Mitt liv som Didrik - del 6

Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4 | Del 5

Didrik är ensam. Hela morgonen har han suttit bredvid sin telefon och väntat på att någon ska svara på hans kontaktannons. En känsla av hopplöshet slår honom; "Är det här livet verkligen värt att leva?" frågar han sig själv. Att svara på frågan vågar han inte, dock bestämmer han sig för att aktivt börja försöka förkorta sin livslängd. Didrik ska börja röka.

Tyvärr - för Didrik - så kan han inte röka cigarretter för att han börjar att hosta så förfärligt då plus att han tycker att de luktar så illa, hur ska han då gå tillväga? Didrik börjar fundera och bläddrar samtidigt igenom tidningen för att kontrollera att annonsen verkligen är med, trots att han redan gjort det sisådär femtioelva gånger. Då upptäcker han den; en annons för Nicorette Inhalator! "Jag ska börja röka med Nicorette!" säger han högt och glatt samtidigt som han reser sig upp från stolen för att ta på sig jackan. Didrik förstår inte det ironiska med hans beslut.

Väl framme på Apoteket så börjar Didrik att bli nervös. "Ska jag verkligen göra det här?" hinner han att tänka innan hans tankar avbryts av en fråga: "Vad kan jag hjälpa dig med?". Det är en kvinnoröst som ställer frågan. Didrik tittar upp och ser ett runt men vänligt ansikte. Jeanette står det på en bricka på hennes bröst. Didrik rodnar och blir än mer nervös. Han märker inte hur han börjar att prata om sitt liv; vilken favoritglass han har, hans kasta macka-rekord, att han alltid sjunger med i Family Guy-signaturen, hur han hamnade där och avslutningsvis att Nicorette och Jeanette rimmar. Jeanette ler men säger samtidigt att hon tycker synd om honom och frågar om han inte vill träffa henne efter jobbet och prata om det istället för att börja röka? Han nickar lite skamset men är också glad.

Några timmar senare promenerar de utmed stranden. Didrik är fortfarande nervös och fortsätter att babbla på. Han undrar hur orden jobb och jobbigt hänger ihop och vilket som kom först. Jeanette hinner knappt att öppna munnen innan flera snarlika frågor om sambanden mellan konst-konstigt och duggregn- inte ett dugg pumpas ut ur Didriks mun. Hon hinner inte svara innan han återigen ställer en fråga. Denna gång undrar han varför så många engelska låtar på radion sjunger om bindor, säljer de ens Always utomlands? Jeanette börjar att skratta. Didrik skäms lite innan han upptäcker hur han blir varm inombords av hennes skratt.
Promenaden avslutas med att Didrik utmanar Jeanette på att kasta macka. Hon får fem studs på sitt första kast och han får bara fyra. Därefter tar han i sitt hårdaste - så hårt att han får ont i axeln - men det blir bara fyra studs igen. Didrik säger besviket att han kastar dåligt idag bara för att han har ont och att de därför måste sluta nu. Dessutom påstår han att alla bra stenar redan ligger i sjön. Jeanette bara ler och säger att hon hade nybörjartur. Didrik mumlar medhållande.

Tre månader senare har de träffats fler gånger än handen har fingrar. Didrik är egentligen lite för dum för Jeanette men hon tycker mest att det är gulligt. Numera spelar de spel och ser på film ihop men mest av allt gillar Didrik när Jeanette gör varm choklad åt honom och när han får ligga med huvudet i hennes knä, precis som hans mamma gjorde. Nu är det uppblåsbara fåret slängt och annonsen är glömd. Didrik är inte ensam längre.

Ha det!
// Yeahns

Mitt liv som Didrik - del 5

Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4

Didrik är ensam. Nu har han tröttnat på att vara ensam och har bestämt för att göra något åt det. Han har börjat att gå på bio själv i en förhoppning om att träffa någon där. Senast såg han filmen Burn after reading, mest för att Brad Pitt är hans favoritskådespelare. Didrik tycker att det är så kul att säga att "Brad Pitt växer - liksom sitt efternamn - i känslosamma roller".
Didrik har även börjat att gå ut på lokal, alltid med en tändare i fickan. Inte för att han röker utan för att kanske kunna ge någon eld. Så står han och hänger i rökrutan hela kvällen förutom när han går och beställer mjölk. En gång har hans tändare kommit till användning. Det var en kille i skägg och en Ramones-t-shirt som lånade den men Didrik fick aldrig tillbaka sin tändare. Dagen efter brukar Didrik ha en ansträngande hosta som inte går över förrän kvällens intrång. Han tror inte så mycket på någon av de här metoderna, desto mer tror han på en tredje metod! Didrik har nämligen tagit fram sin bläckpenna och skrivit ner några rader om sig själv till en kontaktannons som ska publiceras i lokaltidningen:

Kille i sina bästa år söker sällskap

Jag är ett nyfiket glassmonster som är på jakt efter nya äventyr. Jag trivs vid sjön och löper tävlingsinriktat. Jag är ekonomiskt medveten men blir hellre ruinerad än urinerad (även om jag säkert ångrar mig efteråt). Nu är jag trött på att leka med för mig själv och söker därför någon att dela sina stunder med. Vill du höra mig skratta?

Nu sitter Didrik hemma vid telefonen och väntar men det ringer ingen, inte på hela kvällen. En tår rullar nerför hans kind samtidigt som han öppnar frysen för en tröstglass. Didrik har inte förstått att annonsen publiceras först i morgondagens tidning. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns

Mitt liv som Didrik - del 4

Del 1 | Del 2 | Del 3

Didrik är ensam. Även fast han är helt själv i sin lägenhet så spolar han i kranen när han går på toaletten. "Ifall några spioner tjuvlyssnar" tänker han. Innan Didrik går på toaletten så tar han av sig alla sina kläder. Han tycker om att vara naken. Det känns så fritt, luftigt och härligt tycker han. Ändå så gillar inte Didrik att vara naken lika mycket som många andra, det har han sett på tv när han inte kunde sova. Vad Didrik inte förstår är varför folk inte märker att de blir filmade, eller vill de filmade kanske? En gång såg han att en tjej tittade rätt in i kameran och vet ni vad hon gjorde sedan? Hon log! Didrik skulle aldrig vilja bli filmad naken, fast andra verkar ju gilla det så... Didrik får en snilleblixt; "Jag ska också börja filma!"

Med en kamera med utvikbar skärm i handen ger sig Didrik ut i natten i jakt på personer att filma. Det tar inte lång tid innan han hittar ett fönster där det är fullt pådrag innanför. Didrik ställer sig i position och viker ut skärmen, men när han upptäcker att det går att vrida på skärmen åt alla möjliga håll så tappar han koncentration på paret och missar att han blivit upptäckt.
Två brutna revben, en stukad fot och en blåtira senare sitter Didrik och ömkar sig själv i sin lägenhet. Kameran tog mannen hand om - "Det där sköter jag bäst själv" sade han - men det är inte det som Didrik är mest ledsen över. Med en svullen fot så blir det svårt för honom att gå ner till sjön och kasta macka. Inte ens hans andra favoritsysselsättning kan han göra; att tävla hem från bussen. Varje gång som Didrik kliver av bussen så ropar han åt de andra avstigande "Försten till min dörr!" och så springer han sitt fortaste. Fast en gång var han nära på att bli påkörd av bussen. Busschauffören tutade och såg jättearg ut och därför tar Didrik det lite lugnare vid övergångsstället nu, men sedan bär det av i full fart! Didrik vinner alltid men det beror mest på att ingen tävlar mot honom. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns

Mitt liv som Didrik - del 3

Del 1 | Del 2

Didrik är ensam. När Didrik känner sig ensam så brukar han äta glass. Didrik älskar glass, särskilt den från Euroshopper. Han brukar säga det till kassörskan på ICA att "No man should outlive his ice-creamstorage" när hon påpekar att det var väldigt vad mycket glass han köper. Han säger det på engelska för att han tycker att det låter så mycket häftigare än på svenska. Varför just Euroshopper är hans favoritmärke har flera orsaker. Dels så gillar Didrik när saker är billigt ("Allt ska ju ändå bli skit" resonerar han) och dels så tycker han att de har en fyndig logotype ("Man har ju en kundvagn när man handlar!"), fast mest gillar han ordet Euro. När Didrik hör Euro så tänker han på samarbete och vänlighet. Han anser att världen skulle vara så mycket bättre om alla var snälla och hjälpte varandra men så är det ju tyvärr inte.
Av ungefär samma anledning som Didrik gillar Euroshopper så är hans favoritmusik Euro disco. "Aha, E-Type!" tänker nog de flesta då men Didrik avskyr E-Type och hans äckliga hår. Didrik tycker att E-Type har sålt ut sig när han medverkat i Melodifestivalen och gjort en sportlåt. "Så gör inte en äkta musiker som låter musiken tala för sig själv och vad är det för namn han har? Typ E vadå?" undrar Didrik. Fast när Didrik tänker efter så finns det inte så många andra kända Euro disco-artister så det är kanske inte så konstigt att folk tror att Didrik lyssnar på E-Type. "Det är synd att så många människor är helt ovetandes om vad de går miste om" säger Didrik ledsamt för sig själv och tar ännu en tugga glass till tonerna av Modern Talkings Brother Louie.

När Didrik betalar sin glass så slår han alltid in kortkoden med lillfingret så att resten av handen döljer knappsatsen, ifall någon bakom i kön skulle spionera. Av samma anledning så brukar alltid Didrik kolla så att ingen ligger och smyger i buskarna utanför hans port när han slår in portkoden, om nu någon skulle förfölja honom. Fast det är det ju aldrig någon som gör. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns

Mitt liv som Didrik - del 2

Del 1

Didrik är ensam. För att han ska slippa vara så ensam på stranden när han ska kasta macka och bada så har han köpt sig ett uppblåsbart djur - ett vitt får. Didrik tar med sig sitt nya inköp till vattnet. De mörkblåa badshortsen från H&M sitter lite tajt över Didriks päronformade rumpa men han bryr sig föga om det. "Rumpan ser jag ju ändå inte" resonerar Didrik.
Med vatten upp till knäna så börjar Didrik blåsa luft i fåret. Det tar sin tid och när Didrik är färdigpustad så är han andfådd men nöjd över vad han åstadkommit. Han begrundar det luftlätta djuret och tycer att det tecknade fåransiktet ser korkat ut. "Haha fårskalle!" skrattar Didrik men skrattet tystnar när han vänder på fåret och upptäcker ett jättehål. Med en förundrad min för han in handen i hålet och upptäcker att det är ett par decimeter djupt. Didrik tänker högt för sig själv: "Kanske ska man stoppa en propeller i hålet så att fåret kan åka runt av sig själv? Synd att det inte är större då fåret, så att man hade kunnat rida på det." En man i trettioårsåldern som befinner sig i närheten börjar att gapflabba när han överhört Didriks resonemang och utbrister "Haha så du ska rida PÅ det också!". Didrik förstår inte vad mannen menar, ger honom en konstig blick och går sedan upp ur vattnet. Det var ändå inte så varmt.

På stranden slår Didrik sig ner på en handduk och det är nästan så att shortsen spricker, men bara nästan. Han börjar fundera över vad mannen sade; "Vadå också?". En äldre man i röda shorts med gula prickar som sett det hela går fram till Didrik. Mannen vet att allt inte står rätt till i Didriks huvud, gungstolen gungar med farmor är död så att säga, men de har aldrig pratat med varandra förut. Mannen bjuder Didrik på en mandelkubb och berättar vad hålet egentligen är till för. Didrik tycker att det verkar underligt men han nickar ändå när mannen frågar om han förstått. "Finemang! Ha det bra!" säger mannen och ger sig iväg. "Finemang..." funderar Didrik medan han tuggar i sig det sista av mandelkubben; "är det besläktat med lavemang?"

Väl hemma tänker Didrik på den äldre mannens ord. Det verkar så märkligt men Didrik blir ändå nyfiken och så bestämmer han sig för att testa. Didrik tycker att det känns lika knasigt som det verkar. Han försöker att prata lite dirty men utan gensvar så sluter han ögonen och börjar att tänka på Catherine Zeta-Jones i Zorro-filmerna.
Ungefär halvvägs igenom så öppnar Didrik ögonen igen. Han tittar in i en spegel och ser bilden av sig själv med ett uppblåsbart får framför skrevet, då kommer den; skammen. Samtidigt börjar han känna hur plasten skaver lite men trots detta så slutar inte Didrik. Nej han avskyr människor som slutar halvvägs. Har man väl påbörjat något så ska man avsluta det. Didrik avskyr också människor som gör en prick över ett stort i och människor som umgås med andra samtidigt som de har hörsnäckor i öronen. Men mest av allt så ogillar Didrik folk som ringer till en innan klockan tio! Fast det problemet har inte Didrik, det är aldrig någon som ringer till honom. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns

Mitt liv som Didrik - del 1

Didrik är ensam. Han är så ensam att han brukar ringa till SJ's beställningstjänst bara för att få höra en annan människas röst. Didrik vet inte att det är en automatisk röst men han tycker att kvinnan hör lite konstigt. En gång sade Didrik att han skulle åka till Bollnäs även fast han egentligen inte skulle det, han bara skojade. Kvinnan förstod inte vad Didrik sade men han skrattar än idag åt det. Kvinnan är Didriks bästa vän.

Didrik har nästan alltid varit ensam. Han växte upp en bit utanför staden i ett lite risigt men hemtrevligt hus tillsammans med sina föräldrar som egentligen varit Didriks enda vänner. På gården fanns ett äppelträd och en brunn med tillhörande pump. Didrik gillade att klättra i trädet som liten och oj vad många gånger han har slagit sig! Idag är han som en följd av det inte riktigt som han ska men det förstår han såklart inte själv. Han ser sig själv som en tänkare. Mest tänker han på ord och dess betydelse, då känner han sig smart. Som till exempel när han började fundera på ordföljden "...på något jävla vänster..." som indikerar på att något är fel eller gått knasigt till. Varför är det just vänster och inget annat? Är det fel att vara vänster och har det i så fall något samband med engelskans right som betyder både höger och rätt? Så där går Didriks tankebanor och så konstaterar han att cigarrettmärket Right är för jävla dumt. Left borde det heta.

Ett annat intresse som Didrik hade som liten - och har än idag - är att kasta macka. Det ger honom tid att tänka. Ibland kunde han stå och kasta macka i flera timmar, ändå är han inte särskilt bra på det (Didrik påstår dock själv att det är stenarna som är dåliga). Hans rekord är endast nio studs.
De första skolåren hade Didrik många vänner just på grund av hans intresse för att kasta macka men en dag i tredje klass var det inga som följde med längre. Då var det roligare med puttekulor och kapsyler än att hålla på och kasta stenar i sjön. "På sjön, inte i!" brukade Didrik fräsa tillbaka till sina före detta kompisar. Didrik kände sig sviken och kastade en sten i huvudet på Oskar så att det började blöda. Efter det var Didrik tvungen att gå till skolans kurator regelbundet och prata om sina aggressionsproblem och sedan dess har han alltid varit lite utstött. Det blev inte bättre av att Didrik en dag kom tillbaka från ån med vattenstänk på byxorna efter att han experimenterat med ett nytt kast. Då var det någon som sade att han luktade kiss även fast han egentligen inte gjorde det. Det var först då som Didrik blev ensam på riktigt. Det var inte så att han blev retad utan mer att klasskompisarna undvek honom. Didrik berättade aldrig något för sina föräldrar. Han ville inte tänka på skolan när han var hemma. Istället ville han dricka varm choklad och ligga med huvudet i mammas knä.

Idag har Didrik gått färdigt skolan och idag är hans föräldrar döda. Arvet gick till en liten lägenhet nära sjön som är enkelt inredd. Ibland kommer Alfred på besök men han finns bara på låtsas. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns