I väntan på att Lagerbäck ska avgå (jag gillar honom eftersom han skiter i vad alla andra tycker men det kan vara bra med lite nya idéer och framförallt en bättre matchcoach) så kan jag lika gärna blogga lite och idag tänkte jag vara lite petig, lite språkextremhöger.
På måndagens föreläsning - som i vanlig ordning bestod av en PowerPoint-presentation och lite utvecklande jidder - bevittnade jag en uppmaning på en slide som jag ställer mig ytterst tveksam till. Uppmaningen löd "Tänk efter före!". Med de orden menade alltså min föreläsare (som jag i övrigt inte har några klagomål på) att vi studenter skulle tänka på vilken referenslitteratur som är relevant innan vi börjar att plöja igenom en massa Kalle Anka-tidningar i jakt på träffsäkra citat till vår C-uppsats. Det är rätt självklart men med tanke på somliga kurskamraters förmåga att dra egna slutsatser så är det väl bäst att vara på den säkra sidan. Nu var det dock inte begåvningsreserven i min klass som var ämnet för dagen utan ovan nämnda uppmaning; "Tänk efter före!"
Det är inte uppmaningens betydelse jag har problem med utan ordvalen efter och före. I vanliga fall står ju de i motsatsförhållande till varandra och det är just därför som jag har svårt att acceptera dem efter varandra precis som på-under, framför-bakom, AIK-ödmjuk och till-från. Det går liksom inte ihop! En petitess kan tyckas men rätt ska vara rätt.
Varifrån kommer uttrycket "tänk efter" förresten? Tyckte någon att alternativen "tänk till" och "tänk ordentligt" inte räckte till, att folk blev tunnhåriga av allt kliande så det var helt klart tvunget att slänga in ytterligare en version för att räta ut alla frågetecken? Jobbigt för Regaine i så fall.
Ordagrant betyder "tänk efter" snarare att man ska tänka efter en handling, och visst det är bra att reflektera men det är väl ännu bättre om man tänker innan eller före? När, hur, varför blev efter synonymt med innan? Finns det någon historisk/deskriptiv lingvist där ute i etern?
Varför behöver vi ens ett förstärkelseord efter tänk? Är det så att om man bara säger "Tänk!" till en person så tänker den bara lite halvdant och bryr sig inte riktigt men om man istället utmynnar "Tänk efter!", ja då jävlar ska det funderas och så serveras bränd kola efteråt. Jag är kritisk och som självutnämnd minimalist så är jag emot allt onödigt krims-krams. Det är väl bara att tänka så mycket man förmår - alltid? För i helvete!
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är en trevlig låt från det halvdana bandet I Am Your Autopilot.
På måndagens föreläsning - som i vanlig ordning bestod av en PowerPoint-presentation och lite utvecklande jidder - bevittnade jag en uppmaning på en slide som jag ställer mig ytterst tveksam till. Uppmaningen löd "Tänk efter före!". Med de orden menade alltså min föreläsare (som jag i övrigt inte har några klagomål på) att vi studenter skulle tänka på vilken referenslitteratur som är relevant innan vi börjar att plöja igenom en massa Kalle Anka-tidningar i jakt på träffsäkra citat till vår C-uppsats. Det är rätt självklart men med tanke på somliga kurskamraters förmåga att dra egna slutsatser så är det väl bäst att vara på den säkra sidan. Nu var det dock inte begåvningsreserven i min klass som var ämnet för dagen utan ovan nämnda uppmaning; "Tänk efter före!"
Det är inte uppmaningens betydelse jag har problem med utan ordvalen efter och före. I vanliga fall står ju de i motsatsförhållande till varandra och det är just därför som jag har svårt att acceptera dem efter varandra precis som på-under, framför-bakom, AIK-ödmjuk och till-från. Det går liksom inte ihop! En petitess kan tyckas men rätt ska vara rätt.
Varifrån kommer uttrycket "tänk efter" förresten? Tyckte någon att alternativen "tänk till" och "tänk ordentligt" inte räckte till, att folk blev tunnhåriga av allt kliande så det var helt klart tvunget att slänga in ytterligare en version för att räta ut alla frågetecken? Jobbigt för Regaine i så fall.
Ordagrant betyder "tänk efter" snarare att man ska tänka efter en handling, och visst det är bra att reflektera men det är väl ännu bättre om man tänker innan eller före? När, hur, varför blev efter synonymt med innan? Finns det någon historisk/deskriptiv lingvist där ute i etern?
Varför behöver vi ens ett förstärkelseord efter tänk? Är det så att om man bara säger "Tänk!" till en person så tänker den bara lite halvdant och bryr sig inte riktigt men om man istället utmynnar "Tänk efter!", ja då jävlar ska det funderas och så serveras bränd kola efteråt. Jag är kritisk och som självutnämnd minimalist så är jag emot allt onödigt krims-krams. Det är väl bara att tänka så mycket man förmår - alltid? För i helvete!
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är en trevlig låt från det halvdana bandet I Am Your Autopilot.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar