Definition av lycka?

Vi som inte köpt Mats Wilanders lyckodefinition går ständigt runt och frågar oss själva vad som egentligen är lycka? Pengar? Kärlek? Hälsa? Riskakor med ostsmak? Frihet? Alternativen är många och högst personliga men tills jag funnit min maximeringsfunktion så får jag glädjas med de som hittat sin, såsom följande:

Lycka är att sitta på porslinpalatset och röka på

Här ser vi den något överviktige och misslyckade knarklangaren Moz slappna av på en i övrigt ansträngd plats fylld av fysiska spänningar samtidigt som han undersöker produktkvaliteten. Bilden är från det andra avsnittet i den första säsongen av den brittiska tv-serien Ideal där just Moz - spelad av komikern med klassnamnet Johnny Vegas - har huvudrollen. Ser det inte härligt ut?

Ha det!
// Yeahns

Filmfestivalinvigning

Nyligen kom ett mail från Göteborgs Filmfestival med ytterligare information om deras invigningsfest och eftersom de inte uppdaterat hemsidan och för att det verkligen är en sjukt grym tillställning så publicerar jag det här så att alla kan läsa det. En sådan filantrop är jag!

--------------------------------------------------

Tidigare klara för invigningsfesten är bla Maskinen, Daniel Gilbert, Fontän och [Ingenting]. Bakom skivspelarna hittar vi Per Sinding-Larsen, bröderna Kleerup, Orvar Säfström, Sverrir Gudnason, Andrew Berry (från legendariska klubben Hacienda, Manchester, UK) mfl. Internationella VJs står för det visuella, tillsammans med ett flertal Göteborgskonstnärer som smyckar Trädgår´n till Monsoonbröllop. Det blir även livegraffiti, breakdance, skejtare på nybyggd ramp, och scratching på högsta nivå med Kid Sid.

Vi släpper nu vår sista, och kanske finaste bokning: DJ Långkalle, MC Erlend (Erland Øye från Kings of Conveience och Whitest Boy Alive) och MC Frej (Slagsmålsklubben, Maskinen och Far&Son) avslutar kvällen genom att köra ett helt unikt set tillsammans. Om du ska välja en fest i år, så är det här festen att välja.

Fåtal biljetter kvar!

--------------------------------------------------

Därutöver uppträder Makthaverskan, Far & Son och Bow & Arrow.

Trägår'n står för lokalen, 21.00-05.00 den 29 januari (fredag).
Biljetter köpes här (klicka direkt vidare till nästa) för 310 pix (inklusive allt) över nätet eller 295 riksdaler (inklusive allt) över disk.

Ha det!
// Yeahns

Money well spent?

Klockan är strax efter midnatt och jag är nyss hemkommen från det storslagna filmäventyret Avatar, filmen som sägs förändra den framtida filmupplevelsen i och med dess magnifika effekter. Jag är inte övertygad.

Ni har alla sett trailern och det är i princip vad den handlar om. En tribal-tatuerad, förlamad ex-marinkårssoldat får i uppgift att åka till den utomjordiska planeten Pandora för att där ta hand om en urinvånarreplika (tänk er en telepatiskt styrd robot). Hans uppgift är infiltrera och lära känna urbefolkningen, Na'Vi, för att sedan kunna lyckas övertala dem om att flytta sin by (på platsen finns massa supermineraler) alternativt finna svagheter som kan optimera en militär attack. Därefter har ni sett det förut. Otillåten kärlek, konfliktlösning á la testosteronstinna stridspittar med manschauvinistiska värderingar samt en utböling som kommer in och blir frälsare. Lägg därtill ett klyschigt manus och halvdana skådespelare från dåliga action- och sci-fifilmer, bland annat två från Fast & Furious-filmerna och hon Alien-horan (jag vet inte riktigt varför jag lade till "horan" där. Det kändes rätt och bidrog med lite schvung. Men låg hon inte med en alien i en film?).

Dock så är det inte handlingen som ska ligga i fokus här. "Visuellt fantasifullt och originellt" var James Camerons ord när han påbörjade planerna och det har han lyckats med. Fantasin flödar verkligen på en planet så fylld av neon-växter och ljusdioder att ecstacy skulle kännas som nedåttjack. Effekterna är genomtänkta, snygga och inte alls överdrivna om än fast viss teknologi känns lite avlägsen. Dock ifrågasätter jag 3D-teknologin i filmen. Visst det var ju coolt och så men ingen direkt upplevelse. Inga spjut landade bland de första raderna och inget kraschande flygskepp ödelade biografen. Han kunde väl åtminstone dragit iväg en slängkyss mot kameran? Jag förväntade mig en massa flygande prylar. Istället fick jag se tydligt att den ena snubben står lite längre bort än den andre men det är ju inte så att det krävs en raketforskare (det räcker gott med en basjägare, tror jag i alla fall) för att göra den kopplingen i vanligt format.

Mitt betyg är egentligen 4/10 men det blir ändå 5/10 bara för att jag uppskattar Camerons intentioner att revolutionera Hollywood med mastodontrullar i überkvalitet.

Avslutningsvis så måste jag ställa mig frågande till hur en film med en så pass tunn handling och dassigt manus kan samla ihop så mycket flis. 2,8 miljarder svenska kronor kostade den att producera, dyrast genom tiderna. Undrar hur Köpenhamn hade använt dem? Undrar hur Tarantino hade använt dem?

Ha det!
// Yeahns

Gratis är gott

Egentligen hade jag tänkt att På Spåret-hetsa med en egen Var är vi på väg? men på grund av bristande finurlighet och en annan sak - som vi senare kommer fram till - så utgick det inlägget. Rätt svar skulle hur som helst ha varit det mytomspunna Tjotahejti (eller hur det nu stavas).

Den andra saken som eliminerade det inlägget och som egentligen har förskjutit alla mina påtänkta projekt är filmstreamingstjänsten Voddler (nyligen avslutades Battle Royale. Japaner är sjuka; vem - förutom typ Stanley Kubrick och Guy Ritchie - får för sig att spela Bach - Air när en snubbe skjuter en tonårsflicka?). Igår fick jag nämligen en invite efter att ha stått i kö sedan den 7 juli och jag är rätt så jävla nöjd. Jag var lite rädd för att det skulle vara för mycket reklam á la Spotify men fem minuter innan filmen drar igång är helt överkomligt. Dessutom är bildkvaliteten (det är för övrigt den rekommenderade formen av ordet kvalitet enligt Språkrådet. Inget mer kvalité alltså) kristallklar, filmerna gratis eller kostar blott en femma och navigeringen är lättförstådd och enkel. Dock så är utbudet något begränsat, musen går inte att använda och avsaknaden av en sökfunktion stör mig något, men jag hoppas att det är saker som ordnas innan tjänsten släpps till allmänheten.

Nåväl, var är vi på väg?

Ha det!
// Yeahns

En parfym är doftens seger över stanken

Marknaden förbluffar mig nästan varje dag. Idag fick jag smaka på effekten av en produkt som jag aldrig stött på förut.

Klockan är några minuter över halv tio och platsen är 17-bussen på väg mot centrum från Östra Sjukhuset. Jag sitter i vanlig ordning med lurar i öronen (The Tiger Who Came To Tea - Wolves, albumen går att dra hem gratis på den första länken) och slötittar ut genom fönstret i jakt på något som kan fånga min uppmärksamhet, något som kan få mig att piggna till. Plötsligt känner jag hur en sju-åtta år äldre man av utländsk härkomst sätter sig bredvid mig... Det borde vara förbjudet att tillverka och framförallt att sälja herrparfym som luktar som en blandning av rengöringsmedel med citrusdoft och Listerine. Ammoniak goes liniment liksom. Det stack till i näsan så fruktansvärt att jag hellre skulle utstått A Clockwork Orange-behandling med Förkväll-maraton istället. Nu behövde jag inte kämpa emot tröttheten längre, nej fokus låg på att hålla mig vid medvetande. Det var bara att köra ner näsan i halsduken och hoppas på att snubben gick av så fort som möjligt.

Undrar hur han tänkte när han köpte doften, om han tänkte? Eller har han någon konstig fetisch för lokalvårdare och sjukgymnaster? Metoden med Wunder-baum under armarna känns inte lika underlig längre.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tydligen ett citat från Edgar Watson Howe.

Marknadsföringsidioti

Som konsument är det skönt att veta att det företag man stödjer och är lojal mot håller en enhetlig linje. Därför vill jag passa på att berömma ICA för deras arbete med att lyfta fram sinnessvaga personer i arbetslivet. Först medverkade ICA-Jerry i reklamen vilken blev så omdebatterad (det sägs ju att all marknadsföring är bra marknadsföring) att ICA ville fortsätta arbeta med speciella människor. Desto mer speciell desto större uppståndelse och vilken bokstavskombination är väl värre än EMD? Jag tror att jag ska sluta att handla på ICA...

Apropå varumärkeslojalitet och personer med begränsad intelligens så ska energidrycken med det monumentalt korkade namnet Cocaine - som enligt burken själv ska vara "The legal alternative" - lanseras i Sverige. Skaparen James Kirby meddelar att det är ett medvetet drag eftersom det tilltalar den majoritet av IQ-befriade individer som Jorden faktiskt består av. Eftersom man efter två tömda burkar kan få koffeinförgiftning så har drycken mött visst motstånd hos Livsmedelsverket och andra länders dito samt den normalbegåvade människan. James Kirby - som av allt att döma lider av en felväxling hos det centrala nervsystemet - kommenterar händelseförloppet med följande ord:
- Den förvarades under disk och såldes vid bakdörrar, precis som andra droger, säger en nöjd Kirby. Jag kunde inte ha regisserat det bättre själv.
En mer hjärndöd person får man leta efter (såvida man inte trycker på länken i inläggets första stycke då förstås). Falsk marknadsföring är det också!

Ha det!
// Yeahns

Dark night of the soul

Kollektivtrafikens reklamutrymmen har på senare tid fascinerat mig och då är det i synnerhet en som fångat min uppmärksamhet. Andreas Roman har skrivit en bok kallad Mörkrädd och tydligen är det den första pocketboken som är taggad. Men nu är det inte just taggningen som är anledningen till mitt intresse (jag har varken förstått mig på eller satt mig in i tagg-funktionen) utan det faktum att en kille med efternamnet Roman har skrivit en bok. Är det inte underbart att någon tillägnar sitt yrkesliv till en bokstavlig tolkning av sitt efternamn? Hur hade det sett ut om herr Roman hade kört glassbilen istället? Det är ungefär som att Brad Pitt inte skulle syssla med penisavgjutning eller som att Julian Casablancas inte skulle bo i ett vitt hus.

På tal om mannen med det vita huset (icke att förväxla med Solna AIK's guldgosse Flavios agent mannen med den gula hatten) så kommer han på Sverige-besök med en nyss utgiven soloplatta i bagaget. Den 1 december spelar han på Göta Källare i Stockholm och vad det verkar så finns det biljetter kvar (jag ska dock inte dit men ni andra kan ju gå). Hur som helst, hans nya skiva låter sådär i en Strokes-fantasts öron - tre-fyra låtar håller bra kvalité - och därför kan det vara skönt att veta att han inte helt ställt gitarren åt sidan till förmån för synten. I juni gav nämligen David Lynch ut en fotosamling som skulle fungera som en bildlig berättelse till en skiva skriven och producerad av artisterna Danger Mouse och Sparklehorse. Varje låt på skivan sjungs därefter av ett antal olika artister såsom The Flamin Lips, Iggy Pop och inte minst Julian Casablancas. Även Sverige får vara med på ett hörn i form av Nina Persson.

Skivan har på grund av rättighetstjafs med Danger Mouses bolag EMI inte utgivits men tack vara den teknologiska utvecklingen så är det ganska lätt att komma över saker ändå, särskilt när skivan streamas utan kryptering på NPR.

Här har ni Julian Casablancas bidrag som enligt mig ger förhoppningar inför The Strokes nya album nästa år, även fast han inte bidrar mer till låten än sång:

Danger Mouse & Sparklehorse - Little girl (feat. Julian Casablancas)

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är titeln på skivan.

Befriande idioti?

På spårvagnen hem bevittnade jag ett underligt möte mellan två ~14-åriga flickor och en något äldre kvinna. Några leenden och skratt avslutades med en hjärtlig kram och därefter steg kvinnan på vagnen skakandes på huvudet och lät ansiktet göra en grimas av avsmak. "Vadå, gillade hon dem inte?" tänkte jag och slängde en förundrad blick ut genom fönstret där jag till min förvåning ser flickorna hånskratta tillsammans samtidigt som de himlar med ögonen och ger sig av.
Jag blev alldeles varm inombords. Tänk vad härligt det är med ömsesidigt ogillande! I den där relationen kommer ingen att bli besviken, lurad eller utnyttjad. Det är verkligen vackert med ömsesidighet.

-------------------------------

Europe släpper i dagarna ett nytt album. Last Look At Eden ska det tydligen heta och med tanke på att nedräkningen påbörjades redan 1986 (länken ger låten vad den förtjänar) så borde väl Domedagen snart vara här? Fast med tanke på det stundande skivsläppet så borde kanske den rätta benämningen vara Befrielsen?

-------------------------------

TV 3 - Sveriges andra kanal som styrs av en lobotomerad ledning (TV 4 är den andra) - kör just nu en programserie kallad Svenska Hollywoodfruar. Liksom varje program på en kommersiell tv-kanal så har denna produktion en särskild sponsor; (fjortis-)accessoarsbutiken Glitter som minsann låter deklarera att man till och med är en "Stolt sponsor". Det måste kännas ljuvligt att som anställd och/eller konsument representera ett företag som "stolt" står bakom en serie som både styrker fördomen om att blondiner är korkade och ute efter pengar samt förskönar bilden av livet som hemmafru, särskilt med tanke på den ständiga jämställdhetsdebatten på senare år..?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är exakt densamma som titeln på en Franke-låt.

Säkert jätteröligt öm män här den humörn

Det är möjligt att jag haft en osedvanlig morgontrötthet och -irritation den senaste tiden för varje gång som jag promenerar upp till bussen så blir jag förbannad. Där möts jag av en mörkblå reklamskylt med endast ett ord skrivet i en illgul färg som bildar en kontrast. "Väknä!" står det.

Det är Kalles Kaviar (som för övrigt har en sjukt störig hemsida) som gör reklam för sin senaste lansering; Kalles prickiga som tydligen ska vara en prickig historia innehållande färskost och en gnutta kaviar. Inget fel i det - kaviar är inget favoritpålägg men det går ner - utan det är sättet de marknadsför produkten på. Varje gång jag ser den där kampanjen så stör jag mig dels på att den är ful, tråkig och språkligt felaktig, och dels för att jag kommer att tänka på en grisbonde (både i bokstavlig och bildlig bemärkelse) från typ Trollhättan som står och ropar "Väknä!" åt sina polska arbetare med en käpp i handen. Han står där i ett par blåa arbetsbyxor, gröna stövlar och en rödrutig sliten skjorta. Han är orakad och bär en svart reklamkeps från "Nordgrens åkeri" eller liknande. Snuset spottar han dirket i näven och torkar sedan av sig på de redan smutsiga byxorna. Han är ett svin och han trivs med det.

Så kommer bussen och man åker genom staden och överallt möter ögonen mörkblåa pelare med budskap i gult. "Göd mörgön!", "Frukösten är klär!" och liknande är allt jag ser förutom tillfället då en kalvande a-lagare fångar min uppmärksamhet (klockan var 10.38 och allt som forsade ur hans mun var en vittransparent vätska). Jag vet inte vad som gör mig mest illamående, reklamen eller spyan. Jag vet bara att jag inte vill bli väckt av en vresig surgubbe på morgonen.

Ha det!
// Yeahns

Sms:a låna

Ni har sett Renaults senaste reklam va? Den som handlar om att de just nu har en skrotbilspremie, det vill säga att om man skrotar sin minst 10 år gamla bil och sen går och köper sig en sprillans ny bil - alltså så ny att inte ens en gammal nedrökt förortskäring hunnit blossa ner den med sina gula Blend eller att en snorkråkeätande unge hunnit fingra på bilruteknappen - så får man 20 lax i rabatt. Inte så pjåkigt och reklamen är väl rätt hyfsad, men sedan tänker man ett steg längre och då kommer man fram till en slutsats som helt plötsligt gör kampanjen rätt värdelös.

Alltså jag vet inget om hur många skrotbilar det finns i Sverige och vilka som äger dem men jag gissar på - jag skjuter verkligen från höften här - att de antingen är låginkomsttagare eller arbetslösa. Det kanske låter dumt men det är vad jag tror i alla fall. Hur ska de ha råd med en ny bil, i dessa tider?
Sedan googlade jag på "antal arbetslösa" och hittade följande jätteroliga diagram med massa färger och grejer på SCB:


Antal arbetslösa - månadsvis 2005-2009
1 000-tal personer, 15-74 år

Här ser vi hur många personer som varit arbetslösa de senaste fem åren och när diagrammet gjordes så var det alltså 446 000 personer som tittar på Våra bästa år, Andra Avenyn och Glamour. Från förra året så är det en ökning med hela 54,5 %! Jag vet inte hur de funderar på Renault men det känns som att någon på deras marknadsavdelning inte gjort sin research alternativt om hans pappa också är hans brorsa.

Ha det!
// Yeahns

Slagen av solen

I dessa tider när solen gassar konstant och när Gyllene Tider är ett återkommande inslag på radion så blir man helt matt. Det är så att man försmäktar. Man orkar ingenting, huvudet är tungt och kroppen lider av vätskebrist. En klarblå himmel och ett vindstilla klimat är visserligen underbart men inget vidare om man ska mäkta med att blogga. Mitt hjärnkontor har tagit semester. Därför lär uppdateringar stundtals lysa med sin frånvaro under sommaren men vi - eller åtminstone jag - ska försöka att samla kraft så ofta vi kan för att kunna klämma ut en text då och då. Så håll ut! Vi har inte försvunnit, vi vilar oss bara lite i skuggan.


Det är i alla fall tur att det inte är samma stiltje i pappersbranschen! Denna gång är det någon snubbe på marknadsavdelningen hos Edet som fått en riktigt briljant idé. Nu har nämligen Edet lanserat en limiterad kollektion "med moderna mönster från den erkända 10-gruppen". Ungefär samma grej som Lambi körde tidigare i år alltså, men nu med mönster från den ack så erkända 10-gruppen (jag var tvungen att googla det. Tydligen är 10-gruppen tio designers som gått ihop men nu är det dock bara tre kvar). Modernt ska det vara också.

På bilden ovan ser ni Edets nya begränsade papper med deras moderna mönster. Toapappret har fått lite schyssta blad och det är ju modernt så det förslår. Hushållspappret har istället fått lite sköna streck som påminner om en inzoomning på Sigvard Bernadottes virrvarr-mönster från 1958. Modernt? Klart att det är! Det är ju designers som har gjort det och betalt fick de säkert också. Med all rätt, eller hur?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är också en låt från Almedal.

Run for your life

Igår möttes jag av budskapet att popgruppen Style är tillbaka. Alltså bandet bestående av Christer Sandelin, Gigi Hamilton och Tommy Ekman, i come-backen medverkar dock inte Gigi. Jag blev livrädd, likblek och tror att jag utvecklade stelkramp i mina ben, trots sprutan vid sexårskontrollen. Tydligen så ska de ut och turnera igen och utöver detta har de släppt ett nytt album, Vill Ha Dig Igen, som finns att köpa i din Statoil-butik. Det måste vara riktigt knapert i fickan hos grabbarna Style för skivan innehåller några nya låtar och sedan fyller man ut resten med lite greatest hits. Det är exakt samma resonemang som när de släppte fjolårets skiva, Det Ni Vill Ha - Best Of Style. Eftersom låtarna knappast skiljer sig (påstår jag utan att ha hört dem, oerhört subjektivt) så har de i princip släppt samma skiva två år i rad (årets platta innehåller dock Vill ha dig igen (Tommy Ekmans megamix). Det är bara spårlistan som har förändrats. Förresten så är det intressant att fem av deras tio utgivna album är samlingsplattor.

Detta leder oss till en pest eller kolera-fråga:
Antingen så köper du och älskar Styles nya skiva eller så tar du självmord/blir du kung fu-sektmördad á la David Carradine, vad väljer du?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt från Styles femte album (det fjärde var en samling), Daylight Robbery, och springa är precis vad jag tänker göra.

I've got wings but they aren't meant for viewing

En sak som jag aldrig förstått mig på är kalsonger som har en ficka längst fram. Eller ja ficka är det väl kanske inte utan mer en genväg, en direktfil till penis. Hur som helst, vad fyller den för funktion om? Har den ens något ändamål eller är den till för att tillfredsställa ögat och vad är det i så fall för någon IQ-dokusåpa-designer som kommit på idén? Varför har inte tjejer en ficka på sina trosor också då? Jag har svårt att föreställa mig något utav de användningsområden jag kommer på:

• Fickan är till för killarna som har bråttom när de ska kissa. Här snackar vi alltså vattnet-har-gått-bråttom och inget jävla hitte-på-bråttom som jo-en-kopp-kaffe-hinner-jag-nog-ta-innan-jag-åker-igen. Här är det brådis för man hinner verkligen inte med att dra ner fispåsen tillräckligt för att skrevet ska vädras. Fast å andra sidan tar det lika lång tid - om inte längre - att plocka fram snalen ur fickan, eller?
  
• Fickan är till för flickvännen (eller lika gärna pojkvännen i dessa tider) som har dålig blodcirkulation i händerna och som inte vill ta direkt på pojkvännens dase men ändå känner ett behov av att smeka åderpålen. Fickan är alltså en slags kall-hand-och-snoppsnudd-vante men det är la knappast troligt, eller?
  
• Fickan är till för alla gånger man är så knullsugen att man inte kan hålla sig längre, trots att man befinner sig i publika rum. Nu är det bara att dra ner gylfen, plocka fram Petter-Niklas och sätta flickvännen - som fördelaktigt har kjol på sig - ovanpå. I detta scenario är exkluderas homo-relationen av den anledningen att det blir svårt att ge sig på andravalet/-hålet eftersom det inte finns någon bakficka. Kalsonger med fickor är således diskriminerande mot bögar, eller?
• Fickan är till för att dölja yttre urinfläckar för de killar som inte skakar. Med sina två lager hindrar fickan den gula vätskan från att sprida sig till utsidan. Detta gäller dock endast för kalsipper med de ljusare färgerna men ändå finns det mörkfärgade fispåsar med ficka och det behövs ju inte, eller?
  

Där slutar min fantasi. Är det någon som sitter inne på ytterligare alternativ?

Mina personliga erfarenheter av kalsong-fickan är endast negativa. Jag kan inte komma på en enda gång som jag stått naken framför garderoben och funderat över om jag antagligen kommer att ha det stressigt vid vattenkastning eller om jag ska nuppa lite diskret. Istället har jag vaknat flera gånger av att Master Bate (det är vad jag kallar honom. I spansktalande länder heter han dock El Culo Shaker) hälsar god morgon genom fickan och varje gång är jag rädd för att bokstavligt talat bryta kuken av mig när jag tvingar honom ner i dunklet igen. Likt en orm söker solsken så vill Jens Jr vandra mot ljuset i tunneln. Det är ett helvete och kalsong-fickan måste vara ett av djävulens påfund, sattyg som man säger.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken kommer från låten Let's get strong av The Clues.

Den blomstertid nu kommer

Med sommarens intrång så har dagarna blivit längre, solljuset varmare och människorna gladare, men det är inte bara väderleken som förändras utan även modet. Varje årstid har som bekant sina egna modeflugor och färger. På sommaren är det populärt med många och ljusa färger på kläder som ger ett avslappnat och lugnt intryck. Klädintresserad som jag är har inte låtit min vardag i instängdhet (sjukt fult ord men om Kristianstadsbladet kan använda det i en rubrik så borde väl jag kunna trycka på publicera utan osäkerhet, eller?) vara en slags fristad för modetrycket och det är med viss avsmak och med en svald stolthet som jag publicerar historiens första - och enda? - blogginlägg där undertecknad medverkar på bilder tagna på AstraZenecas catwalk. Håll till godo!


Här ser vi modellen Yeahns iförd en slarvigt instoppad patientskjorta från underground-märket Tvätteriet Alingsås. En lös passform som ger kroppsrörelser i stort sett fritt utrymme utstrålar både självsäkerhet och harmoni. Tyget är av det tunnare slaget vilket ger en svalkande känsla i sommarvärmen. Plagget finns tyvärr endast en färg som vi skämtsamt kallar akvavit men det innehar även små detaljer. Till exempel så är det en röd prick vid höger armveck som ska påminna om blodutgjutelse för att ge intrycket av allvarsamt mod. Det här plagget är för mannen som inte backar undan!
Less is more är vanligtvis ett återkommande uttryck när man pratar om mode men man får aldrig glömma att mer alltid är mer, vilket vi ovan ser ett prov på gällande accessoarerna. Ett stilrent och identitsförtydligande armband (istället för de trötta och smaklösa id-brickorna folk har runt halsen) tillsammans med smycket Stickan på armarna. Dessutom bär modellen ett grönt halssmycke av längre modell med tillhörande pulskontroll vilket är ett försök av modeskaparen att pika den samtida människans behov av att ständigt vara uppkopplad. Smart, roligt och framförallt snyggt! Kombinationen fungerar utmärkt till såväl vardag som fest.


På underkroppen bär modellen ett par shorts gjorda av 100 % polyester från indiemärket Adidas som paradoxalt nog ger både ett aktivt och ledigt intryck. Dessa shorts ger känslan av frihet och används med fördel av människor som tar hand om sin kropp på fritiden. Plagget finns i många färger men här har modellen valt ett par svarta med vita detaljer (vilka inte syns i bild) för att skapa den fröjdfulla kontrasten som tilltalar ögat.
På fötterna ser vi ett par vita flip-flops från märket som får den fotbollsintresserade att tänka på vinnare. Le Coq Sportif prydde nämligen bröstet på Maradona och hans Argentina när de tog hem VM i Mexiko 1986. Dessa tofflor är alltså en fotbeklädnad för den som trivs högst upp på prispallen och är ingenting för varken öisare eller Färjan-Håkan. De ska bäras av mästare på deras lediga tid.
Lägg även märke till den smakfulla blånagel som stofferar modellens högra stortå. Blånaglar kan enkelt bidra med uppfattningen om förlorare men med rätt matchning (som till exempel ovan beskrivna flip-flops) så ger de istället sken av raka motsatsen. Den perfekta blånaglen går inte att köpa men istället kan de erhållas gratis på bland annat idrottsplatser och i verkstadslokaler. Blånageln är skönhetspreparatet för mannen som inte drar fötterna efter sig.

En smyckes- och accessoartillverkare som verkligen är något för framtiden är Förbrukat som gör produkter för både dam och herr. Nedan ser vi en bild på deras senaste kollektion:

Förbrukat: För den som vill sticka ut - och in


Ha det!
// Yeahns

Det handlar inte om att sälja sig, du måste bara marknadsanpassa dig

Klockan 16.00 idag blir jag fråntagen min frihet. Har jag tur så får jag inte tillbaka den förrän den tolfte denna månad, har jag otur blir jag frisläppt tidigare än så. Jag ska nämligen läggas in på AstraZenecas testavdelning.
I nio dagar ska jag - förhoppningsvis (annars är det något som gått knas) - agera försökskanin för en bromsmedicin till Alzheimer. Självklart gör jag det av ren kärlek till människosläktet och för att bidra till en bättre framtid, sen att jag får 25 papp brutto för en fullbordad studie ser jag bara som en bonus, eller? Nej det är det som är så skönt med detta! Här behöver man inte hymla utan kan säga rakt av att man gör det för pengarna istället för att ordbajsa smickrande motiveringar ("Jag vill hjälpa människor till ett aktivt liv och en sundare livstil") för att jobba på Intersport. Jag har auktionerat ut min lekamen till högstbjudande och ska nu sova och äta på regelbundna tider, kissa i koppar, stickas i armar och glida runt i patientskjorta med ekg-grejs. Jag behöver pengarna. Hade jag tillhört den röda vänstern så hade jag beskyllt kapitalismen, nu skyller jag istället på krisen (som indirekt är en effekt av föregående) som gjort så att varenda varslad Volvoarbetare med massa arbetslivserfarenhet sökt mina tjänster också. Men jag ler ändå, nu är min festivalsommar räddad!

Vad får man mer än en massa lättförtjänt deg då? Eftersom anledningen till studien är att man ska se hur det eventuella läkemedlet fungerar och om det har några bieffekter. Därför är det viktigt att jag som försöksobjekt är fullt frisk och av den orsaken så har jag fått genomgå en hälsoundersökning och en psykisk undersökning, gratis! Jepp jag är fullt frisk och lider inte av behovet att slå mig själv tre gånger i huvudet med en stekspade efter att ha passerat ett övergångsställe eller några andra tvångstankar (det enda skulle väl i så fall vara att zappa så fort någon Wahlgren dyker upp i rutan).
Men sedan var det ju det här med bieffekter... De är inte helt säkra på vad som kan komma att hända och därför får jag betalt för att se om jag är fullt frisk även efter studien. Jag hoppas på en extra penis! Skämt åsido så har de faktiskt testat det på både djur och människor och det värsta som hänt är yrsel och illamående i en timme efter inmundigandet så jag är inte särskilt nervös. Dessutom har en vän genomgått samma studie för två veckor sedan och allt var lugnt med honom så det här känns som en win-win. Det jag istället är mest rädd för är att min byxman bokstavligt ska citera Morning glory när sköterskorna väcker mig tidig morgon för att ta prover.

Såvida ingenting blir knas med mig så ligger jag alltså inne i nio dagar och eftersom jag är där i sällskap av andra kaniner och har ett fast schema så vet jag inte hur mycket tid jag får över till att blogga. Jag ska dock försöka komma loss ibland men kan inte lova något. Hur som helst så ber jag er hålla en tumme och så lämnar jag er tills vidare med världens bästa musikbrud just nu. Håll till godo:


Hanna Hirsch - Kanske, kanske

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från Poäng framförd av Elenette.

Skit också!

Visst är det lätt att kunna sprida kritiska omdömen omkring sig som förklarar hur inkompetenta produktutvecklare och familjen Wahlgren är utan att man själv varken testat produkten eller sett någon ur tv-historiens mest hjärndöda familj. Det är hur enkelt som helst men för att befogat kunna gnälla på någonting så måste man själv ha satt sig in i objektet. Därför har jag nu - med betoning på satt - testat en produkt som jag klagat lite på förut sittandes i 90 grader. Idag har nämligen testat Lambis specialdesignade toapapper!

Lockad av allt som är nytt eller limiterat som jag är (Gifflar med choklad är vidriga för att inte tala om den nya Daim med smak av apelsin, citron och diskmedel(?)) så började jag undra hur lite design skulle kunna förgylla min tillvaro på bekvämlighetsinrättningen och ut ur butiken kom jag med en förpackning. Jag tog den lila sorten.
Lambi är ju en celeber tillhandahållare av rumpputs så jag var försäkrad om att det inte var ett dåligt köp. Så mjukt som det dessutom ska vara enligt reklamen där den söta lilla fårskallen föredrar att kinesa på en toarulle framför en kudde så borde pappret fungera som balsam för min röv. Jag föreställde mig en bild av en dassande shejk som torkar sig med siden, slöt ögonen och njöt. Det här mina vänner kunde kanske revolutionera min vardag av nöd!

Väl avklarad på porslintronen så kom verkligheten ikapp mig. Pappret med det violetta trycket ingav inte alls den trygghet som jag är van vid. Jag började bli osäker, kände hur svetten började frodas i knävecken och mina händer började skaka lite lätt. Lagren var så tunna att de slets i stycken så när jag väl samlade mod så kändes det som att torka sig med en skurmopp. Det fullgjorde sin uppgift men det var knappt.
Okej att det är lite trevligt med färg på rullen men det ögat som uppskattar färgen är inte samma öga som använder det. Visst är det skönt med bomullslent papper men när grovjobbet väl utförs så vill man inte riskera att pappret ska spricka och vips så blev man av med oskulden. På Älgaön i Unden har jag med böjda knän suttit som liten pojke bland ormbunkar och den mossa jag tvingades använda kom med betydligt större självförtroende än vad det mer civiliserade Lambi gjorde.

Nej tacka vet jag Serla! De där ekorrarna har gjort sin research och hittat balansen mellan komfort och styrka. Räcker länge gör det också! Men all heder ska Lambi ha för att de inte hymlar med vad de är; skitpapper.

Ha det!
// Yeahns

Do it right, recieve the lions share bliss

På tal om reklam så är det inte bara utförandet som kan kritiseras utan även hur de formulerar sig. Ibland är det ju så att man tror att det är Miss Universum-deltagarna som får i uppgift att skriva säljande ord som ska saluföra tvättmedel och dejtingsajter. Hur som helst så blir man stundtals så lack att man grunnar på hur länge man skulle överleva på en glödlampsdiet. Jag har i ett möjligt terapeutiskt syfte samlat några tvivelaktiga ordval som jag redovisar nedan:

Först ut har vi alla krämer, salvor och hårprodukter som alla innehåller en innovativ formula och aloe vera (eller inte, vilket man vill) som balanserar och stabiliserar ph-balansen i kroppen/håret. De har kört på det här temat så länge jag kan minnas och vad jag sett så har varken människors hud eller hår förändrats mer än modemässigt de senaste tio åren så vad är det för innovativ formula som verkligen gör något? Annars kan de väl bara fortsätta kränga samma gamla smörjmedel som redan fungerar så kan de spara de fina orden till en riktig innovation. Kanske ett anti-finnmedel som faktiskt fullgör uppgiften?

Mobiloperatören 3 jobbar rätt mycket med annonsering i massmedia så det är klart att manusförfattaren någon gång råkar vara bakfull. Som i reklamfilmen där bruden som precis flyttad in över 3 Mediastore försöker matcha mobilen med sina kläder och säger sedan ungefär "Det är det som är grejen med favoriter - att de kommer i så många färger och former". Jaha jag som trodde att grejen med favoritprylar är att de är i en särskild färg och en särskild modell. Sopa, idiot, bonnjävel....

Brynässponsoren Gevalia förklarar i deras It's raining men-reklam att de väler ut sina kaffebönor "omsorgsfullt". Hur går det till? Går Jorge runt i Colombia och sjunger för bönorna samtidigt som han sveper in dem i silkestyg? Spelas Eros Ramazzotti ur högtalarna när Janne sitter och trycker på knappen till rostmaskinen i Gävle? Jag tror inte det. Så länge som bönan inte är lika rutten som Peter Jöbacks porrsamling så går den igenom processen.

Tvättmedelsföretaget med de härligt cerisa förpackningarna deklarerar i sin reklam att tvättmedlet har en "unik fläcksökningsteknik" som neutraliserar märkena från när du halsade rödvin ur påse-i-lådan. Det är tvättmedel det handlar om, inte metaforskning. Det är ingen mikro-robot som glider omkring och skjuter laser på dina kaffefläckar. De kunde lika gärna ha sagt "när vår sörja blandas med vatten så försvinner alla fläckar" men det låter inte lika bra, eller?

Sist men inte minst har vi alla hemelektronikkedjor som med röda prislappar förkunnar hur mycket man "sparar" eller "tjänar" genom att köpa deras produkter. Det finns ingen som sparar eller tjänar pengar på att konsumera, tvärtom. "Rabatterat pris", "slipp betala" eller att säga hur mycket billigare den är nu jämfört med förut är alla metoder som fungerar korrekt. Gör om, gör rätt.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är hämtad från Supply and demand av The Hives

Reklamera mera

Mångas relation till reklam beskrivs nog bäst med substantivet hatkärlek. Man avskyr när man tvingas vänta i några extra minuter på att få se om James Bond ska klara sig ur knipan (och framförallt om han ska ligga med den snygga men onda kvinnan) men ändå sitter man som fastklistrad när bilderna om den senaste blöjmodellen drar igång. Reklam föraktas och fascineras på samma gång av gemene man ungefär på samma sätt som man gillar att pilla på en sårskorpa. Vi vill bli påprackade av reklam, om inte för att vi tycker om det så är det för att vi gillar att hata det. Reklamen visar nya produkter och de senaste trenderna och vare sig vi vill det eller inte så intresseras vi av det nya, det fräscha, det senaste kompis. Men det är inte bara produkterna som visar det rådande utan det finns också trender inom själva utförandeformen. Jag tänkte nu redogöra för några av de reklamtrender som jag sett.

Killamangiro har redan pratat om dubbning så jag ska istället ta mig an dialekter. I Sverige finns det massa lustiga dialekter och det har naturligtvis reklammakarna tagit tillvara på i ett försök att få sitt varumärke att framstå som roligt. Skratt säljer och det vet de. Problemet är att det blev så populärt att i stort sett alla utom hår- och hudproduktreklamerna (som alltid utförs med blottad kvinnohud och vattendroppar) hakade på trenden. Jag vet inte vilka som var först men det kan ha varit Hemverket som via frontfiguren Imre Marton förklarade att de krängde bostäder med någon efterbliven blanddialekt. I alla fall så utbröt en storm där man till slut hoppades att 3:s dialektfrenesi skulle innebära slutet men inte då. Senast i raden är mjölludret som berättar att filmen presenteras av Lidl på gnälligt dalmål. Nu bör väl ändå Lidl ha slagit den sista spiken i kistan för det är väl närmast dödsförklarat att göra något som Lidl gjort?

En bra reklam skrattar man inte bara med/åt utan den har även en käck slogan som etsar sig fast i huvudet som bilden av när Robinson-Robban doppar snoppen i en drink. Helst ska det vara en melodi som hela folket kan gå omkring och nynna på. Det är nästan idiotsäkert! McDonald's lyckades, Kronfågel lyckades, Polly lyckades och Ipren-mannen hade säkert skavsår på sin manslem vid millenieskiftet. Nu har OLW gett sig på ett riktigt ambitiöst projekt där de riktigt trycker ner goodwill i halsen på oss med en video där människor från olika kulturer och samhällsgrupper förenas i ett potpurri av falska stämmor; fredagsmys.

Ha det!
// Yeahns

Skynda fynda!

OBS! Kvinnan på bilden har allting med produkten att göra.

Ni har väl inte missat att Lambi just nu säljer en begränsad utgåva på sina pappersprodukter, en designad sådan? Jojo nu ska till och med röven få smaka på färg och design. Äntligen får den känna den glamour den förtjänar efter att dagligen få sköta kroppens skitgöra och utstå förnedrande skämt. Så passa på nu alla dasspappersamlare så att ni inte missar några potentiella kronjuveler!

Snälla Lambi, designat eller inte så förblir skithuspapper just skithuspapper. Med tanke på att det fortfarande är lite pinsamt ("Titta han ska bajsa någon gång i framtiden!") att köpa stjärttork så vore kanske en ny snygg men diskret förpackning inte så dumt?


Gårdagens skratt bjöd förresten Lasse Lindh på när han kommenterar sin framgång i Sydkorea; "Här är man rockstjärna på riktigt". I höst ska han flytta till världsdelen där allt som är extremt är populärt och då Lasse-pojken är extremt hjärndöd så lär han nog trivas där.

Ha det!
// Yeahns

...och hennes hår doftade hallon!

Uppvuxen i ett hushåll där stundtals sju personer plus en och annan kompis levde under samma tak så är man van vid anpassningar och uppoffringar. Ni kan ju tänka er att det duschades en del - särskilt då fyra av de inneboende var mitt i tonåren - och därmed tillkom en schampookonsumtion jämförelsebar med Peter Harryssons mums-mumsbudget, så därför anpassade sig hushållets överhuvuden efter förutsättningarna.

Här kommer de gigantiska schampooflaskorna som fick en normallång 18-åring att känna sig som Calle Shulman in i bilden. Jag tvingades till att brottas med en 2 liters Eldoradoflaska varje gång jag skulle tvätta håret, och med en konsistens som påminner om diskmedel och sperma så kändes håret knappast fräschare efteråt. Flera gånger framförde jag mina klagomål - på det trötta och arga sättet som bara tonåringar kan ha när de kommunicerar med päron ("Varför köper vi bara fatti'schampoo?") - till inhandlaren av dagligvaror, dock utan resultat.

Men nu har hushållet nästan helt tömts på individer som smäller i dörrar och som sover bort dagarna och med det förändrades badrumshyllorna. Istället har mer vedertagna varumärken tagit plats och man skulle kunna tro att jag är nöjd. Inte då! Nöjdare visst men ännu långt ifrån samma klass som min dusch håller. Nu är inte problemet innehållet utan doften. Varför ska man lukta som en fruktsallad efter duschen? Schampoo med doft av äpple, balsam med päronlukt och sedan tvålar man in sig med persika. På en annan flaska står det kokosnöt och rismjölk medan en annan annonserar ut att innehållet luktar jordgubb. När tog frukt och grönt klivet från köket till badrummet? Ska jag slänga ut mina Boss-parfymer och istället börja badda Bravo apelsinjuice på överkroppen varje morgon? Nej jag luktar gärna gott men jag vill inte komma att tänka på ICA varje gång jag doftar mig själv. Kanske om jag ska börja ragga vegetarianer men annars tycker jag att frukt ska få vara just frukt.

Ha det!
// Yeahns

PS. På tal om smaklegeringar så är Singoalla Lakrits en riktig höjdare! DS.