22 april, torsdag: Telefonen ringer och fem minuter senare är jag uppbunden i ett år.
28 april, onsdag: Telefonen ringer och tjugo minuter senare är jag uppbunden i två år.
Vad är det som har hänt med mig?
Om inte det framgick så har jag accepterat två anbud från telefonförsäljare inom en vecka. Jag som normalt brukar lyssna vänligt på deras erbjudande men sedan tacka nej och förklara att jag föredrar att i lugn och ro sondera bland alternativen och därefter ta kontakt med företaget i fråga. Jag ser mig som en medveten konsument som vet vad jag vill ha och när jag väl bestämt mig så ser jag till att mitt val är det bästa för mig och min budget. Men nu har jag alltså inom en kort period lagt mina vanliga inköpsrutiner åt sidan för att bara ta emot och svälja som 10-årig korggosse. Jag känner mig smutsig, äcklig och vanhedrad. Jag hade säkert slagit till på en säck med fiskhuvuden om säcken var snygg och om jag inte bara fick ett utan två snören att knyta ihop säcken med. Det enda som gläder mig är att jag riktigt kunde höra hur glada försäljarna blev. Jag kunde nästan höra hur de efter samtalet skulle glida in hos detaljisten, greppa första bästa fläskfilé och lyxa till det med en flaska rött tack vare provisionen de får för mig. Ikväll får det bli annat än mac'n'cheese!
Jag har verkligen inget emot telefonförsäljare. Förmodligen så är det deras sista utväg liksom. Jag har svårt att tro att de trivs med att ringa och störa folk i deras fritid för att kränga varor så det är bara skitnödigt att vara otrevlig. Dock skulle jag aldrig kunde leva med mig själv om jag påbörjade eller ens uppmuntrade andra till den karriären, så likväl kvarstår det personliga nederlaget; jag har blivit en yrkesgrupp jag föraktars våta dröm.
Ha det!
// Yeahns
Apropå svälja och ta emot så bör ni veta var rubriken kommer ifrån.
Personligt nederlag, Telefonförsäljare, Konsumtion
28 april, onsdag: Telefonen ringer och tjugo minuter senare är jag uppbunden i två år.
Vad är det som har hänt med mig?
Om inte det framgick så har jag accepterat två anbud från telefonförsäljare inom en vecka. Jag som normalt brukar lyssna vänligt på deras erbjudande men sedan tacka nej och förklara att jag föredrar att i lugn och ro sondera bland alternativen och därefter ta kontakt med företaget i fråga. Jag ser mig som en medveten konsument som vet vad jag vill ha och när jag väl bestämt mig så ser jag till att mitt val är det bästa för mig och min budget. Men nu har jag alltså inom en kort period lagt mina vanliga inköpsrutiner åt sidan för att bara ta emot och svälja som 10-årig korggosse. Jag känner mig smutsig, äcklig och vanhedrad. Jag hade säkert slagit till på en säck med fiskhuvuden om säcken var snygg och om jag inte bara fick ett utan två snören att knyta ihop säcken med. Det enda som gläder mig är att jag riktigt kunde höra hur glada försäljarna blev. Jag kunde nästan höra hur de efter samtalet skulle glida in hos detaljisten, greppa första bästa fläskfilé och lyxa till det med en flaska rött tack vare provisionen de får för mig. Ikväll får det bli annat än mac'n'cheese!
Jag har verkligen inget emot telefonförsäljare. Förmodligen så är det deras sista utväg liksom. Jag har svårt att tro att de trivs med att ringa och störa folk i deras fritid för att kränga varor så det är bara skitnödigt att vara otrevlig. Dock skulle jag aldrig kunde leva med mig själv om jag påbörjade eller ens uppmuntrade andra till den karriären, så likväl kvarstår det personliga nederlaget; jag har blivit en yrkesgrupp jag föraktars våta dröm.
Ha det!
// Yeahns
Apropå svälja och ta emot så bör ni veta var rubriken kommer ifrån.
Personligt nederlag, Telefonförsäljare, Konsumtion
Outcall Escortscam to camYou reeled me in with your smile
SvaraRadera