Det jobbigaste med att skriva uppsats är att man - utöver intervjuer, transkribering och analysering av policydokument och lagar - måste ta sig igenom så mycket litteratur som ändå knappt kommer till användning. Pärm till pärm, dag till dag utan större nytta. Jag har till exempel spenderat halva dagen med att läsa boken Det går inte att styra med mål! - en bok som handlar om målstyrning av offentliga organisationer - författad av Björn Rombach och jag har näppeligen reagerat mer än "Jaha, och?". Måhända hade jag kanske lite för höga förväntningar på författaren då han i egenskap av prefekt på min institution kort sagt ska vara the dude men framförallt tror jag att han ruinerade sig själv i slutet av tredje stycket på sida 35. Jag citerar:
Nåväl, nu är inte min avsikt att smutskasta eller överglänsa överhönan på min utbildning - jag har fortfarande över halva boken kvar så kanske kan bilden förändras - utan den var främst att definiera självgodhet, samtidigt som jag gavs möjligheterna till ett oförtjänt studieavbrott och att få gnälla över min tillvaro.
Ha det!
// Yeahns
Självgodhet, Uppsatsskrivande, Skoltrött
Pihlgren och Svensson (1989:98) hävdar bestämt, dock utan att ange sina källor, att lite gjorts i praktiken på målstyrningens område. Pihlgren och Svensson (1989) tycks trots detta tro att målstyrning blir 90-talets ledningsform för offentlig sektor. Boken "Det går inte att styra med mål!" (Rombach 1991) talar för att det inte kommer att bli så. Vem som fick rätt vet vi säkert om tio år.Noterade ni samma sak som jag? Rombach refererar i stycket ovan inte bara till sin egen bok utan just den bok som man för tillfället håller i handen. Är inte det självgott om något? Som om han förväntar sig att hans verk ska bli en klassiker i stil med Moby Dick, Bibeln eller Två nötcreme och en moviebox. Gjorde han en Steve Ballmer på nästa föreläsning månne? Kanske tillhör förtjänsten den lilla janten i mig men jag fick en sådan avsmak att jag genast försatte mig i konträr till hans resterande ord. Han hade kunnat nöja sig med att skriva "i den här boken menar jag på motsatsen" eller liknande utan att väcka mitt avog, men nu försatte han sig helt klart på minuskontot. Om jag även ska ta i beaktning att han i sin förutsägelse har fel - i och med New Public Management - så ter sig hans rader än värre.
Nåväl, nu är inte min avsikt att smutskasta eller överglänsa överhönan på min utbildning - jag har fortfarande över halva boken kvar så kanske kan bilden förändras - utan den var främst att definiera självgodhet, samtidigt som jag gavs möjligheterna till ett oförtjänt studieavbrott och att få gnälla över min tillvaro.
Ha det!
// Yeahns
Självgodhet, Uppsatsskrivande, Skoltrött
Alltid kul att läsa bloggen Yeahns! Mycket bra skrivet och frågan är om inte Balmer kan tänkas ha största lökringarna sedan skjortan uppfanns!?
SvaraRadera/Partheen