Från genombrott till sammanbrott

Hej Morgan Alling! Hur är läget?
- Jo tack allt är frid och fröjd. Jag njuter av livet kan man säga.

Ja du har minst sagt mycket på gång nu...
- Jo det har hänt en del nu kan man säga. Jag hade biroller i både Arn och Göta Kanal 2 och sen ringde TV och det blev Let's Dance, panelprogram och grejer. Jag knullar verkligen kameran kan man säga, haha! Dessutom kör jag ju min egen teaterföreställning också.

Teaterföreställningen Fullbokat ja där du spelar alla 30 roller själv..?
- Haha, knulla kameran som sagt! Nej men det går bra ändå. Lite stressigt emellanåt och jag lider lite av personlighetsklyvning ibland, men det är bara att gå in i rollen och sen fullt ös - medvetslös!

Medvetslös var ordet. Du var ju borta från rutan ett bra tag där annars, Tippen hette det va? Vad hände?
- Mjo jag var lite nere där ett tag. Jag hade lite komplex för min frisyr där ett tag, kände mig inte riktigt attraktiv. Det är ju ett jävla halvhugget kalhygge där uppe. Ser ju ut som något Gudrun gjort. Stormen Gudrun då alltså och inte frisörskan nere på hörnet. Frisör-Gudrun är snäll. En gång bjöd hon mig på en rosa prinsesstårta och sa' att det var min mage hon hade avbildat, haha! Rolig kvinna det där! Men nu har jag i alla fall förlikats med mig själv, bara att gilla läget som Tomas Ledin sjöng liksom. Det var väl den låten som redde ut mitt liv kan man säga.

Skönt att höra att du mår bra igen. Vad har du för planer för framtiden då?
- Först ska jag bli klar med både Fullbokat och Let's Dance. Se'n ska jag gå in i väggen.

Du planerar att gå in i väggen alltså?
- Japp! Eller gå och gå vet jag inte. Jag befinner mig ju i en hög uppförsbacke just nu så nog ska jag få få upp en rejäl fart. Pang bara!

Öhm jaha, ja tack och lycka till då!
- Tack själv!


Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från bob hunds låt Tinnitus i hjärtat vars video du hittar två inlägg längre ner.

Vad är väl njutning utan smärta?

Söndag. Återigen vaknar man upp, ser dubbla siffror på klockan och helt ensam. Samtidigt basunerar massmedia regelbundet ut att folk ligger med varandra till höger och vänster men oftast i sängen. Tydligen ska det råda ett penetrerar-VM utan dess like där kvantitet prioriteras framför kvalité. Inte ens de stackars rhododendron-buskarna slipper undan utan tvingas agera som en komfortinrättning när det tredje benet ska göra sig hört. Dessa nyheter förkunnas av journalister och sexterapeuter som inte alltför sällan levde på de glada sextio- och sjuttiotalen då man skulle bejaka sina lustar och negligera sin stolthet och personliga reflektion, men ändå varnar de. Kanske var inte könssjukdomar uppfunna då?
Detta har hur som helst fått mig att tänka; var är min del av kakan?

När jag under jullovet genomled filmerna om Arn så dök ett eventuellt svar upp i mitt huvud. Arn som inte var en särskilt talför man - som antagligen inte förstod innebörden av ordet "charm", för att inte tala om "karisma" som han inte kan stava till - och inte speciellt ögonvänlig heller fick ändå flera kvinnor efter sig. Varför då? Jo för att han var hyfsat duktig på att vifta med ett metallobjekt. Att han sedan inte tog vara på alla möjligheter som han erbjöds att sticka sitt egna svärd (eller dolk kanske man ska säga i detta sammanhang) i slidor är förståeligt. Katarina Algotsdotter har t.ex. ett sådant fantastiskt radioansikte att man nästan tycker att staten borde gå in och redigera det. Det händer ju att man äter framför tv:n och om hon ska fortsätta att exponeras i rutan så kommer det att vara mer än ostsås som fläckar min soffa.

Är det då så att talang och kändisskap innebär en genväg till doppa? Tydligen är det så och vad är då min talang, det jag är bra på? En uppgivenhet slår mig och om det här stämmer så är de enda gångerna jag får sex när jag spelar minigolf. Allting verkar ju så mycket enklare i porrfilmer!

Fast jag vet inte... Min ensamhet kan ju bero på att jag inte var utanför lägenheten igår.

Ha det!
// Yeahns

Skit ska skit ha

Med rädsla för att drabbas av någon invärtes utbrändhet så inväntar jag inte den fjärde och sista bloggdeltagarens (Elston Gunnn) presentation. Jag behöver öppna på locket plus att det du strax ska få läsa har med aktualitet att göra. Nu drar vi - eller åtminstone jag - igång bloggen på riktigt! Fullt ös medvetslös!

Jo, Guldbaggegalan sändes som bekant i måndags på Sveriges äldsta tv-kanal. Det var glamour, celebert besök, s.k. humor i olika former och det delades ut pris till höger och vänster men främst på scenen. Enligt många så ska det ha varit ett storlslaget svenskt filmår (vilket innebär att varken Colin Nutley eller Kjell Sundvall producerat en nominerad rulle) och nu ska filmisarna inte bara bestiga berget utan också bosätta sig på toppen. Personligen så har jag bara sett en av de fem mest hyllade filmerna men jag ska ändå uttala mig om dem alla i kommentarer så rättmätiga att Michael Nyqvist blir mörkrädd när han blundar! Vi lever i ett fritt land med yttrandefrihet och grejer och jag ser ingen anledning till att inte bejaka mitt kritiska sinne om filmer jag inte sett.

• Patrik 1,5 - Två tunnhåriga trumpetgnidare (det har inte med yrkesutövning att göra) adopterar en homofob i den trotsiga tonårsåldern. Det blir dispyter, bråk och obekväma situationer med dråpliga avslut. Det är som svensk humor är mest (när inte Killinggänget gör det), löjligt och förutsägbart.
• Maria Larssons Eviga Ögonblick - En film om foto? Man ska alltså se rörliga bilder om en käring som tar stillbilder, och detta har överrumplat svensk kritikerkår så oerhört?! Öhm, okej..
• Låt Den Rätte Komma In - Min realistiskt styrda hjärna kan inte riktigt njuta av övernaturliga ting och fiktiva berättelser. Lägg därtill att titeln får mig att tro att det är en porrfilm där man får följa ett gäng oskuldsfulla (både bildligt och bokstavligt) high-schoolbrudar i jakt på den perfekta baldejten.
• De Ofrivilliga - Detta var den enda film som jag tror att jag skulle tycka om. Jag skrattade gott över de tragikomiska och ångestfyllda filmklipp som visades. Det är närgånget och mycket man kan relatera till. Dock så fick den inte en enda Guldbagge i det som annars brukar vara ett rejält ryggdunkarkonvent där alla får smaka på kakan, trots flertalet nomineringar!
• Arn (båda filmerna i en kommentar) - Dessa två rekord-projekt är vad jag lagt mitt s.k. jullov på bland annat och det är dessa filmer som är anledningen till min kritik av hausshysterin. Det är utdraget och segt manus och tillknäppta dialoger - som ibland framtvingade ilskna utrop såsom "Men säg något nu för fan!" - där karaktärerna knappt svarade på tilltal. Skådespelarnivån är fruktansvärt ojämn där man blandar Skarsgård d.ä. med en huvudrollsinnehavare - d.v.s. Arn - som knappt borde få medverka i reklam för tvättmedel. Jag blev uppriktigt glad när Arns morsa dog i början enkom för att hennes skådespelarinsats var så genomrutten att jag hellre sett en animerad kvinna i rollen. Vissa skådespelare skulle inte ens platsa som träd i en skolpjäs och de borde skämmas för att de kan livnära sig framför kameran. Jag blev ändock förvånad över att filmen i sann försvenskningsanda inte döptes till Titta Han Rider eller dylikt.
  

Avslutningsvis så ska jag ändå säga att jag tycker att det är bra när de försöker och verkligen satsar, men när man bor i ett land med drygt nio miljoner människor så borde man inse sina begränsningar. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med begåvade skådespelare för att en rekordsatsning ska gå hem trots att Arn kammade hem det enda priset man fick rösta på. Fast det säger väl mer om Sveriges befolkning som sväljer TV4-underhållning och melodifestivaler som Alvedon istället för att ta det som den kamelflensost det är.

Ha det!
// Yeahns