Mitt liv som Didrik - del 1

Didrik är ensam. Han är så ensam att han brukar ringa till SJ's beställningstjänst bara för att få höra en annan människas röst. Didrik vet inte att det är en automatisk röst men han tycker att kvinnan hör lite konstigt. En gång sade Didrik att han skulle åka till Bollnäs även fast han egentligen inte skulle det, han bara skojade. Kvinnan förstod inte vad Didrik sade men han skrattar än idag åt det. Kvinnan är Didriks bästa vän.

Didrik har nästan alltid varit ensam. Han växte upp en bit utanför staden i ett lite risigt men hemtrevligt hus tillsammans med sina föräldrar som egentligen varit Didriks enda vänner. På gården fanns ett äppelträd och en brunn med tillhörande pump. Didrik gillade att klättra i trädet som liten och oj vad många gånger han har slagit sig! Idag är han som en följd av det inte riktigt som han ska men det förstår han såklart inte själv. Han ser sig själv som en tänkare. Mest tänker han på ord och dess betydelse, då känner han sig smart. Som till exempel när han började fundera på ordföljden "...på något jävla vänster..." som indikerar på att något är fel eller gått knasigt till. Varför är det just vänster och inget annat? Är det fel att vara vänster och har det i så fall något samband med engelskans right som betyder både höger och rätt? Så där går Didriks tankebanor och så konstaterar han att cigarrettmärket Right är för jävla dumt. Left borde det heta.

Ett annat intresse som Didrik hade som liten - och har än idag - är att kasta macka. Det ger honom tid att tänka. Ibland kunde han stå och kasta macka i flera timmar, ändå är han inte särskilt bra på det (Didrik påstår dock själv att det är stenarna som är dåliga). Hans rekord är endast nio studs.
De första skolåren hade Didrik många vänner just på grund av hans intresse för att kasta macka men en dag i tredje klass var det inga som följde med längre. Då var det roligare med puttekulor och kapsyler än att hålla på och kasta stenar i sjön. "På sjön, inte i!" brukade Didrik fräsa tillbaka till sina före detta kompisar. Didrik kände sig sviken och kastade en sten i huvudet på Oskar så att det började blöda. Efter det var Didrik tvungen att gå till skolans kurator regelbundet och prata om sina aggressionsproblem och sedan dess har han alltid varit lite utstött. Det blev inte bättre av att Didrik en dag kom tillbaka från ån med vattenstänk på byxorna efter att han experimenterat med ett nytt kast. Då var det någon som sade att han luktade kiss även fast han egentligen inte gjorde det. Det var först då som Didrik blev ensam på riktigt. Det var inte så att han blev retad utan mer att klasskompisarna undvek honom. Didrik berättade aldrig något för sina föräldrar. Han ville inte tänka på skolan när han var hemma. Istället ville han dricka varm choklad och ligga med huvudet i mammas knä.

Idag har Didrik gått färdigt skolan och idag är hans föräldrar döda. Arvet gick till en liten lägenhet nära sjön som är enkelt inredd. Ibland kommer Alfred på besök men han finns bara på låtsas. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns