Varför måste överviktiga - alla från smått till mycket - personer alltid ha så mycket kläder på sig, oavsett väder? Är det för att dölja sin kroppshydda? Förstår de inte att folk ser det ändå, om inte annat på runda kinder och dubbelhakor? Särskilt i dessa tider när solen etablerat sig på Göteborgshimlen så blir jag än mer oförstående eftersom de på grund av sin storlek snarare borde klä sig mer lätt och avklätt då det tar längre tid att kyla ner fett. Lägg därtill att deras vikt kräver en större kraftansträngning som sedermera alstrar värme och att de antagligen har en halvtaskig kondition vilket gör förflyttningar från A till B extra utmattande. Det jag vill komma fram till är att de har lättare att skapa en odör av svett - och jag har svårt att tro att tjockisar drar ner på hygienen desto mer de väger - så varför beter de sig som de gör?
På bussen hem utkämpade jag nämligen ett inbördeskrig mellan mina empatiska neuroner och min reptilhjärna, alltihop utlöst på grund av den småmullige killen bredvid mig. Vårsolen gassade i typ 800 grader - ni kan lita på mig - på den fullsatta bussens fönster och där sitter snubben i svart t-shirt, mörkgrå collegetröja och grå vindjacka. Svett. Därutöver skymtade jag några centimeterlånga hårstrån klättra uppför hans hals; som om inte den mattan kunde generera tillräckligt med värme en dag som denna? Dessutom var han mörkt krullhårig. Jag har alltid tyckt att krullhuvuden luktar lite mer, som om lockarna försvårade hudens andning liksom. Särskilt mörkhåriga personer luktar. Det doftar grovt, mystiskt, prekärt och väldigt illa samtidigt som det är lite nyfiket engagerande. Man kan inte låta bli att vittra på något vis vilket gör alltsammans än vidrigare. Förmodligen så har lukten nog snarare med tjockleken på håret att göra men då jag varken är mörkhårig, har tjockt hår eller sitter inne på krull så vidhåller jag min åsikt tills motsatsen är bevisad. Lite argumentum ad ignorantiam måhända men låt gå.
Stanken till trots så var det värsta något helt annat. Snubben satt nämligen och log, och då log han inte på det där Jag-skäms-och-vantrivs-sättet utan mer på In-your-face-motherfucker!-sättet vilket gjorde inbördeskrigsdiplomatin än svårare. Det var som om han tänkte "Ja, jag luktar men det är du som lider mest", ungefär på samma sätt som man kan smånjuta av sin fis medan alla andra grämer sig. Lyckligtvis övertalade jag mig själv om att han antagligen satt och trivdes med tanken av hur han och två polare ska häva Falcon till någon live-dvd med Hammerfall eller att han ska kika på någon skräckfilm han tankat hem till kvällen, annars vet jag inte vad som hade hänt. Allt från näsrynkningar till lidelsefulla stön kunde ha utförts.
När han slutligen klev av bussen så log han fortfarande. Oset låg kvar men avtog allt eftersom bussen fortsatte sin färd och till slut var det helt försvunnet. Trots detta fanns det bara en tanke i mitt huvud; jag ligger säkert tjugo pannor under honom men ändå var det jag som var den största förloraren.
Ha det!
// Yeahns
Tjockisar, Fett, Svett, Värme, Vår, Förlust
På bussen hem utkämpade jag nämligen ett inbördeskrig mellan mina empatiska neuroner och min reptilhjärna, alltihop utlöst på grund av den småmullige killen bredvid mig. Vårsolen gassade i typ 800 grader - ni kan lita på mig - på den fullsatta bussens fönster och där sitter snubben i svart t-shirt, mörkgrå collegetröja och grå vindjacka. Svett. Därutöver skymtade jag några centimeterlånga hårstrån klättra uppför hans hals; som om inte den mattan kunde generera tillräckligt med värme en dag som denna? Dessutom var han mörkt krullhårig. Jag har alltid tyckt att krullhuvuden luktar lite mer, som om lockarna försvårade hudens andning liksom. Särskilt mörkhåriga personer luktar. Det doftar grovt, mystiskt, prekärt och väldigt illa samtidigt som det är lite nyfiket engagerande. Man kan inte låta bli att vittra på något vis vilket gör alltsammans än vidrigare. Förmodligen så har lukten nog snarare med tjockleken på håret att göra men då jag varken är mörkhårig, har tjockt hår eller sitter inne på krull så vidhåller jag min åsikt tills motsatsen är bevisad. Lite argumentum ad ignorantiam måhända men låt gå.
Stanken till trots så var det värsta något helt annat. Snubben satt nämligen och log, och då log han inte på det där Jag-skäms-och-vantrivs-sättet utan mer på In-your-face-motherfucker!-sättet vilket gjorde inbördeskrigsdiplomatin än svårare. Det var som om han tänkte "Ja, jag luktar men det är du som lider mest", ungefär på samma sätt som man kan smånjuta av sin fis medan alla andra grämer sig. Lyckligtvis övertalade jag mig själv om att han antagligen satt och trivdes med tanken av hur han och två polare ska häva Falcon till någon live-dvd med Hammerfall eller att han ska kika på någon skräckfilm han tankat hem till kvällen, annars vet jag inte vad som hade hänt. Allt från näsrynkningar till lidelsefulla stön kunde ha utförts.
När han slutligen klev av bussen så log han fortfarande. Oset låg kvar men avtog allt eftersom bussen fortsatte sin färd och till slut var det helt försvunnet. Trots detta fanns det bara en tanke i mitt huvud; jag ligger säkert tjugo pannor under honom men ändå var det jag som var den största förloraren.
Ha det!
// Yeahns
Tjockisar, Fett, Svett, Värme, Vår, Förlust
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar