Marknaden förbluffar mig nästan varje dag. Idag fick jag smaka på effekten av en produkt som jag aldrig stött på förut.
Klockan är några minuter över halv tio och platsen är 17-bussen på väg mot centrum från Östra Sjukhuset. Jag sitter i vanlig ordning med lurar i öronen (The Tiger Who Came To Tea - Wolves, albumen går att dra hem gratis på den första länken) och slötittar ut genom fönstret i jakt på något som kan fånga min uppmärksamhet, något som kan få mig att piggna till. Plötsligt känner jag hur en sju-åtta år äldre man av utländsk härkomst sätter sig bredvid mig... Det borde vara förbjudet att tillverka och framförallt att sälja herrparfym som luktar som en blandning av rengöringsmedel med citrusdoft och Listerine. Ammoniak goes liniment liksom. Det stack till i näsan så fruktansvärt att jag hellre skulle utstått A Clockwork Orange-behandling med Förkväll-maraton istället. Nu behövde jag inte kämpa emot tröttheten längre, nej fokus låg på att hålla mig vid medvetande. Det var bara att köra ner näsan i halsduken och hoppas på att snubben gick av så fort som möjligt.
Undrar hur han tänkte när han köpte doften, om han tänkte? Eller har han någon konstig fetisch för lokalvårdare och sjukgymnaster? Metoden med Wunder-baum under armarna känns inte lika underlig längre.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är tydligen ett citat från Edgar Watson Howe.
Klockan är några minuter över halv tio och platsen är 17-bussen på väg mot centrum från Östra Sjukhuset. Jag sitter i vanlig ordning med lurar i öronen (The Tiger Who Came To Tea - Wolves, albumen går att dra hem gratis på den första länken) och slötittar ut genom fönstret i jakt på något som kan fånga min uppmärksamhet, något som kan få mig att piggna till. Plötsligt känner jag hur en sju-åtta år äldre man av utländsk härkomst sätter sig bredvid mig... Det borde vara förbjudet att tillverka och framförallt att sälja herrparfym som luktar som en blandning av rengöringsmedel med citrusdoft och Listerine. Ammoniak goes liniment liksom. Det stack till i näsan så fruktansvärt att jag hellre skulle utstått A Clockwork Orange-behandling med Förkväll-maraton istället. Nu behövde jag inte kämpa emot tröttheten längre, nej fokus låg på att hålla mig vid medvetande. Det var bara att köra ner näsan i halsduken och hoppas på att snubben gick av så fort som möjligt.
Undrar hur han tänkte när han köpte doften, om han tänkte? Eller har han någon konstig fetisch för lokalvårdare och sjukgymnaster? Metoden med Wunder-baum under armarna känns inte lika underlig längre.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är tydligen ett citat från Edgar Watson Howe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar