Three is the magic number

Ni har säkert hört talas om att musiktidningen Novell bett ett antal personer med "koll" på musik och kultur att lista detta millenniums 100 bästa låtar, det vill säga de bästa låtarna utgivna efter 1999 års slut. Alla inkomna listor har sedan sammanställts och resultatet publiceras på sidan Nollnolltalet.se. En låt varje dag sedan den 23 september ända fram till nyår blir lika med hundra. Naturligtvis är det ett idiotiskt projekt av uppenbara skäl men det är också lika intressant, och även fast jag frestas över tanken att göra en egen lista så lämnar jag det därhän. Jag bryter ju ihop bara jag ska bränna en skiva till päronens bilar.

Dock har jag inte helt stått tillbaka för frestelsen men jag har gjort en ganska avsevärd förändring; att lista de 25 bästa svenska låtarna post 2000! Låtarna ska rankas efter dels hur bra de är och dels efter hur mycket de betyder för mig på ett känslomässigt plan. Även detta är för mig en överväldigande uppgift och nu sitter jag med en lista på 53 låtar. Ska jag köra en topp 50? Vilka ska då bort och hur i helvete ska jag kunna ranka 50 helt underbara låtar? Vi får se hur det går och om jag överlevt denna pärs så dyker väl resultatet upp här, i annat fall inte. Det känns annars sådär att blanda bakfylleångest med beslutsångest och till råga på allt så fyller jag år imorgon, två plus två.

Det sägs att alla goda ting är tre och därför känns det förjävligt att spendera den sista dagen jag är två plus ett med samvetskval. Bakfylleångest, beslutsångest och åldersparanoia. Tre gånger ångest. Alla goda ting är tre.

Ha det!
// Yeahns

Fyllepoesi?

Likt årets alla andra söndagar så vaknar jag upp med en lätt huvudvärk och trötta ögon. Den här gången vaknade jag dock i min soffa. Hur som helst, i och med dagens teknologi så är det lätt att sprida sitt budskap till världen och att göra bort sig (själv brukar jag fylle-kommentera på bloggar. Ofta med en lite dryg ton även fast allt jag vill är att berömma skribenten) så det var med ångest, rädsla och vemod som jag fipplade fram min utkorg på mobilen. Lyckligtvis hittade jag inget allvarligare än några tvivelaktiga meningsuppbyggnader (eller om jag raderade det värsta på vägen hem, vilket är otroligt smart om man inte vill förvarna sig om kommande eventuellt prekära situationer). Jag fann dock ett sms som jag under gårdagskvällen ansåg vara så fenomenalt formulerat att jag nästan kissade i byxan. Raden löd:

Hellre full bland pack än packad bland fyllon

Det är alltså en variant av de där "Hellre än"-uttrycken såsom "Hellre en rövare i poolen än en polare i röven" eller "Hellre en back i hallen än ett hack i ballen" och igår fann jag det så genialt (uttalas [jenialt] om man heter Robert Perlskog) att jag Svenska Akademien borde tillbedja mig. Raderna innehåller allt; humor, finess, djup, alkohol och framförallt ord. Idag ifrågasätter jag dock mitt fylle-jag för vad betyder det ens? Att man hellre vistas berusad i otrevligt sällskap än att vara den mest brakladdade bland a-lagare? Jag är osäker på dess innebörd. Kanske någon läsare med annat än bilder på Tony Irving bakom pannbenet har något förslag?

Medan ni funderar så kan ni ju alltid lyssna på två bra låtar vettja!


Hallelujah The Hills - Blank passports


Legendary Tigerman - Life ain't enough for you

Ha det!
// Yeahns

Den blomstertid nu kommer

Med sommarens intrång så har dagarna blivit längre, solljuset varmare och människorna gladare, men det är inte bara väderleken som förändras utan även modet. Varje årstid har som bekant sina egna modeflugor och färger. På sommaren är det populärt med många och ljusa färger på kläder som ger ett avslappnat och lugnt intryck. Klädintresserad som jag är har inte låtit min vardag i instängdhet (sjukt fult ord men om Kristianstadsbladet kan använda det i en rubrik så borde väl jag kunna trycka på publicera utan osäkerhet, eller?) vara en slags fristad för modetrycket och det är med viss avsmak och med en svald stolthet som jag publicerar historiens första - och enda? - blogginlägg där undertecknad medverkar på bilder tagna på AstraZenecas catwalk. Håll till godo!


Här ser vi modellen Yeahns iförd en slarvigt instoppad patientskjorta från underground-märket Tvätteriet Alingsås. En lös passform som ger kroppsrörelser i stort sett fritt utrymme utstrålar både självsäkerhet och harmoni. Tyget är av det tunnare slaget vilket ger en svalkande känsla i sommarvärmen. Plagget finns tyvärr endast en färg som vi skämtsamt kallar akvavit men det innehar även små detaljer. Till exempel så är det en röd prick vid höger armveck som ska påminna om blodutgjutelse för att ge intrycket av allvarsamt mod. Det här plagget är för mannen som inte backar undan!
Less is more är vanligtvis ett återkommande uttryck när man pratar om mode men man får aldrig glömma att mer alltid är mer, vilket vi ovan ser ett prov på gällande accessoarerna. Ett stilrent och identitsförtydligande armband (istället för de trötta och smaklösa id-brickorna folk har runt halsen) tillsammans med smycket Stickan på armarna. Dessutom bär modellen ett grönt halssmycke av längre modell med tillhörande pulskontroll vilket är ett försök av modeskaparen att pika den samtida människans behov av att ständigt vara uppkopplad. Smart, roligt och framförallt snyggt! Kombinationen fungerar utmärkt till såväl vardag som fest.


På underkroppen bär modellen ett par shorts gjorda av 100 % polyester från indiemärket Adidas som paradoxalt nog ger både ett aktivt och ledigt intryck. Dessa shorts ger känslan av frihet och används med fördel av människor som tar hand om sin kropp på fritiden. Plagget finns i många färger men här har modellen valt ett par svarta med vita detaljer (vilka inte syns i bild) för att skapa den fröjdfulla kontrasten som tilltalar ögat.
På fötterna ser vi ett par vita flip-flops från märket som får den fotbollsintresserade att tänka på vinnare. Le Coq Sportif prydde nämligen bröstet på Maradona och hans Argentina när de tog hem VM i Mexiko 1986. Dessa tofflor är alltså en fotbeklädnad för den som trivs högst upp på prispallen och är ingenting för varken öisare eller Färjan-Håkan. De ska bäras av mästare på deras lediga tid.
Lägg även märke till den smakfulla blånagel som stofferar modellens högra stortå. Blånaglar kan enkelt bidra med uppfattningen om förlorare men med rätt matchning (som till exempel ovan beskrivna flip-flops) så ger de istället sken av raka motsatsen. Den perfekta blånaglen går inte att köpa men istället kan de erhållas gratis på bland annat idrottsplatser och i verkstadslokaler. Blånageln är skönhetspreparatet för mannen som inte drar fötterna efter sig.

En smyckes- och accessoartillverkare som verkligen är något för framtiden är Förbrukat som gör produkter för både dam och herr. Nedan ser vi en bild på deras senaste kollektion:

Förbrukat: För den som vill sticka ut - och in


Ha det!
// Yeahns

Man har så kul med Toffifee

I morse slog den mig igen. Ett slag så hårt att öronen fladdrade i 15 minuter. Åldersparanoian var tillbaka. Jag börjar bli för gammal. Jag orkar inte längre. Att raska rumpa tre gånger på en vecka (söndag, torsdag, lördag) blir för mycket för en i övrigt hurtig 22-åring. Trots detta har jag bestämt att sommaren 2009 ska bli den sommaren jag inte hade som tonåring. Det ska bli en sommar i fritidens tecken (mycket på grund av bristen på andra alternativ). En sommar då det ska stekas och festivalas. En sommar då jag inte är bra för mig själv. Sommaren 2009 har jag dedikerat till de tre S:en; Supa. Svina. Skatteåterbäring.

Jag vet inte hur jag hade tänkt att jag skulle klara av det. Om jag är förstörd efter en vecka där utekvällarna separerats av återhämtningsdagar, hur ska jag då kunna överleva efter en festivalfylla? Eftersom jag nu bejakat min ungdom så antar jag att det är ungdomens naivitet som lyst igenom. Nåväl nu är det som det är och här kommer sommarens festivalplaner:

Peace & Love 22-27 juni - I stort sett bara för Peter Doherty [Dokkerty] och bandet som förenar svensk och brittisk indierock, Razorlight. Annars är det många andra bra artister men de flesta har jag redan sett. Priset är 1 475 :- inklusive camping och serviceavgifter.

Emmabodafestivalen 30/7-1/8 - Festivalen som jag är mest peppad för än så länge. Många intressanta artister som ännu inte fått sitt stora genombrott än och bob hund. När de bokar in artister som Franke, Joel Alme, Skansros och nu senast The Pains Of Being Pure At Heart plus Monde Yeux så känns det som att festivalbokarna läser ITHMG och därför måste jag givetvis dit. Priset är också helt okej (795 :- inkl. camping) och när man tar alkoholbekvämligheten (inga glasflaskor är enda restriktionen) i beaktning så är jag på plats!

Way Out West 13-15 augusti - Självklart ska Sveriges nya festivalgigant besökas även denna sommar. Festivalpasset för 1 390 :- köptes direkt efter första bandsläppet med bland annat Arctic Monkeys, Band Of Horses, Bon Iver och 2007 års bästa spelning Timo Räisänen. När andra släppet innehåller Antony & The Johnsons ackompanjerade av Göteborgs Symfoniker så är förväntningarna skyhöga. Tänk er vad mäktigt när uppemot 65 personer drar på för fullt! Det är också skönt att kunna sova i sin egen säng mellan dagarna.
Här kan ni läsa min summering av fjolårets festival.

Om typ mamma pröjsar biljetten (420 :-) till Törebodafestivalen den 2-4 juli så är det möjligt att även den besöks. När Ace Of Base, EMD och bandet som utnämndes till "Sveriges, nej världens bästa liveband" av en praktikant i lokaltidningen, Rydell & Quick, kommer så måste man ju vara där (eller inte, vilket man vill). Jodå Ulf Lundell, Beach Boys och Sahara Hotnights kommer ju också så helt illa är det inte. Jag försökte förresten prata Howlin' Pelle med de senare på Ritz igår. Det gick sådär.

Det blev ett litet länkmania där men så här ser förhoppningsvis kalendern ut i sommar. Vill ni följa min med på min resa mot ett kortare liv så är det bara att haka på! Om någon festival bara bokade in Vampire Weekend eller återförenade The Strokes så vore det optimalt men likväl så blir det en lajbans sommar detta!

Ha det!
// Yeahns

Gällande rubriken: nej det har man inte, men gott är det!

Grannfejden - den minimala versionen

Bilipp! Jag vaknar till, blinkar några gånger med mina grusade ögon och lyfter mitt huvud. Det är tyngre än vanligt. Bilipp låter det igen och sedan hör jag hur det alltför välkända introt till Kung för en dag drar igång. Det tar några sekunder innan jag förstår att det är min granne ljuden kommer ifrån. Jag vet inte om det är ett par, en tjej eller en kille som bor där (idag hörde jag dock en mansröst försöka sjunga med i nyss nämnda låt) men klart är att det hushållet tillhör den kategori musiklyssnare som jag föraktar; allätare.
De verkar också ha en säregen fetisch för att spela upp msn-meddelandeljud högt, därav Bilipp. Jag har ingen aning om hur de får utlopp för sin fetisch och jag trivs ganska bra med att inte veta.

Allätare sväljer allt utan ens tillstymmelse till motstånd, utan någon sorteringsprocess eller preferenser. De lyssnar på kommersiell radio som fylls utav intetsägande musik med simpla texter och klämkäcka melodier. Jag har skrivit om det förr så jag ska inte gå in på det mer men det jag vill komma till är att det finns bättre sätt att väcka en bakfull gosse på.

Jag gick upp, noterade att klockan var tio i två och kontrade min granne med att spela Panda från det experimentella proggbandet Dungen. De fyra timmarna som gått har fortsatt i musikens tecken och tiden har lagts på Peter Dohertys soloablum, Mattias Alkbergs b-sidor och sextiotalsbandet Question Mark & The Mysterians. De senare på grund av att gårdagsnatten spenderades på min nya favoritklubb Kontiki där 60-talsrock spelas i en gemytlig atmosfär med djungelinredning.
Eftersom jag redan tappat bort den röda tråden (jag tror att den ligger någonstans under min säng) så kan jag fortsätta med mina musiktips. Både bob hund och Florence Valentin släpper nya album den 25 mars (Folkmusik För Folk Som Inte Beter Sig Som Folk respektive Spring Ricco) och här får ni deras första singlar:


bob hund - Tinnitus i hjärtat


Florence Valentin - Spring Ricco

På sätt och vis ska jag kanske vara tacksam för att msn och Magnus Uggla väckte mig men om Uggla bestämt ska medverka så föredrar jag någon av hans tidigare låtar. Tiden innan han blev en gubbsjuk snubbe som försöker att bejaka sin ungdom i högsta möjliga utsträckning. Men det här är alltså bara om han absolut måste.

Ha det!
// Yeahns

Alla Hjärtans Lustar

En stark doft av damparfym slog mig som dagens bakfylla (inte så jättehårt men det känns) när jag klev på bussen in mot stan igår. Bussen var full av flickor i alla åldrar förutom längst bak där ett grabbgäng i 27-årsåldern satt och skrålade dirigerade av en småvuxen man som kompenserar de missade åkturerna på Liseberg med att bära trasiga jeans, kedja, skatedojs och piercing i ögonbrynet. Klockan var strax efter 18 och senare skulle alkoholen få ta plats på scenen. Det var Alla Hjärtans dag och bussen var smockad i vanlig ordning i staden som toppar singellistan.

Det rådde en förväntansfull stämning med inslag av kåthet och nervösa ryckningar betraktades med flackande blickar. Ikväll var kvällen som par utbytte kroppsvätskor medan alla singlar hoppades på den möjligheten. Det var en ovan situation. Normalt så brukar bussen vara fylld av tomma, uttråkade ansikten som ibland får en att tro att bussen åker på floden Styx. Alla utom barnen har fattat att det är värdelöst att åka buss, men så var det inte denna gång! Till och med den rödhåriga tjejen som liknade ett parningsförsök mellan Jörgen Jönsson och Shrek (se bild) hade en förhoppning i sin blick samtidigt som hon närsynt grejade med mobilen, en mobil som försvann i hennes jättehänder då den dels var röd och dels "bara" av vanlig storlek. Jag vet inte hur det gick för henne men jag antar att det är som Samuraj Cities antyder i sin låt Saturday Night Is Never Fair To Everyone.

I övrigt var det en trevlig Valentine där det frossades i geléhjärtan, choklad och andra attiraljer. Det är alltid lika kul med sistaminutenkillen som halv sju står i kön på ICA iklädd skinnjacka och ett par träningsoverallsbyxor (blåa och gröna, stylish) med en blomma i famnen. Hemma sitter företagarna och smörjer sitt krås. De har lyckats än en gång...

Ha det!
// Yeahns

Vad är väl njutning utan smärta?

Söndag. Återigen vaknar man upp, ser dubbla siffror på klockan och helt ensam. Samtidigt basunerar massmedia regelbundet ut att folk ligger med varandra till höger och vänster men oftast i sängen. Tydligen ska det råda ett penetrerar-VM utan dess like där kvantitet prioriteras framför kvalité. Inte ens de stackars rhododendron-buskarna slipper undan utan tvingas agera som en komfortinrättning när det tredje benet ska göra sig hört. Dessa nyheter förkunnas av journalister och sexterapeuter som inte alltför sällan levde på de glada sextio- och sjuttiotalen då man skulle bejaka sina lustar och negligera sin stolthet och personliga reflektion, men ändå varnar de. Kanske var inte könssjukdomar uppfunna då?
Detta har hur som helst fått mig att tänka; var är min del av kakan?

När jag under jullovet genomled filmerna om Arn så dök ett eventuellt svar upp i mitt huvud. Arn som inte var en särskilt talför man - som antagligen inte förstod innebörden av ordet "charm", för att inte tala om "karisma" som han inte kan stava till - och inte speciellt ögonvänlig heller fick ändå flera kvinnor efter sig. Varför då? Jo för att han var hyfsat duktig på att vifta med ett metallobjekt. Att han sedan inte tog vara på alla möjligheter som han erbjöds att sticka sitt egna svärd (eller dolk kanske man ska säga i detta sammanhang) i slidor är förståeligt. Katarina Algotsdotter har t.ex. ett sådant fantastiskt radioansikte att man nästan tycker att staten borde gå in och redigera det. Det händer ju att man äter framför tv:n och om hon ska fortsätta att exponeras i rutan så kommer det att vara mer än ostsås som fläckar min soffa.

Är det då så att talang och kändisskap innebär en genväg till doppa? Tydligen är det så och vad är då min talang, det jag är bra på? En uppgivenhet slår mig och om det här stämmer så är de enda gångerna jag får sex när jag spelar minigolf. Allting verkar ju så mycket enklare i porrfilmer!

Fast jag vet inte... Min ensamhet kan ju bero på att jag inte var utanför lägenheten igår.

Ha det!
// Yeahns