Antipati

För varje dag som går så avskyr jag Paradise Hotel mer och mer. Att varje vecka spendera timmar tittandes på en dokusåpa som uppmanar till svek, otrohet, koalitioner och utanförskap förefaller sig dummare än att satsa sparkontot på Thomas Di Leva som vinnare i 100 meter i nästa OS. Släng in lite sex också och varje person under trettio solvarv sitter som klistrade i soffan. Men jag är inte mycket bättre själv och följer serien med ett halvt öga när möjligheten ges. Inte för att utforska det sociala rävspelet deltagarna emellan, istället med förhoppningen om blottade områden som folk annars gärna döljer. Detta trots alla mängder av porrsidor på Internet. Det är genast mer intressant att se personer vars jobb ej är att framträda nakna fläka ut sig i riks-tv, inte sant?

Det är också intressant att få sina fördomar verifierade. För det är väl ingen som förväntar sig att beskåda hur väl en person med en pol.kand-examen eller en tjänsteman på försäkringskassan står sig i parceremonierna? Nej, nej dokusåpor är förbehållna bartendrar, modeller och barnskötare som trots att de har VIP-medlemskap hos fejkbränna-distributörer är så missnöjda med både sitt liv och deras arbete att de måste hävda sig själva genom medial exponering. Deras bristande intellekt döljer de bakom fitnesskroppar, läderarmband och halssmycke med typ en hajtand samt hippa trash-kläder från Diesel, Rare, Replay, G-Star eller dylikt. Problemet för deltagarna är dessvärre att de i och med deras medverkan stämplar sig själva med "Blåst mediahora" i pannan och deras förhoppning om en lyckosam karriär i framtiden är som bortblåst. I alla fall i världen bortanför kameralinsen, den "riktiga" världen. Istället får de tomma och meningslösa liv med arbeten som dragkrok på Moores krogturnéer genom landet och när befolkningen glömt bort/förträngt dem så förpassas de tillbaka till sina gamla arbeten. Såvida de inte arbetade med barn då förstås, för vilken förälder resonerar enligt följande:
- Fasen vad snyggt du hånglade upp den där uppumpade tribal-tatuerade killen! Du blir säkert en jättebra förebild för mina barn.

Nej Paradise Hotel är verkligen fördummande tv. Jag hade dock gärna velat se det i ett någorlunda omgjort format! Ponera att Sverigedemokraterna - Gud förbjude - tar sig in i Riksdagen nästa år, hade det då inte varit intressant att följa de två blockens tjuvspel mellan varandra för att omintetgöra SD's - visserligen rättmätiga (om man ska se till demokratins syfte) - makt i politikens finrum? Även blockens kohandel med SD för att skapa majoritet vore intressant att följa. Kameror överallt i Riksdagshuset och 349 buggade ledamöter, det hade jag kollat på!

På tal om partier jag hyser aversion mot så får jag något högre förväntningar på Sveriges befolkning efter att Medieakademins förtroendebarometer släpptes i dagarna. Befolkningen ska tydligen ha allra lägst förtroende för både Piratpartiet och Sverigedemokraterna (bara 8 respektive 5 procent har mycket eller ganska stort förtroende för dem). Det ska dock tilläggas att endast Det nya arbetarpartiet (Moderaterna) och Det gamla arbetarpartiet (Socialdemokraterna) var representerade i sammanställningen utöver tidigare nämnda. Att IKEA verkar ha näst mest förtroende får mig dock att ifrågasätta begåvningsreserven i Sverige. Jag ser ingen anledning till att sätta tilltro till privata aktörer som styrs av sitt vinstintresse vilket 75 procent av befolkningen verkar göra. Kanske borde Kamprad ge sig in i politiken? Finns det förresten ett förtroende för dokusåpor?

Ha det!
// Yeahns

Säkert jätteröligt öm män här den humörn

Det är möjligt att jag haft en osedvanlig morgontrötthet och -irritation den senaste tiden för varje gång som jag promenerar upp till bussen så blir jag förbannad. Där möts jag av en mörkblå reklamskylt med endast ett ord skrivet i en illgul färg som bildar en kontrast. "Väknä!" står det.

Det är Kalles Kaviar (som för övrigt har en sjukt störig hemsida) som gör reklam för sin senaste lansering; Kalles prickiga som tydligen ska vara en prickig historia innehållande färskost och en gnutta kaviar. Inget fel i det - kaviar är inget favoritpålägg men det går ner - utan det är sättet de marknadsför produkten på. Varje gång jag ser den där kampanjen så stör jag mig dels på att den är ful, tråkig och språkligt felaktig, och dels för att jag kommer att tänka på en grisbonde (både i bokstavlig och bildlig bemärkelse) från typ Trollhättan som står och ropar "Väknä!" åt sina polska arbetare med en käpp i handen. Han står där i ett par blåa arbetsbyxor, gröna stövlar och en rödrutig sliten skjorta. Han är orakad och bär en svart reklamkeps från "Nordgrens åkeri" eller liknande. Snuset spottar han dirket i näven och torkar sedan av sig på de redan smutsiga byxorna. Han är ett svin och han trivs med det.

Så kommer bussen och man åker genom staden och överallt möter ögonen mörkblåa pelare med budskap i gult. "Göd mörgön!", "Frukösten är klär!" och liknande är allt jag ser förutom tillfället då en kalvande a-lagare fångar min uppmärksamhet (klockan var 10.38 och allt som forsade ur hans mun var en vittransparent vätska). Jag vet inte vad som gör mig mest illamående, reklamen eller spyan. Jag vet bara att jag inte vill bli väckt av en vresig surgubbe på morgonen.

Ha det!
// Yeahns

Vi dricker som svampar tills de tänder lamporna

Alkohol är bra. Alkohol är något som i princip alla kan uppskatta och det paketeras i alla möjliga former. Flaska, burk, påse-i-låda, deodorant, parfym och det används i olika rengöringsmedel. Såväl en partyglad student som en pedantisk pensionär har nytta av det och därför försöker man komma åt det så billigt som möjligt; Tyskland, hembränning, apk(alkohol per krona) och somliga hävdar till och med att om man fryser ner en folköl och sedan tinar den jävligt snabbt (här pratar vi alltså inte ställa-den-på-diskbänken-tina utan upptining racerstyle á la blåslampa) så blir det till en starköl. I vilket fall så berör alkohol alla (släkten är kanske inte så tokig ändå?) och med alla så inkluderas just alla, överklass som underklass. Men hur skiljer sig alkoholkonsumtionen och hur mycket skiljer sig beteendena efter förtäring av kalasdricka klasserna emellan?
Jag ska genom att utgå från erfarenheter och fördomar redogöra för hur ungdomens alkoholvanor ser ut i de olika samhällsklasserna. Eftersom det inte finns någon direkt underklass i välfärdssverige så har jag delat upp grupperna i överklass, övre medelklass, medelklass och lägre medelklass.

Överklass: Uppvuxen i en vardag där pappa kollar börsen, mamma gömmer kvitton och middagssamtalen är föräldrarnas enda kontakt med ungdomen så har ungdomen ett självhävdelsebehov, och detta behov stillas med hjälp av skaldjur och tomma flaskor av större format. Okej att pappa alltid sagt att de är lite finare och bättre än alla andra men ändå känner ungdomen en tomhet, den tomhet som uppstår när man aldrig lärt sig av misstag. Självklart vet inte ungdomen om det själv och den skulle aldrig erkänna det heller; "Tomhet? Jag har ju pappas kredit!". I en värld där man får vad man vill ha så är pojkarna klåfingriga och flickorna "vill inte vara tråkiga" och ger dem vad de vill ha. Det festas, det flashas och det svinas. Helrör som benrör, alla innebär de en happy ending.

Övre medelklass: Då föräldrarna ofta tjänat ihop sin förmögenhet själva så är de själva uppfostrade enligt enkla och vanliga principer. De är nöjda med vad de har och därmed ställs fokus på att säkra likviditeten. Därför uppfostras även ungdomen enligt devisen att ta det säkra före det osäkra och att planera sin vardag i jakt på poteniella fallgropar. Ungdomen blir pryd, skötsam och väluppfostrad och festar därefter. Pojken dricker som pojkar gör men alltid med en eftertänksamhet och flickan låter less vara more och förblir pappas flicka. Fylla ses nästan som ett tvunget ont i en värld där rusdrycker inmundigas vid varje social tillställning.

Medelklass: Här har gruppen med flest skillnader inom sig och hur ungdomens super beror till stor del på kompisarnas stil och intressen. Allt ifrån Svenne Banans Pripps Blå-konsumtion till kulturprettot som bara dricker rödvin eller spontanjäst öl från Belgien. En likhet har dock alla; att ungdomen ser möjligheter istället för problem. Oftast dricker ungdomen ungefär lika mycket varje helg men minst en gång i halvåret drar den till med en riktig brakladdning som slutar med att ungdomen åker kundvagn, klättrar på hustak eller slutar i fyllecell. Fyllehistorier utbyts likt hockeykort och slutar alltid glatt.

Lägre medelklass: På Sveriges egna lotteri drog medlemmarna av denna klass alla nitlotter alternativt om de inte bemödade sig deltaga - "man vinner ju aldrig nå't ändå" - och därför har de helt andra förutsättningar än andra att festa. Ungdomen äger två huvtröjor av "bättre" märken (ex. JL, we/jl) och dessa två delar på veckans dagar. Fulsprit och importöl är återkommande inslag och lycka stavas Baccardi Breezer. Flickan sminkar sig grovt och lyfter sina bröst och pojken döps till -nny. Trots förutsättningarna så skiljer sig inte ungdomens uppförande vid berusning från överklassens, bortsett från platserna. Ungdomen festar hårt och vilt men platsen har mindre betydelse. Nattklubb, kvarterskrog eller gatuköksparkering kvittar och har pojken en bil så kan han räkna med en avsugning, minst!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är hämtad från låten Liv, död, kärlek och lite dans av Elenette.