Är det konstigt att man blir lack?

I lugn och ro sitter man och roar sig med lite tidsförströelsespel och så möts man av följande:

Finns det något som är så enerverande som när de två sista brickorna i Mahjong ligger på varandra?

Ha det!
// Yeahns

Ett långfinger mot kommersialismen

Idag är det novembers sista dag och ingen kunde vara gladare än mig att det äntligen är slut på eländet. November 2009 kan mycket väl ha varit den sämsta månaden i mitt liv. Det började med den svarta veckan då råttor lyckades att förpesta en hel änglavärld och sedan har det väl mest varit blåst och regn. Dessutom har jag - som brukar skryta över mitt fantastiska immunförsvar - varit sjuk tre gånger denna månad vilket är mer än vad jag brukar vara på ett helt år. Nu är det i alla fall slut och imorgon tar december vid. Visst blir allting lite härligare bara man har julpyntat?

En fleecepläd med tomtar på och en liten julgran i fönstret, jojo! Nej december är väl inte mycket bättre egentligen. Kung Bore lär fortsätta sin regim i skyn och sedan kommer all julpanik.

Min familj har på senare tid kommit allt längre ifrån det som framkallar oral vätska hos varenda butikschef eller julfirande om så önskas. Detta beror inte på några anti-marknadsekonomi ideologier utan mestadels på grund av orkeslöshet hos tillhandahållarna och allmän otacksamhet bland brukarna (i.e. mina syskon), och detta har främst vuxit fram på senare år. Vi är i princip så mycket Jehovas man kan bli utan att gå runt och knacka dörr med en massa broschyrer i famnen. Givetvis tycker jag att det är väldigt tråkigt att vi - bortsett från mat, viss pyntning och chokladkalendern som mamma alltid ger oss - dissar den största högtiden av alla och har en total avsaknad av traditioner, men samtidigt så ligger en liten känsla och gror inom mig; är inte julen rätt överskattad?

Detta leder mig lika sökt som Kicki Danielsson steg mot en falukorvsrea in på en lista: de fem mest överskattade sakerna med julen.

5. Ischoklad - Som liten blev jag alltid överöst med ischoklad i juletid. Även fast jag inte tyckte att det var särskilt gott så tryckte jag ändå i mig det - som den godisgris jag var - av den enkla anledning att det var sött och att namnet slutade på choklad. 50 % fett, nej tack!

4. Paradis/Aladdin - Varje jul så lyckas man alltid komma över 1-5 askar, vare sig man vill eller inte. Man tackar och tar emot men är efter julens slut så less på hitte på-tryffeln att kväljningar framkallas av blotta åsynen av en låda.

3. Julmust - Även här en produkt som ska inmundigas och trots att den närmast är helgonförklarad så sällar jag mig till det kritiska ledet. Visst det bubblar och har sig men är det så gott egentligen och var fan kommer allt skum ifrån? Jodå det går att dricka och tillsammans med mat så är det faktiskt helt okej, men i övrigt tvek.

2. Kalle Anka - Bara för att det äldre gardet i släkten inte hade åtkomst till regelbunden tecknad underhållning så försöker de pracka på oss yngre med sitt nostalgiska lågkvalitettrams. I samband med att Arne Weise stoppade tändsticksasken i lådan så borde SVT ha lagt ner programmet till förmån för något annat. Visa Upp!, låt Johnny Bråttom dra anekdoter eller vad som helst! Allt utom Anna Anka går bra.

1. Adventsljusstake - Det mest överskattade med julen är alltså en stake med fyra ljus och vad kan då ligga bakom det här till synes obefogade påhoppet på en fönsterbrädesprydnad? Anledningen till att jag anser att julen är överskattad är all haussning och vad är då mer uppdrivande än att varje vecka fram till julafton tända ett ljus? Veckorna går så fruktansvärt sakta men efter tre gångna veckor så är man så nära klimax att ungarna kissar på sig av förväntan.

Där har ni dem, de fem mest överskattade sakerna med julen. Möjligt att alla julkalendrar kan få dela på förstaplatsen men jag tycker ändå att det är ganska trevligt med en daglig aptitretare. Åsikter eller synpunkter på det? Nähä..

Ha det!
/ Yeahns

Tack...

… familjen Bernadotte för att ni gör mitt och alla andra svenskars liv så oerhört mycket mer innehållsrikt. Det är genom att leva genom er som jag klarar min vardag. Inte nog med att ni så rättvist och välförtjänt föds in i rikedom – ni umgås även med så mysiga människor från Sveriges alla hörn och samhällsklasser. De senaste åren har pappa Bernadotte haft kloka synpunkter om allt från Brunei till vargjakt och på senare tid har ni dessutom visat upp en alldeles fantastisk spontanitet och värme i anslutning till, vad som måste vara, 2009-års stora happening. Tack familjen Bernadotte!

… Adam Sandler, Rob Schneider och alla andra fantastiska komiker av den humorskolan, vilken på ett högst subtilt och intellektuellt vis, helt fri från ”under bältet”-skämt, roar och charmar mig. Filmer med dessa skådespelare i huvudrollen brukar ge mig kramp i buken av alla skrattanfall. Jag rekommenderar samtliga deras filmer varmt. Tack Adam Sandler och Rob Schneider!

… datarösten i alla extraordinärt vackra, briljanta låtar som värmer och smeker mitt musiköra. Du har förmågan att sätta pricken över i:et, du är grädden på moset, löken på laxen och den som med len stämma gjort 100%iga låtar 110%iga. Jag tänker här exempelvis på låtar som Lady Gagas ”Poker Face”, Lorentz & M. Sakarias’ ”Mayhem” och Chers ”Believe”. Tack datarösten!

… fotbollsdomaren Martin Hansson för att du leder och dömer matcher med en avslappnad, vänlig, kommunikativ inställning. Det känns så skönt att du inte känner behov av att visa dig på styva linan, utan har en naturlig auktoritet i ditt utövande. Jag ser verkligen fram emot att se dig på Stockholm Stadion i år, liksom alla andra år, då du har en viss förkärlek för denna arenas hemmalag. Det har aldrig slagit mig att du, i ditt rörelsemönster och i din hållning, påminner om den gamle skojaren Adolf Hitler. Tack Martin Hansson!

… Melodifestivalen för att det, kort och gott, är kvalitet rakt igenom. Jag tycker att det är så skönt och nödvändigt att vi skattebetalare bidrar till att purfärska artister som inte är i behov av någon uppmärksamhet och inte heller börjar få slut på pengar (ex. Lili och Susie) samt gamla, artisträvar som har fått slita för brödfödan och sitt kändisskap och inte horat runt på diverse mysiga, icke-kommersiella evenemang som Let’s Dance och Idol (ex. EMD, Måns Zelmerlöw), att vi skattebetalare bidrar till att hålla igång eller väcka liv i dessa karriärer gör mig alldeles varm inombords. Det är verkligen det vi bör lägga våra slantar på. Ner med andra SVT-satsningar, skit som Upp till kamp, De halvt dolda och alla helt ointressanta dokumentärer. Hade det inte varit för Melodifestivalen hade jag aldrig betalat min TV-avgift. Tack Melodifestivalen!

… kung Bore för att du existerar och dessutom med sådant eftertryck. Hade det inte varit för dig hade jag aldrig klarat av att bo i Sverige tolv månader om året. Du gör mig aldrig deprimerad. Du ger mig aldrig ångest. Du gör mig hel. Tack kung Bore!

… Konami för att ni verkligen lyckades med ert ”Become a Legend”-läge på Pro Evolution Soccer 2009. Jag har de senaste dagarna inte ägnat en sekund åt att bli frustrerad över medspelarna, vilka är helt fantastiska på att slå bra passningar och ta kloka beslut. Tack Konami!

… för att Ni, till sist, lyssnar på mitt råd och inte lyssnar på Peter Dohertys nya singel ”Last Of The English Roses” eller köper hans skiva Grace/Wastelands, vilken släpps 18/3. Det är, liksom allt annat han gjort, bara ogenomtänkt skräp. Tack!

// Killamangiro