torsdag 22 oktober 2009

Can't buy me love

I en del del produktioner som på ett eller annat sätt visas på tv så erbjuds födelsebarnet en glädjeflicka dagen till ära av sina vänner eller av sin far. Jag fick ingen hora och är väl ganska så nöjd med det, däremot blev jag erbjuden i somras!

Det var när jag och några vänner skulle gå på lokal som två äldre och något slitna kvinnor tog kontakt när vi svängde höger från Hvitfeldsplatsen till Rosenlundsgatan (som är Göteborgs "nya" horgata nu sedan Andra Långgatan börjat reda upp sig. Lustigt nog så ligger den vid Feskekôrka så det finns gott om torsk). Vi nickade artigt men fortsatte att gå vidare mot Rio Rio. I alla fall så har jag funderat lite på det; är det en bra eller dålig sak att en prostituerad försöker göra sig en hacka på mig? Ser jag ut som en kille som behöver betala för sig? Ser jag ut att ha pengar? Eller beror det snarare på att jag är så snygg att de bara måste ligga med mig? Kanske hade jag fått det gratis? Verkar jag ha en skön kuk? Tjae jag vet inte, eller så är de som alla pärmfleppon som tror att man vill byta el-avtal bara man går på stan.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är låt från The Beatles.

2 kommentarer:

  1. Pärmfleppona leder till ett moraliskt förfall. Det enklaste sättet att komma undan är att säga att man redan är med. Vilket är en lögn, i alla fall i de flesta fall.

    Randy på slussen i afton!

    SvaraRadera
  2. Vill bara poängtera att Rosenlund är och har varit glädjeflockornas kvarter sedan länge. Second longstreet hade/har bara leksaker för vuxna samt kvinnor som väljer att träna inför män på jobbet med hjälp av träningsmetoden Striptease arobic.

    SvaraRadera