Nyligen avslutades den fjärde och sista delen av Peter Birros (han som är mest känd för att hans lillebror är en språkligt begåvad (fotbolls-)tyckare som "kommit ut" som alkoholist) prisbelönade serie Upp Till Kamp på min dator, och som vanligt när man nått en series slut så känner man sig tom. Serien utspelar sig i Göteborg åren 1965-1976 och följer främst fyra ungdomars framsteg och bakslag i livet. Det är en problematisk tid där många tvingades till att välja mellan politiska ideal och karriär, en tid fylld av strejker, demonstrationer och politiska konflikter.
Det är en oerhört välgjord serie som ni alla bör se på ett eller annat sätt, för det kan vara den bästa tv-serie som gjorts någonsin i Sverige. Den enda kritik jag har är att den är inkonsekvent med svartvitt och färg samt att musikutbudet är lite tunnt (det fanns till exempel betydligt fler proggband än Nationalteatern - som till viss del inte ens är ett äkta proggband - på den tiden).
Annars så är just tidsperioden 65-76 en period som fascinerar mig. Det verkar härligt på något sätt att glida runt i långt hår, lyssna på bra musik och peka finger åt etablissemanget. Även fast jag inte delar dåtidens politiska åsikter (åtminstone inte till fullo) så gillar jag att folk verkligen brydde sig på den tiden. Det fungerade inte att gå runt och vara likgiltig för då fick man skit. Man vårdade om varandra och om demokratin och det är väl mycket på grund av de protester som människor gjorde då som vi har det så pass bra som vi har det idag.
Upp Till Kamp har också en MySpace innehållandes några låtar som spelades i serien!
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är ett citat ur låten Ingen så blå av Parker Lewis som jag berättat om tidigare.
Det är en oerhört välgjord serie som ni alla bör se på ett eller annat sätt, för det kan vara den bästa tv-serie som gjorts någonsin i Sverige. Den enda kritik jag har är att den är inkonsekvent med svartvitt och färg samt att musikutbudet är lite tunnt (det fanns till exempel betydligt fler proggband än Nationalteatern - som till viss del inte ens är ett äkta proggband - på den tiden).
Annars så är just tidsperioden 65-76 en period som fascinerar mig. Det verkar härligt på något sätt att glida runt i långt hår, lyssna på bra musik och peka finger åt etablissemanget. Även fast jag inte delar dåtidens politiska åsikter (åtminstone inte till fullo) så gillar jag att folk verkligen brydde sig på den tiden. Det fungerade inte att gå runt och vara likgiltig för då fick man skit. Man vårdade om varandra och om demokratin och det är väl mycket på grund av de protester som människor gjorde då som vi har det så pass bra som vi har det idag.
Upp Till Kamp har också en MySpace innehållandes några låtar som spelades i serien!
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är ett citat ur låten Ingen så blå av Parker Lewis som jag berättat om tidigare.
Ser att du gillar Rak som en pil. Fick min 7-tumare idag, skickad av Emil personligen. =)
SvaraRaderaJo Rak Som En Pil är nog den bästa EP'n i år.
SvaraRaderaGött att Emil skickade den själv! Måste dock fråga hur du vet det? Jag är förresten rätt intresserad av b-sidan...
Jag mejlade med honom. :)
SvaraRaderaja har inte hunnit lyssna. kan inte rippa heller :(