Öppet brev till Västtrafik 2

Hej igen Vässtrafik! Det var ju ett tag sedan nu så jag tänkte att det kunde vara dags att höra av sig igen. Det gäller ju att vårda relationen menar jag.

Idag fick jag vänta i drygt 22 minuter på bussen. Två turer hoppades visst över men det är ju ändå ingen som åker buss vid niotiden så vad gör väl det? 22 minuter kan anses vara en omänskligt lång väntetid men det gick osedvanligt fort. Jodå, vi var ett glatt gäng! En tant drog fram två kortlekar så att jag fick lära mig Canasta (jag kom dock bara tvåa), och damen i tian gick hem och hämtade en låda rött. Det sägs ju att lite vin varje dag är bra för kroppen så... De sex minusgraderna som ytterligare förgyllde situationen var dessutom alldeles utmärkt träning för självbevarelsedriften!

Tack också för att jag missade Soul Kitchen som jag annars ställde klockan för. Den har ju inte alls blivit hyllad eller så utan hade säkerligen varit en besvikelse. De femton minuter jag fick köa för att sedan bemötas av ett "Salongen är full" var på tok för mycket slöseri med tid. Egentligen ville jag nog aldrig se den fast omedvetet, så tack återigen för att ni känner mig så bra! Dessutom; desto färre filmer man får se för sitt festivalpass desto mer måste man uppskatta dem! Valuta för pengarna är ju bara ett uttryck någon snubbe myntade på amfetamin...

Tack för er fulländande service!

------------------------------------------

På tal om filmfestivalen så såg jag en annan riktigt bra film. The Misfortunates är en belgisk film som handlar om en kille som växer upp tillsammans med en alkoliserad far, hans tre bröder och hans farmor. De lever under knappa omständigheter i en liten stad där det mesta går ut på att supa. Filmen påminner lite om Populärmusik Från Vittula men den är betydligt djupare. Belgarna kan det där med starka filmer. Ben X är ett annat exempel som handlar om en autistisk pojke som blir mobbad i skolan. Allt han vill är att passa in, att bli accepterad av samhället men han vet inte hur. "Någon måste alltid dö först".

Ha det!
// Yeahns

Filmfestivalinvigning

Nyligen kom ett mail från Göteborgs Filmfestival med ytterligare information om deras invigningsfest och eftersom de inte uppdaterat hemsidan och för att det verkligen är en sjukt grym tillställning så publicerar jag det här så att alla kan läsa det. En sådan filantrop är jag!

--------------------------------------------------

Tidigare klara för invigningsfesten är bla Maskinen, Daniel Gilbert, Fontän och [Ingenting]. Bakom skivspelarna hittar vi Per Sinding-Larsen, bröderna Kleerup, Orvar Säfström, Sverrir Gudnason, Andrew Berry (från legendariska klubben Hacienda, Manchester, UK) mfl. Internationella VJs står för det visuella, tillsammans med ett flertal Göteborgskonstnärer som smyckar Trädgår´n till Monsoonbröllop. Det blir även livegraffiti, breakdance, skejtare på nybyggd ramp, och scratching på högsta nivå med Kid Sid.

Vi släpper nu vår sista, och kanske finaste bokning: DJ Långkalle, MC Erlend (Erland Øye från Kings of Conveience och Whitest Boy Alive) och MC Frej (Slagsmålsklubben, Maskinen och Far&Son) avslutar kvällen genom att köra ett helt unikt set tillsammans. Om du ska välja en fest i år, så är det här festen att välja.

Fåtal biljetter kvar!

--------------------------------------------------

Därutöver uppträder Makthaverskan, Far & Son och Bow & Arrow.

Trägår'n står för lokalen, 21.00-05.00 den 29 januari (fredag).
Biljetter köpes här (klicka direkt vidare till nästa) för 310 pix (inklusive allt) över nätet eller 295 riksdaler (inklusive allt) över disk.

Ha det!
// Yeahns

Money well spent?

Klockan är strax efter midnatt och jag är nyss hemkommen från det storslagna filmäventyret Avatar, filmen som sägs förändra den framtida filmupplevelsen i och med dess magnifika effekter. Jag är inte övertygad.

Ni har alla sett trailern och det är i princip vad den handlar om. En tribal-tatuerad, förlamad ex-marinkårssoldat får i uppgift att åka till den utomjordiska planeten Pandora för att där ta hand om en urinvånarreplika (tänk er en telepatiskt styrd robot). Hans uppgift är infiltrera och lära känna urbefolkningen, Na'Vi, för att sedan kunna lyckas övertala dem om att flytta sin by (på platsen finns massa supermineraler) alternativt finna svagheter som kan optimera en militär attack. Därefter har ni sett det förut. Otillåten kärlek, konfliktlösning á la testosteronstinna stridspittar med manschauvinistiska värderingar samt en utböling som kommer in och blir frälsare. Lägg därtill ett klyschigt manus och halvdana skådespelare från dåliga action- och sci-fifilmer, bland annat två från Fast & Furious-filmerna och hon Alien-horan (jag vet inte riktigt varför jag lade till "horan" där. Det kändes rätt och bidrog med lite schvung. Men låg hon inte med en alien i en film?).

Dock så är det inte handlingen som ska ligga i fokus här. "Visuellt fantasifullt och originellt" var James Camerons ord när han påbörjade planerna och det har han lyckats med. Fantasin flödar verkligen på en planet så fylld av neon-växter och ljusdioder att ecstacy skulle kännas som nedåttjack. Effekterna är genomtänkta, snygga och inte alls överdrivna om än fast viss teknologi känns lite avlägsen. Dock ifrågasätter jag 3D-teknologin i filmen. Visst det var ju coolt och så men ingen direkt upplevelse. Inga spjut landade bland de första raderna och inget kraschande flygskepp ödelade biografen. Han kunde väl åtminstone dragit iväg en slängkyss mot kameran? Jag förväntade mig en massa flygande prylar. Istället fick jag se tydligt att den ena snubben står lite längre bort än den andre men det är ju inte så att det krävs en raketforskare (det räcker gott med en basjägare, tror jag i alla fall) för att göra den kopplingen i vanligt format.

Mitt betyg är egentligen 4/10 men det blir ändå 5/10 bara för att jag uppskattar Camerons intentioner att revolutionera Hollywood med mastodontrullar i überkvalitet.

Avslutningsvis så måste jag ställa mig frågande till hur en film med en så pass tunn handling och dassigt manus kan samla ihop så mycket flis. 2,8 miljarder svenska kronor kostade den att producera, dyrast genom tiderna. Undrar hur Köpenhamn hade använt dem? Undrar hur Tarantino hade använt dem?

Ha det!
// Yeahns

Gratis är gott

Egentligen hade jag tänkt att På Spåret-hetsa med en egen Var är vi på väg? men på grund av bristande finurlighet och en annan sak - som vi senare kommer fram till - så utgick det inlägget. Rätt svar skulle hur som helst ha varit det mytomspunna Tjotahejti (eller hur det nu stavas).

Den andra saken som eliminerade det inlägget och som egentligen har förskjutit alla mina påtänkta projekt är filmstreamingstjänsten Voddler (nyligen avslutades Battle Royale. Japaner är sjuka; vem - förutom typ Stanley Kubrick och Guy Ritchie - får för sig att spela Bach - Air när en snubbe skjuter en tonårsflicka?). Igår fick jag nämligen en invite efter att ha stått i kö sedan den 7 juli och jag är rätt så jävla nöjd. Jag var lite rädd för att det skulle vara för mycket reklam á la Spotify men fem minuter innan filmen drar igång är helt överkomligt. Dessutom är bildkvaliteten (det är för övrigt den rekommenderade formen av ordet kvalitet enligt Språkrådet. Inget mer kvalité alltså) kristallklar, filmerna gratis eller kostar blott en femma och navigeringen är lättförstådd och enkel. Dock så är utbudet något begränsat, musen går inte att använda och avsaknaden av en sökfunktion stör mig något, men jag hoppas att det är saker som ordnas innan tjänsten släpps till allmänheten.

Nåväl, var är vi på väg?

Ha det!
// Yeahns

All work and no play makes Jack a dull boy

Det här med att söka jobb är rent ut sagt ett helvete och det av flera anledningar. För det första så har Finanskrisen fuckat upp - för att låna min namnes uttryck - marknaden rejält och som hyfsat insatt i det hela så vet jag att det dröjer ett tag innan det löser sig på riktigt. Mitt sommarjobbssökande går som bäst dåligt och den här bloggen kan inte finansiera en stekarsommar, tyvärr. Trots att jag berättar hur jävla trevlig och flitig jag är så bjuds det inte på några intervjuer. I värsta fall får man väl plugga över sommaren eller agera labbråtta på AstraZeneca. Det känns sådär...
För det andra så är alla jobbannonser likadana. Alla söker liksom trevliga och noggranna personer med erfarenheter inom området och där uppstår ytterligare ett problem; bemanningsföretagen får ibland inte berätta vilket företag som anlitat dem förrän vid intervjutillfället så man vet inte riktigt vad de kräver av en. Har man verkligen erfarenheten de söker? Vet jag hur man flyttar en låda till en annan plats och har jag referenser till det? Det känns som att Gud sitter och snurrar en jobb-tombola och som ateist så har jag inte fått särskilt många nummer på min bingobricka. Samtidigt låter Gud oss kämpa med Kung Bore flåsandes i nacken, sådär snällt. Den där Gud är en riktig jävel.

Summa sumarum så kan man i princip åka på vad som helst när man svarar på jobbannonser. Alla formulerar sig på samma sätt och man tvingas att ta det man får, om man ens får något. Tänk er till exempel följande annons:

Omväxlande butiksarbete
Vi söker dig som är pålitlig och noggrann för ett arbete med många utmaningar där endast din egen kreativitet sätter gränserna. Arbetsuppgifterna är av varierande slag, ibland lite större och ibland lite mindre men det är viktigt att du oavsett storlek gör ditt bästa! Du är serviceminded och tycker om att arbeta med människor. Du gillar även att arbeta med händerna och är inte rädd för att greppa tag när det behövs. Språkkunskaper är inget krav men ett plus då det är viktigt att kunna arbeta efter kundens önskemål.

Är du den vi söker? Skicka in din CV till Glory Holes AB snarast så hoppas vi på en fortsatt framtid tillsammans!

Vad säger ni? "Ett hål är alltid ett hål" som en vän en gång myntade, fast då mer dialektalt uttryckt (säg "höl" istället). Ni kan antagligen gissa vad det handlar om.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från en av Stanley Kubricks filmklassiker The Shining.