Ensamt Hjärtas Dag

Idag är det kinesiskt nyår och ut slängs oxen medan tigern välkomnas in. Det firas på annat håll också och dagen lång ska det mysas, pussas och gullas. Dessvärre får inte alla vara med och leka på Alla Hjärtans Dag. Sådana som mig är uteslutna, bortglömda och vanhedrade. Då "utanförskap" varken är min eller Reinfeldts grej så har jag sammanställt en liten lista med låtar som kan få oss förbisedda att glädjas med oss själva, skönja våra möjligheter och - kanske - skratta åt de andras misär. En slags reclaim-your-heart-lista typ:

1. Valentine's day - Hello Saferide
2. No woman, no cry - Bob Marley
3. Way better now - Speedmarket Avenue
4. Loop duplicate my heart - Suburban Kids With Biblical Names
5. Money (that's what I want) - Barret Strong
6. Only love can break your heart - Saint Etienne
7. Know love - Makthaverskan
8. Hundra år av tvåsamhet - Babian
9. Surt sa' räven - Jävlaranamma
10. Livet är en fest - Nationalteatern

Här har ni den i mp3-format (Spotify ger jag mig inte ens in på nu). Mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns


Musik, Alla hjärtans dag, mp3, Lista, Singel

Staten vs Kapitalet

2010 års olympiska spel i Vancouver tar ju fart imorgon och lär breda ut sig över de statliga kanalernas tablåer. Mycket skoj för den sportintresserade, lite mindre roligt för den som program som Andra Avenyn och Carin 21.30. Själv säger jag varken bu eller bä (kom Horace Engdahl på det uttrycket när han lirade Farmville på hasch?). Det är rätt skönt att döda lite tid med curling men inte så att jag längtar efter det. Hur som helst, personalen på SVT's sportredaktion går på rosa moln nu och glädjer sig över att de kan erbjuda något som ingen annan kanal (förutom Eurosport då) har i sitt utbud, men hur väl kan de tillgodose deras hos många åtråvärda produkt? Låt oss se hur många av deras sportjournalister som kom med på ITHMG's listor över de sämsta sportjournalisterna!

De åtta sämsta manliga sportjournalisterna:

8. Chris Härenstam (SVT)
7. Lars Nylin (Aftonbladet)
6. Marcus Leifby (Aftonbladet)
5. Kristian Borell (Eurosport)
4. Jonas Karlsson (SVT)
3. Lars Anrell (Aftonbladet)
2. Mats Härd (Expressen)
1. Daniel Kristiansson (TV 4)

Två SVT-profiler kom med här. De besitter visserligen viss kunskap men är störande på andra sätt (liksom Borell). Resten är genomruttna så det är inte mycket att säga om listan. TV 4 borde i och för sig ha fått med Robert Perlskog också.

De åtta sämsta kvinnliga sportjournalisterna:

8. Anna Brolin (TV 4)
7. Jenny Modin (Aftonbladet)
6. Katarina Hulting (SVT)
5. Åsa Edlund Jönsson (SVT)
4. Suzanne Sjögren (TV 4)
3. Marie Lehmann (SVT)
2. Malin Swedberg (senast TV 4 men tidigare SVT)
1. Elin Ekblom Bak (Viasat)

Här plockar SVT hem titeln strax före TV 4 (Swedberg är inte aktiv längre vad jag sett. Möjligtvis damfotbollsexpert)! Det går inte att undvika tankar om inkvotering när dessa namn läses. De håller helt enkelt inte måttet. Deras utsägelser är flamsiga, felaktiga, onödiga och/eller dumdristiga och stör tittaren/läsaren till kanalbyte. En kvinnlig sportjournalist att lyfta fram är dock Frida Nordstrand på Viasat!

SVT har alltså en låg lägstanivå och ärligt talat en rätt låg högstanivå också men så blir det väl när staten tävlar mot marknaden. Lyckas de dock få ihop något med Pops, Fjäll och Strömberg, ja då jäklar!

Ha det!
// Yeahns

Listor, OS 2010, Vancouver, Sportjournalist, SVT, Sämst, Manligt, Kvinnligt

Pajkastning i kostym

Just nu är det partiledardebatt i Sveriges näst första tv-kanal. Det är lite svårt att förstå att det är vårat lands överhuvuden som deltar då det finns sandlådor som håller en högre nivå. De ser åtminstone respektabla ut i kostym och grejer. Hur som helst så är det lite kul att se dem undvika raka svar och deras sätt att klanka ner på Sverigedemokraterna ("Det är onödigt att nämna det partiet när vi försöker hålla en seriös diskussion" ~ Reinfeldt).

ITHMG sammanställde en lista där vi rankade de åtta partiledarna/språkrören och det baserades inte på ideologi utan på deras kvalifikationer som folkvalda. 8 är sämst och 1 är bäst.

8. Maud Olofsson
7. Jan Björklund
6. Mona Sahlin
5. Göran Hägglund
4. Peter Eriksson
3. Fredrik Reinfeldt
2. Lars Ohly
1. Maria Wetterstrand

Grattis Miljöpartiet! Annars var vi rätt missnöjda med urvalet ovan så frågar är väl inte vilken partiledare som är bäst utan om vem som är minst dålig. Jag har börjat tappa tron på demokrati... Tacka vet jag Local Natives och Taylor Rice's mustasch!


Local Natives - World news

Ha det!
// Yeahns

PS. Det här inlägget blev rätt lalligt men men.. DS.

Bra på riktigt

Eftersom det efterfrågades så kommer här nu en lista på de inte bara fem utan tjugo bästa "gråtlåtarna" och den 20 januari visade sig vara 2010's första julafton. Efter motiveringen "Sådana som man, när man hör dem, måste lägga sig på sängen och hulka ett tag när man hör för de är så fina?" har låtarna valts ut med det lilla undantaget att jag har en utväxt där benen slutar (så "lilla undantaget" är nog inte rätt ordval) och därför gråter eller hulkar jag inte (såvida det inte har med fotboll att göra, såklart), men likväl förstår jag innebörden och har plockat ut tjugo låtar som man nästan måste sluta ögonen till och bara lyssna, njuta och låta tankarna fara iväg. Låtar som kort och gott är bra på riktigt. Nog tjatat, här kommer listan från plats 20 och neråt:

20. Du e för fin för mig - Dungen
19. Ocean of noise - Arcade Fire
18. Bluish - Animal Collective
17. Broken promise land - Weeping Willows
16. Hoppípolla - Sigur Rós
15. Dreams come true girl - Cass McCombs
14. This modern love - Bloc Party
13. Bara ett fån gör så mot sig själv - Moneybrother
12. Precis som Romeo - Håkan Hellström
11. No one's gonna love you - Band Of Horses
10. Det du glömt minns han som älskar dig - Almedal
9. Accident - Speedmarket Avenue
8. Always see your face - Love
7. Stackars Jack - Ulf Lundell
6. Men bara om min älskade väntar - Nationalteatern
5. New Slang - The Shins
4. Fulla för kärlekens skull - Eldkvarn
3. För sent för edelweiss - Håkan Hellström
2. Brännö serenad - Håkan Hellström
1. Alone again or - Love

De flesta låtarna bör ni känna igen, om inte annat härifrån. Jag letade länge efter någon låt av Belle & Sebastian eller Bon Iver men de höll inte hela vägen. Några fler äldre låtar borde nog ha kommit med också men jag är osäker på vilka. Känn er fria att lyncha mig!

Jag skippade att länka till varje låt och lämnar er istället med dessa två länkar:
Listan på Spotify (utan New slang och Accident och med en kortare version av Det du glömt minns han som älskar dig)
Listan i mp3-format

Ha det!
// Yeahns

PS. Almedal släpper förresten sitt andra album den 3 februari. Till Kyrkogården går att förbeställa här! DS.

Världens bästa låtar

Äh, vi bränner av två listor till och avslutar musikdelen (på listorna alltså) innan lite mer seriöst bloggande tar vid (om man nu kan blogga på seriöst, och särskilt om jag i så fall kan det). Hittills har endast listor med artister och album redovisats, men en musiker kan aldrig bli större än sina låtar och därför är de två nästkommande listorna de viktigaste. Vi börjar i Sverige och tar oss sedan ut i världen genom att kora "Bästa svenska låt" respektive "Bästa utländska låt":

1. Brännö serenad - Håkan Hellström
2. Mr. John Carlos - Nationalteatern
3. Precis som Romeo - Håkan Hellström
4. Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem men det gör jag, tror jag - bob hund
5. Die Mauer - Ebba Grön
6. Politix - Mattias Alkberg BD
7. Istället för musik förvirring - bob hund
8. Strange things will happen - The Radio Dept.

Alla nominerade är ju klasslåtar så det går inte att invända mot listan. Dock är min högst personliga åsikt att det finns bättre låtar från hunden, Alkberg och Nationalteatern (exempelvis Allt på ett kort, Ragnar, Doin' the omoralisk shlagerfestival) men jag är nöjd ändå. Annars tycker jag att Eldkvarns Fulla för kärlekens skull borde ha fått en plats och möjligtvis även Dungens Panda men nu är det som det är.

Utlandet bjuder på följande:

1. Alone again or - Love
2. Don't look back into the sun - The Libertines
3. One of us must know (sooner or later) - Bob Dylan
4. Paint it black - The Rolling Stones
5. Last nite - The Strokes
6. Guns of Brixton - The Clash
7. All along the watchtower - The Jimi Hendrix Experience
8. Idiot wind - Bob Dylan

Här gäller samma sak som ovan. Om jag återigen ska dela med mig av min högst personliga åsikt så vill jag i Bobs fall ha in I want you och/eller Hurricane istället, Stones fall Gimme shelter, Strokes fall Someday och i Clash fall I'm not down (Guns of Brixton anser jag vara en av deras sämsta låtar för övrigt, men fortfarande bra såklart). Annars gillar jag Simon & Garfunkels The sound of silence skarpt, likaså The Beatles A day in the life. Kanske även att The Shins New slang och Okkervil Rivers Unless it's kicks bör nämnas i sammanhanget. Nu vet jag att jag glömt någon låt men låt gå.

Jag slängde ihop låtarna som presenterades i inlägget i en Spotify-lista sorterade efter ordningen som de omnämndes. Dessvärre (för Spotify-fantaster men jippi för mig) så finns inte alla låtarna på Spotify så ni får helt enkelt klara er utan Beatles, Shins, Radio Dept. och i viss mån Bob D.

Ha det!
// Yeahns

Bästa utländska artister

Vi har en del listor kvar och vare sig ni vill det eller ej så tar vi vid där vi slutade och går från bästa inhemska och utländska album till fyra olika utrikesartistkategorier. Först ut har vi bästa amerikanska band:

1. Love
2. The Strokes
3. The Doors
4. The Velvet Underground
5. The Band
6. Vampire Weekend
7. The Stooges
8. The Killers

Det är rätt mycket gammalt och det är något som ITHMG är ense om; att musiken var bättre förr. Jag kan inte ens börja förstå hur The Killers fick en plats men Albertazzi kan väl berätta om deras storhet. Annars kan det anses underligt att Vampire Weekend kom med som bara släppt ett album (de släpper en ny fullängdare den 11 jan, Contra heter den och går i samma magiska spår. Lite väl mycket ljud ibland är mitt första utlåtande) men de är fantastiska - på riktigt. Jag saknar annars Okkervil River, The Shins, Animal Collective eller kanske White Stripes, allt utom The Killers går bra.

England då, vad har de att bidra med? Jodå, en riktigt fin topp 8:

1. The Clash
2. The Libertines
3. Babyshambles
4. The Beatles
5. The Who
6. The Smiths
7. The Rolling Stones
8. Dirty Pretty Things

Inte så mycket att snacka om va? Det viskas måhända om Arctic Monkeys och Bloc Party i hörnen men de har kukat ur lite nu på slutet även fast de såklart är bättre än mycket annat. The Kinks kanske?

I nästa lista utesluter vi artister från Sverige, England och USA vilkat bildar följande lista:

1. Belle & Sebastian
2. The Pouges
3. Glasvegas
4. Sigur Rós
5. Phoenix
6. France Gall
7. Leonard Cohen
8. Sunset Rubdown

Vi missade Arcade Fire helt när listan gjordes och naturligtvis ska de minst peta ner Glasvegas (som kom förvånansvärt högt upp om ni frågar mig). I övrigt är urvalet ganska tunnt i resten av världen. Dock måste jag ifrågasätta både France och Leonard då de främst är soloartister och således inte hör hemma på den här listan.

Dagens sista lista behandlar däremot utländska soloartister:

1. Bob Dylan
2. Pete Doherty
3. Johnny Cash
4. Jimi Hendrix
5. John Lennon
6. Neil Young
7. France Gall
8. Richard Hawley

Här skulle kanske Leonard platsa men annars är det rätt lugnt, eller?

Ha det!
// Yeahns

Årets 25 bästa album - noll9

Utan större krusiduller och övrigt svammel (Carolina Gynning-poesi) så tar vi oss an de 25 album som i mitt tycke varit bäst året som avslutar detta millenniums första decennium. Det ska nämnas att de flesta placeringarna inte är gjutna i cement men så här känner jag just nu i alla fall:

1. Sunset Rubdown - Dragonslayer
Vid min halvårslista plockade Spencer Krugs sidprojekt (jämte Wolf Parade) hem en femteplats men nu har den alltså tagit sig ända upp till toppen. Därefter har jag näst intill lyssnat sönder plattan och även sett bandet live (vilket visade sig vara årets näst bästa spelning efter Bon Iver på WOW). Skivan är väldigt lätt att ta till sig trots att det flödar av underliga texter och experimentella melodier men allt sammansvärjs till genialitet och ger lyssnaren glad samt en känsla av frihet. Om albumet gör en lycklig låter jag dock Mats Wilander svara på.

2. The Clues - Clues
Detta album har bibehållit sin plats sedan halvårslistan och liksom ovan står finurligheten i centrum, dock utan samma glädjefulla melodier. Istället jobbar The Clues med mer progressiva metoder vilket ger låtar som är betydligt svårare att tycka om, men när man väl lagt manken till så fastnar varje rad.

3. Animal Collective - Merriweather Post Pavilion
Ettan från halvårslistan är nu trea (tappet beror på att jag numera ledsnar lite på all elektronika) men omdömet då kvarstår:
Det är sannerligen knepig musik de håller på med Baltimore-kvartetten (medlemsantalet varierar dock från skiva till skiva) och Olle Ljungström-citatet "Bland vissa är jag Gud, för andra bara oljud" går garanterat att applicera på bandet. Sedan millenieskiftet har de pumpat ut fullängdare och EP:s - alla med deras säregna experimentella musik - men det känns som att det är först nu som de har hittat rätt. M.P.P. är den första skivan som känns genuin och jämn och den innehåller inte alls samma toppar och dalar som deras tidigare släpp. Nu håller de sig istället inom ramarna - oftast på kanterna - och lyckas därför fånga lyssnaren i en euforisk lycka. Där man förr satt och svor åt att låtarna spårade ur så sitter man nu med ett leende på läpparna efter att melodierna vaggat en till harmoni. Det är fortfarande oerhört knepigt men lika enastående genialt!

4. Fontän - Winterwhila
De kanske börjar bli lite uttjatade här nu men jag anser fortfarande att göteborgsduon är världens bästa band som ingen känner till. Insvepande pop med gripande gitarrslingor som i stort sett är instrumentalt. Fontän i lurarna är som balsam för sinnet.

5. Local Natives - Gorilla Manor
På senare tid har jag blivit alltmer intresserad av folk-genren. Det är härligt med stämsång och mer runda harmonifyllda melodier. Local Natives framkallar allsång i den lilla ungkarlslyan.

6. Edward Sharpe And The Magnetic Zeros - From Below
Även här finner vi folkinslag men med ett betydande övertag av alternativ country. Det är klämkäckt och glatt med banjo helt enkelt.

7. Mumford & Sons - Sigh No More
Här har vi lite utav en blandning av de två föregående bara det att de istället för Staterna är ifrån London vilket ger det hela en annan dimension. Även fast de försöker så blir det inte amerikanskt och det är i detta fall positivt. Dessutom sitter sångaren inne på en riktig skön semisliten röst!

8. Makthaverskan - Makthaverskan
Årets rookie! Egentligen vet jag inte om plattan som helhet förtjänar en topp tio-plats men vissa låtar är helt fantastiska (närmare BD går inte att komma), och lägg därtill Majas makalösa pipa som får det att knottra sig på kroppen. På minuskontot hamnar de smått tonårsnaiva texterna och att vissa låttitlar - men inte låttexterna - är på svenska.

9. The Danks - Are You Afraid Of The Danks?
Tänk er en blandning av The Views debut (deras platta från i år är helt borttappad) och en gnutta av tidiga The Strokes så har ni ett hyfsat hum om The Danks. Fartfylld alternativ rock helt enkelt.

10. Mattias Alkberg - Nerverna
Alkberg har släppt ändelsen BD och numera gett sig in på rockabillyn och liksom allt annat som Matti fingrar vid så blir det über. Hans sätt att skriva texter känns igen även fast jag saknar de politiska inslagen som var en så stor del av hans tidigare skivor. Han känns inte lika förbannad längre och det är synd. Dr. Alban-synd.

11. God Help The Girl - God Help The Girl
Detta "band" har avhandlats tidigare här så det mesta är väl sagt. B&S-stjärnan Stuart Murdoch har gjort en musikal vars låtar är med på denna skiva. Det är vackert, finstämt och förvånande skönt att få höra Stuarts röst igen även fast han bara medverkar på ett par låtar.

12. Florence Valentin - Spring Ricco
Denna skiva recenserades av mig när den kom ut och vad som skrevs då står fast. Florence har mognat och skivan är en gedigen historia.

13. Fuck Buttons - Tarot Sport
Listans enda technoplatta och möjligtvis kom den lite väl högt upp men jag gillar den (såklart) och tycker att den är jämn och har ett skönt gung från början till slut.

14. The Pains Of Being Pure At Heart - The Pains Of Being Pure At Heart
Skön och fartfylld noisepop med inslag av shoegaze från det stora äpplet, varken mer eller mindre.

15. Babian - Fullproppad, Listtoppad, Livrädd Och Uppstoppad
Samhällskritiska texter som lockar fram leenden ackompanjerade av rivig punkrock och stundtals galna läten, alltsammans framfört på skånska.

16. [ingenting] - Tomhet, Idel Tomhet
De har blivit äldre, mer samspelta och troligtvis visare men jag tycker nog att de har blivit lite tråkigare. Deras förra platta Mycket Väsen För Ingenting håller jag oerhört högt, mycket tack vare att den då och då spårade ur lite. Årets album är mer välspelat och mognare vilket givetvis också är väldigt bra men det ger inte samma höjder.

17. Franke - Det Krävs Bara Några Sprickor För Att Skapa Ett Mönster
Här har vi tung och depressiv noiserockabilly med rundgång som ljuder i öronen och eftertänksam lyrik.

18. Animal Kingdom - Signs And Wonders
En väldigt jämn popskiva med en sångare vars röst fascinerar en.

19. It's A Buffalo - Don't Be Scared
Gladlynt alternativ rock med smått geniala gitarrslingor plattan igenom.

21. Reigning Sound - Love And Curses
Klassisk rock framförd av ett hyfsat erfaret band.

20. jj - jj n° 2
Vackert framförd och lugn sommarpop men jag tröttnar efter ett tag därav den låga placeringen.

22. Elenette - Neurosor
Träffsäkra texter och rytmiska melodier toppade med saxofon lät bra i början av året men blev lite tröttsamt i längden.

23. The Legendary Tigerman - Femina
Minimalistisk gitarrplinkarblues där de flesta låtarna framförs av kvinnoröster (därav skivnamnet). Några sköna covers på artister såsom Johnny Cash och Daniel Johnston låter sig även höras på plattan.

24. White Denim - Fits
Fartfylld psykedelisk rock av bandet som mycket väl kan sitta inne på världens bästa basist.

25. Grizzly Bear - Veckatimest
Sist men inte minst har vi de amerikanske indierockarna som har gjort ett väldigt bra album men problemet är att alla låtarna är snarlika och att man därför tröttnar fort på skivan. Nu låter det kanske lite väl negativt, så är det ju inte utan det är fortfarande en kanonplatta.

Så ser det alltså ut, enligt mig ska tilläggas. Det finns ett antal album som var med i gallringsprocessen som kanske borde ha fått en plats men inte just nu. Annars är jag väl hyfsat nöjd även fast jag känner att listan blev lite tunn fram emot slutet. Anmärkningsvärt är att de tre toppalbumena stämmer överens med min definition av indie, det vill säga annorlunda, säreget, experimentellt, självständigt, udda och så vidare. Nåväl, synpunkter?

Imorgon kommer jag förresten att bjuda på ett smakprov från vad 2009 hade att erbjuda i musikväg, det ni!

Ha det!
// Yeahns

Från Göteborg till Duluth

Det senaste list-inlägget handlade om svenska artister så vi fortsätter i Sverige och går in på de åtta bästa svenska albumen:

8. Ebba Grön - Ebba Grön
7. The Plan - The Plan
6. Vargmåne - Ulf Lundell
5. Nerverna - Mattias Alkberg
4. bob hund 1994 - bob hund
3. Mycket Väsen För Ingenting - [ingenting]
2. Jag Ska Bli En Bättre Vän - Mattias Alkberg BD
1. Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg - Håkan Hellström

Det känns rätt okej va? Visst, Håkan hade kunnat ha med några plattor till men vi tyckte väl att det räckte med en. Annars saknar jag bara Eldkvarns Svart Blogg och kanske BD's Cruel Town.
Med den listan publicerad så ger vi oss ut i världen i och med "Bästa utrikiska album":

8. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band - The Beatles
7. Highway 61 Revisited - Bob Dylan
6. L.A. Woman - The Doors
5. Up The Bracket - The Libertines
4. Is This It - The Strokes
3. Forever Changes - Love
2. London Calling - The Clash
1. Blonde On Blonde - Bob Dylan

Här har jag en hel uppsjö (dumt uttryck för övrigt) av förslag men jag tror inte att mina kamrater hade röstat in något av dem ändå så i sann demokratisk anda får jag vara nöjd. I mellandagarna kommer jag dock att säga mitt då årets 25 bästa album ska delges, det ni!

Ha det!
// Yeahns

PS. Nu blev listorna åt "fel" håll men strunt samma. Gällande rubriken så är Duluth platsen där Bob Dylan föddes. DS.

Svenskt stål

Gårdagens inlägg hintade om en lista så det är lika bra att dra av den. "Sveriges bästa soloartister" är rubriken:

1. Håkan Hellström
2. Mattias Alkberg
3. Ulf Lundell
4. Joakim Thåström
5. Annika Norlin
6. Cornelis Vreeswijk
7. Theodor Jensen
8. Christopher Sander

Det kan ju anses underligt att Alkberg, Theo och Sander kommer med som bara gjort en soloplatta var (alla utkomna i år) men här fick vi helt enkelt välja om vi ville ta med deras inverkan på andra konstellationer eller inte och därför blev det liksom ovan. Jag saknar inte någon - möjligtvis Anders Wendin och Olle Ljungström - ändå så sak samma.

När vi är inne på svenska artister så är det lika bra att beta av banden också så här kommer "Sveriges bästa band":

1. Mattias Alkberg BD
2. bob hund
3. Ebba Grön
4. The Soundtrack Of Our Lives
5. Nationalteatern
6. The Hives
7. Hoola Bandoola Band
8. Imperiet

Tja, vad ska man säga? Punk, progg och alternativ rock går hem hos ITHMG och då är det kanske lite underligt att inte Dungen finns med. Jag saknar [ingenting] (bara-pa-disch, eller?).

Nå?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är ett vanligt uttryck men även en låt av Olle Ljungström.

...och vi bara sväljer

Eftersom det på flera ställen på Internet diskuteras huruvida EMD-medlemmarnas centrala nervsystem har kortslutning eller inte efter deras ställningstagande för hemlösa så tänkte jag slänga ut de ITHMG-listor (se föregående inlägg) som innehåller hela eller delar av EMD.

Först ut har vi en lista över Sveriges sämsta artister där nomineringarna utsågs med hänsyn till deras musik, medial exponering och påverkan på det svenska folket. Kort sagt, hur onda de är:

8. Darin
7. Caroline af Ugglas
6. Lasse Holm
5. September
4. Carola
3. Takida
2. EMD
1. Tomas Ledin

Det känns som att det fattas ett namn va? Det gör det och lyckligtvis märkte vi det också så vi enades om att sätta Per Gessle på tronen av genomruttenhet jämte Vi ska gömma oss i varandras skapare retroaktivt. Varför Tomas Ledin kom före - eller efter hur man nu ser på det - EMD motiverades med att EMD - förhoppningsvis - är bortglömda om fem år medan folk kommer att lita på varandra i trubadurringar och medelåldersfester i småstäder en hel framtid framöver, eller För en lång, lång tid som denna listas motsats kanske skulle ha sagt. Annars gillar jag mest Killamangiros motivering till Lasse Holm ("han ser ut som en kille som ligger med praktikanter") och September (hon är enligt hans uppfattning språkröret för Stadshotellsnattklubbarna landet över med dess dunka-dunka-musik).

Nästa lista tituleras "Sveriges största mediehoror" och lyder som följer:

8. Thomas Bodström
7. Lars Gåre
6. Robert Gustafsson
5. Lars Berghagen
4. Danny Saucedo
3. Alexander Schulman
2. Linda Rosing
1. Bojan Djordic

Även här saknas det några namn där Wahlgrensläkten med Pernilla i spetsen borde ha kvalificerats sig. Annars kan platserna 7-5 diskuteras; Berghagen har väl sin plats, särskilt efter plats 71 (den andra) i detta klipp; Robert Gustafsson har alltid synts i media - ofta rättmätigt - men hans medverkan i Mediamarkt-reklamerna fick droppen att gå över kanten på bägaren; Lars Gåre nominerades även han för saker som kommit oss till känna efter att ha sett 100 Höjdare.

Frågor på det?

Ha det!
// Yeahns

Lisztomania

Här var det lika händelserikt som i Moder Teresas trosor så en uppdatering vore väl på sin plats, och vad passar då bättre än att presentera det material som sammanställdes under det senaste ITHMG-konventet den 12 december? Som rubriken tråkfyndigt vittnar om så satt vi en hel jävla kväll och producerade listor om så vitt skilda ämnen som skådespelare och avrättningsmetoder, både topp- och bottlistor. Dessa listor framställdes på ett högst finurligt vis - som enligt undertecknad är underhållande, rättvis och hyfsat konsensusbringande - där man i turordning ska återge sitt val på ämnesområdet, och därefter går varvet runt en gång till vilket i detta fall ger oss åtta olika alternativ. Sedan ska var och en avslöja vilket alternativ de anser vara sämst och det alternativ som får flest röster hamnar på en sistaplats och så fortsätter man placering efter placering. Vid lika röstantal fortsätter utröstningsprocessen som om det alternativ man först valde var borta för att se om något av de lika alternativen får fler röster den första och den andra gången gemensamt, vilket således betyder att det alternativ hamnar på nederst. Eller om man gör det lätt för sig och bara lottar lite hux flux men det anser jag inte lika seriöst. Det kan förefalla lite krångligt men så snart man sätter sig med det så löser det sig.

För att exemplifiera använder jag en av våra listor på ämnet "Topp 8 länder" där vi helt enkelt skulle plocka ut de nationer som vi av någon anledning tycker om. Utan någon direkt motivering sammanställdes följande lista:

1. Sverige
2. England
3. Irland
4. Argentina
5. Holland
6. Island
7. Bolivia
8. Tyskland

Personligen så är jag smått förbluffad över att Irland kom så pass högt upp före coola länder som Holland och Island men i övrigt är resultatet rätt väntat. Kuriosa är att Albertazzis val kom åtta respektive etta.

När vi ändå håller på så kan jag lika gärna släppa ut motpolen också, det vill säga en lista över jordklotets mest avskyvärda länder där en förstaplats alltså är riktigt svinigt:

8. Norge
7. Tyskland
6. Schweiz
5. Danmark
4. Turkiet
3. Kina
2. Nordkorea
1. Israel

Rätt PK kan tyckas men så är det i alla fall. Det mest intressanta med denna lista är att vårt grannland i sydväst är snuddande nära länder som tycker att det där med medborgerliga rättigheter är rätt överskattat. Annars förundrades merparten av gänget av Norge-nomineringen (vilket åttondeplatsen antyder) men det kan väl Killamangiro ta och berätta om.

Det här var väl ett roligt och inspirerande inlägg?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av Phoenix.

Road to ruin

Läsarna som framkallat/drabbats av ett ITHMG-behov vet att jag smått lider av åldersparanoia. Dock så vet ju jag att det snarast beror på omöjliga målsättningar och inte gången ålder (jag är ju rätt långt ifrån brutna lårbenshalsar). Men när det då man blir gammal, och då menar jag inte dags-att-skaffa-barn-gammal (den typen som jag närmast våndas av) utan riktigt lastgammal pensich-style? För att svara på den frågan har jag sammanställt fem punkter, en slags ålderschecklista.

5. Fysisk och psykisk nedbrytning - Ganska självklart tecken egentligen med rynkor, försämrade sinnen och tröga leder.

4. Artighetstitulering - När andra börjar referera till dig med ordvalen herr/farbror om du har utväxter i scrotum-regionen eller dam/fru om du en gång i tiden blött regelbundet (vilken även det är ett tecken på att du kanske borde börja komma överens med dina barn).

3. Urtvättade jackor - Du märker att du själv och dina jämnåriga kamrater bär hyfsat slitna och färglösa jackor, ibland till och med med logotyper tillhörande företag som inte existerar längre. Damjackorna har ofta diagonala korssömmar. Pengarna läggs istället på karameller.

2. Kö-irritation - När du gör ärenden på stan så består de övriga konsumenterna främst av två kategorier: andra pensionärer och stressade medelålders män och kvinnor. Det är ju så att pensionärer går upp tidigt, lyssnar på P4 och efter elvakaffet drar de ut på stan, framme lagom i tid till lunch då andra försöker uträtta ärenden. Mycket folk, stress, tröga köer och det hjälper ju inte att du väntar med att förbereda betalningen till den slutgiltiga summan är deklarerad.

1. Rullväska - När du ser att allt fler jämnåriga glider omkring med rutiga "rullväskor" så är det nog dags att du passar på att njuta av den kvarvarande tiden.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av The Libertines.

Ett långfinger mot kommersialismen

Idag är det novembers sista dag och ingen kunde vara gladare än mig att det äntligen är slut på eländet. November 2009 kan mycket väl ha varit den sämsta månaden i mitt liv. Det började med den svarta veckan då råttor lyckades att förpesta en hel änglavärld och sedan har det väl mest varit blåst och regn. Dessutom har jag - som brukar skryta över mitt fantastiska immunförsvar - varit sjuk tre gånger denna månad vilket är mer än vad jag brukar vara på ett helt år. Nu är det i alla fall slut och imorgon tar december vid. Visst blir allting lite härligare bara man har julpyntat?

En fleecepläd med tomtar på och en liten julgran i fönstret, jojo! Nej december är väl inte mycket bättre egentligen. Kung Bore lär fortsätta sin regim i skyn och sedan kommer all julpanik.

Min familj har på senare tid kommit allt längre ifrån det som framkallar oral vätska hos varenda butikschef eller julfirande om så önskas. Detta beror inte på några anti-marknadsekonomi ideologier utan mestadels på grund av orkeslöshet hos tillhandahållarna och allmän otacksamhet bland brukarna (i.e. mina syskon), och detta har främst vuxit fram på senare år. Vi är i princip så mycket Jehovas man kan bli utan att gå runt och knacka dörr med en massa broschyrer i famnen. Givetvis tycker jag att det är väldigt tråkigt att vi - bortsett från mat, viss pyntning och chokladkalendern som mamma alltid ger oss - dissar den största högtiden av alla och har en total avsaknad av traditioner, men samtidigt så ligger en liten känsla och gror inom mig; är inte julen rätt överskattad?

Detta leder mig lika sökt som Kicki Danielsson steg mot en falukorvsrea in på en lista: de fem mest överskattade sakerna med julen.

5. Ischoklad - Som liten blev jag alltid överöst med ischoklad i juletid. Även fast jag inte tyckte att det var särskilt gott så tryckte jag ändå i mig det - som den godisgris jag var - av den enkla anledning att det var sött och att namnet slutade på choklad. 50 % fett, nej tack!

4. Paradis/Aladdin - Varje jul så lyckas man alltid komma över 1-5 askar, vare sig man vill eller inte. Man tackar och tar emot men är efter julens slut så less på hitte på-tryffeln att kväljningar framkallas av blotta åsynen av en låda.

3. Julmust - Även här en produkt som ska inmundigas och trots att den närmast är helgonförklarad så sällar jag mig till det kritiska ledet. Visst det bubblar och har sig men är det så gott egentligen och var fan kommer allt skum ifrån? Jodå det går att dricka och tillsammans med mat så är det faktiskt helt okej, men i övrigt tvek.

2. Kalle Anka - Bara för att det äldre gardet i släkten inte hade åtkomst till regelbunden tecknad underhållning så försöker de pracka på oss yngre med sitt nostalgiska lågkvalitettrams. I samband med att Arne Weise stoppade tändsticksasken i lådan så borde SVT ha lagt ner programmet till förmån för något annat. Visa Upp!, låt Johnny Bråttom dra anekdoter eller vad som helst! Allt utom Anna Anka går bra.

1. Adventsljusstake - Det mest överskattade med julen är alltså en stake med fyra ljus och vad kan då ligga bakom det här till synes obefogade påhoppet på en fönsterbrädesprydnad? Anledningen till att jag anser att julen är överskattad är all haussning och vad är då mer uppdrivande än att varje vecka fram till julafton tända ett ljus? Veckorna går så fruktansvärt sakta men efter tre gångna veckor så är man så nära klimax att ungarna kissar på sig av förväntan.

Där har ni dem, de fem mest överskattade sakerna med julen. Möjligt att alla julkalendrar kan få dela på förstaplatsen men jag tycker ändå att det är ganska trevligt med en daglig aptitretare. Åsikter eller synpunkter på det? Nähä..

Ha det!
/ Yeahns

Julölsprovning 2009

Medan större delarna av södra Sverige följde fortsättningen på Paradise Hotel (använde han kondom? Varför kom han så fort? Om någon av dem halkade vid poolen och spräckte skallen; skulle någonting välla ut?) och norrlänningarna fortsatte att gör vad norrlänningar gör (säga schvuu och köra skoter) så provade jag och fem andra julöl på måndagskvällen.

Julöl härstammar från vikingatiden och präglas av en kryddig, maltig och/eller bränd smak med inslag av flera julbordsattiraljer såsom vörtbröd, knäckebröd, sirap och knäck. Julöl är inte den godaste ölen och kan därför anses vara tungvrängande av ovana åtnjutare och bör heller inte vara den mest åtråvärda ölen på förfesten. Däremot så har varje julöl en egen historia grundad på dess många smaker och passar alldeles utmärkt till matbordet.

Vår julölsprovning - som för delar av sällskapet har utvecklats till en tradition - har varit ett glatt insla i novembermörkret tre år i följd nu och även fast vissa detaljändringar har gjorts så utförs provningen - och prövningen - på ungefär samma sätt:
På en tiogradig betygskala ska varenda en utav Systembolagets öl under kategorin "Julöl" (i år var det 20 mörka lager, 17 ale och 1 stout) graderas efter dels smak och dels doft. En flaska av vardera sort inköpes (i år gick kalaset på nästan 1100 kronor) och delas därefter broderligt bland sällskapet. Som smak- och doftrensare får vatten, knäckebröd och kaffe användas (i år användes dock endast det senare) bortsett från de dagligvaror som inhandlas under fylleruset/halvtidsvilan hos den lokala detaljisten och/eller godisbutiken (i år kom vi därifrån med bruna bönor, kakfyllning, snask, gnuggtatueringar samt - som alltid - pepparkakor och ädelost).

Förra året gjorde jag en oerhört ambitiös sammanställning av varenda provad öl men denna gång så tänker jag bara redogöra för toppen och botten. Mellanskiktet består - som ni kanske listat ut - av allt däremellan. Dessvärre har jag bara tre bedömningsunderlag tillgängliga (de andra försvann någonstans på vägen) vilket möjliggör ett ifrågasättande av validiteten på sammanställningen. Dock vill jag minnas att bedömningarna var någorlunda enhälliga.

15 poäng - Anchor Christmas Ale | 5,5% | 355 ml | 24,90:-
Smak: 7,66 | Doft: 7,33

14,33 poäng - Jacobsen Golden Naked Christmas Ale | 7,5% | 750 ml | 55,00:-
Smak: 6 | Doft: 8,33

14,33 poäng - St Peter's Winter Ale | 6,5% | 500 ml | 25,90:-
Smak: 7 | Doft: 7,33

13,33 poäng - Mr Sno'balls | 4,5% | 330 ml | 24,90:-
Smak: 7 | Doft: 6,33

12 poäng - Midvinternattens Mörker | 6,2% | 500 ml | 29,90:-
Smak: 6 | Doft: 6

11,66 poäng - Samuel Adams Winter Lager | 5,6% | 355 ml | 16,90:-
Smak: 6 | Doft: 5,66

11 poäng - Saint Landelin Spécial Noël | 6,8% | 750 ml | 46,90:-
Smak: 7,33 | Doft: 3,66

Likt fjolåret så drog alltså Anchor och Saint Landelin de längsta stråen (doftbetygen ger trots allt bara en extra dimension i bedömningen) vilket känns skönt eftersom vi inte är helt ute och cyklar. Noterbart är att endast en av ovan nämnda tillhör mörk lager och att resten är ales vilket bör fungera som en fingervisning till våra svenska bryggerier, för det är där som bottenresultaten inkasseras. De svenska svenne-banansorterna (Pripps, Åbro, Mariestad, Sofiero, Falcon, Åbro) verkar inte ha ansträngt sig mer än att bara ha burit en tomtemask samtidigt som de blandade runt i den vanliga ölen med en kanelstång. Dock ska det nämnas att Spendrups - enligt mitt högst personliga tycke - verkar ha skärpt sig i år för deras två julöl (Julbock och Julbrygd) smakade helt okej. En personlig eloge ska även tillägnas Eriksberg som har gjort en bra öl i tre år nu.

Grattis Anchor Christmas Ale och Saint Landelin Spécial Noël, skål!

Ha det!
// Yeahns

Heja Sverige friskt humör

Tidigare skrev jag att jag höll på att lista de 25 bästa svenska låtarna utgivna efter millennieskiftet och berättade lite om svårigheterna med arbetet. Det blev ingen topp 25-lista. Inte heller en topp 50-lista. Däremot så blev det en topp 50-samling! Det föreföll sig nämligen så att jag bemötte oerhörda krämpor när jag skulle rangordna låtarna så det fick bli en samling istället och då har jag istället bara några utslag att brottas med.

Jag känner mig fortfarande inte bekväm med samlingen men för att få det hela ur huvudet så får den bli som den är. Givetvis präglas den mycket av 2009 då jag inte hunnit att "tröttna" på de låtarna ännu men jag har försökt att se det ur ett längre perspektiv. Jag har också försökt att få med så många olika artister som möjligt (annars skulle listan i princip enbart bestå av Håkan) men några artister fick ändå lov att ta med sig två eller fler låtar, de är bättre än andra helt enkelt. Annars så är det väl inte så mycket mer att tillägga förutom att jag gjort två undantag för bob hund-låten (låten gjordes i början av 90-talet men finns med på ett album från 2002) samt BD-låten (inte deras bästa låt på långa vägar men BD måste vara med) som finns med bara för att jag ville få med dem. Kanske att The Legends skulle fått komma med också men det blev trångt mot slutet. Samlingen är för övrigt garanterat TTA-fri!

Jag skulle kunna lämna er med en redogörelse samt en kortare motivering för varje låt här på bloggen men så kom jag på den briljanta idén att ge hela samlingen till er! Så här har ni alla 50 låtar (plus en bonus som jag bara kände för att slänga med, gissa vilken!) i en rar-fil, bara att klicka hem! De flesta låtarna sitter ni nog inne på redan men ni kan nog hitta en hel del annat gött. Jag får väl också passa på att dra till med en sådan där "Disclaimer"; syftet är inte att sprida musik och/eller att förstöra för artister utan för att tipsa andra så att de senare kan skutta iväg till skivbutiken. Om nu någon ändå tar illa vid sig så är det bara att höra av sig så förstör jag länken ögonaböj!

Förslagsvis gör ni en spellista av samlingen. Min lista har samma namn som detta inläggs rubrik. Mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns

Three is the magic number

Ni har säkert hört talas om att musiktidningen Novell bett ett antal personer med "koll" på musik och kultur att lista detta millenniums 100 bästa låtar, det vill säga de bästa låtarna utgivna efter 1999 års slut. Alla inkomna listor har sedan sammanställts och resultatet publiceras på sidan Nollnolltalet.se. En låt varje dag sedan den 23 september ända fram till nyår blir lika med hundra. Naturligtvis är det ett idiotiskt projekt av uppenbara skäl men det är också lika intressant, och även fast jag frestas över tanken att göra en egen lista så lämnar jag det därhän. Jag bryter ju ihop bara jag ska bränna en skiva till päronens bilar.

Dock har jag inte helt stått tillbaka för frestelsen men jag har gjort en ganska avsevärd förändring; att lista de 25 bästa svenska låtarna post 2000! Låtarna ska rankas efter dels hur bra de är och dels efter hur mycket de betyder för mig på ett känslomässigt plan. Även detta är för mig en överväldigande uppgift och nu sitter jag med en lista på 53 låtar. Ska jag köra en topp 50? Vilka ska då bort och hur i helvete ska jag kunna ranka 50 helt underbara låtar? Vi får se hur det går och om jag överlevt denna pärs så dyker väl resultatet upp här, i annat fall inte. Det känns annars sådär att blanda bakfylleångest med beslutsångest och till råga på allt så fyller jag år imorgon, två plus två.

Det sägs att alla goda ting är tre och därför känns det förjävligt att spendera den sista dagen jag är två plus ett med samvetskval. Bakfylleångest, beslutsångest och åldersparanoia. Tre gånger ångest. Alla goda ting är tre.

Ha det!
// Yeahns

Då som nu

Som liten knodd satt man ju som klistrad framför dumburken såväl tidig morgon som precis påbörjad kväll. Barnprogram var grejen och det med stort G. Men frågan är om man inte uppskattar dem mer idag, fast på ett annorlunda sätt? Spendera någon timme på YouTube och ni finner snart en guldgruva av magknipeframkallande klipp! Nedan har jag samlat mina topp fem-klipp grundat på mina då- och nuvarande preferenser:

1. Skrotnisse och hans vänner - En oerhört välgjord serie som faktiskt är svensk! Att serien dessutom kittlar mina öron med flera knepiga röster och roliga dialekter (särskilt Kalles västgötska) spelar självklart in.
2. Pingu - Min favoritserie som ung pojke men när jag ser på den nu verkar den rätt störd. Alla olika översättningar - som är mer eller mindre mogna - passar ju nästan in.
3. Yogi Björn - Var långt ifrån toppen förr men nu är ju Bobbos östgötska lika underbar för mina öron som falukorvens betydelse för Kicki Danielsson.
4. SuperTed - Även här har vi ett potpurri av fantastiska röster! Det känns som att det var lite mer rock'n'roll i rösttillsättningen förr. SuperTed var särskilt omtyckt av mig förr då mitt andranamn är Ted.
5. Kalles Klätterträd - I princip enbart för att introlåten är lika bra som jag minns den, i motsats har vi Ika I Rutan som fortfarande är lika obehaglig.

Ha det!
// Yeahns

Du måste va' sjuk, sjuk, sjuk, sjuk

20.00 ikväll går Håkan Hellström upp på Lisebergs stora scen. En gång varje år sedan 2001 och alltid har folk i åldrarna 14-30 vallfärdat dit för att beskåda Sveriges i särklass största artist genom tiderna. Men jag är inte sugen så jag stannar hemma, vad är det för fel på mig?

Det kommer att bli en magnifik spelning jag vet. Håkan går aldrig under en fyra i betyg och på hemmaplan ger han alltid lite extra - extas rakt igenom. Men jag har som sagt ingen lust, varför kan jag bara spekulera i men antagligen är det flera faktorer som spelar in. Dels har jag sett honom fyra gånger och efter den senaste gången har han inte släppt något nytt material. Dels är ingen ur min vänskapskrets riktigt peppad. Dels har jag laddat för annat den här veckan såsom serieseger och en fest imorgon. Dels så ogillar jag Lisebergs arrangemang när de ställer upp staket likt en häcklöpningsbana parallellt med scenen. Men ingen av anledningarna är en godtagbar ursäkt, inte ens om man lägger ihop dem och med tanke på att jag inte ens behöver punga inträde så blir mitt agerande allt mer skamligt. Kanske blir man bortskämd med högkvalitativa artister här i Göteborg, man tar dem för givna? Jag får nog ta och köpa mig en termometer...

Hur som helst så kommer min lista över mina topp fem-spelningar här:
1. The Hives: Where The Action Is 2004; Frihamnen, Göteborg - Mycket för att det var min första riktiga konsert och att jag vid den tidpunkten hade byggt upp ett oerhört gillande för männen från Fagersta. Det att jag blev matförgiftad och spydde så sent som på Broder Daniels framträdande precis före Hives spelar också in.
2. Håkan Hellström: Liseberg 2008; Göteborg - Jag skrev om spelningen efteråt men jag minns den som mycket bättre än vad jag kanske gav sken av då.
3. Bon Iver: Way Out West 2009; Slottsskogen, Göteborg - Orden står fast.
4. Sunset Rubdown: Parken; Nattklubb vid Avenyn, Göteborg - En fantastisk spelning på fel ställe. Spencer Krug är en fenomenal musiker och hans band var inte illa det heller (basisten, gitarristen och trummisen körde något slags rotationssystem). Att sedan Parkens dj förstör kvällen efter att indiebandet gått av med att lira Shakira ska inte tas med i spelningens räkning.
5. Broder Daniel: Way Out West 2008; Slottsskogen, Göteborg - Mest för symboliken med att det var deras sista spelning. Känslosamt.

Sitter någon annan inne på en lista som den vill dela med sig av? Inte?

Ha det!
// Yeahns

PS. Jag såg förresten framsidan på en Hänt Extra eller liknande i ICA-kön idag. På bilden var Anders Bagge och hans sambo och en aggressiv gul text som ungefär löd "Anders Bagges nya sambo talar ut: 'Därför föll jag för Anders' ". Så skönt att de väljer orden "talar ut" som om hon genomgått någon livskris, katastrof eller något. Okej att han är avlönad av TV 4 men sådär långt skulle nog inte ens jag sträcka mig. Eller jo, kanske. DS.

Rubriken är som vi alla vet från En vän med en bil.

De har roligare i norr

Nä om någon skulle ta och skriva något kanske och med den värdelösa inledningen så tänkte jag påbörja ett nytt segment här på ITHMG (som mina kamrater gärna får haka på). Det är alldeles för lite listor här på bloggen och trots att alla vet att listor är väldigt diskutabla och i mångt och mycket påverkas av skaparens tillfälliga humör så stannar alla utom Lotta Engberg upp för att ta del av listan, oavsett ämne!

Först ut är en lista som jag sammanställde under en oerhört tröttsam föreläsning om hur sjukhus beräknar sina kostnader (Sahlgrenska kör tydligen på metoden KPP - Kostnad Per Patient). Den grundar sig på de svenska orter som skapar mest förnöjelse när man uttalar deras namn, och föga förvånande så domineras den av ett gäng norrländska orter med deras finska påbrå.

Topp 5 ortsnamn som är roliga att säga:
5. Jokkmokk
4. Finnerödja
3. Ålloluokta
2. Tjåmotis
1. Jukkasjärvi

Ha det!
// Yeahns

Halvårets fem bästa album

Idag är det den 1 juni. Nu är det alltså bara hälften kvar av 2009 och det är den hälft jag uppskattar mest med sommar, sol, festivaler och avsaknaden av (melodi-)festivaler. Fast frågan är om inte det musikhalvår som gått varit bättre än det som precis börjat? Givetvis är det svårt att veta nu men i vilket fall som helst så är 2009 ett musikår av rang och därför har jag satt ihop en liten topplista med de fem hittills utsläppta albumen. Visserligen så speglar listan väldigt mycket av mitt humör just nu (det humör som man är på när man är ledig, Blåvitt ligger i topp och solen lyser dagarna i ända) men det är också det som är grejen med listor, att de förändras med tiden. Här har ni den i alla fall, öppen för bedömning:

1. Animal Collective - Merriweather Post Pavilon
Det är sannerligen knepig musik de håller på med Baltimore-kvartetten (medlemsantalet varierar dock från skiva till skiva) och Olle Ljungström-citatet "Bland vissa är jag Gud, för andra bara oljud" går garanterat att applicera på bandet. Sedan millenieskiftet har de pumpat ut fullängdare och EP:s - alla med deras säregna experimentella musik - men det känns som att det är först nu som de har hittat rätt. M.P.P. är den första skivan som känns genuin och jämn och den innehåller inte alls samma toppar och dalar som deras tidigare släpp. Nu håller de sig istället inom ramarna - oftast på kanterna - och lyckas därför fånga lyssnaren i en euforisk lycka. Där man förr satt och svor åt att låtarna spårade ur så sitter man nu med ett leende på läpparna efter att melodierna vaggat en till harmoni. Det är fortfarande oerhört knepigt men lika enastående genialt!

2. The Clues - Clues
Det var inte länge sedan jag skrev om dem så därför ska jag inte bli långvarig här. Nu har de dock skaffat sig en MySpace (se länk ovan) där ni nu kan få chansen att höra hur fantastiska de faktiskt är. Jag är helt frälst!

3. Elenette - Neurosor
Även Elenette har omnämnts flera gånger tidigare så ytterligare rövslickeri känns överflödigt. Givetvis är det deras träffsäkra texter följt av deras rytmiska melodier toppade med saxofon som ger dem tredjeplatsen.

4. Babian - Fullproppad, Listtoppad, Livrädd och Uppstoppad
Jag pratar en del musik med er märker jag nu för även Babian har avhandlats förut. Även Babian plockar hem en topplacering tack vare sin lyrik som träffar bullseye varenda gång, dock så gör de det ackompanjerade av fartfylld punkrock. En vän sade "Babian är helt cp ju!" och jo jag kan väl hålla med men i min värld så är annorlunda något bra vilket förmodligen framgått av ovanstående motiveringar.

5. Sunset Rubdown - Dragonslayer
Trots att namnet på albumet ger sken av att det ska vara en fullfjädrad metalplatta så är det riktigt bra och självklart är det inte metal. Istället är det fenomenal indierock som låter sig höras. Det är Spencer Krug - en av frontfigurerna i Wolf Parade - som är hjärnan bakom detta sidprojekt och frågan är om han inte lyckats bättre på egen hand? I vilket fall som helst så blir allt han tar sig för smått fantastiskt så låt oss hoppas att han grejar med musik ett bra tag till.
Tyvärr är deras MySpace dåligt uppdaterad med bara äldre låtar så därför får vi använda oss av YouTube. Man måste bara älska spelemän i trånga utrymmen:


Sunset Rubdown - You go on ahead (trumpet trumpet II), live från en bil


Väl värt att notera är att min lista till 40 % består av kanadensare i och med The Clues och Sunset Rubdown. Med min fjolårslista i åtanke så får jag nog ta och överväga mina uttalanden som anglofil - åtminstone gällande musik - för den musik som välter kiosker kommer numera inte därifrån. Istället är det en global business och det gillar vi väl?

Ha det!
// Yeahns