denna värld har tydligen inga gränser.
Det roligaste med klippet är inte just framträdandet i sig utan det som ligger bakom det. Här har vi alltså ett gäng med Sakis i spetsen som dansar på detta viset för att bjuda på en så stor show som möjligt, inte för att det ska vara roligt. De är alltså personer som på allvar tycker att koreografin inte bara är snygg utan ett mästerverk. På klippet ser ni alltså personer som helt saknar självkritik eller möjlighet att reflektera över sina handlingar - och publiken jublar.
Det här är alltså bidraget från landet som av många betraktas som den västerländska civilisationens ursprung. I Grekland uppfann man en föregångare till demokratin, man grundade de Olympiska Spelen och man hade snubbar som Arkimedes som tog ett bad, skrek "Eureka!" och kom på att vattennivån stiger om någonting doppas. Detta är alltså landet där überhjärnor som Sokrates och Platon levde och efter att ha sett Sakis show så måste man fråga sig; var gick det snett?
Ha det!
// Yeahns
måndag 4 maj 2009
Den färggranna byråkratin
Den trogne ITHMG-besökaren vet om att jag studerar Offentlig Förvaltning vid Göteborgs Universitet, en utbildning vars mål är att trycka in mig i politikens administrativa nivåer med en förhoppning om att jag ska vara en god förvaltare. För kreti och pleti är politik synonymt med gråa faciliteter, byråkratigubbar i kostym och personer som tidigare aldrig haft några symtom kan drabbas av narkolepsi bara de ser Bosse Ringholm på tv. Jag förstår dem, särskilt i det sistnämnda fallet. Planen är att jag så småningom ska sätta lite färg i mekanismen som styr landet (jag gillar vinrött/plommon och kombinationen brun/blå) men det behövs inte alltid. För ibland sköter kommunerna det själva och när de lyckas blir det nästan så färgglatt att Sverige borde byta namn till Färg-yeah (oh den där sved till och med på mig! Tacka Robert Broberg för den, 2.28 in).
Ända sedan jag såg Hjo kommuns vedervärdiga slogan "I love Hjo" för första gången har kommunslogans frambringat en skräckblandad förtjusning inom mig. Det finns så mycket kreativitet att hämta i Sveriges dystra väder då folk sitter inne och lirar Fia med knuff och detta har även kommunerna uppmärksammat, ty en fiffig slogan lockar turister. Problemet är bara det att lokalpatriotism och stolthet så sällan går ihop med fyndighet och projektet avslutas i en ambivalent komik där man inte vet om man ska skratta eller gråta å ortens vägnar. Jag har därför besökt alla landets 290 kommuners hemsidor i jakt efter lycka och vemod och nedan listas de slogans jag fann i alfabetisk länsordning, med efterföljande kommentarer då det behövs. Det ska tilläggas att jag i de flesta fall endast besökte deras startsida och att jag därför kan ha missat någon. Jag har dessutom tagit mig fria möjligheter till tolkning. Självklart har detta även intresserat andra men då både wikiquote och marknadsforing.se var ofullständiga och/eller inaktuella så tog jag mig an uppgiften ånyo. För er som inte orkar plöja igenom alla slogans och brottas med den tvivelaktiga layouten så kommer här min topp fem, men det finns fler guldkorn vill jag lova!
Blekinge län (2 av 5 kommuner):
Ronneby: Hjärtat i Sveriges trädgård
Sölvesborg: Av naturliga skäl
Dalarnas län (5 av 15 kommuner):
Gagnef: Mötesplats mitt i Dalarna
Leksand: Under blå himmel, en av Leksands alla byar, mellan blå berg, vid blå sjö
Orsa: Helt enkelt
Kommentar: Klockrent! Less is more och så vidare.
Rättvik: Livskvalitet in på knutarna
Kommentar: Jag får bilden av en trivsam småstadsidyll och därmed kan konstatera att sloganen uppfyller sitt syfte.
Älvdalen: En kommun - tre riken
Gotlands kommun och län sket i't helt och hållet.
Gävleborgs län (3 av 10 kommuner):
Ockelbo: Smultronstället i Gästrikland
Ovanåker: Edsbyn & Alfta
Kommentar: Genom att namnge sina två tätorter hoppas Ovanåker att folk ska vallfärda till kommunen men mig veterligen så är det endast Sven-Erik Mörtsjö som kommer åka hela vägen från grannkommunen Hudiksvall (Glada Hudik står tyvärr inte med på hemsidan).
Söderhamn: Något att längta till
Kommentar: ...och sedan bort ifrån.
Hallands län (4 av 6 kommuner):
Falkenberg: Hitta det här
Kommentar: En uppmaning om att hitta det men vad det är förtäljer man inte och såvida man inte syftar på Falcons bryggeri så är sloganen helt misslyckad.
Halmstad: Kunskapsstaden - Hemstaden - Upplevelsestaden
Kommentar: Detta är endast några ledord för vad man hoppas att staden ska bli år 2020.
Kungsbacka.se: Din länk till kommunen
Kommentar: Ingen slogan men en något onödig information att placera överst på just kommunens hemsida.
Laholm: För miljö och livskvalitet
Jämtlands län (3 av 8 kommuner):
Berg: Välkommen till Oviksbygden i Bergs kommun
Turismsidan: Härliga Härjedalen
Krokoms: En bra del av Jämtland
Kommentar: Krokum ligger mitt i Jämtland och tydligen är det bra, ursäkta mina tvivel.
Jönköpings län (2 av 13 kommuner):
Aneby: Unik - Nära
Kommentar: Inte heller detta är en slogan men med tanke på ordens placering på hemsidan så är de något man förknippar kommunen med och visst är de helt unika med att som enda samhälle ligga nära Fågelsjön Hyllingens naturreservat. Grattis Aneby!
Vetlanda: En riktig småstad
Kommentar: Budskap framfört!
Kalmar län (4 av 12 kommuner):
Hultsfred: Här finns plats för hela livet
Kommentar: Gäller det även Lotta Bromé?
Högsby: En bit livs levande ursprungssverige
Nybro hade ingen slogan men istället ett anmärkningsvärt delgivande som jag måste gratulera till; Grattis till ert första kvinnliga kommunalråd! Senast jag kollade i min almanacka var året 2009, när kollade ni er senast?
Torsås: Flytta till Småland! Turism, vindkraft, artistgymnasium & distansutbildning
Kommentar: Distansutbildning så att man inte behöver lämna kommunen? Tack men nej tack.
Kronobergs län (5 av 8 kommuner):
Lessebo: Mitt i Glasriket
Tingsryd: Där livet är härligt
Kommentar: Hur kommer det sig då att antalet kommunmedborgare minskar?
Uppvidinge: I en liten kommun blir människan stor
Kommentar: Här drar man nytta av människans egenskaper som flockdjur och hennes behov av att stå i centrum. Fantastiskt!
Växjö: Europas grönaste stad
Älmhult: Överraskande Älmhult - internationellt & nära
Kommentar: Jojo internationellt! Överraskande minst sagt!
Norrbottens län (8 av 14 kommuner):
Arjeplog: En väg, många möjligheter
Kommentar: ...gasa, backa eller stanna.
Boden: Boden är en charmig småstad i en dynamisk del av Norrbotten. Tycker du om aktiviteter och ett rikt friluftsliv, har du hamnat rätt. Det är en del av det vi kallar Fördel Boden!
Kommentar: Här försöker man ordvitsa men då Boden inte är Göteborg så är misslyckandet ett faktum.
Gällivare har ingen slogan men man borde givetvis dra nytta av frasen som varenda försäljare av plagierade märkeskläder kring Medelhavet lärt sig i och med sloganen Ett skönt häng!
Kiruna: Kiruna betyder fjällripa
Pajala: Här kan man få vara ifred!
Kommentar: Till skillnad från Uppvidinge så försöker man locka Sveriges eremiter och jag upplyser en alkoholistvarning.
Piteå: Det är hit man kommer när man kommer hem.
Kommentar: Så banalt men också hysteriskt roligt.
Älvsbyn: Norrbottens pärla
Kommentar: Det är mest roligt att man valt att särskriva Norrbotten till layoutens syfte (se bild).
Överkalix: Hjärtat av Norrbotten
Övertorneå: Det goda livet
Kommentar: Jodå, alla åker vi till Övertorneå ibland för att frossa i belgisk choklad, skumpa och spabehandlingar.
Skåne län (10 av 33 kommuner):
Båstad: Det självklara valet för barnfamiljer i Öresundsregionen
Kommentar: Vilken tonårsunge har inte velat komma in på Peppes Bodega?
Hörby: Årets idrottskommun
Lomma: Tanke. Omtanke. Mertanke!
Lund: Idéernas stad
Kommentar: Haha ja studenter och deras fylleupptåg!
Simrishamn: En plats för livet
Kommentar: Ungefär som Hultsfreds slogan och med undantaget hela så verkar man istället satsa på säsongsboende.
Skurup: Nils Holgerssons hembygd / Mitt i en dynamisk gränsregion
Kommentar: Verkar ha två slogans men är också känt för en tredje; When in Europe don't miss Skurup.
Staffanstorp: Vi lever och verkar i en trygg och inspirerande kommun
Tomelilla: Den del av Öresundsregionen där du njuter av Österlens livskvalitet
Ystad: Stranden vid sandskogen
Åstorp: Där natur och kultur möts
Kommentar: Här har Björn Ranelid åkt dit för offentlig urinering!
Stockholms län (6 av 26 kommuner):
Ekerö: Kulturens övärld
Lidingö: Din hälsa
Kommentar: Ingen riktig slogan utan någon profil-/visiongrej.
Norrtälje: Roslagen - möjligheter, tillväxt, framtidstro
Nynäshamn: Ekokommun
Stockholm: The capital of Scandinavia
Vaxholm: Skärgårdens huvudstad
Södermanlands län (4 av 9 kommuner):
Eskilstuna: Den stolta fristaden
Kommentar: Även detta är ett försök till profilering.
Flen: En kommun
Kommentar: I Flen har man förstått att man inte har något att erbjuda och hymlar inte med det utan nöjer sig med att konstatera att du här kan räkna med att få ta del av den välfärd som de autonoma kommunerna erbjuder. Underbart!
Gnesta: Stadens lugn och landets puls
Strängnäs: Dynamisk idyll
Trosa som har öppet mål struntar i att meddela sin slogan på hemsidan men är ändå känt för Världens ände.
Uppsala län (1 av 8 kommuner):
Enköping: Sveriges närmaste stad
Kommentar: Om man bor i Enköping så kanske men jag har svårt att tro att stockholmarna håller med.
Värmland (4 av 16 kommuner):
Filipstad: Bra mycket bättre
Kommentar: I jantesverige så är Filipstad som en omogen finne på röven och det är något man måste uppskatta.
Munkfors: I hjärtat av Värmland
Sunne: Sagolika Sunne
Årjäng: Välkommen till företagsamma Årjäng / Vackrast och vildast i västra Värmland
Västerbottens län (4 av 15 kommuner):
Dorotea: Lapplands sydport
Lycksele: Staden i Lappland
Kommentar: Ifall GPS:en slutat fungera och det är väl enda anledningen till att man skulle komma dit?
Sorsele: Ekokommunen med naturupplevelser
Umeå: Vill mer.
Kommentar: ..men kan inte.
Västernorrlands län (1 av 7 kommuner):
Kramfors: Med höga kusten
Västmanlands län (3 av 10 kommuner):
Arboga: Plats för inspiration
Kommentar: Jodå alla vet vi vad några Arboga 10,2 leder till.
Hallstahammar: Det goda livet i storstadens närhet
Surahammar: För barnens skull
Kommentar: Namnet till trots..?
Västra Götalands län (11 av 49 kommuner):
Bollebygd: Kommunen där vi bor bra och lever länge!
Kommentar: Om man aldrig åker därifrån så vet man inte vad man går miste om. Skönt måhända men samtidigt naivt och korkat.
Dals-Ed: En pärla med 400 sjöar
Essunga: Din kommun livet igenom
Kommentar: Hög dödlighet bland spädbarn?
Gullspång har en välkommnande Linda Bengtzing överst, det säger väl allt?
Hjo: I love Hjo
Kommentar: Jag hatar Hjo.
Karlsborg borde använda sig av titeln som Sveriges reservhuvudstad men gör det inte.
Mariestad har gjort sig känt som Vänerns pärla men det står inte på hemsidan.
Mark: Läge för det goda livet
Munkedal: Mer av livet
Kommentar: Men om jag inte vill ha då?!
Strömstad: Årets turistkommun!
Tanum: Ett bildspel där ordet "Livskvalitet" står längst fram.
Tibro: Sveriges möbelcentrum
Kommentar: ...men har inget IKEA.
Uddevalla: Hjärtat i Bohuslän - Där människor växer och erbjuds god livskvalitet
Vara har alla möjligheter i världen att fixa en bra slogan men man har antagligen fastnat i Hamlets eviga fråga och således avstannade arbetet.
Vänersborg: Vi ska bli Sveriges bästa musikkommun
Kommentar: Haha lycka till!
Örebro län (av 12 kommuner):
Karlskoga: Alfred Nobels Karlskoga
Kommentar: Ni vet han som uppfann dynamiten, nu är istället vapenfabriken Bofors stadens stolthet!
Laxå har satt orden "Högteknologiska arbetsmöjligheter" inklusive citationstecknen på en bild överst på startsidan men det är oklart vad det har med kommunen att göra. De har i alla fall ett Burger King och dessutom bor The Hives överviktige gitarrist, Vigilante Carlstroem, i orten, ser någon mer än jag ett samband?
Lekeberg: Med naturen som närmast i Örebro läns nyaste kommun.
Lindesberg: I Bergslagen
Kommentar: ...vänd om.
Ljusnarsberg: Kopparberg, Bergslagen, stenar, mineral och opera på Skäret
Östergötlands län (7 av 13 kommuner):
Boxholm: I sagolika Sommenbygd
Kinda: Nära i Kinda
Kommentar: Kunde ha anspelat på Jesus och använt När du vänder andra Kinda till istället.
Mjölby: Kommunen där hjulen snurrar
Kommentar: Om du får motorstopp.
Valdermarsvik: Vind i seglen
Kommentar: Samma som ovan fast med båtreferenser istället.
Ydre: Östergötlands höjdpunkt
Åtvidaberg: Läge för lycka
Ödeshög: Den lilla kommunen med de stora möjligheterna
Kommentar: Är det därför som Sveriges bilindustri går så dåligt? Fast å andra sidan så kan de alltid hänvisa till Klas Ingesson.
Som ni ser så finns det många färger på paletten, synd bara att så många innehåller för mycket vatten...
Ha det!
// Yeahns
Ända sedan jag såg Hjo kommuns vedervärdiga slogan "I love Hjo" för första gången har kommunslogans frambringat en skräckblandad förtjusning inom mig. Det finns så mycket kreativitet att hämta i Sveriges dystra väder då folk sitter inne och lirar Fia med knuff och detta har även kommunerna uppmärksammat, ty en fiffig slogan lockar turister. Problemet är bara det att lokalpatriotism och stolthet så sällan går ihop med fyndighet och projektet avslutas i en ambivalent komik där man inte vet om man ska skratta eller gråta å ortens vägnar. Jag har därför besökt alla landets 290 kommuners hemsidor i jakt efter lycka och vemod och nedan listas de slogans jag fann i alfabetisk länsordning, med efterföljande kommentarer då det behövs. Det ska tilläggas att jag i de flesta fall endast besökte deras startsida och att jag därför kan ha missat någon. Jag har dessutom tagit mig fria möjligheter till tolkning. Självklart har detta även intresserat andra men då både wikiquote och marknadsforing.se var ofullständiga och/eller inaktuella så tog jag mig an uppgiften ånyo. För er som inte orkar plöja igenom alla slogans och brottas med den tvivelaktiga layouten så kommer här min topp fem, men det finns fler guldkorn vill jag lova!
- Uppvidinge: I en liten kommun blir människan stor
- Flen: En kommun
- Orsa: Helt enkelt
- Piteå: Det är hit man kommer när man kommer hem.
- Filipstad: Bra mycket bättre
Blekinge län (2 av 5 kommuner):
Ronneby: Hjärtat i Sveriges trädgård
Sölvesborg: Av naturliga skäl
Dalarnas län (5 av 15 kommuner):
Gagnef: Mötesplats mitt i Dalarna
Leksand: Under blå himmel, en av Leksands alla byar, mellan blå berg, vid blå sjö
Orsa: Helt enkelt
Kommentar: Klockrent! Less is more och så vidare.
Rättvik: Livskvalitet in på knutarna
Kommentar: Jag får bilden av en trivsam småstadsidyll och därmed kan konstatera att sloganen uppfyller sitt syfte.
Älvdalen: En kommun - tre riken
Gotlands kommun och län sket i't helt och hållet.
Gävleborgs län (3 av 10 kommuner):
Ockelbo: Smultronstället i Gästrikland
Ovanåker: Edsbyn & Alfta
Kommentar: Genom att namnge sina två tätorter hoppas Ovanåker att folk ska vallfärda till kommunen men mig veterligen så är det endast Sven-Erik Mörtsjö som kommer åka hela vägen från grannkommunen Hudiksvall (Glada Hudik står tyvärr inte med på hemsidan).
Söderhamn: Något att längta till
Kommentar: ...och sedan bort ifrån.
Hallands län (4 av 6 kommuner):
Falkenberg: Hitta det här
Kommentar: En uppmaning om att hitta det men vad det är förtäljer man inte och såvida man inte syftar på Falcons bryggeri så är sloganen helt misslyckad.
Halmstad: Kunskapsstaden - Hemstaden - Upplevelsestaden
Kommentar: Detta är endast några ledord för vad man hoppas att staden ska bli år 2020.
Kungsbacka.se: Din länk till kommunen
Kommentar: Ingen slogan men en något onödig information att placera överst på just kommunens hemsida.
Laholm: För miljö och livskvalitet
Jämtlands län (3 av 8 kommuner):
Berg: Välkommen till Oviksbygden i Bergs kommun
Turismsidan: Härliga Härjedalen
Krokoms: En bra del av Jämtland
Kommentar: Krokum ligger mitt i Jämtland och tydligen är det bra, ursäkta mina tvivel.
Jönköpings län (2 av 13 kommuner):
Aneby: Unik - Nära
Kommentar: Inte heller detta är en slogan men med tanke på ordens placering på hemsidan så är de något man förknippar kommunen med och visst är de helt unika med att som enda samhälle ligga nära Fågelsjön Hyllingens naturreservat. Grattis Aneby!
Vetlanda: En riktig småstad
Kommentar: Budskap framfört!
Kalmar län (4 av 12 kommuner):
Hultsfred: Här finns plats för hela livet
Kommentar: Gäller det även Lotta Bromé?
Högsby: En bit livs levande ursprungssverige
Nybro hade ingen slogan men istället ett anmärkningsvärt delgivande som jag måste gratulera till; Grattis till ert första kvinnliga kommunalråd! Senast jag kollade i min almanacka var året 2009, när kollade ni er senast?
Torsås: Flytta till Småland! Turism, vindkraft, artistgymnasium & distansutbildning
Kommentar: Distansutbildning så att man inte behöver lämna kommunen? Tack men nej tack.
Kronobergs län (5 av 8 kommuner):
Lessebo: Mitt i Glasriket
Tingsryd: Där livet är härligt
Kommentar: Hur kommer det sig då att antalet kommunmedborgare minskar?
Uppvidinge: I en liten kommun blir människan stor
Kommentar: Här drar man nytta av människans egenskaper som flockdjur och hennes behov av att stå i centrum. Fantastiskt!
Växjö: Europas grönaste stad
Älmhult: Överraskande Älmhult - internationellt & nära
Kommentar: Jojo internationellt! Överraskande minst sagt!
Norrbottens län (8 av 14 kommuner):
Arjeplog: En väg, många möjligheter
Kommentar: ...gasa, backa eller stanna.
Boden: Boden är en charmig småstad i en dynamisk del av Norrbotten. Tycker du om aktiviteter och ett rikt friluftsliv, har du hamnat rätt. Det är en del av det vi kallar Fördel Boden!
Kommentar: Här försöker man ordvitsa men då Boden inte är Göteborg så är misslyckandet ett faktum.
Gällivare har ingen slogan men man borde givetvis dra nytta av frasen som varenda försäljare av plagierade märkeskläder kring Medelhavet lärt sig i och med sloganen Ett skönt häng!
Kiruna: Kiruna betyder fjällripa
Pajala: Här kan man få vara ifred!
Kommentar: Till skillnad från Uppvidinge så försöker man locka Sveriges eremiter och jag upplyser en alkoholistvarning.
Piteå: Det är hit man kommer när man kommer hem.
Kommentar: Så banalt men också hysteriskt roligt.
Älvsbyn: Norrbottens pärla
Kommentar: Det är mest roligt att man valt att särskriva Norrbotten till layoutens syfte (se bild).
Överkalix: Hjärtat av Norrbotten
Övertorneå: Det goda livet
Kommentar: Jodå, alla åker vi till Övertorneå ibland för att frossa i belgisk choklad, skumpa och spabehandlingar.
Skåne län (10 av 33 kommuner):
Båstad: Det självklara valet för barnfamiljer i Öresundsregionen
Kommentar: Vilken tonårsunge har inte velat komma in på Peppes Bodega?
Hörby: Årets idrottskommun
Lomma: Tanke. Omtanke. Mertanke!
Lund: Idéernas stad
Kommentar: Haha ja studenter och deras fylleupptåg!
Simrishamn: En plats för livet
Kommentar: Ungefär som Hultsfreds slogan och med undantaget hela så verkar man istället satsa på säsongsboende.
Skurup: Nils Holgerssons hembygd / Mitt i en dynamisk gränsregion
Kommentar: Verkar ha två slogans men är också känt för en tredje; When in Europe don't miss Skurup.
Staffanstorp: Vi lever och verkar i en trygg och inspirerande kommun
Tomelilla: Den del av Öresundsregionen där du njuter av Österlens livskvalitet
Ystad: Stranden vid sandskogen
Åstorp: Där natur och kultur möts
Kommentar: Här har Björn Ranelid åkt dit för offentlig urinering!
Stockholms län (6 av 26 kommuner):
Ekerö: Kulturens övärld
Lidingö: Din hälsa
Kommentar: Ingen riktig slogan utan någon profil-/visiongrej.
Norrtälje: Roslagen - möjligheter, tillväxt, framtidstro
Nynäshamn: Ekokommun
Stockholm: The capital of Scandinavia
Vaxholm: Skärgårdens huvudstad
Södermanlands län (4 av 9 kommuner):
Eskilstuna: Den stolta fristaden
Kommentar: Även detta är ett försök till profilering.
Flen: En kommun
Kommentar: I Flen har man förstått att man inte har något att erbjuda och hymlar inte med det utan nöjer sig med att konstatera att du här kan räkna med att få ta del av den välfärd som de autonoma kommunerna erbjuder. Underbart!
Gnesta: Stadens lugn och landets puls
Strängnäs: Dynamisk idyll
Trosa som har öppet mål struntar i att meddela sin slogan på hemsidan men är ändå känt för Världens ände.
Uppsala län (1 av 8 kommuner):
Enköping: Sveriges närmaste stad
Kommentar: Om man bor i Enköping så kanske men jag har svårt att tro att stockholmarna håller med.
Värmland (4 av 16 kommuner):
Filipstad: Bra mycket bättre
Kommentar: I jantesverige så är Filipstad som en omogen finne på röven och det är något man måste uppskatta.
Munkfors: I hjärtat av Värmland
Sunne: Sagolika Sunne
Årjäng: Välkommen till företagsamma Årjäng / Vackrast och vildast i västra Värmland
Västerbottens län (4 av 15 kommuner):
Dorotea: Lapplands sydport
Lycksele: Staden i Lappland
Kommentar: Ifall GPS:en slutat fungera och det är väl enda anledningen till att man skulle komma dit?
Sorsele: Ekokommunen med naturupplevelser
Umeå: Vill mer.
Kommentar: ..men kan inte.
Västernorrlands län (1 av 7 kommuner):
Kramfors: Med höga kusten
Västmanlands län (3 av 10 kommuner):
Arboga: Plats för inspiration
Kommentar: Jodå alla vet vi vad några Arboga 10,2 leder till.
Hallstahammar: Det goda livet i storstadens närhet
Surahammar: För barnens skull
Kommentar: Namnet till trots..?
Västra Götalands län (11 av 49 kommuner):
Bollebygd: Kommunen där vi bor bra och lever länge!
Kommentar: Om man aldrig åker därifrån så vet man inte vad man går miste om. Skönt måhända men samtidigt naivt och korkat.
Dals-Ed: En pärla med 400 sjöar
Essunga: Din kommun livet igenom
Kommentar: Hög dödlighet bland spädbarn?
Gullspång har en välkommnande Linda Bengtzing överst, det säger väl allt?
Hjo: I love Hjo
Kommentar: Jag hatar Hjo.
Karlsborg borde använda sig av titeln som Sveriges reservhuvudstad men gör det inte.
Mariestad har gjort sig känt som Vänerns pärla men det står inte på hemsidan.
Mark: Läge för det goda livet
Munkedal: Mer av livet
Kommentar: Men om jag inte vill ha då?!
Strömstad: Årets turistkommun!
Tanum: Ett bildspel där ordet "Livskvalitet" står längst fram.
Tibro: Sveriges möbelcentrum
Kommentar: ...men har inget IKEA.
Uddevalla: Hjärtat i Bohuslän - Där människor växer och erbjuds god livskvalitet
Vara har alla möjligheter i världen att fixa en bra slogan men man har antagligen fastnat i Hamlets eviga fråga och således avstannade arbetet.
Vänersborg: Vi ska bli Sveriges bästa musikkommun
Kommentar: Haha lycka till!
Örebro län (av 12 kommuner):
Karlskoga: Alfred Nobels Karlskoga
Kommentar: Ni vet han som uppfann dynamiten, nu är istället vapenfabriken Bofors stadens stolthet!
Laxå har satt orden "Högteknologiska arbetsmöjligheter" inklusive citationstecknen på en bild överst på startsidan men det är oklart vad det har med kommunen att göra. De har i alla fall ett Burger King och dessutom bor The Hives överviktige gitarrist, Vigilante Carlstroem, i orten, ser någon mer än jag ett samband?
Lekeberg: Med naturen som närmast i Örebro läns nyaste kommun.
Lindesberg: I Bergslagen
Kommentar: ...vänd om.
Ljusnarsberg: Kopparberg, Bergslagen, stenar, mineral och opera på Skäret
Östergötlands län (7 av 13 kommuner):
Boxholm: I sagolika Sommenbygd
Kinda: Nära i Kinda
Kommentar: Kunde ha anspelat på Jesus och använt När du vänder andra Kinda till istället.
Mjölby: Kommunen där hjulen snurrar
Kommentar: Om du får motorstopp.
Valdermarsvik: Vind i seglen
Kommentar: Samma som ovan fast med båtreferenser istället.
Ydre: Östergötlands höjdpunkt
Åtvidaberg: Läge för lycka
Ödeshög: Den lilla kommunen med de stora möjligheterna
Kommentar: Är det därför som Sveriges bilindustri går så dåligt? Fast å andra sidan så kan de alltid hänvisa till Klas Ingesson.
Som ni ser så finns det många färger på paletten, synd bara att så många innehåller för mycket vatten...
Ha det!
// Yeahns
torsdag 2 april 2009
Glassigt värre
Ikväll är jag jinxad å det grövsta. Eftersom jag både har diskat och städat hela lägenheten förutom - ironiskt nog - städskåpet så kommer jag aldrig att träffa en flicka ikväll då Jazzhuset besöks (Crispy Strauters och The Pale Corners spelar, dussinband men har man en låt som heter Steve Buscemi så måste man ses), förutsatt att det är målet förstås. Allt enligt några vänners teori om att optimala förutsättningar aldrig levererar. Nu är det visserligen inte mitt huvudsakliga mål - även fast möjligheten till det icke är att negligera - utan det är istället att umgås med vänner och alkohol. Jag trivs annars bäst i vardagsrum där diskussioner frodas, mycket på grund av att jag då får chansen att bestämma musik, något som jag även försöker på nattklubbar. DJ's måste avsky mig. Nu råder jag er att ladda hem skivbolaget Labradors alla gratissläpp på deras hemsida. 80 låtar plus i en zip-fil med blandad indie (bland annat [ingenting]s fantastiska version av Towa Carsons klassiker Alla har glömt), helt lagligt! Men det är inte mina nattklubbsvanor eller mina musiktips ni ska få läsa mer om utan istället om hur jag lyckades straffa mig själv med en belöning.
Eftersom jag varit så redig idag så knatade jag iväg till min lokala detaljist i jakt på något gott. då solen glassat hela dagen så var även jag sugen på att få det lite Mange Schmidtigt och spanade in en ny Carte d'Or och betalade. Väl hemma slog jag mig ner i soffan med en tesked i högst hugg och en smakexplosion som förväntan och visst exploderade det, fast på fel sätt. I mitt duktighets-rus så hade jag lämnat både språk- och syncentrum hemma och kunde då inte tyda varken skriften eller bilden som pryder förpackningen. "Caramel Cinnamon Waffle" var smaken och jodå kolaglass i våffelstrut har man ju ätit förut men inte fan strösslar man med kanel!? Vem är uppväxt på marmorgolv och varför smakade man inte på varan innan man till halvtaskigt pris lurar studenter? När lanserar GB tresmaken med kardemumma, saffran och kanel? Vill jag ha julassociationer när solen väl kommit fram så hade jag köpt risgrynsgröt istället. Kanelsmaken tog över helt i munnen och den njutfulla minen jag hade innan byttes snart ut mot en ytterst tveksam min.
Jag får ändå säga att jag fick det Mange Schmidtigt om än på ett sätt jag inte ville; nämligen att jag inte förstår hur någon kan tycka om honom. Sveriges sämste och långsammaste rappare borde la snarare ge sig in i ljudboksbranschen istället? Nu sitter jag här med en glass jag inte vill ha och om någon av er tycker att kanelglass till och med är bättre än tvåhövdade dildos så kan ni komma hit och hämta den, bara att höra av sig! Men skynda på innan jag äter upp den då jag av rent principiella skäl äter upp allt det jag köpt.
Ha det!
// Yeahns
PS. Läsvärt blogginlägg som visserligen är från en piratpartist men ändå. Helt sinnes vad inskränkt musikbranschen verkar vara. DS.
Eftersom jag varit så redig idag så knatade jag iväg till min lokala detaljist i jakt på något gott. då solen glassat hela dagen så var även jag sugen på att få det lite Mange Schmidtigt och spanade in en ny Carte d'Or och betalade. Väl hemma slog jag mig ner i soffan med en tesked i högst hugg och en smakexplosion som förväntan och visst exploderade det, fast på fel sätt. I mitt duktighets-rus så hade jag lämnat både språk- och syncentrum hemma och kunde då inte tyda varken skriften eller bilden som pryder förpackningen. "Caramel Cinnamon Waffle" var smaken och jodå kolaglass i våffelstrut har man ju ätit förut men inte fan strösslar man med kanel!? Vem är uppväxt på marmorgolv och varför smakade man inte på varan innan man till halvtaskigt pris lurar studenter? När lanserar GB tresmaken med kardemumma, saffran och kanel? Vill jag ha julassociationer när solen väl kommit fram så hade jag köpt risgrynsgröt istället. Kanelsmaken tog över helt i munnen och den njutfulla minen jag hade innan byttes snart ut mot en ytterst tveksam min.
Jag får ändå säga att jag fick det Mange Schmidtigt om än på ett sätt jag inte ville; nämligen att jag inte förstår hur någon kan tycka om honom. Sveriges sämste och långsammaste rappare borde la snarare ge sig in i ljudboksbranschen istället? Nu sitter jag här med en glass jag inte vill ha och om någon av er tycker att kanelglass till och med är bättre än tvåhövdade dildos så kan ni komma hit och hämta den, bara att höra av sig! Men skynda på innan jag äter upp den då jag av rent principiella skäl äter upp allt det jag köpt.
Ha det!
// Yeahns
PS. Läsvärt blogginlägg som visserligen är från en piratpartist men ändå. Helt sinnes vad inskränkt musikbranschen verkar vara. DS.
torsdag 19 mars 2009
Ärlighet varar längst
Så här på morgonkvisten fick jag svar från ett av alla de jobb jag sökt, nekande såklart:
Jag är en person som alltid uppskattar ärlighet och därför hade jag blivit ganska glad över om de istället sagt som det egentligen var; att jag inte hade de kunskaperna de eftersökte. Jag hade verkligen satt värde på ett nekande svar som meddelades på följande sätt:
Ha det!
// Yeahns
Hej Jens!Notera att anledningarna till att jag inte fick jobbet är att någon annan fick jobbet eller att företaget lyckats lösa det på annat sätt genom kloning, robot eller en dresserad anka. Det var absolut inte så att det var jag som helt enkelt var för dålig, vilket annars hade varit en helt fullgod anledning. Jag har ingen aning om vad en struktör gör, jag bara sökte.
Du sökte jobbet som struktör hos oss på Komet. Det blev tyvärr inget den här gången, antingen på grund av att det tillsatts med en annan sökande eller att uppdraget inte längre är aktuellt.
Jag är en person som alltid uppskattar ärlighet och därför hade jag blivit ganska glad över om de istället sagt som det egentligen var; att jag inte hade de kunskaperna de eftersökte. Jag hade verkligen satt värde på ett nekande svar som meddelades på följande sätt:
Hej Jens!Det får bli en ledig festivalsommar 2009. Vad hände med arbeit macht frei?
Du sökte jobbet som struktör hos oss på Komet. Det blev inget den här gången. Inte för att någon annan har fått det (det går fortfarande att söka på vår hemsida som du kanske ser) utan för att du antagligen är totalt värdelös som struktör. Att du ens sökte det här jobbet går bortom mitt förstånd och egentligen vill jag uppmana dig - ditt ärkemiffo - att ta livet av dig till fördel för det mänskliga släktet. Men nu gör jag inte det (det finns ju en del sinnessvaga personer där ute som tar mina ord alltför bokstavligt) utan önskar dig lycka till i ditt fortsatta jobbsökande. Hos oss får du dock inga jävla jobb!
Ha det!
// Yeahns
måndag 16 mars 2009
Sångare utan orsak borde inte sjunga alls, för sångare utan orsak sjunger alltid falskt
Det blir ytterligare ett musikinlägg idag och det ska meddelas att det inte är min avsikt att göra detta till en musikblogg. Inte för att det är något fel med att vara en musikblogg - alls inte - utan det är för att jag vill bibehålla den facklöshet som jag anser vår blogg har för tillfället där inlägg handlar om allt mellan högt och lågt, brett och smalt. Jag avskyr kategoriseringar, rutiner och vanor även fast jag själv ofta försöker stoppa saker i fack för att kunna göra relevanta jämförelser. Jag är en hycklare och har inga problem med det mer än eventuellt några personliga samvetskval. Hur som helst så ska den här bloggen fortsätta att handla om det som far runt i våra huvuden och just nu är det två saker som jag tänker på:
1. Jag såg en kvinna med en benprotes stapla sig fram på Olskrokens hållplats häromdagen. Inga konstigheter med det mer än att protesbenet var avsevärt kortare än det ben hennes föräldrar utvecklade tillsammans och att hon bar turkosa strumpbyxor. Det är inga millimeter kortare ben vi pratar om här utan snarare decimetern. När hon stod med båda fötterna på marken så hade hennes överkropp en lutning på säkert 45 grader i sidled. Jag förstår inte riktigt varför protesen var så kort? Hur svårt kan det vara att göra båda benen lika långa? Den enda anledningen jag kan komma på är att hon har ett så stort intresse för geometri att hon därför vill kunna agera mänsklig gradskiva men jag finner det föga troligt.
Gällande de turkosa strumpbyxorna så finner jag både färgen tveksam tillsammans med valet av klädesplagg. Hade jag haft protes hade jag försökt att dölja det efter bästa förmåga och alltid burit byxor. Nu var det visserligen så uppenbart p.g.a. hennes oturliga(?) tillkortakommande att det kan tyckas onödigt. Hon måste vara en stark kvinna, all heder åt henne!
2. Musik är som ni kanske listat ut den andra saken som håller min hjärna igång och då är det främst svensk musik. De svenska 90-talslegenderna Olle Ljungström och Per Persson har som ni borde veta släppt nya album i år (den senare med bandet Perssons Pack där "Packet" bland annat består av Florence Valentins sångare Love Antell), och de levererar likt gamla dagar. Olle Ljungström fortsätter med sina närmast poetiska texter där alla hittar versrader att känna igen sig i även fast de i stora delar är svåra att förstå i nyktert tillstånd. Har ni inte sett dokumentären om Olles trasiga liv så får ni länken här.
Perssons Pack använder sig även de av samhället för att förmedla en mening och riktar ett långfinger mot dagens kommersiella musikbransch (Idol, Melodifestivalen, fan och hans moster) med låten Sångare utan orsak som jag använder i rubriken.
Alla goda ting är tre och så även i detta fall för en tredje rutinerad räv släpper nytt inom kort (innan 2 maj är sagt), nämligen Mattias Alkberg. Den 40-åriga kommunisten som gjort sig känd via Bear Quartet och sedermera Mattias Alkberg BD ska nu släppa en soloplatta i rockabillystuk. Själv säger han att "Det är dömt att misslyckas" men det återstår att se.
Sist men inte minst så har en långdragen diskussion om byte av inmarschlåt till IFK Göteborg pågått på blåvita bloggar och forum, men nu har den kanske fått ett slut. Nu har ingen mindre än Joel Alme gett sig in i debatten och har därför textat ihop ett fenomenalt förslag:
Joel Alme - Snart skiner Poseidon
Ni känner igen melodin från hans egna konststycke A young summer's youth från hans hittills enda album och även från Hästpojkens dito i och med Utan personlig insats. Varför de båda har samma melodi sägs bero på att Alme var skyldig Hästpojkens sångare Martin Elisson 3 000 riksdaler men på grund av dålig likviditet så erbjöd han en låt i utbyte. Det är en intressant verklighet som musiker lever i, inte sant?
Ha det!
// Yeahns
PS. Ikväll 21.55 har Ballar Av Stål premiär på Kanal 5. Se ett smakprov här och klipp från den engelska versionen här. DS.
1. Jag såg en kvinna med en benprotes stapla sig fram på Olskrokens hållplats häromdagen. Inga konstigheter med det mer än att protesbenet var avsevärt kortare än det ben hennes föräldrar utvecklade tillsammans och att hon bar turkosa strumpbyxor. Det är inga millimeter kortare ben vi pratar om här utan snarare decimetern. När hon stod med båda fötterna på marken så hade hennes överkropp en lutning på säkert 45 grader i sidled. Jag förstår inte riktigt varför protesen var så kort? Hur svårt kan det vara att göra båda benen lika långa? Den enda anledningen jag kan komma på är att hon har ett så stort intresse för geometri att hon därför vill kunna agera mänsklig gradskiva men jag finner det föga troligt.
Gällande de turkosa strumpbyxorna så finner jag både färgen tveksam tillsammans med valet av klädesplagg. Hade jag haft protes hade jag försökt att dölja det efter bästa förmåga och alltid burit byxor. Nu var det visserligen så uppenbart p.g.a. hennes oturliga(?) tillkortakommande att det kan tyckas onödigt. Hon måste vara en stark kvinna, all heder åt henne!
2. Musik är som ni kanske listat ut den andra saken som håller min hjärna igång och då är det främst svensk musik. De svenska 90-talslegenderna Olle Ljungström och Per Persson har som ni borde veta släppt nya album i år (den senare med bandet Perssons Pack där "Packet" bland annat består av Florence Valentins sångare Love Antell), och de levererar likt gamla dagar. Olle Ljungström fortsätter med sina närmast poetiska texter där alla hittar versrader att känna igen sig i även fast de i stora delar är svåra att förstå i nyktert tillstånd. Har ni inte sett dokumentären om Olles trasiga liv så får ni länken här.
Perssons Pack använder sig även de av samhället för att förmedla en mening och riktar ett långfinger mot dagens kommersiella musikbransch (Idol, Melodifestivalen, fan och hans moster) med låten Sångare utan orsak som jag använder i rubriken.
Alla goda ting är tre och så även i detta fall för en tredje rutinerad räv släpper nytt inom kort (innan 2 maj är sagt), nämligen Mattias Alkberg. Den 40-åriga kommunisten som gjort sig känd via Bear Quartet och sedermera Mattias Alkberg BD ska nu släppa en soloplatta i rockabillystuk. Själv säger han att "Det är dömt att misslyckas" men det återstår att se.
Sist men inte minst så har en långdragen diskussion om byte av inmarschlåt till IFK Göteborg pågått på blåvita bloggar och forum, men nu har den kanske fått ett slut. Nu har ingen mindre än Joel Alme gett sig in i debatten och har därför textat ihop ett fenomenalt förslag:
Joel Alme - Snart skiner Poseidon
Ni känner igen melodin från hans egna konststycke A young summer's youth från hans hittills enda album och även från Hästpojkens dito i och med Utan personlig insats. Varför de båda har samma melodi sägs bero på att Alme var skyldig Hästpojkens sångare Martin Elisson 3 000 riksdaler men på grund av dålig likviditet så erbjöd han en låt i utbyte. Det är en intressant verklighet som musiker lever i, inte sant?
Ha det!
// Yeahns
PS. Ikväll 21.55 har Ballar Av Stål premiär på Kanal 5. Se ett smakprov här och klipp från den engelska versionen här. DS.
torsdag 5 mars 2009
Näste man till rakning
Idag var det så dags igen. Jag visste att det skulle komma förr eller senare och jag har försökt att hålla ut så länge som möjligt, men när min vardag fylldes av skam och vemod så tvingades jag att bemöta min fruktan. Idag tvingades jag välja mellan vardagens pest eller kolera. Jag är fortfarande osäker på vad jag har valt (jag har väl inte vaknat ur chocken än antar jag) men med ångestfyllda steg gick jag till den bransch där konsumenterna saknar någon egentlig makt. Idag klippte jag mig.
Jag berättade att jag ville ha en jag-gillar-och-har-koll-på-musik-frilla, slog på iPoden och slöt mina ögon. I mitt huvud såg jag en Per Sinding-Larsen-kalufs komma flygande och slutligen så kom den förutbestämda koden tre klapp på huvudet och det var klart. Bara att betala och gå hem.
Nej givetvis var det inte så det gick till men jag avundas dem som kan göra så. Istället satt jag nervöst och höll så hårt i stolens armstöd att knogarna vitnade samtidigt som man krystat konverserade med personen som hade ens framtid i sina händer. Jag ogillar verkligen dessa artighetssamtal där ingenting diskuteras på djupet. Varför ska jag sitta och berätta om mitt liv och vad jag gör för en person som jag på sin höjd träffar i 45 minuter 4 gånger/år? Visst, det kanske kan vara trevligt ibland men för mig är det bara onödigt. Det är ju inte direkt så att man uppnår den relation där man delar med sig av erfarenheter och berättar fyllehistorier för varandra, sådana samtal som man faktiskt kan ha glädje och nytta av. Det måste också vara jobbigt för frisörer att alltid vara så inställsamma hela tiden, fast ändå inte. Visserligen connecta jag och gulblonda Linnéa lite vid Nationalteatern och blues (en blonderad tjej som gillar sådan musik var något nytt för mig men så underbart!) men sen behövde en kund hjälp och samtalet var som bortblåst.
Egentligen borde jag kanske ta tillfället i akt att träna på mina charmörskills eftersom jag alltid klipper mig hos unga - men äldre än mig - och fräscha tjejer. Det är ju trots allt de som ska tycka att jag ser bra ut i min frisyr, d.v.s. min målgrupp. Men att sitta och småflörta känns inte riktigt rätt när personen i stolen bredvid garanterat lär sitta och "överhöra" mina patetiska försök och sedan lär blogga om det.
Det är ju dessutom oerhört svårt och jobbigt att samtala med den person som är ansvarig för både mitt självförtroende och min värdighet den närmaste tiden. Tänk er själva att sitta och samtala med djävulen över en kopp te? Vad som helst kan hända och slinker det ur något opassande så är du bara ett "Oops!" ifrån att få spendera de närmaste veckorna i ensamhet i din etta som du hyr i andrahand.
För visst är det ändå sjukt vad mycket värdighet man sätter vid sitt hår? Såväl kille som tjej gör det, men varför? Hår är väl egentligen något som är äckligt, eller i alla fall som blir äckligt i samma stund som det lämnar kroppen? Borde man då inte bli glad över att bli av med det då?
Nej hår är helt okej så länge som det sitter på huvudet, i övrigt är det tveksamt. Med en frisyr identifierar man sig själv och låter andra få en aning om vad man är för människa egentligen. Detta innebär alltså att badrum ibland förvandlas till ett forum för svordomar, spegeln blir ett slags tillmälesplank. Egentligen är det ingen annan förutom en själv som ser att man har en dålig hårdag, att luggen inte ligger på det sätt som du vill men nästan. Om man bara flyttar det lite där och lyfter upp det lite här och så är man där och petar med fingrarna och så ser det ännu värre ut än förut. Man fylls av en sur ångest och vill bara åka hem och gömma sig för att man är så jävla ful just nu, i sina egna ögon. Den som först yttrade att det bara är att raka av sig håret för killar vill jag träffa i sällskap av en slipmaskin och en korkskruv.
Det är alltså väldigt mycket av ens värdighet som man förlitar sig på att lite hårvax - brylcréme om man är från Mariestad, appliceras med fördel med stålkam - ska hålla uppe. Ändå är det inte riktigt lika mycket värdighet som sitter i håret som när man precis missar bussen eller som när ramlar på en offentlig plats. Jisses, att man inte får läsa om fler som låter kroppen dingla av den enkla orsaken. Man hittar en lapp i bröstfickan där det står "Jag snubblade över rälsen vid Kungsportsplatsen. Jag orkar inte bygga upp all den värdighet som jag tidigare samlat igen, jag orkar inte! Säg till mamma att jag älskar henne. Farväl..." Jag är bombsäker (det är ett för övrigt ett dumt ord om något! Säker som en bomb? Avgå!) på att man skulle kunna se hur värdigheten svävar iväg från en person som ramlar om man filmar fallet med en aura-kamera och sedan kollar på det i ultrarapid. Hur man efter fallet ska ta sig ur situationen är ett mysterium. Min personliga favorit är att inte försöka gömma undan det som nyligen skett. Låt orsaken till din korta luftfärd få veta vad du tycker om saken och gör det högt och tydligt. Det är ingen idé att hymla om saken. Vem vet, svär du på riktigt bra så får du kanske lite värdighet tillbaka?
Nu när jag kom hem så undvek jag att titta mig i spegeln så länge som möjligt men slutligen tog min nyfikenhet över. Jag ville bara gråta men eftersom jag har en penis så gråter jag endast när mitt favoritlag förlorar, om ens det. Som vanligt så blev det lite kortare än det som var min avsikt. Det blir alltid så, lite för kort och nu ser jag ut att nyligen ha tagit studenten. Att man åldras i takt med att håret växer förstår jag såklart men att man föryngras i frisörstolen är inte alls lika självklart. Nu vet jag att 12 centimeter innebär tre år.
Men jaja, såvida man inte heter Kennedy Bakic..(äsch!) så växer håret ut igen och snart får jag väl den längd jag suktar efter. Tills dess så får jag gå omkring och leva med min pojkspolingfrilla, inte mycket mer att göra åt saken. Vad hände med öppet köp?
Ha det!
// Yeahns
PS. För er som lyckats ta er de 1 075 orden hit ner så vill jag be om en tjänst. Vardagshjälte som jag är (blodgivare och grejer) så bjuder jag på en länk att surfa in på; Ett klick för skogen heter stiftelsen och för varje unikt klick/dag så är man med och räddar en gammal urskog. Såvida man inte vill betala så är det helt gratis så länge som man har några sekunder över. Se så, hjälp till! DS.
Jag berättade att jag ville ha en jag-gillar-och-har-koll-på-musik-frilla, slog på iPoden och slöt mina ögon. I mitt huvud såg jag en Per Sinding-Larsen-kalufs komma flygande och slutligen så kom den förutbestämda koden tre klapp på huvudet och det var klart. Bara att betala och gå hem.
Nej givetvis var det inte så det gick till men jag avundas dem som kan göra så. Istället satt jag nervöst och höll så hårt i stolens armstöd att knogarna vitnade samtidigt som man krystat konverserade med personen som hade ens framtid i sina händer. Jag ogillar verkligen dessa artighetssamtal där ingenting diskuteras på djupet. Varför ska jag sitta och berätta om mitt liv och vad jag gör för en person som jag på sin höjd träffar i 45 minuter 4 gånger/år? Visst, det kanske kan vara trevligt ibland men för mig är det bara onödigt. Det är ju inte direkt så att man uppnår den relation där man delar med sig av erfarenheter och berättar fyllehistorier för varandra, sådana samtal som man faktiskt kan ha glädje och nytta av. Det måste också vara jobbigt för frisörer att alltid vara så inställsamma hela tiden, fast ändå inte. Visserligen connecta jag och gulblonda Linnéa lite vid Nationalteatern och blues (en blonderad tjej som gillar sådan musik var något nytt för mig men så underbart!) men sen behövde en kund hjälp och samtalet var som bortblåst.
Egentligen borde jag kanske ta tillfället i akt att träna på mina charmörskills eftersom jag alltid klipper mig hos unga - men äldre än mig - och fräscha tjejer. Det är ju trots allt de som ska tycka att jag ser bra ut i min frisyr, d.v.s. min målgrupp. Men att sitta och småflörta känns inte riktigt rätt när personen i stolen bredvid garanterat lär sitta och "överhöra" mina patetiska försök och sedan lär blogga om det.
Det är ju dessutom oerhört svårt och jobbigt att samtala med den person som är ansvarig för både mitt självförtroende och min värdighet den närmaste tiden. Tänk er själva att sitta och samtala med djävulen över en kopp te? Vad som helst kan hända och slinker det ur något opassande så är du bara ett "Oops!" ifrån att få spendera de närmaste veckorna i ensamhet i din etta som du hyr i andrahand.
För visst är det ändå sjukt vad mycket värdighet man sätter vid sitt hår? Såväl kille som tjej gör det, men varför? Hår är väl egentligen något som är äckligt, eller i alla fall som blir äckligt i samma stund som det lämnar kroppen? Borde man då inte bli glad över att bli av med det då?
Nej hår är helt okej så länge som det sitter på huvudet, i övrigt är det tveksamt. Med en frisyr identifierar man sig själv och låter andra få en aning om vad man är för människa egentligen. Detta innebär alltså att badrum ibland förvandlas till ett forum för svordomar, spegeln blir ett slags tillmälesplank. Egentligen är det ingen annan förutom en själv som ser att man har en dålig hårdag, att luggen inte ligger på det sätt som du vill men nästan. Om man bara flyttar det lite där och lyfter upp det lite här och så är man där och petar med fingrarna och så ser det ännu värre ut än förut. Man fylls av en sur ångest och vill bara åka hem och gömma sig för att man är så jävla ful just nu, i sina egna ögon. Den som först yttrade att det bara är att raka av sig håret för killar vill jag träffa i sällskap av en slipmaskin och en korkskruv.
Det är alltså väldigt mycket av ens värdighet som man förlitar sig på att lite hårvax - brylcréme om man är från Mariestad, appliceras med fördel med stålkam - ska hålla uppe. Ändå är det inte riktigt lika mycket värdighet som sitter i håret som när man precis missar bussen eller som när ramlar på en offentlig plats. Jisses, att man inte får läsa om fler som låter kroppen dingla av den enkla orsaken. Man hittar en lapp i bröstfickan där det står "Jag snubblade över rälsen vid Kungsportsplatsen. Jag orkar inte bygga upp all den värdighet som jag tidigare samlat igen, jag orkar inte! Säg till mamma att jag älskar henne. Farväl..." Jag är bombsäker (det är ett för övrigt ett dumt ord om något! Säker som en bomb? Avgå!) på att man skulle kunna se hur värdigheten svävar iväg från en person som ramlar om man filmar fallet med en aura-kamera och sedan kollar på det i ultrarapid. Hur man efter fallet ska ta sig ur situationen är ett mysterium. Min personliga favorit är att inte försöka gömma undan det som nyligen skett. Låt orsaken till din korta luftfärd få veta vad du tycker om saken och gör det högt och tydligt. Det är ingen idé att hymla om saken. Vem vet, svär du på riktigt bra så får du kanske lite värdighet tillbaka?
Nu när jag kom hem så undvek jag att titta mig i spegeln så länge som möjligt men slutligen tog min nyfikenhet över. Jag ville bara gråta men eftersom jag har en penis så gråter jag endast när mitt favoritlag förlorar, om ens det. Som vanligt så blev det lite kortare än det som var min avsikt. Det blir alltid så, lite för kort och nu ser jag ut att nyligen ha tagit studenten. Att man åldras i takt med att håret växer förstår jag såklart men att man föryngras i frisörstolen är inte alls lika självklart. Nu vet jag att 12 centimeter innebär tre år.
Men jaja, såvida man inte heter Kennedy Bakic..(äsch!) så växer håret ut igen och snart får jag väl den längd jag suktar efter. Tills dess så får jag gå omkring och leva med min pojkspolingfrilla, inte mycket mer att göra åt saken. Vad hände med öppet köp?
Ha det!
// Yeahns
PS. För er som lyckats ta er de 1 075 orden hit ner så vill jag be om en tjänst. Vardagshjälte som jag är (blodgivare och grejer) så bjuder jag på en länk att surfa in på; Ett klick för skogen heter stiftelsen och för varje unikt klick/dag så är man med och räddar en gammal urskog. Såvida man inte vill betala så är det helt gratis så länge som man har några sekunder över. Se så, hjälp till! DS.
onsdag 25 februari 2009
All work and no play makes Jack a dull boy
Det här med att söka jobb är rent ut sagt ett helvete och det av flera anledningar. För det första så har Finanskrisen fuckat upp - för att låna min namnes uttryck - marknaden rejält och som hyfsat insatt i det hela så vet jag att det dröjer ett tag innan det löser sig på riktigt. Mitt sommarjobbssökande går som bäst dåligt och den här bloggen kan inte finansiera en stekarsommar, tyvärr. Trots att jag berättar hur jävla trevlig och flitig jag är så bjuds det inte på några intervjuer. I värsta fall får man väl plugga över sommaren eller agera labbråtta på AstraZeneca. Det känns sådär...
För det andra så är alla jobbannonser likadana. Alla söker liksom trevliga och noggranna personer med erfarenheter inom området och där uppstår ytterligare ett problem; bemanningsföretagen får ibland inte berätta vilket företag som anlitat dem förrän vid intervjutillfället så man vet inte riktigt vad de kräver av en. Har man verkligen erfarenheten de söker? Vet jag hur man flyttar en låda till en annan plats och har jag referenser till det? Det känns som att Gud sitter och snurrar en jobb-tombola och som ateist så har jag inte fått särskilt många nummer på min bingobricka. Samtidigt låter Gud oss kämpa med Kung Bore flåsandes i nacken, sådär snällt. Den där Gud är en riktig jävel.
Summa sumarum så kan man i princip åka på vad som helst när man svarar på jobbannonser. Alla formulerar sig på samma sätt och man tvingas att ta det man får, om man ens får något. Tänk er till exempel följande annons:
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är från en av Stanley Kubricks filmklassiker The Shining.
För det andra så är alla jobbannonser likadana. Alla söker liksom trevliga och noggranna personer med erfarenheter inom området och där uppstår ytterligare ett problem; bemanningsföretagen får ibland inte berätta vilket företag som anlitat dem förrän vid intervjutillfället så man vet inte riktigt vad de kräver av en. Har man verkligen erfarenheten de söker? Vet jag hur man flyttar en låda till en annan plats och har jag referenser till det? Det känns som att Gud sitter och snurrar en jobb-tombola och som ateist så har jag inte fått särskilt många nummer på min bingobricka. Samtidigt låter Gud oss kämpa med Kung Bore flåsandes i nacken, sådär snällt. Den där Gud är en riktig jävel.
Summa sumarum så kan man i princip åka på vad som helst när man svarar på jobbannonser. Alla formulerar sig på samma sätt och man tvingas att ta det man får, om man ens får något. Tänk er till exempel följande annons:
Omväxlande butiksarbeteVad säger ni? "Ett hål är alltid ett hål" som en vän en gång myntade, fast då mer dialektalt uttryckt (säg "höl" istället). Ni kan antagligen gissa vad det handlar om.
Vi söker dig som är pålitlig och noggrann för ett arbete med många utmaningar där endast din egen kreativitet sätter gränserna. Arbetsuppgifterna är av varierande slag, ibland lite större och ibland lite mindre men det är viktigt att du oavsett storlek gör ditt bästa! Du är serviceminded och tycker om att arbeta med människor. Du gillar även att arbeta med händerna och är inte rädd för att greppa tag när det behövs. Språkkunskaper är inget krav men ett plus då det är viktigt att kunna arbeta efter kundens önskemål.
Är du den vi söker? Skicka in din CV till Glory Holes AB snarast så hoppas vi på en fortsatt framtid tillsammans!
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är från en av Stanley Kubricks filmklassiker The Shining.
tisdag 3 februari 2009
Ett musiköras födelse
Utanför fönstret lyste solen. Det var en varm sommardag och i köket stod två unga pojkar och en man med buskigt skägg och stora glasögon. På den mörkgråa köksbänken stod det en gammal bandspelare med två fack för kassettband och radiofunktion. Det rådde en munter och glädjefull stämning bland den mindre folksamlingen och helt plötsligt bröt sällskapet ut i armkroksdans. Det var så som cowboys dansade förklarade mannen för de två gossarna. Mannen var min fader och pojkarna var jag och min lillebror. Ur bandspelarens högtalare löd Rednex evighetsplåga (ja för sommarplåga är det ju inte) Cotton Eye Joe.
Alternativt...
Lekrummet tömdes snabbt på barn när fritidsfröken (Gammel-Inger även kallad) meddelade att det var dags för mellanmål. Trots detta satt jag och Albertazzi kvar på en tjockmadrass. Jag skulle övertyga honom om att jag kunde texten på en hel låt och textrader forsade ur min mun medan Albertazzi vänligt betraktade mig. "Ako mina solglasögon..." lät det. Givetvis var det Docent Döds/Docenternas klassiker Bakom Mina Solglasögon som jag gav mig på att citera.
När jag "sjungit" färdigt utbröt en mindre allvarlig brottningsmatch oss emellan varpå Albertazzi fick ett grepp om mina byxor och lyckades blotta mina kalsonger. Ett skratt senare deklarerade Albertazzi för resten av fritidshemmet att jag hade vita kalsonger med röda ränder och blåa stjärnor på mig. Jag skäms än idag, men nu är det mest för det amerikaniserade mönstret som prydde mina fispåsar. På den tiden var det mina favoritkallingar.
Alternativt...
Jag och min lillebror stod och trampade grus på Olstorps Festplats utanför Tidan (var inte ledsen om du inte känner till platserna) tillsammans med mamma och hennes väninna. Strax skulle mammas dåvarande favoritband uppträda vars superhit var Eloise. Just den låten hade både jag och broder yngre fattat tycke för när den spelades i mammas lägenhet ovanför Skaraborgsbanken, men av någon anledning bestämde vi oss för att absolut inte - under några som helst omständigheter - för att sjunga med när den spelades (antagligen var det den där mannen med skägg och stora glasögon som förklarat för oss att det var en skitlåt).
Efter några påtvingade danssteg och ett antal spelade låtar var det så dags för alla människor med inverterat köns favoritlåt. Jag, bror och mamma tog plats vid en bänk utanför dansgolvet och brödraparet förklarade än en gång att det minsann inte skulle bli någon allsång, i alla fall inte från vårt håll. Mamma sjöng/gapade/skrålade/joddlade/kvittrade/dånade på som vanligt till versraderna medan småpojkarna sammanbitet stod och tittade på. Så kom refrängen och nederlaget var ett faktum. Vi hade misslyckats och det grandiost.
Ett av dessa tre minnen är alltså min första kontakt med musiken på riktigt. Den första gången som jag reflekterade över och uttryckte ett gillande för musik. Födelsen av den musiksmak som jag numera utvecklat till världens bästa (alla måste tycka att sin egen musiksmak är bäst, varför lyssnar man annars på det man gör? Det finns inga dåliga musiksmaker, bara dålig musik). Exemplen ovan må kanske inte vara så smickrande för mitt nutida tycke (med undantag för Bakom Mina Solglasögon möjligtvis) men är ändock ett bevis på när jag började reflektera över om en sång var bra eller dålig. Vid ovan nämnda situationer är jag någonstans mellan 6-7 år (säg 6,5 år då eller "Sex on halv" som jag sade i min barndom) och innan dess reflekterade jag inte så mycket över om sångerna jag nynnade på tillhörde Pingu, Ultima Thule eller Sovjet. Nu är det däremot skillnad och i ett kommande inlägg ska jag redogöra för den resterande delen av min musiksmaks utveckling, men tills dess håll till godo!
Ha det!
// Yeahns
Alternativt...
Lekrummet tömdes snabbt på barn när fritidsfröken (Gammel-Inger även kallad) meddelade att det var dags för mellanmål. Trots detta satt jag och Albertazzi kvar på en tjockmadrass. Jag skulle övertyga honom om att jag kunde texten på en hel låt och textrader forsade ur min mun medan Albertazzi vänligt betraktade mig. "Ako mina solglasögon..." lät det. Givetvis var det Docent Döds/Docenternas klassiker Bakom Mina Solglasögon som jag gav mig på att citera.
När jag "sjungit" färdigt utbröt en mindre allvarlig brottningsmatch oss emellan varpå Albertazzi fick ett grepp om mina byxor och lyckades blotta mina kalsonger. Ett skratt senare deklarerade Albertazzi för resten av fritidshemmet att jag hade vita kalsonger med röda ränder och blåa stjärnor på mig. Jag skäms än idag, men nu är det mest för det amerikaniserade mönstret som prydde mina fispåsar. På den tiden var det mina favoritkallingar.
Alternativt...
Jag och min lillebror stod och trampade grus på Olstorps Festplats utanför Tidan (var inte ledsen om du inte känner till platserna) tillsammans med mamma och hennes väninna. Strax skulle mammas dåvarande favoritband uppträda vars superhit var Eloise. Just den låten hade både jag och broder yngre fattat tycke för när den spelades i mammas lägenhet ovanför Skaraborgsbanken, men av någon anledning bestämde vi oss för att absolut inte - under några som helst omständigheter - för att sjunga med när den spelades (antagligen var det den där mannen med skägg och stora glasögon som förklarat för oss att det var en skitlåt).
Efter några påtvingade danssteg och ett antal spelade låtar var det så dags för alla människor med inverterat köns favoritlåt. Jag, bror och mamma tog plats vid en bänk utanför dansgolvet och brödraparet förklarade än en gång att det minsann inte skulle bli någon allsång, i alla fall inte från vårt håll. Mamma sjöng/gapade/skrålade/joddlade/kvittrade/dånade på som vanligt till versraderna medan småpojkarna sammanbitet stod och tittade på. Så kom refrängen och nederlaget var ett faktum. Vi hade misslyckats och det grandiost.
Ett av dessa tre minnen är alltså min första kontakt med musiken på riktigt. Den första gången som jag reflekterade över och uttryckte ett gillande för musik. Födelsen av den musiksmak som jag numera utvecklat till världens bästa (alla måste tycka att sin egen musiksmak är bäst, varför lyssnar man annars på det man gör? Det finns inga dåliga musiksmaker, bara dålig musik). Exemplen ovan må kanske inte vara så smickrande för mitt nutida tycke (med undantag för Bakom Mina Solglasögon möjligtvis) men är ändock ett bevis på när jag började reflektera över om en sång var bra eller dålig. Vid ovan nämnda situationer är jag någonstans mellan 6-7 år (säg 6,5 år då eller "Sex on halv" som jag sade i min barndom) och innan dess reflekterade jag inte så mycket över om sångerna jag nynnade på tillhörde Pingu, Ultima Thule eller Sovjet. Nu är det däremot skillnad och i ett kommande inlägg ska jag redogöra för den resterande delen av min musiksmaks utveckling, men tills dess håll till godo!
Ha det!
// Yeahns
onsdag 14 januari 2009
Debut!
Att det skulle leda till så stor press att starta en blogg, det kunde jag aldrig ana. Men nu skall det ske, oskulden skall tas! Utan vare sig djupa tankar om barndomen eller andra stora frågor följer helt enkelt en liten utläggning om petit moi!
Jo jag är en lång och gänglig yngling som just nu är bosatt tillsammans med min sambo i Hornstull på Södermalm i Stockholm. Mitt egentliga namn är Anton och jag kommer under hösten att plugga historia vid Stockholms Universitet (ses där Killamangiro!).
Det som intresserar mig mest är fotboll och musik (i den grad att jag finner stort nöje i att lyssna på vackra melodier.) Fotbollskarriären ligger just nu på is men jag hyser en önskan om att återuppta den (någon som behöver en Högerback (natural)/Mittback (accomplished) vars främsta egenskap är att det ser farligt ut när hans 196 cm älgar upp på en hörna?)(förut, innan jag klippte mig, kunde jag vara rätt lik Maldini/Nesta (om man släckte i badrummet och kisade mot spegeln)).
På fritiden spenderar jag den mesta tiden tillsammans med min sambo och ironiserar om världen, om jag inte har den äran att träffa någon kamrat. (Helt unikt! Snubben hänger med sin flickvän och sina polare, WOW!)
Jag har andra planer än historian till efter sommaren men vill inte basunera ut vad här (än?), dels för att slippa förutfattade meningar och dels för att slippa ett officiellt nederlag om jag misslyckas.
Fotbollsklubben som ligger närmast hjärtat är AIK och får några år sedan kom jag "ut" som Milanista.
Det var väl personligt och härligt?
Jo jag är en lång och gänglig yngling som just nu är bosatt tillsammans med min sambo i Hornstull på Södermalm i Stockholm. Mitt egentliga namn är Anton och jag kommer under hösten att plugga historia vid Stockholms Universitet (ses där Killamangiro!).
Det som intresserar mig mest är fotboll och musik (i den grad att jag finner stort nöje i att lyssna på vackra melodier.) Fotbollskarriären ligger just nu på is men jag hyser en önskan om att återuppta den (någon som behöver en Högerback (natural)/Mittback (accomplished) vars främsta egenskap är att det ser farligt ut när hans 196 cm älgar upp på en hörna?)(förut, innan jag klippte mig, kunde jag vara rätt lik Maldini/Nesta (om man släckte i badrummet och kisade mot spegeln)).
På fritiden spenderar jag den mesta tiden tillsammans med min sambo och ironiserar om världen, om jag inte har den äran att träffa någon kamrat. (Helt unikt! Snubben hänger med sin flickvän och sina polare, WOW!)
Jag har andra planer än historian till efter sommaren men vill inte basunera ut vad här (än?), dels för att slippa förutfattade meningar och dels för att slippa ett officiellt nederlag om jag misslyckas.
Fotbollsklubben som ligger närmast hjärtat är AIK och får några år sedan kom jag "ut" som Milanista.
Det var väl personligt och härligt?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)