Moderatkamrat

facebook är ju - utöver det tidigare nämnda - en lysande tips- och inspirationskälla också och från en konversation mellan två vänner så förvandlas två YouTube-länkar till ett blogginlägg, och idag ska vi definiera uttrycket "björntjänst" genom att använda två moderater.

Först ut har vi Anton Abele som genom följande video deklarerar att han minsann ska kandidera för en riksdagsplats. Heja Anton!


Därefter går vi vidare till en som redan sitter i Riksdagen och i klippet nedan får vi se hur han beskriver Moderaterna genom att blanda en drink:


Konservatism är gin, frihet är Pernod och liv är citron. "Men...är det inte nå'nting som safattas?" frågar ni er då. Jodå, oliverna som representerar sunt förnuft! Hans Rothenberg ska berömmas för sin initiativförmåga men när han svamlar runt om fildelning och civilkurage så ställer man sig frågan: hur många Free Martinis drack han egentligen?

Ha det!
// Yeahns


Politik, Moderaterna, Björntjänst, YouTube, Idiot, Anton Abele

Pajkastning i kostym

Just nu är det partiledardebatt i Sveriges näst första tv-kanal. Det är lite svårt att förstå att det är vårat lands överhuvuden som deltar då det finns sandlådor som håller en högre nivå. De ser åtminstone respektabla ut i kostym och grejer. Hur som helst så är det lite kul att se dem undvika raka svar och deras sätt att klanka ner på Sverigedemokraterna ("Det är onödigt att nämna det partiet när vi försöker hålla en seriös diskussion" ~ Reinfeldt).

ITHMG sammanställde en lista där vi rankade de åtta partiledarna/språkrören och det baserades inte på ideologi utan på deras kvalifikationer som folkvalda. 8 är sämst och 1 är bäst.

8. Maud Olofsson
7. Jan Björklund
6. Mona Sahlin
5. Göran Hägglund
4. Peter Eriksson
3. Fredrik Reinfeldt
2. Lars Ohly
1. Maria Wetterstrand

Grattis Miljöpartiet! Annars var vi rätt missnöjda med urvalet ovan så frågar är väl inte vilken partiledare som är bäst utan om vem som är minst dålig. Jag har börjat tappa tron på demokrati... Tacka vet jag Local Natives och Taylor Rice's mustasch!


Local Natives - World news

Ha det!
// Yeahns

PS. Det här inlägget blev rätt lalligt men men.. DS.

Antipati

För varje dag som går så avskyr jag Paradise Hotel mer och mer. Att varje vecka spendera timmar tittandes på en dokusåpa som uppmanar till svek, otrohet, koalitioner och utanförskap förefaller sig dummare än att satsa sparkontot på Thomas Di Leva som vinnare i 100 meter i nästa OS. Släng in lite sex också och varje person under trettio solvarv sitter som klistrade i soffan. Men jag är inte mycket bättre själv och följer serien med ett halvt öga när möjligheten ges. Inte för att utforska det sociala rävspelet deltagarna emellan, istället med förhoppningen om blottade områden som folk annars gärna döljer. Detta trots alla mängder av porrsidor på Internet. Det är genast mer intressant att se personer vars jobb ej är att framträda nakna fläka ut sig i riks-tv, inte sant?

Det är också intressant att få sina fördomar verifierade. För det är väl ingen som förväntar sig att beskåda hur väl en person med en pol.kand-examen eller en tjänsteman på försäkringskassan står sig i parceremonierna? Nej, nej dokusåpor är förbehållna bartendrar, modeller och barnskötare som trots att de har VIP-medlemskap hos fejkbränna-distributörer är så missnöjda med både sitt liv och deras arbete att de måste hävda sig själva genom medial exponering. Deras bristande intellekt döljer de bakom fitnesskroppar, läderarmband och halssmycke med typ en hajtand samt hippa trash-kläder från Diesel, Rare, Replay, G-Star eller dylikt. Problemet för deltagarna är dessvärre att de i och med deras medverkan stämplar sig själva med "Blåst mediahora" i pannan och deras förhoppning om en lyckosam karriär i framtiden är som bortblåst. I alla fall i världen bortanför kameralinsen, den "riktiga" världen. Istället får de tomma och meningslösa liv med arbeten som dragkrok på Moores krogturnéer genom landet och när befolkningen glömt bort/förträngt dem så förpassas de tillbaka till sina gamla arbeten. Såvida de inte arbetade med barn då förstås, för vilken förälder resonerar enligt följande:
- Fasen vad snyggt du hånglade upp den där uppumpade tribal-tatuerade killen! Du blir säkert en jättebra förebild för mina barn.

Nej Paradise Hotel är verkligen fördummande tv. Jag hade dock gärna velat se det i ett någorlunda omgjort format! Ponera att Sverigedemokraterna - Gud förbjude - tar sig in i Riksdagen nästa år, hade det då inte varit intressant att följa de två blockens tjuvspel mellan varandra för att omintetgöra SD's - visserligen rättmätiga (om man ska se till demokratins syfte) - makt i politikens finrum? Även blockens kohandel med SD för att skapa majoritet vore intressant att följa. Kameror överallt i Riksdagshuset och 349 buggade ledamöter, det hade jag kollat på!

På tal om partier jag hyser aversion mot så får jag något högre förväntningar på Sveriges befolkning efter att Medieakademins förtroendebarometer släpptes i dagarna. Befolkningen ska tydligen ha allra lägst förtroende för både Piratpartiet och Sverigedemokraterna (bara 8 respektive 5 procent har mycket eller ganska stort förtroende för dem). Det ska dock tilläggas att endast Det nya arbetarpartiet (Moderaterna) och Det gamla arbetarpartiet (Socialdemokraterna) var representerade i sammanställningen utöver tidigare nämnda. Att IKEA verkar ha näst mest förtroende får mig dock att ifrågasätta begåvningsreserven i Sverige. Jag ser ingen anledning till att sätta tilltro till privata aktörer som styrs av sitt vinstintresse vilket 75 procent av befolkningen verkar göra. Kanske borde Kamprad ge sig in i politiken? Finns det förresten ett förtroende för dokusåpor?

Ha det!
// Yeahns

Ingen rockmusik kan nå'nsin va' blå

Nyligen avslutades den fjärde och sista delen av Peter Birros (han som är mest känd för att hans lillebror är en språkligt begåvad (fotbolls-)tyckare som "kommit ut" som alkoholist) prisbelönade serie Upp Till Kamp på min dator, och som vanligt när man nått en series slut så känner man sig tom. Serien utspelar sig i Göteborg åren 1965-1976 och följer främst fyra ungdomars framsteg och bakslag i livet. Det är en problematisk tid där många tvingades till att välja mellan politiska ideal och karriär, en tid fylld av strejker, demonstrationer och politiska konflikter.
Det är en oerhört välgjord serie som ni alla bör se på ett eller annat sätt, för det kan vara den bästa tv-serie som gjorts någonsin i Sverige. Den enda kritik jag har är att den är inkonsekvent med svartvitt och färg samt att musikutbudet är lite tunnt (det fanns till exempel betydligt fler proggband än Nationalteatern - som till viss del inte ens är ett äkta proggband - på den tiden).

Annars så är just tidsperioden 65-76 en period som fascinerar mig. Det verkar härligt på något sätt att glida runt i långt hår, lyssna på bra musik och peka finger åt etablissemanget. Även fast jag inte delar dåtidens politiska åsikter (åtminstone inte till fullo) så gillar jag att folk verkligen brydde sig på den tiden. Det fungerade inte att gå runt och vara likgiltig för då fick man skit. Man vårdade om varandra och om demokratin och det är väl mycket på grund av de protester som människor gjorde då som vi har det så pass bra som vi har det idag.

Upp Till Kamp har också en MySpace innehållandes några låtar som spelades i serien!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är ett citat ur låten Ingen så blå av Parker Lewis som jag berättat om tidigare.

Den enes död...

Den politiska populismen har nu nått ett nytt lågvattenmärke.

En oerhört uppskattad (dock inte i mina ögon, med några få, små undantag) amerikansk artist har tragiskt avlidit. I lilla landet lagom tar en okarismatisk, okunnig partiledare chansen att vinna några billiga poäng av ett svenskt folk som säkerligen lider en masse med den bortgångne.

Vanära över den döde, vanära över den dödes familj, vanära över hans riktiga fans, vanära över Sveriges (än så länge) största parti. Vanära över mänskligheten. Var inte du ett Bruce Springsteen-fan, Mona..?

Varför spelar ingen TP längre?

Det går utför för Sverige. Vi har länge befunnit oss på Jordens topp - både intellektuellt och geografiskt sett - men nu arbetar vi oss sakta neråt. Vi har länge stått och skrattat åt andra länders misslyckade försök och ogenomtänkta förslag samtidigt som vi lutat oss mot världens bästa välfärd och det mest rättvisa valsystemet. Andra sneglar avundsjukt på oss men ändå går vi ner oss. Vi har fortfarande långt kvar till botten men nu har bollen börjat rulla. Jag har redan lagt fram ett förslag för att motarbeta den tilltagande fördummningen men det jag vill komma fram till att det var först den första april i år som bollen började få ordentlig fart. Gårdagens valresultat tyder på detta.

Efter både FRA och Ipred så gick dokusåpagenerationen man ur huse för att visa sitt missnöje. Uppväxta med World Of Warcraft, Counterstrike och Nicke & Mojje röstades det på Piratpartiet för de kan minsann det här med frihet på Internet. Piratpartiet fick 7,1 % av rösterna igår och får därmed ett mandat i EU-parlamentet. Jag förstår att man vill visa sitt missnöje mot dessa lagar och PP har gjort det bra som fått upp debatten på agendan, men vad är det egentligen som har förändrats sedan förut? Fildelning är fortfarande lika olaglig som förr bara det att det nu är företag som sköter granskningen. Givetvis är det oerhört korkat av staten att lägga över arbetet till det privata men tror ni att PP vill hindra frihetsbegränsning på nätet av medmänskliga skäl? Integritet? Nej då. Eftersom flera piratpartister har egna företag som grejar med IT så finns det även en risk att dessa - och framtida - lagar ska försvåra deras verksamhet, så med en massa integitet-tjafs har de lyckats övertyga folk att rösta på dem. De är egentligen en lobbyorganisation med den enda skillnaden att de gjort ett parti utav det. Nu får de en chans att påverka framtiden och detta gör de såklart med dollartecken i ögonen.
Jag och en vän diskuterade det igår; att rösta på Piratpartiet för att få fildela lagligt är som att rösta på Sverigedemokraterna bara för att man inte förstår vad Hassan säger i kebabgrillen. Det är kortsiktigt tänkande präglat av sina egna närmaste intressen. Hade några styrelsemedlemmar i Marlboro bildat ett Rökparti som ville subventionera tobak i samband med rökförbudet 2005 så hade de säkert fått någon procent i valet 2006. Det låter kanske konstigt men är skillnaden mot PP så stor? Det är också intressant att som piratpartist argumentera för integritet samtidigt som man har facebook (som styrs av ett företag som äger rättigheterna till allt som publiceras där), bloggar, twitter m.m. men det kanske är en annan sak bara tjänsten är gratis?


Sverigedemokraterna fick 3,3 % och som vanligt är det de som har närmast till kontinenten och utlänningarna som är mest emot dem. Det är ju så hjärndött att jag inte ens orkar gå in på det. Sedan har vi de som får ogiltliga röster som inte är blanka. Det är här som jag blir riktigt orolig för hur svårt är det att rösta egentligen? Ta en röstsedel, kryssa en ruta om du vill, stoppa sedeln i ett kuvert och klistra igen. Hela 16 814 personer misslyckades med detta. Det är en ökning med över 300 procent sedan förra Europavalet vilket är helt sinnes. Klarar man inte ens av att stoppa en lapp i ett kuvert med max ett kryss på så borde nog en omyndigförklaring ligga nära till hands. Eller om man flyttar till Norge.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Jävlaranammas låt Hur fan ska jag hävda mig nu?

PP - Politiskt oPålitliga?

Imorgon öppnar vallokalerna för valet till Europaparlamentet vilket sker en gång vart femte år. I dessa tider av upphovsrättsdiskussion så är det ett parti som gnuggar händerna och Ipred-lagen samt TPB-domen kunde inte ha kommit mer lägligt för dem. Därför har jag skummat igenom Piratpartiets partiprogram lite snabbt - och jag lämnar säkert luckor efter mig - för att se om de verkligen förtjänar all uppmärksamhet och alla nya medlemmar de fått den senaste tiden, och det jag kom fram till var njae.

Trots att jag är tveksam till både Ipred och (integritetskränkande) övervakning så var jag redan från början negativt inställd till Piratpartiet även fast de har vissa poänger. För mig är PP ett lallparti som försöker komma till skott med i stort sett en fråga (med flera undergrupper); frihet. Men då jag delvis håller med om frasen "Freedom is just another word for nothing left to lose" så har jag till skillnad från Hasselhoff inte bara frihet på min önskelista, ty politik är så mycket mer. Miljöpartiet går till exempel inte till val genom att bara snacka källsortering, utsläpp och Peter Jihdes frisyr utan har ett väl tilltaget partiprogram där de delger sin syn på andra frågor såsom jämställdhet och kommunalt självstyre.
En annan sak som jag utan några större belägg satt på PPs minuskonto är att det känns som att deras politiker är antingen kappvändare eller lycksökare. När karriären avstannat i ett större etablerat parti så såg de en möjlighet att snabbt tillskansa sig en topposition i PP som bildades 2006. Denna tanke växte inom mig efter att några av dem presenterar sig genom att nämna deras tidigare poster i andra partier som om det vore en garanti för att anses seriös och inte som en förvuxen barnunge som lipar när den inte får som den vill. Lägg därtill att jag är emot all form av kortsiktig missnöjesvotering (vilket är en förklaring till deras plötsliga medlemsökning) och ni förstår min inställning till partiet.

Nåväl PPs partiprogram då, några poänger hade de väl? Jodå visst att det här med fri fildelning går att diskutera och att vi ska värna integriteten så långt det går i dagens informationssamhälle, men det är ju saker som de flesta håller med om och således förvandlas det till en icke-fråga. Sedan kan man hålla med om att dagens upphovsrätt (skyddstiden gäller för skaparens livstid plus 70 år) känns något förlegad men jag vet inte om PPs förslag (5 år sedan fritt) på en förutbestämd tid är så mycket bättre. Varför tvinga på folk skyddstid när de istället kan få välja hur länge de vill hålla sina verk skyddade? Om nu Lasse Lindh vill ha sin musik skyddad så får väl hans fans respektera det. Hans mamma får helt enkelt gå och köpa skivan. Att sedan Radiohead, Wilco och Montt Mardie hellre ser att deras låtar spelas än att det ska klirra i kassan talar sitt tydliga språk.
PPs argument mot patent tycker jag bara är löjeväckande. Utan patent skulle förmodligen den tekniska utvecklingen avstanna helt då företag inte längre kan skydda sina uppfinnigar. Varför ska man lägga ner miljoner på forskning om konkurrenterna sedan får det gratis i samband med lanseringen? Klart att företag ska få möjligheten att mjölka sina konkurrenter när de hittat en banbrytande upptäckt! Nej i detta fall helgar inte ändamålet medlen. Incitament och effektivitet är två av mina ledord.

Mycket mer än så var det inte, se själva! Det mest uppseendeväckande hittade jag dock i redogörandet för deras politiska strategier. Deras Europastrategi är det väl inga större fel på (såvida man inte misstycker med deras ideologi) men däremot finner jag deras nationella strategi vedervärdig. Ett parti som nämner "misstroendevotum" i en eventuell plan och som i mångt och mycket agerar likt en politisk vilde ser jag som ett hån mot demokratin och majoritetens vilja. Således kan vi räta ut frågetecknet i slutet av rubriken och omvandla det till ett utropstecken.


Till sist vill jag bara meddela att oavsett hur ni röstar så är jag glad så länge ni gör det. Soffliggare ser jag som de svaga i samhället som på grund av sin egen lathet och/eller okunnighet lämnar sin framtid i andras händer och har därför ingen rätt till varken ansvarsutkrävande eller klagomål. 7 juni är sista datumet, se till att göra din röst hörd!

Ha det!
// Yeahns

Den färggranna byråkratin

Den trogne ITHMG-besökaren vet om att jag studerar Offentlig Förvaltning vid Göteborgs Universitet, en utbildning vars mål är att trycka in mig i politikens administrativa nivåer med en förhoppning om att jag ska vara en god förvaltare. För kreti och pleti är politik synonymt med gråa faciliteter, byråkratigubbar i kostym och personer som tidigare aldrig haft några symtom kan drabbas av narkolepsi bara de ser Bosse Ringholm på tv. Jag förstår dem, särskilt i det sistnämnda fallet. Planen är att jag så småningom ska sätta lite färg i mekanismen som styr landet (jag gillar vinrött/plommon och kombinationen brun/blå) men det behövs inte alltid. För ibland sköter kommunerna det själva och när de lyckas blir det nästan så färgglatt att Sverige borde byta namn till Färg-yeah (oh den där sved till och med på mig! Tacka Robert Broberg för den, 2.28 in).

Ända sedan jag såg Hjo kommuns vedervärdiga slogan "I love Hjo" för första gången har kommunslogans frambringat en skräckblandad förtjusning inom mig. Det finns så mycket kreativitet att hämta i Sveriges dystra väder då folk sitter inne och lirar Fia med knuff och detta har även kommunerna uppmärksammat, ty en fiffig slogan lockar turister. Problemet är bara det att lokalpatriotism och stolthet så sällan går ihop med fyndighet och projektet avslutas i en ambivalent komik där man inte vet om man ska skratta eller gråta å ortens vägnar. Jag har därför besökt alla landets 290 kommuners hemsidor i jakt efter lycka och vemod och nedan listas de slogans jag fann i alfabetisk länsordning, med efterföljande kommentarer då det behövs. Det ska tilläggas att jag i de flesta fall endast besökte deras startsida och att jag därför kan ha missat någon. Jag har dessutom tagit mig fria möjligheter till tolkning. Självklart har detta även intresserat andra men då både wikiquote och marknadsforing.se var ofullständiga och/eller inaktuella så tog jag mig an uppgiften ånyo. För er som inte orkar plöja igenom alla slogans och brottas med den tvivelaktiga layouten så kommer här min topp fem, men det finns fler guldkorn vill jag lova!

1. Uppvidinge: I en liten kommun blir människan stor
2. Flen: En kommun
3. Orsa: Helt enkelt
4. Piteå: Det är hit man kommer när man kommer hem.
5. Filipstad: Bra mycket bättre

Här är de alltså, kommunslogans som finnes på kommunernas hemsidor:

Blekinge län (2 av 5 kommuner):
Ronneby: Hjärtat i Sveriges trädgård
Sölvesborg: Av naturliga skäl

Dalarnas län (5 av 15 kommuner):
Gagnef: Mötesplats mitt i Dalarna
Leksand: Under blå himmel, en av Leksands alla byar, mellan blå berg, vid blå sjö
Orsa: Helt enkelt
Kommentar: Klockrent! Less is more och så vidare.
Rättvik: Livskvalitet in på knutarna
Kommentar: Jag får bilden av en trivsam småstadsidyll och därmed kan konstatera att sloganen uppfyller sitt syfte.
Älvdalen: En kommun - tre riken

Gotlands kommun och län sket i't helt och hållet.

Gävleborgs län (3 av 10 kommuner):
Ockelbo: Smultronstället i Gästrikland
Ovanåker: Edsbyn & Alfta
Kommentar: Genom att namnge sina två tätorter hoppas Ovanåker att folk ska vallfärda till kommunen men mig veterligen så är det endast Sven-Erik Mörtsjö som kommer åka hela vägen från grannkommunen Hudiksvall (Glada Hudik står tyvärr inte med på hemsidan).
Söderhamn: Något att längta till
Kommentar: ...och sedan bort ifrån.

Hallands län (4 av 6 kommuner):
Falkenberg: Hitta det här
Kommentar: En uppmaning om att hitta det men vad det är förtäljer man inte och såvida man inte syftar på Falcons bryggeri så är sloganen helt misslyckad.
Halmstad: Kunskapsstaden - Hemstaden - Upplevelsestaden
Kommentar: Detta är endast några ledord för vad man hoppas att staden ska bli år 2020.
Kungsbacka.se: Din länk till kommunen
Kommentar: Ingen slogan men en något onödig information att placera överst på just kommunens hemsida.
Laholm: För miljö och livskvalitet

Jämtlands län (3 av 8 kommuner):
Berg: Välkommen till Oviksbygden i Bergs kommun
Turismsidan: Härliga Härjedalen
Krokoms: En bra del av Jämtland
Kommentar: Krokum ligger mitt i Jämtland och tydligen är det bra, ursäkta mina tvivel.

Jönköpings län (2 av 13 kommuner):
Aneby: Unik - Nära
Kommentar: Inte heller detta är en slogan men med tanke på ordens placering på hemsidan så är de något man förknippar kommunen med och visst är de helt unika med att som enda samhälle ligga nära Fågelsjön Hyllingens naturreservat. Grattis Aneby!
Vetlanda: En riktig småstad
Kommentar: Budskap framfört!

Kalmar län (4 av 12 kommuner):
Hultsfred: Här finns plats för hela livet
Kommentar: Gäller det även Lotta Bromé?
Högsby: En bit livs levande ursprungssverige
Nybro hade ingen slogan men istället ett anmärkningsvärt delgivande som jag måste gratulera till; Grattis till ert första kvinnliga kommunalråd! Senast jag kollade i min almanacka var året 2009, när kollade ni er senast?
Torsås: Flytta till Småland! Turism, vindkraft, artistgymnasium & distansutbildning
Kommentar: Distansutbildning så att man inte behöver lämna kommunen? Tack men nej tack.

Kronobergs län (5 av 8 kommuner):
Lessebo: Mitt i Glasriket
Tingsryd: Där livet är härligt
Kommentar: Hur kommer det sig då att antalet kommunmedborgare minskar?
Uppvidinge: I en liten kommun blir människan stor
Kommentar: Här drar man nytta av människans egenskaper som flockdjur och hennes behov av att stå i centrum. Fantastiskt!
Växjö: Europas grönaste stad
Älmhult: Överraskande Älmhult - internationellt & nära
Kommentar: Jojo internationellt! Överraskande minst sagt!

Norrbottens län (8 av 14 kommuner):
Arjeplog: En väg, många möjligheter
Kommentar: ...gasa, backa eller stanna.
Boden: Boden är en charmig småstad i en dynamisk del av Norrbotten. Tycker du om aktiviteter och ett rikt friluftsliv, har du hamnat rätt. Det är en del av det vi kallar Fördel Boden!
Kommentar: Här försöker man ordvitsa men då Boden inte är Göteborg så är misslyckandet ett faktum.
Gällivare har ingen slogan men man borde givetvis dra nytta av frasen som varenda försäljare av plagierade märkeskläder kring Medelhavet lärt sig i och med sloganen Ett skönt häng!
Kiruna: Kiruna betyder fjällripa
Pajala: Här kan man få vara ifred!
Kommentar: Till skillnad från Uppvidinge så försöker man locka Sveriges eremiter och jag upplyser en alkoholistvarning.
Piteå: Det är hit man kommer när man kommer hem.
Kommentar: Så banalt men också hysteriskt roligt.
Älvsbyn: Norrbottens pärla
Kommentar: Det är mest roligt att man valt att särskriva Norrbotten till layoutens syfte (se bild).
Överkalix: Hjärtat av Norrbotten
Övertorneå: Det goda livet
Kommentar: Jodå, alla åker vi till Övertorneå ibland för att frossa i belgisk choklad, skumpa och spabehandlingar.

Skåne län (10 av 33 kommuner):
Båstad: Det självklara valet för barnfamiljer i Öresundsregionen
Kommentar: Vilken tonårsunge har inte velat komma in på Peppes Bodega?
Hörby: Årets idrottskommun
Lomma: Tanke. Omtanke. Mertanke!
Lund: Idéernas stad
Kommentar: Haha ja studenter och deras fylleupptåg!
Simrishamn: En plats för livet
Kommentar: Ungefär som Hultsfreds slogan och med undantaget hela så verkar man istället satsa på säsongsboende.
Skurup: Nils Holgerssons hembygd / Mitt i en dynamisk gränsregion
Kommentar: Verkar ha två slogans men är också känt för en tredje; When in Europe don't miss Skurup.
Staffanstorp: Vi lever och verkar i en trygg och inspirerande kommun
Tomelilla: Den del av Öresundsregionen där du njuter av Österlens livskvalitet
Ystad: Stranden vid sandskogen
Åstorp: Där natur och kultur möts
Kommentar: Här har Björn Ranelid åkt dit för offentlig urinering!

Stockholms län (6 av 26 kommuner):
Ekerö: Kulturens övärld
Lidingö: Din hälsa
Kommentar: Ingen riktig slogan utan någon profil-/visiongrej.
Norrtälje: Roslagen - möjligheter, tillväxt, framtidstro
Nynäshamn: Ekokommun
Stockholm: The capital of Scandinavia
Vaxholm: Skärgårdens huvudstad

Södermanlands län (4 av 9 kommuner):
Eskilstuna: Den stolta fristaden
Kommentar: Även detta är ett försök till profilering.
Flen: En kommun
Kommentar: I Flen har man förstått att man inte har något att erbjuda och hymlar inte med det utan nöjer sig med att konstatera att du här kan räkna med att få ta del av den välfärd som de autonoma kommunerna erbjuder. Underbart!
Gnesta: Stadens lugn och landets puls
Strängnäs: Dynamisk idyll
Trosa som har öppet mål struntar i att meddela sin slogan på hemsidan men är ändå känt för Världens ände.

Uppsala län (1 av 8 kommuner):
Enköping: Sveriges närmaste stad
Kommentar: Om man bor i Enköping så kanske men jag har svårt att tro att stockholmarna håller med.

Värmland (4 av 16 kommuner):
Filipstad: Bra mycket bättre
Kommentar: I jantesverige så är Filipstad som en omogen finne på röven och det är något man måste uppskatta.
Munkfors: I hjärtat av Värmland
Sunne: Sagolika Sunne
Årjäng: Välkommen till företagsamma Årjäng / Vackrast och vildast i västra Värmland

Västerbottens län (4 av 15 kommuner):
Dorotea: Lapplands sydport
Lycksele: Staden i Lappland
Kommentar: Ifall GPS:en slutat fungera och det är väl enda anledningen till att man skulle komma dit?
Sorsele: Ekokommunen med naturupplevelser
Umeå: Vill mer.
Kommentar: ..men kan inte.

Västernorrlands län (1 av 7 kommuner):
Kramfors: Med höga kusten

Västmanlands län (3 av 10 kommuner):
Arboga: Plats för inspiration
Kommentar: Jodå alla vet vi vad några Arboga 10,2 leder till.
Hallstahammar: Det goda livet i storstadens närhet
Surahammar: För barnens skull
Kommentar: Namnet till trots..?

Västra Götalands län (11 av 49 kommuner):
Bollebygd: Kommunen där vi bor bra och lever länge!
Kommentar: Om man aldrig åker därifrån så vet man inte vad man går miste om. Skönt måhända men samtidigt naivt och korkat.
Dals-Ed: En pärla med 400 sjöar
Essunga: Din kommun livet igenom
Kommentar: Hög dödlighet bland spädbarn?
Gullspång har en välkommnande Linda Bengtzing överst, det säger väl allt?
Hjo: I love Hjo
Kommentar: Jag hatar Hjo.
Karlsborg borde använda sig av titeln som Sveriges reservhuvudstad men gör det inte.
Mariestad har gjort sig känt som Vänerns pärla men det står inte på hemsidan.
Mark: Läge för det goda livet
Munkedal: Mer av livet
Kommentar: Men om jag inte vill ha då?!
Strömstad: Årets turistkommun!
Tanum: Ett bildspel där ordet "Livskvalitet" står längst fram.
Tibro: Sveriges möbelcentrum
Kommentar: ...men har inget IKEA.
Uddevalla: Hjärtat i Bohuslän - Där människor växer och erbjuds god livskvalitet
Vara har alla möjligheter i världen att fixa en bra slogan men man har antagligen fastnat i Hamlets eviga fråga och således avstannade arbetet.
Vänersborg: Vi ska bli Sveriges bästa musikkommun
Kommentar: Haha lycka till!

Örebro län (av 12 kommuner):
Karlskoga: Alfred Nobels Karlskoga
Kommentar: Ni vet han som uppfann dynamiten, nu är istället vapenfabriken Bofors stadens stolthet!
Laxå har satt orden "Högteknologiska arbetsmöjligheter" inklusive citationstecknen på en bild överst på startsidan men det är oklart vad det har med kommunen att göra. De har i alla fall ett Burger King och dessutom bor The Hives överviktige gitarrist, Vigilante Carlstroem, i orten, ser någon mer än jag ett samband?
Lekeberg: Med naturen som närmast i Örebro läns nyaste kommun.
Lindesberg: I Bergslagen
Kommentar: ...vänd om.
Ljusnarsberg: Kopparberg, Bergslagen, stenar, mineral och opera på Skäret

Östergötlands län (7 av 13 kommuner):
Boxholm: I sagolika Sommenbygd
Kinda: Nära i Kinda
Kommentar: Kunde ha anspelat på Jesus och använt När du vänder andra Kinda till istället.
Mjölby: Kommunen där hjulen snurrar
Kommentar: Om du får motorstopp.
Valdermarsvik: Vind i seglen
Kommentar: Samma som ovan fast med båtreferenser istället.
Ydre: Östergötlands höjdpunkt
Åtvidaberg: Läge för lycka
Ödeshög: Den lilla kommunen med de stora möjligheterna
Kommentar: Är det därför som Sveriges bilindustri går så dåligt? Fast å andra sidan så kan de alltid hänvisa till Klas Ingesson.


Som ni ser så finns det många färger på paletten, synd bara att så många innehåller för mycket vatten...

Ha det!
// Yeahns

Record Store Day

Idag är det skivbutiksdagen - för att försvenska "högtiden" - vilket innebär att många skivbutiker arrangerar evenemang och kränger prylar till förmånliga priser. Jag är nyss hemkommen från Bengans här i Göteborg där jag såg Samuraj Cities bjuda på en minikonsert - där ljudtestet tog längre tid än själva spelningen (tre låtar) - och köpte lite skivor. Trots att plånboken ber om nåd så känner jag att det var värt det. Inte minst eftersom en samlingsplatta från Border Music och en gratis kaffe tillkom. Hur som helst så kommer här tre musiktips som ni dagen till ära kan köpa eller om ni med rätt kontakter plockar hem det gratis, det är - än så länge - ett fritt land där valmöjligheterna är många.

Samuraj Cities är lite utav ett favoritband efter att de 2006 släppte debutplattan Cheap Deluxe. Det albumet var lite före sin tid och därför hamnade den lite i skymundan (då få recensioner hittas av den nya skivan så är Göteborgskvartetten fortfarande det). Tänk er mittplaceringen på en skala där MGMT och I Are Droid står i var sin ände och ni får ett litet hum om hur det låter, typ indiepostpunk. Det är enkla melodier men trots detta lyckas låtarna få en tyngd som bultar i bröstet och jag fylls av en tillbakadragen önskan av att göra något extremt. Det är högtravande och nedstämt på samma gång vilket resulterar i att man tycks bli helt förlamad. Andra skivan Mixed Up Record Collections fortsätter i samma spår men med den enda skillnaden att de dragit tillbaka synthen lite och fyllt tomrummet med gitarrer. Efter enkom två genomlyssningar så vet jag att den här skivan kommer att slå sig in på min årets bästa album-lista i en mycket hård konkurrens. Det kommer att vara ett bra musikår detta.

Igår damp det nya numret av Sonic ner i mitt postfack och på den prenumerantförbehållna skivan var nästa tips förstaspåret. Elenette är också en kvartett men denna gång från Sveriges huvudstad och de har varit aktiva sedan 2004 men det är först nu som deras debutalbum släppts efter två tidigare utgivna EP's. Musiken är saxofoninspirerad "laptoppop" - som jag kallar det - där trummaskinen hörs i bakgrunden där en pratsjungande stämma framför den vardagliga lyriken längst fram. Tänk er en blandning mellan Diskjokke och Johan Hedberg. Låtarna är fulla av en akademisk fyndighet och med det menar jag inte den här lattjo-fyndigheten som Robert Broberg sysslar med utan de har en bakomliggande mening i varje textrad; som till exempel i låten Grabbarnas (Maskulintet EP) som handlar om en killes tankar vid ett one night-stand:

Visst hon var full och jag hade makt men man ska väl inte behöva nå'n jävla fullmakt? Det här med raggning är en ömsesidig pakt.

Flera av deras låtar har en queerteoretisk baktanke men trots att jag är ganska trött på diskussionen efter att ha påtvingats flera högskolepoäng i ämnet (det är predikan för en redan frälst) och dessutom ogillar att lyssna på argument som får mig att se mig som ett svin så lämnar låtarna mig med ett leende efter deras finurliga framförande. Neurosor är en väldigt bra platta och Elenette har nu nominerats titeln som Stockholms bästa band i konkurrens med [ingenting], Speedmarket Avenue och Florence Valentin.

Tredje tipset är en kvintett tyskar som spelar alternativ rock á la Arctic Monkeys och The Strokes. The Kilians heter gänget som den 10 april släppte sitt andra album They Are Calling Your Name. Skivan fortsätter i samma spår som debutplattan men tyvärr når den inte riktigt samma höjder men är ändock en bra rockplatta där riviga gitarrer blandas med texter om allt möjligt (nattliv, kärlek, depression och så vidare) framförda på engelska. Jag vet vad ni tänker; hur är deras engelska? men jo de har en väldigt bra engelska och sångaren har en riktigt skön sångröst med lite whiskeyassociationer i botten. I brist på alternativ så är de givetvis Tysklands bästa band - någonsin!

Till sist så måste jag ju kommentera TPB-domen som slutade på ett års fängelse och 30 miljoner kronor i skadestånd och självklart kommer de att överklaga. Man kan lätt raljera över Melodifestivals-wannaben Lasse Lindhs uttalande (visst att det är fildelningen som är orsaken till att ingen köper hans skivor. En mer blåögd person får man leta efter) som det men jag nöjer med att konstatera att det är sjukt onyanserad dom där man bland annat grundat sig på följande prissättning:

• 261, 47 kr för Harry Potter,
• 255, 55 kr för The PinkPanther,
• 415,81 kr för Prison Break (en TV-serie),
• 222,55 kr för Syriana och
• 222,55 kr för Walk the Line.

Någon mer än jag som lätt hittar billigare dvd-priser? Man kan också göra en jämförelse med Anders Eklund (10-åriga Englas mördare) som dömdes till livstid och endast 125 000 riksdaler i skadestånd till den mediakåta familjen (ursäkta mig men det har gått till en viss överdrift). Visserligen fick han livstid men ur enbart skadeståndsperspektiv så är det ju mer prisvärt att knäppa av Carola istället för att fildela allt hon gjort...

Ha det!
// Yeahns

PS. Låtlistan för Border Music-skivan är följande:

1. Fever Ray - When I grow up
2. The Legends - Always the same
3. bob hund - Tinnitus i hjärtat
4. The Veils - It hits deep
5. The Fine Arts Showcase - You knew I was trouble from the start
6. Super Furry Animals - Mountain
7. The Mary Onettes - Dare
8. Montt Mardié - Click, click
9. Andreas Tilliander feat. New Moscow - Caught in a riot
10. The Decemberists - The Rake's song
11. Obits - Pine on
12. Prey - Into fire
13. Tysta Mari - Salt i mina sår
14. Nutid - I've heard about you

En riktigt trevlig blandning alltså! MySpacea får ni göra själva. DS.

Revolution Rock

När jag var liten ville jag se ut som Paul Simonon när jag blev stor. Vet inte varför, men jag gissar på att det hade att göra med att jag, pre-tonåren, hade en lika stor glugg mellan tänderna som den store basisten. Lyckligtvis (även om jag på senare år alltmer har kommit att uppskatta en charmig glugg) växte dock min glugg ihop till en dräglig storlek. Med det kanske också Simonon-drömmen försvann.

Dessa tankar snurrade, av någon anledning, runt när jag på skärtorsdagen satt på ett trångt Ryan Air-flyg till Barcelona. Jag spenderade fyra nätter där. I Barcelona. Vädret, som vad jag förstår var fantastiskt i Svedala, var en tung besvikelse. Att behöva traska runt i flera lager på överkroppen och ändå frysa i mitten av april i en medelhavsstad kändes en aning tråkigt. Billig öl räddade dock mig och mina vänner från den värsta kylan (även om jag är sjukt trött på ljus öl).

I Barcelona återfinns ett av mitt hjärtas fotbollslag. Kärleken till klubben dog dock en liten smula när de dryga 56 000 på läktarna (vilket iofs var en riktigt usel siffra med Barca-mått mätt) inte lyckades gasta ur sig en högre volym än när Kubanerna från Örebro luftar sina strupar och gnäller över något domslut.

Min klagan ovan, och vad som komma skall, till trots hade jag en mycket trevlig vistelse (det ska på intet sätt förnekas), men det var en ”detalj” som gjorde mig så oerhört beklämd. I den katalanska huvudstaden sägs det finnas ungefär en miljon papperslösa flyktingar. Det är en oerhörd siffra och går givetvis igen i oändligt många (stor- framförallt) städer.

Att se en kvinna sitta på gatan i trasiga kläder med sitt lilla barn i famnen skar djupa, djupa sår i mitt hjärta. Att se ett litet hjälplöst barn som inte ens kan gå och veta att man inte kan veta någonting alls om vad som ska hända det ens de närmaste timmarna, dagarna, veckorna; om det ska svälta eller frysa ihjäl, om det ska få en sjukdom, men inte behandlas, eller om det mot all förmodan räddas från misären att inte få mat eller tak över huvudet. Detta är givetvis inget nytt eller ovanligt fenomen (eller, bör poängteras, något som jag särskilt anklagar Barcelona, Spanien eller någon form av medelhavskultur för), men jag har aldrig tidigare bevittnat det med egna ögon. Förutom att det gjorde mig så oerhört illa till mods, så gav det mig en påminnelse (som om det egentligen skulle behövas) om hur jävla lyckligt lottad man är och vilken plikt det innebär att hjälpa dem som inte är födda med samma tur…

Det är svårt att avsluta detta inlägg i dur, men jag ska ändå göra ett tappert försök (here we go); Peter Doherty och Carlos Barat delade lägenhet i Bethnal Green och hade en sedvanlig fredagsspelning inför de tjugutal euforiska fans som fick plats i det trånga utrymmet. En tant, med lyckan att bo i samma byggnad, hade dock väckts en gång för mycket av det nattliga ”skränet” (att kalla Libertines’ musik för skränig utan ett citattecken runt adjektivet är ett musikaliskt självmord). Efter att ha misslyckats med att förstöra festen med hjälp av en hammare mot dörren tog hon telefonen till hjälp och ringde polisen. Då dessa bankade på dörren, bytte Peter och Carl, genialiskt och spontant (lite som friidrottsgudinnan Klüft…), musikbit från Time For Heroes till de klassiska raderna:

When they kick at your front door
How you gonna come?
With your hands on your head
Or on the trigger of your gun

…och därmed har ni fått det ultimata beviset för att The Libertines är lika lysande som originalbandet bakom den ack så fantastiska Guns of Brixton (och när ni klickar på länken så inser ni att det finns sämre förebilder än den gode Simonon).

// Killamangiro

Den ena handen vet vad den andra gör

Imorgon är det första april, ett roligt datum för alla som inte är lättlurade och/eller fildelare. Imorgon träder den sprillans nya Ipred-lagen i kraft, en helt unik lag från ett land där den unike brottas ner av jante. Det kommer minst sagt att bli spännande att följa utvecklingen och dess resultat men det mesta blir nog som vanligt. De stora fiskarna är alltid de mest eftertraktade - fråga vilken man i sydväst som helst - och småfiskarna rensas ur nätet och slängs tillbaka i sjön, även fast Henrik Pontén försöker skrämmas efter bästa förmåga. Det är alltså inte mycket som kommer att ändras mer än att bredbandsleverantörerna hamnar i kläm mellan kundlojalitet och statens botsystem.

Det har ju annars varit en intressant tid det senaste där individens frihet har gått upp i ringen mot datatrafiken och det är knappt att man kan besöka en offentlig toalett utan att få ett klistermärke strax under naveln. "Vill du leva i ett övervakningssamhälle?" och så vidare står det överallt, på lyktstolpar, på elskåp och om man någon gång i somnar utomhus efter en blöt kväll så kan jag garantera att man blir beprydd av sovjetsymboler med ett efterföljande frågetecken. Vi vill vara ifred men samtidigt att någon kollar så att våra grannar inte är pedofiler. Hur det ska gå till vet man inte men de ska ge fan i min e-post! Trots detta hänger vi ut våra liv i facebook, på bloggar och i det som för mig är helt oförståeligt, twitter.

På grund av detta var det med skräckblandad förtjusning som jag upptäckte nya funktioner i vårt system som registrerar besökare. Jag kan nämligen se hela din IP-adress, var du bor, vilket operatörsystem du har och vilken webbläsare du använder. Jag ser hur många gånger du besökt den senaste tiden, vilka länkar du tryckt på, var du kom ifrån och sedan gick och sedan kan jag döpa din adress så jag slipper hålla koll på alla siffror. Läskigt? Jo jag tycker det och då använder vi oss endast av en gratistjänst och mina baskunskaper i engelska. Svårare än så är det inte så tänk då hur mycket folk vet om dina Internetvanor om de betalar för tjänster och är lite hobby-hackers? Vill någon veta vad du håller på med så kan den ta reda på det så varför inte lika gärna låta staten hålla koll så att en och annan torsk åker dit? Jag har faktiskt inga större problem med varken FRA eller Ipred. Är det vad som krävs för att rätt ska förbli rätt så låt gå då! Eftersom jag bloggar så har jag inte mycket till integritet ändå, eller?

Hur som helst så kommer inte jag att vara inne och rota bland IP-adresser även fast det är intressant att veta vad folk har googlat för att komma hit (en hel del har hittat hit eftersom jag citerade Hjalmar Söderberg i mitt det-här-är-jag-inlägg vilket är lite fascinerande) men i alla fall; dold IP-adress någon?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är titeln på Blå Tågets låt som sedan kultförklarades i och med att Ebba Grön gjorde en cover och döpte den till Staten & kapitalet.

PS. Love Antell om inspiration och upphovsrätt:

DS.