I drygt tre veckor har jag varit förskonad Västtrafiks inkompetens när jag under julledigheten vistades i Töreboda med omnejd (där finns det inga bussar och om man mot all förmodan skulle se någon så står den still i väntan på nästa dags tur), men nu har jag förpassat min lekamen 20 mil+ sydväst och återigen har bussarna förvandlats till mitt personliga pinorum där jag har klippkort. Vanligtvis är det bussarnas servicekvalitet (eller rättare sagt avsaknaden av det) som stör mig men idag har lotten istället fallit på Västtrafiks biljettkontrollanter. Dagens aversion beror inte på att jag åkte fast eller så utan grundar sig på kontrollanternas oförmåga att sköta sitt jobb på ett smärtfritt och trevligt sätt.
Jag sitter på bussen hem sen eftermiddag i gott sällskap med två mångkulturella och malvafärgade påsar, trött men avslappnad och förväntansfull inför en lugn kväll efter en arbetsam dag i utvärderingars tecken. Vid Centralstationen kliver fem kontrollanter på och genast förändras mitt sinnestillstånd och flertalet frågor av olika panikartade karaktärer väcks; Har jag med mig kortet? Har jag aktiverat det? Gäller "ungdom" fortfarande upp till 26 år? Kan jag lita på att kortet fungerar? och värst av allt; Kan jag lita på kontrollanterna?
Ungefär så går mina tankegångar innan mitt sunda förnuft konstaterar att de flesta frågorna är onödiga men ändå kvarstår en viss oro inom mig, ifall något skulle gå fel. Så börjar kontrollanterna att kika på några resenärers färdbevis och fastnar snart vid två skilda kollektivtrafikförbrytare. Den ene var en femtonårig tjej som gled runt på sitt skolkort och efter dess utgångstid (16.00 tror jag att det var) så stämplade hon och hennes kamrat 100-kort (ett slags rabattkort). Nu hade väl hon missat att stämpla alternativt stämplat fel vilket förbryllade kontrollanterna men resulterade ändå i en tilläggsavgift - som dröjde så länge att kontrollanten var tvungen att hålla bussen för att tala flickan till rätta efter hennes avstigning - på 1200 kronor. Därefter hör jag hur en kuklös kontrollant (det vill säga en kvinna) försöker att kompensera sin brist på stake (det mentala stak-tillståndet alltså) genom att bryskt ryta åt ytterligare en femtonåring som verkade ha svårt att förstå hennes önskningar/tillrop om färdbevis och legitimation. Det visar sig att killen har någon form utav mentalt handikapp och reser runt på någon form utav "handikapp-kort" som bara är giltigt tillsammans med en assistent, tilläggsavgift på det!
Därefter nöjde de sig med biljettgranskningen och stod bara och bligade på resenärerna innan de fyra hållplatser senare klev av. Antagligen var de nöjda med deras arbetsprestation, eller om de har någon form av ackordslön med max två tilläggsavgifter per resa. Tilläggsavgift är för övrigt ett korkat namn. De flesta tjuvåkare betalar inget för att åka kollektivt, vad är då tilläggsavgiften ett tillägg på? Varför inte bara kalla det bot och nöja sig med det? En tilläggsavgift förutsätter att du först betalat för något så begreppet skulle vara mer legitimt i följande två fall: (1) Din breda ända täcker två sittplatser och tar därmed mer plats än andra resenärer. Du får betala en tilläggsavgift. (2) Du pratar högt, är allmänt störig och spelar musik med din mobiltelefon, hit med 1200 spänn för helvete!
Åter till inläggets huvudsyfte: alltså en flicka som egentligen har ett färdbevis men som gått lite över tiden och utöver det åker på 100-kort men hade nu klantat sig, varför bötfälla henne? Den drabbar bara hennes päron. Men värst är det ändå med den sinnessvaga killen; när kontrollanten är tvungen att förklara när och hur hans biljett fungerar och vad tilläggsavgift betyder, varför ge honom en lapp med ett inbetalningsnummer? Så att assistenten - som kanske drabbades av migrän och var tvungen att kliva av bussen, vad vet jag? - ska få sota för sitt "brott"? Vem ska annars betala? Personen i fråga lär ju fatta det här med bankgiro och OCR-nummer. Hur oförstående kan man vara? De är sannerligen ett säreget släkte kontrollanterna. Med deras totala avsaknad av empati så borde de onanera till arbetsföreskrifterna.
Ha det!
// Yeahns
Jag sitter på bussen hem sen eftermiddag i gott sällskap med två mångkulturella och malvafärgade påsar, trött men avslappnad och förväntansfull inför en lugn kväll efter en arbetsam dag i utvärderingars tecken. Vid Centralstationen kliver fem kontrollanter på och genast förändras mitt sinnestillstånd och flertalet frågor av olika panikartade karaktärer väcks; Har jag med mig kortet? Har jag aktiverat det? Gäller "ungdom" fortfarande upp till 26 år? Kan jag lita på att kortet fungerar? och värst av allt; Kan jag lita på kontrollanterna?
Ungefär så går mina tankegångar innan mitt sunda förnuft konstaterar att de flesta frågorna är onödiga men ändå kvarstår en viss oro inom mig, ifall något skulle gå fel. Så börjar kontrollanterna att kika på några resenärers färdbevis och fastnar snart vid två skilda kollektivtrafikförbrytare. Den ene var en femtonårig tjej som gled runt på sitt skolkort och efter dess utgångstid (16.00 tror jag att det var) så stämplade hon och hennes kamrat 100-kort (ett slags rabattkort). Nu hade väl hon missat att stämpla alternativt stämplat fel vilket förbryllade kontrollanterna men resulterade ändå i en tilläggsavgift - som dröjde så länge att kontrollanten var tvungen att hålla bussen för att tala flickan till rätta efter hennes avstigning - på 1200 kronor. Därefter hör jag hur en kuklös kontrollant (det vill säga en kvinna) försöker att kompensera sin brist på stake (det mentala stak-tillståndet alltså) genom att bryskt ryta åt ytterligare en femtonåring som verkade ha svårt att förstå hennes önskningar/tillrop om färdbevis och legitimation. Det visar sig att killen har någon form utav mentalt handikapp och reser runt på någon form utav "handikapp-kort" som bara är giltigt tillsammans med en assistent, tilläggsavgift på det!
Därefter nöjde de sig med biljettgranskningen och stod bara och bligade på resenärerna innan de fyra hållplatser senare klev av. Antagligen var de nöjda med deras arbetsprestation, eller om de har någon form av ackordslön med max två tilläggsavgifter per resa. Tilläggsavgift är för övrigt ett korkat namn. De flesta tjuvåkare betalar inget för att åka kollektivt, vad är då tilläggsavgiften ett tillägg på? Varför inte bara kalla det bot och nöja sig med det? En tilläggsavgift förutsätter att du först betalat för något så begreppet skulle vara mer legitimt i följande två fall: (1) Din breda ända täcker två sittplatser och tar därmed mer plats än andra resenärer. Du får betala en tilläggsavgift. (2) Du pratar högt, är allmänt störig och spelar musik med din mobiltelefon, hit med 1200 spänn för helvete!
Åter till inläggets huvudsyfte: alltså en flicka som egentligen har ett färdbevis men som gått lite över tiden och utöver det åker på 100-kort men hade nu klantat sig, varför bötfälla henne? Den drabbar bara hennes päron. Men värst är det ändå med den sinnessvaga killen; när kontrollanten är tvungen att förklara när och hur hans biljett fungerar och vad tilläggsavgift betyder, varför ge honom en lapp med ett inbetalningsnummer? Så att assistenten - som kanske drabbades av migrän och var tvungen att kliva av bussen, vad vet jag? - ska få sota för sitt "brott"? Vem ska annars betala? Personen i fråga lär ju fatta det här med bankgiro och OCR-nummer. Hur oförstående kan man vara? De är sannerligen ett säreget släkte kontrollanterna. Med deras totala avsaknad av empati så borde de onanera till arbetsföreskrifterna.
Ha det!
// Yeahns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar