Del 1
Didrik är ensam. För att han ska slippa vara så ensam på stranden när han ska kasta macka och bada så har han köpt sig ett uppblåsbart djur - ett vitt får. Didrik tar med sig sitt nya inköp till vattnet. De mörkblåa badshortsen från H&M sitter lite tajt över Didriks päronformade rumpa men han bryr sig föga om det. "Rumpan ser jag ju ändå inte" resonerar Didrik.
Med vatten upp till knäna så börjar Didrik blåsa luft i fåret. Det tar sin tid och när Didrik är färdigpustad så är han andfådd men nöjd över vad han åstadkommit. Han begrundar det luftlätta djuret och tycer att det tecknade fåransiktet ser korkat ut. "Haha fårskalle!" skrattar Didrik men skrattet tystnar när han vänder på fåret och upptäcker ett jättehål. Med en förundrad min för han in handen i hålet och upptäcker att det är ett par decimeter djupt. Didrik tänker högt för sig själv: "Kanske ska man stoppa en propeller i hålet så att fåret kan åka runt av sig själv? Synd att det inte är större då fåret, så att man hade kunnat rida på det." En man i trettioårsåldern som befinner sig i närheten börjar att gapflabba när han överhört Didriks resonemang och utbrister "Haha så du ska rida PÅ det också!". Didrik förstår inte vad mannen menar, ger honom en konstig blick och går sedan upp ur vattnet. Det var ändå inte så varmt.
På stranden slår Didrik sig ner på en handduk och det är nästan så att shortsen spricker, men bara nästan. Han börjar fundera över vad mannen sade; "Vadå också?". En äldre man i röda shorts med gula prickar som sett det hela går fram till Didrik. Mannen vet att allt inte står rätt till i Didriks huvud, gungstolen gungar med farmor är död så att säga, men de har aldrig pratat med varandra förut. Mannen bjuder Didrik på en mandelkubb och berättar vad hålet egentligen är till för. Didrik tycker att det verkar underligt men han nickar ändå när mannen frågar om han förstått. "Finemang! Ha det bra!" säger mannen och ger sig iväg. "Finemang..." funderar Didrik medan han tuggar i sig det sista av mandelkubben; "är det besläktat med lavemang?"
Väl hemma tänker Didrik på den äldre mannens ord. Det verkar så märkligt men Didrik blir ändå nyfiken och så bestämmer han sig för att testa. Didrik tycker att det känns lika knasigt som det verkar. Han försöker att prata lite dirty men utan gensvar så sluter han ögonen och börjar att tänka på Catherine Zeta-Jones i Zorro-filmerna.
Ungefär halvvägs igenom så öppnar Didrik ögonen igen. Han tittar in i en spegel och ser bilden av sig själv med ett uppblåsbart får framför skrevet, då kommer den; skammen. Samtidigt börjar han känna hur plasten skaver lite men trots detta så slutar inte Didrik. Nej han avskyr människor som slutar halvvägs. Har man väl påbörjat något så ska man avsluta det. Didrik avskyr också människor som gör en prick över ett stort i och människor som umgås med andra samtidigt som de har hörsnäckor i öronen. Men mest av allt så ogillar Didrik folk som ringer till en innan klockan tio! Fast det problemet har inte Didrik, det är aldrig någon som ringer till honom. Didrik är ensam.
Ha det!
// Yeahns
Didrik är ensam. För att han ska slippa vara så ensam på stranden när han ska kasta macka och bada så har han köpt sig ett uppblåsbart djur - ett vitt får. Didrik tar med sig sitt nya inköp till vattnet. De mörkblåa badshortsen från H&M sitter lite tajt över Didriks päronformade rumpa men han bryr sig föga om det. "Rumpan ser jag ju ändå inte" resonerar Didrik.
Med vatten upp till knäna så börjar Didrik blåsa luft i fåret. Det tar sin tid och när Didrik är färdigpustad så är han andfådd men nöjd över vad han åstadkommit. Han begrundar det luftlätta djuret och tycer att det tecknade fåransiktet ser korkat ut. "Haha fårskalle!" skrattar Didrik men skrattet tystnar när han vänder på fåret och upptäcker ett jättehål. Med en förundrad min för han in handen i hålet och upptäcker att det är ett par decimeter djupt. Didrik tänker högt för sig själv: "Kanske ska man stoppa en propeller i hålet så att fåret kan åka runt av sig själv? Synd att det inte är större då fåret, så att man hade kunnat rida på det." En man i trettioårsåldern som befinner sig i närheten börjar att gapflabba när han överhört Didriks resonemang och utbrister "Haha så du ska rida PÅ det också!". Didrik förstår inte vad mannen menar, ger honom en konstig blick och går sedan upp ur vattnet. Det var ändå inte så varmt.
På stranden slår Didrik sig ner på en handduk och det är nästan så att shortsen spricker, men bara nästan. Han börjar fundera över vad mannen sade; "Vadå också?". En äldre man i röda shorts med gula prickar som sett det hela går fram till Didrik. Mannen vet att allt inte står rätt till i Didriks huvud, gungstolen gungar med farmor är död så att säga, men de har aldrig pratat med varandra förut. Mannen bjuder Didrik på en mandelkubb och berättar vad hålet egentligen är till för. Didrik tycker att det verkar underligt men han nickar ändå när mannen frågar om han förstått. "Finemang! Ha det bra!" säger mannen och ger sig iväg. "Finemang..." funderar Didrik medan han tuggar i sig det sista av mandelkubben; "är det besläktat med lavemang?"
Väl hemma tänker Didrik på den äldre mannens ord. Det verkar så märkligt men Didrik blir ändå nyfiken och så bestämmer han sig för att testa. Didrik tycker att det känns lika knasigt som det verkar. Han försöker att prata lite dirty men utan gensvar så sluter han ögonen och börjar att tänka på Catherine Zeta-Jones i Zorro-filmerna.
Ungefär halvvägs igenom så öppnar Didrik ögonen igen. Han tittar in i en spegel och ser bilden av sig själv med ett uppblåsbart får framför skrevet, då kommer den; skammen. Samtidigt börjar han känna hur plasten skaver lite men trots detta så slutar inte Didrik. Nej han avskyr människor som slutar halvvägs. Har man väl påbörjat något så ska man avsluta det. Didrik avskyr också människor som gör en prick över ett stort i och människor som umgås med andra samtidigt som de har hörsnäckor i öronen. Men mest av allt så ogillar Didrik folk som ringer till en innan klockan tio! Fast det problemet har inte Didrik, det är aldrig någon som ringer till honom. Didrik är ensam.
Ha det!
// Yeahns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar