Hands domar'n!

Igår var hela USA och stora delar av den mer civiliserade världen lamslaget som en följd av att det skulle spelas fotboll med händerna; Super Bowl XLIV. Jodå, jag satt själv uppe och såg småtimmarna försvinna samtidigt som jag pendlade mellan förvirring och förvåning. Jag har aldrig gillat amerikansk fotboll och än mindre den påklistrade evengemangsgrejen som tvunget måste finnas varje gång det händer något där borta. Traditioner och rutiner i all ära men jag har svårt för allt gap, jubel, hysteri och cheerleadingen som fungerar som en framtvingad hejaklack. Men på samma gång är det väldigt fascinerande att så många människor kan samlas kring en och samma sak för att umgås. Särskilt när saken är en sådan obegriplig sport som amerikansk fotboll. Underligt att ett sådant korkat land förstår syftet med sporten.

Nåväl, den främsta orsaken till att jag valde tv:n framför sängen en söndag som igår var för att det skulle vara legitimt att sitta uppe och trycka i sig onyttigheter och öl. Såhär gottigt hade en annan det:

Kycklingklubbor, tre dipsåser, friterad chilicheese och quesadillas. Till andra halvlek blev det sandwiches, baconomlindad korv, någon störd friterad grej med sötpotatis, marshmallows och cornflakes och sedan rundade vi av med brownies. Knappt hälften gick åt.

Matkultur kallas det visst. Vissa saker är bortom min förståelse.

Ha det!
// Yeahns

Kosher

Filmfestivalinvigning igår. Blött, folkat och tillfällig lycka. Många bra spelningar även fast jag mest stod och gapade låttitlar. Jag var tydligen aldrig nöjd. Pratade med Martin Elisson också och frågade varför Hästpojkens slutspår alltid är så fantastiska. Han tackade och klappade mig på axeln. Jag tror inte att han hörde vad jag sade. Han var nog ännu fullare än mig.

Fick även erfara att mina ben är snabbare än bussen och att man kan riva sönder hakan på stelfrusen snö. Märkligt.

Annat hände också. "Du vet att jag är jude va?" sade hon och sedan fick jag gå, trots min nya fluga. Jag har aldrig förstått mig på religion.

Ha det!
// Yeahns

PS. Inspirerad av omnämnde Martins blogg så författade jag nu ett inlägg av mer direkt, rak karaktär utan omsvävningar och korrekt meningsuppbyggnad. Jag vet inte riktigt om jag gillar det men det var rätt smidigt. Omväxling förnöjer om inte annat. DS.

Julölsprovning 2009

Medan större delarna av södra Sverige följde fortsättningen på Paradise Hotel (använde han kondom? Varför kom han så fort? Om någon av dem halkade vid poolen och spräckte skallen; skulle någonting välla ut?) och norrlänningarna fortsatte att gör vad norrlänningar gör (säga schvuu och köra skoter) så provade jag och fem andra julöl på måndagskvällen.

Julöl härstammar från vikingatiden och präglas av en kryddig, maltig och/eller bränd smak med inslag av flera julbordsattiraljer såsom vörtbröd, knäckebröd, sirap och knäck. Julöl är inte den godaste ölen och kan därför anses vara tungvrängande av ovana åtnjutare och bör heller inte vara den mest åtråvärda ölen på förfesten. Däremot så har varje julöl en egen historia grundad på dess många smaker och passar alldeles utmärkt till matbordet.

Vår julölsprovning - som för delar av sällskapet har utvecklats till en tradition - har varit ett glatt insla i novembermörkret tre år i följd nu och även fast vissa detaljändringar har gjorts så utförs provningen - och prövningen - på ungefär samma sätt:
På en tiogradig betygskala ska varenda en utav Systembolagets öl under kategorin "Julöl" (i år var det 20 mörka lager, 17 ale och 1 stout) graderas efter dels smak och dels doft. En flaska av vardera sort inköpes (i år gick kalaset på nästan 1100 kronor) och delas därefter broderligt bland sällskapet. Som smak- och doftrensare får vatten, knäckebröd och kaffe användas (i år användes dock endast det senare) bortsett från de dagligvaror som inhandlas under fylleruset/halvtidsvilan hos den lokala detaljisten och/eller godisbutiken (i år kom vi därifrån med bruna bönor, kakfyllning, snask, gnuggtatueringar samt - som alltid - pepparkakor och ädelost).

Förra året gjorde jag en oerhört ambitiös sammanställning av varenda provad öl men denna gång så tänker jag bara redogöra för toppen och botten. Mellanskiktet består - som ni kanske listat ut - av allt däremellan. Dessvärre har jag bara tre bedömningsunderlag tillgängliga (de andra försvann någonstans på vägen) vilket möjliggör ett ifrågasättande av validiteten på sammanställningen. Dock vill jag minnas att bedömningarna var någorlunda enhälliga.

15 poäng - Anchor Christmas Ale | 5,5% | 355 ml | 24,90:-
Smak: 7,66 | Doft: 7,33

14,33 poäng - Jacobsen Golden Naked Christmas Ale | 7,5% | 750 ml | 55,00:-
Smak: 6 | Doft: 8,33

14,33 poäng - St Peter's Winter Ale | 6,5% | 500 ml | 25,90:-
Smak: 7 | Doft: 7,33

13,33 poäng - Mr Sno'balls | 4,5% | 330 ml | 24,90:-
Smak: 7 | Doft: 6,33

12 poäng - Midvinternattens Mörker | 6,2% | 500 ml | 29,90:-
Smak: 6 | Doft: 6

11,66 poäng - Samuel Adams Winter Lager | 5,6% | 355 ml | 16,90:-
Smak: 6 | Doft: 5,66

11 poäng - Saint Landelin Spécial Noël | 6,8% | 750 ml | 46,90:-
Smak: 7,33 | Doft: 3,66

Likt fjolåret så drog alltså Anchor och Saint Landelin de längsta stråen (doftbetygen ger trots allt bara en extra dimension i bedömningen) vilket känns skönt eftersom vi inte är helt ute och cyklar. Noterbart är att endast en av ovan nämnda tillhör mörk lager och att resten är ales vilket bör fungera som en fingervisning till våra svenska bryggerier, för det är där som bottenresultaten inkasseras. De svenska svenne-banansorterna (Pripps, Åbro, Mariestad, Sofiero, Falcon, Åbro) verkar inte ha ansträngt sig mer än att bara ha burit en tomtemask samtidigt som de blandade runt i den vanliga ölen med en kanelstång. Dock ska det nämnas att Spendrups - enligt mitt högst personliga tycke - verkar ha skärpt sig i år för deras två julöl (Julbock och Julbrygd) smakade helt okej. En personlig eloge ska även tillägnas Eriksberg som har gjort en bra öl i tre år nu.

Grattis Anchor Christmas Ale och Saint Landelin Spécial Noël, skål!

Ha det!
// Yeahns

Lycka på flaska

"Nyanserad, fruktig smak med viss sötma, inslag av fat, knäckebröd, kola, nötter, smör och vanilj."
Så lyder Systembolagets beskrivning av vad som i mitt tycke är den godaste ölen just nu, och när man läser beskrivningen ovan är det nästan så att det rycker i spelevinken där nere. Innis & Gunn har överträffat sig själva och har nu tillverkat en specialutgåva exklusivt för "our friends in Sweden". Highland Cask är den döpt till och den finns nu tillgänglig i välsorterade Bolag, men den är endast tillfällig så se till att bunkra upp! 26,90 är ett pris som måhända får en att tveka men jag lovar, det är värt vartenda öre. En varning ska dock utfärdas; all annan öl smakar inte lika gott efteråt.


Se så, ut och köp! Det är ölen i den gröna lådan och grönt är ju skönt.

Ha det!
// Yeahns

PS. Var inte rädda för att lukta på den heller! DS.

Känns som 2009 - Emmabodafestivalen

Först nu - tre dagar efter festivalens slut - så börjar man komma i form igen. Sömnen är i fas, kroppen är noggrant tvättad och björnarna behöver inte hållas kopplade längre. Det är skönt att känna sig som en civiliserad människa igen men samtidigt så känns det lite tråkigt. För visst är det mycket roligare att ta några steg tillbaka och släppa alla krav och istället befinna sig där ens högsta ambition endast är att bli full?

Jag tänkte nu ge mig på att kort sammanfatta de akter jag beskådade. Vissa såg jag mer eller mindre koncentrerat beroende på sinnestillstånd och/eller var mina händer befann sig men i vilket fall som helst så har jag en liten uppfattning om spelningarna:

Torsdag:
13.45 Jonathan Johansson - Jag kom lite sent och missade därmed det mesta men det kändes som att han var lite rockigare än vanligt och det är endast positivt.
14.30 Parken - Jag har lite svårt att förstå hypen med denne Pelle då hans musik känns lite osynk-Bjarne och hoppig och samma känsla kvarstod även efter spelningen.
15.15 Skansros - Efter en småtrög inledning så började regnet att ösa ner vilket verkade väcka både publiken och bandet och jag blev nästan tagen till skans, men bara nästan.
17.30 Handsome Furs - Landet som ifrågasätter de kvinnliga göteborgarnas kompetens (Kan Ada? Bara-pa-disch) går från klarhet till klarhet och trots att jag knappt kan en endaste låt så gick jag därifrån med ett leende.
19.30 bob hund - Det är ingen tvekan om att detta är ett av Sveriges (världens?) bästa liveband men jag tycker att det var lite för lite hits och för mycket från nya skivan som de facto är deras sämsta men ändock bra.
21.00 Detektivbyrån - Som vanligt glada men av någon anledning så skulle några personer börja att knuffas och därför orkade jag inte stå kvar särskilt länge.
22.00 2 Many DJ's | 23.30 Boys Noize | 01.00 The Bloody Beetroots - Det är ingen idé att skilja på dessa band/dj's för i mina elektro-okunniga öron så lät det ungefär likadant och jag tror att alla hade sin egen remix av MGMT's Kids. Men det var riktigt röjiga spelningar där hela publiken dansade och detta ledde till att en liten elektrogen utvecklades hos mig - resterande ITHMG till trots, eller?

Fredag:
12.00 Miss Li - Jag hörde henne endast på håll och det var la sådär. Hon fick igång lite gung men annars verkade folk för slöa.
15.00 Joel Alme - Det bästa var nog innan spelningen då några killar stämde upp till Snart skiner Poseidon. Annars är den gode Alme bättre på skiva med stråkar och utan blåsare som kommer fel. Han får en chans till nästa torsdag.
16.30 Florence Valentin - Fyllda av självförtroende inleder de med Spring Ricco och därefter höjer de sig ännu mer. Lite väl mycket politik i mellansnacket istället för att fokusera på publiken och deras gedigna repertoar, men det blir väl kanske så när en Sovjet-flagga viftar bland publiken:
Fotograf Jacob
17.30 Navid Modiri Och Gudarna - Mer än deras MySpace har jag inte hört men ändå var det bra spelning.
20.30 Markus Krunegård - Halv nio på kvällen med blodet fullt av C₂H₅OH så är man sugen på fart och detta kunde tyvärr inte finlandssvensken bidra med. Normalt en duktig artist men med ett för tunnt låtmaterial för kvällsspelningar.
00.30 The Wombats - En bra spelning absolut men det kändes som att det saknades något. Kan kanske bero på en segdragen urintömning av undertecknad.
01.15 Simian Mobile Disco - Se ovanstående elektro-akter.

Lördag:
13.45 Monde Yeux - "Ni är så estetiskt tilltalande" hördes från publiken och visst är killarna som balsam för ögat men ännu mer är de som en orgasm för örat. Lite slött inledningsvis men med ett humoristiskt mellansnack och en eskalerande avslutning så utvecklades det till en av festivalens toppar, trots den lite otacksamma speltiden.
16.45 Franke - Med en speltid mittemellan morgon-chill och fylle-peak så är det inte lätt att locka folk och med ett riktigt taskigt ljud så går det ännu sämre. Det var alldeles för högt, för skränigt och stundtals ur funktion och trots att jag ville ge dem alla chanser i världen efter deras lyckosamma releasefest så orkade jag bara stå kvar i några låtar. De kändes inte så laddade för Emmaboda heller.
17.30 Fontän - Det är helt sjukt hur de kan få ljudet att bli så bra, nästan exakt som på skivan men tyvärr så är de både tilldelade en taskig speltid och för okända för att publiken ska infinna sig. Verkligen Dr. Alban-synd för det kunde blivit lika underbart som en single malt en fredagkväll. Synd också att de krockar med Alme och Theodor Jensen på Way Out West för där tror jag att deras klubbspelning kan bli bra på riktigt.
22.15 Svenska Akademien - Jag kunde inte en enda låt innan och kan det fortfarande inte men det var en helt okej spelning med lite svensk gung-hip-hop.
23.15 The Pains Of Being Pure At Heart - Trots ett så fantastiskt lockande bandnamn så har inte folk lyssnat på dem tillräckligt mycket för att kunna skilja på deras låtar men är man insatt så var detta en spelning á la môcke bra.
00.15 Familjen - Jodå han levererar igen, även denna gång uppbackad av Tilliander.
01.15 Den Svenska Björnstammen - Tänk er en blandning av Familjen och Slagsmålsklubben och ni är nära. Här får man nästan välja att antingen avsky dem för att apa efter eller att gilla dem av samma anledning. Jag valde det senare.
02.00 City - Låter ungefär som Parken fast lite roligare.


Det sägs att man lär sig något nytt varje dag och här är vad jag lärde mig under Emmaboda:
1. Om man stoppar tårtljus i en småfuktig gräsmatta till hälften bestående av lera så kan man bli anklagad för mordbrand.
2. Räkna ut hur mycket alkohol du tror att du dricker. Sedan köper du ett flak eller en påse-i-låda till.
3. Tältfestivaler är mycket roligare än stadsfestivaler.
4. Det blir mycket roligare om du är vänligt inställd till annan musik än din egen så var inte så anti när du hör något nytt (så länge som det inte spelas på Rix FM).
5. Nordpolen är inget annat än en tomte som borde stanna hemma i just Nordpolen.

Emmabodafestivalen anno 2009 var i mina ögon en succé! Stämningen var fenomenal och människorna glädjefullt peppade, dessutom var besökarna inte alls så unga som jag trodde att de skulle vara utan ganska blandad där flest nog höll sig vid 20-21-snåret. Det verkade som att arrangörerna har planer på att göra festivalen till en av Sveriges mer populära då de utökat området i år och även börjat ta dit mer etablerade artister när de annars kört på mer uppåtgående artister, och det är inte mig emot. Inte det minsta.

Ha det!
// Yeahns

Förloraren bjuder på pizza!

På midsommarafton skrev ju jag ner ett gäng kortare snapsvisor. För festarrangören var det tyvärr en person som tog dem lite väl bokstavligt, för är inte det här Fullt ös - Medvetslös så vet inte jag vad det är:

Vanligtvis handlar biljard om att stöta ner kulor i hålen men här var det tydligen uppstötningar som gällde..?

Ha det!
// Yeahns

Vi dricker som svampar tills de tänder lamporna

Alkohol är bra. Alkohol är något som i princip alla kan uppskatta och det paketeras i alla möjliga former. Flaska, burk, påse-i-låda, deodorant, parfym och det används i olika rengöringsmedel. Såväl en partyglad student som en pedantisk pensionär har nytta av det och därför försöker man komma åt det så billigt som möjligt; Tyskland, hembränning, apk(alkohol per krona) och somliga hävdar till och med att om man fryser ner en folköl och sedan tinar den jävligt snabbt (här pratar vi alltså inte ställa-den-på-diskbänken-tina utan upptining racerstyle á la blåslampa) så blir det till en starköl. I vilket fall så berör alkohol alla (släkten är kanske inte så tokig ändå?) och med alla så inkluderas just alla, överklass som underklass. Men hur skiljer sig alkoholkonsumtionen och hur mycket skiljer sig beteendena efter förtäring av kalasdricka klasserna emellan?
Jag ska genom att utgå från erfarenheter och fördomar redogöra för hur ungdomens alkoholvanor ser ut i de olika samhällsklasserna. Eftersom det inte finns någon direkt underklass i välfärdssverige så har jag delat upp grupperna i överklass, övre medelklass, medelklass och lägre medelklass.

Överklass: Uppvuxen i en vardag där pappa kollar börsen, mamma gömmer kvitton och middagssamtalen är föräldrarnas enda kontakt med ungdomen så har ungdomen ett självhävdelsebehov, och detta behov stillas med hjälp av skaldjur och tomma flaskor av större format. Okej att pappa alltid sagt att de är lite finare och bättre än alla andra men ändå känner ungdomen en tomhet, den tomhet som uppstår när man aldrig lärt sig av misstag. Självklart vet inte ungdomen om det själv och den skulle aldrig erkänna det heller; "Tomhet? Jag har ju pappas kredit!". I en värld där man får vad man vill ha så är pojkarna klåfingriga och flickorna "vill inte vara tråkiga" och ger dem vad de vill ha. Det festas, det flashas och det svinas. Helrör som benrör, alla innebär de en happy ending.

Övre medelklass: Då föräldrarna ofta tjänat ihop sin förmögenhet själva så är de själva uppfostrade enligt enkla och vanliga principer. De är nöjda med vad de har och därmed ställs fokus på att säkra likviditeten. Därför uppfostras även ungdomen enligt devisen att ta det säkra före det osäkra och att planera sin vardag i jakt på poteniella fallgropar. Ungdomen blir pryd, skötsam och väluppfostrad och festar därefter. Pojken dricker som pojkar gör men alltid med en eftertänksamhet och flickan låter less vara more och förblir pappas flicka. Fylla ses nästan som ett tvunget ont i en värld där rusdrycker inmundigas vid varje social tillställning.

Medelklass: Här har gruppen med flest skillnader inom sig och hur ungdomens super beror till stor del på kompisarnas stil och intressen. Allt ifrån Svenne Banans Pripps Blå-konsumtion till kulturprettot som bara dricker rödvin eller spontanjäst öl från Belgien. En likhet har dock alla; att ungdomen ser möjligheter istället för problem. Oftast dricker ungdomen ungefär lika mycket varje helg men minst en gång i halvåret drar den till med en riktig brakladdning som slutar med att ungdomen åker kundvagn, klättrar på hustak eller slutar i fyllecell. Fyllehistorier utbyts likt hockeykort och slutar alltid glatt.

Lägre medelklass: På Sveriges egna lotteri drog medlemmarna av denna klass alla nitlotter alternativt om de inte bemödade sig deltaga - "man vinner ju aldrig nå't ändå" - och därför har de helt andra förutsättningar än andra att festa. Ungdomen äger två huvtröjor av "bättre" märken (ex. JL, we/jl) och dessa två delar på veckans dagar. Fulsprit och importöl är återkommande inslag och lycka stavas Baccardi Breezer. Flickan sminkar sig grovt och lyfter sina bröst och pojken döps till -nny. Trots förutsättningarna så skiljer sig inte ungdomens uppförande vid berusning från överklassens, bortsett från platserna. Ungdomen festar hårt och vilt men platsen har mindre betydelse. Nattklubb, kvarterskrog eller gatuköksparkering kvittar och har pojken en bil så kan han räkna med en avsugning, minst!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är hämtad från låten Liv, död, kärlek och lite dans av Elenette.

...och julen varar ända fram till påska

Det var en annorlunda dag igår. En dag fylld av överraskningar för smaklökar i jakt på nya erfarenheter. Det var en gourmandernas afton som avslutades med påskölsprovning men först ut var andra mer eller mindre obskyra läckerheter.

I ungefär två veckor har det smidits planer och igår sattes de i verk. En 1800-talsmiddag á la Utvandrarna som skulle få vilken pensionär som helst att gå i brygga skulle tillagas. På menyn stod confiterad griskind, potatis- och jordärtskocksmos med äppeltärningar och senap som tillbehör. Till efterrätt blev det äppelsoppa med mandelbiskvier. Av förklarliga skäl pendlade mina smaklökar mellan förväntan och tvivel.
1 kilo griskind som inhandlades för blott 20 riksdaler kokades i 1,5 liter olivolja i 4,5 timmar tillsammans med salt och peppar. När den svalnat rensades svålen bort och det kvarvarande köttet skars i skivor som stektes på hög värme i sitt eget fett. Därefter var det klart för servering och så här såg en liten del av processen ut (klicka på bilderna för att göra dem större):



Bild 1: Griskind efter kokning
Bild 2: Skivad griskind
Bild 3: Serverad tallrik

Tro det eller ej men det var faktiskt en riktig höjdare och detta säger en kille som annars är rätt kräsen av sig när det kommer till mat. Köttet smälte i munnen och det påminde lite om vanligt fläsk som brukar serveras med löksås på söndagarna i mina hemtrakter. Moset och senapen gav griskinden extra dimensioner men dock kändes äppeltärningar lite osynk-Bjarne med sin syrlighet. Även äppelsoppan får räknas som en succé där särskilt mandelbiskvierna plockade hem segern.

Efter ovan beskrivna delikatesser var det dags att prova årets elva påsköl (de som finns över hela landet och som inte är en beställningsvara). Lite sent kan tyckas men då en i sällskapet arbetat med diabetesforskning (testperson) helt fysiskt utestängd från världen i två veckor så dröjde arrangemanget lite, men bättre sent än aldrig som skolfröken brukade säga.
Påsköl är överlag lite mörkare och fylligare än vanlig öl och likheter med julölen kan göras fastän ölen vid julbordet är än mer smakfull, på gott och ont ska tilläggas. Årets påsköl har annars hissats till skyarna av i stort sett alla så kallade experter och med denna vetskap har jag och fyra andra yngre män sett flaskornas botten.

Så här gick testet till:
Alla elva ölen delades broderligt mellan deltagarna (som långt ifrån har elittränat smaksinne men som ändå ser ner på Svenne Banan och hans konsumtion av mestadels blåfärgade ölburkar) och därefter betygsattes både smaken och lukten individuellt på en tiogradig skala. Till skillnad från experterna så inmundigade vi maltdrycken utan påskmiddag och körde helt och hållet på dryckernas egna karaktärer. Dock fanns några nacho-chilisnacks till hands för att "nollställa" smaklökarna mellan varje öl. Övriga sinnesförhöjare var Barcelona-Bayern München, testosteron, en ciderdrickande kille från Stockholm och din mamma-skämt.

Nedan följer våra gemensamma betyg för vardera följt av kommentarer:

Blåkulla Påsköl 4,8 % - Smak: 4,4 Lukt: 4,0 Totalt: 8,4
Kommentarer: Typ ingen lukt eller smak men ändå god, småvattnig, intetsägande, besvikelse va?

Easter Booster 7,0 % - Smak: 6,2 Lukt: 6,2 Totalt: 12,4
Kommentarer: Växer i munnen, jordig, besk, god

Eriksbergs Påsköl 5,8 % - Smak: 4,4 Lukt: 4,2 Totalt: 8,2
Kommentarer: Vattnig, uddlös, lite rökig?

Falcon Påskbrygd 5,9 % - Smak: 4,4 Lukt: 3,8 Totalt: 8,2
Kommentarer: Njaa, småsöt, småvattnig, lite beska, trevlig, hade varit roligt med någon lukt

Grebbestad Påsköl 5,2 % - Smak: 5,0 Lukt: 6,6 Totalt: 11,6
Kommentarer: Göttans go' lukt, SMÖRKOLA, nja i smak, lite citrus, vattnig men okej, lam

Mariestads Påskbrygd 5,8 % - Smak: 3,4 Lukt: 3,4 Totalt: 7,8
Kommentarer: Slaskig, blä, sträv, uddlös, nja har smakat bättre

Nils Oscar Kalaspåsk 5,6 % - Smak: 5,6 Lukt: 6,2 Totalt: 11,8
Kommentarer: Knäckig, söt, överraskar, känns mogen, sträv beska, frän, fyllig sötma, favorit?

Oppigårds Easter Ale 5,3 % - Smak: 6,0 Lukt: 5,4 Totalt: 11,4
Kommentarer: Gött, rund, trevlig, vattnig i början men växer bra, besk eftersmak

Pumpvikens Påsköl 5,8 % - Smak: 5,4 Lukt: 4,4 Totalt: 9,8
Kommentarer: RÖKIG, söt underton, smokey, besk, frän, mustig, bröd

Påsk Alt Bier 7,5 % - Smak: 4,6 Lukt: 5,2 Totalt: 9,8
Kommentarer: För besk, bränd karamell, mumma, allt var överskattat, Besk!

Three Hearts Påskebrygd 6,0 % - Smak: 2,6 Lukt: 2,6 Totalt: 5,2
Kommentarer: Tam, söt lukt, smaklös, initialt bra men sen vatten, färgat vatten, PÄCK!

Sammanfattningsvis så kan vi konstatera att Three Hearts plockade hem jumboplaceringen och kan väl närmast liknas med det idrottsliga blåbär som medverkar i varje OS. Årets vinnare var istället Easter Booster som tog förstaplatsen i såväl smak som totalpoäng. Grebbestad luktade dock bäst men jag ställer mig frågande till vem som luktar sig till berusning, utöver Patrik Sjöberg-varianten då förstås. I övrigt så kan man i sammanställningen ovan utläsa att årets påsköl var något överskattad och jag kommer endast att köpa någon påsköl för sakens skull.

För mer ölprovningsläsning så kan ni kolla in fjolårets resultat från både oktoberfest- och julölsprovningarna. Mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns

Man har så kul med Toffifee

I morse slog den mig igen. Ett slag så hårt att öronen fladdrade i 15 minuter. Åldersparanoian var tillbaka. Jag börjar bli för gammal. Jag orkar inte längre. Att raska rumpa tre gånger på en vecka (söndag, torsdag, lördag) blir för mycket för en i övrigt hurtig 22-åring. Trots detta har jag bestämt att sommaren 2009 ska bli den sommaren jag inte hade som tonåring. Det ska bli en sommar i fritidens tecken (mycket på grund av bristen på andra alternativ). En sommar då det ska stekas och festivalas. En sommar då jag inte är bra för mig själv. Sommaren 2009 har jag dedikerat till de tre S:en; Supa. Svina. Skatteåterbäring.

Jag vet inte hur jag hade tänkt att jag skulle klara av det. Om jag är förstörd efter en vecka där utekvällarna separerats av återhämtningsdagar, hur ska jag då kunna överleva efter en festivalfylla? Eftersom jag nu bejakat min ungdom så antar jag att det är ungdomens naivitet som lyst igenom. Nåväl nu är det som det är och här kommer sommarens festivalplaner:

Peace & Love 22-27 juni - I stort sett bara för Peter Doherty [Dokkerty] och bandet som förenar svensk och brittisk indierock, Razorlight. Annars är det många andra bra artister men de flesta har jag redan sett. Priset är 1 475 :- inklusive camping och serviceavgifter.

Emmabodafestivalen 30/7-1/8 - Festivalen som jag är mest peppad för än så länge. Många intressanta artister som ännu inte fått sitt stora genombrott än och bob hund. När de bokar in artister som Franke, Joel Alme, Skansros och nu senast The Pains Of Being Pure At Heart plus Monde Yeux så känns det som att festivalbokarna läser ITHMG och därför måste jag givetvis dit. Priset är också helt okej (795 :- inkl. camping) och när man tar alkoholbekvämligheten (inga glasflaskor är enda restriktionen) i beaktning så är jag på plats!

Way Out West 13-15 augusti - Självklart ska Sveriges nya festivalgigant besökas även denna sommar. Festivalpasset för 1 390 :- köptes direkt efter första bandsläppet med bland annat Arctic Monkeys, Band Of Horses, Bon Iver och 2007 års bästa spelning Timo Räisänen. När andra släppet innehåller Antony & The Johnsons ackompanjerade av Göteborgs Symfoniker så är förväntningarna skyhöga. Tänk er vad mäktigt när uppemot 65 personer drar på för fullt! Det är också skönt att kunna sova i sin egen säng mellan dagarna.
Här kan ni läsa min summering av fjolårets festival.

Om typ mamma pröjsar biljetten (420 :-) till Törebodafestivalen den 2-4 juli så är det möjligt att även den besöks. När Ace Of Base, EMD och bandet som utnämndes till "Sveriges, nej världens bästa liveband" av en praktikant i lokaltidningen, Rydell & Quick, kommer så måste man ju vara där (eller inte, vilket man vill). Jodå Ulf Lundell, Beach Boys och Sahara Hotnights kommer ju också så helt illa är det inte. Jag försökte förresten prata Howlin' Pelle med de senare på Ritz igår. Det gick sådär.

Det blev ett litet länkmania där men så här ser förhoppningsvis kalendern ut i sommar. Vill ni följa min med på min resa mot ett kortare liv så är det bara att haka på! Om någon festival bara bokade in Vampire Weekend eller återförenade The Strokes så vore det optimalt men likväl så blir det en lajbans sommar detta!

Ha det!
// Yeahns

Gällande rubriken: nej det har man inte, men gott är det!

Öppet brev till Västtrafik

Hej alla blåvita fordon och dess chaufförer!

Jag beklagar verkligen att flera av era fordon tagits ur bruk på grund av dåligt skick för i dessa tider så är det väldigt mycket resenärer, folk har ju inte råd att köra bil längre. Ni skulle annars behövt ha varenda buss i drift och alla chaufförer med utländska läkarexamen skulle ha fått jobba dag som natt. Men det är ju bara önsketänkande från min sida. Nu får man istället lära känna en massa nya människor, fysiskt i alla fall. Det är verkligen synd, Dr. Alban-synd till och med! Okej att Göteborg är känt för sitt fiske och att man utomstädes kallar oss invånare för sillstrypare och dylikt men det betyder inte att vi vill bli packade som ansjovisar. Eller jo packad vill jag ju bli fast inte på det sättet. För är det något som evolutionen lett till så är det vår distinktion från djuren. Vi är inga djur längre (även fast somliga beter sig som det), vi är människor.

Låt mig berätta om min resa med buss 17 alldeles nyligen. Bussen var så full att till och med Sir Hugh Beaver hade satt kaffet i halsen och det var precis att jag kom in. Det var ett äventyr som taget ur en Indiana Jones-rulle och med busschaffisens ryckiga körning förvandlades negressen som kombinerat övervikt med dålig balans till den där jättekulan som oturligt nog inte avslutar Harrison Fords karriär. Jag svär på att om bara tjejen framför mig hade haft strumpbyxor istället för jeans så hade jag - motvilligt - tagit hennes oskuld och vid en kraftig inbromsning trodde jag nästan att jag skulle förlora den bakre, återigen högst motvilligt. Här gällde att hålla ballen i styr och jag föreställde mig Göran Persson i Bridget Jones-trosor i huvudet. Redan innan hade jag komplex för min ölindränkta jacka som luktade lite som den ville. Dock var öldoften mer blygsam än svettstanken från mannen vars hårväxt förflyttats från huvudet till öronen så jag hade väl tur i oturen kan man säga.

Jag kom trots ovanstående hem oskadd men jag måste nämna att mannen vars huvud var ungefär lika avlångt som hans överkropp såg riktigt irriterad ut vid ett tillfälle. Sådär irriterad som bara en nötallergiker kan bli och vad han tog sig till efter resans slut kan jag bara spekulera i. Jag förbiser inte möjligheten att han slog sin fru (alternativt svor åt sin fleshlight) eller gick mot röd gubbe efteråt och det, mina vänner, är något som ni får ha på ert samvete!

Ha det!
// Yeahns

Vad hade Helge Fossmo för färg på sin overall?

Igår var jag inget bra för mig själv och med näven i en chipspåse så är jag väl inte det idag heller. Chalmers hade pubrunda igår och trots att jag studerar vid Göteborgs Universitet och därmed har en tveksam inställning till de nördar som sitter instängda året runt så deltog jag i aktiviteten. Det ska erkännas att jag hade kul (ölen var ju billig) och jag går gärna dit igen men då slipper jag helst alla dessa människor i overaller (vilka tyvärr är arrangörer).

Det här med overaller uppfanns föga förvånande av några teknologer på KTH som antagligen kände ett behov av att piffa upp sin (r)unkna tillvaro där det går 1 000 datorer på varje kvinna. Denna infantila idé spred sig sedan vidare till andra lärosäten och i Lund kom några andra socialt missanpassade individer på det ypperliga påfundet att fästa jätteskojiga tygmärken på de redan färgglada plaggen. Förmodligen ansåg de att de inte stod ut tillräckligt mycket i dagens samhälle av mångfald. Numera kan man knappt besöka en högskoleort utan att kräkreflexen ansträngs när någon säkert superklyftig kille vandrar runt i regnbågens alla färger och några till. Dennes hjärnbegåvning gick förlorad någonstans mellan pastakastrullen och ketchupflaskan i kylskåpet. De kvarvarande hjärncellerna super han bort när han senare sitter skräddare och kastar kapsyler i ett glas.

Jag förstår inte varför det helt plötsligt blir legitimt (nåja) att klä sig fult bara för att man är student (och full) och varför ens behovet uppstår? Gemenskap är min gissning men inte fan bär jag likadana kläder som min vänskapskrets. Overallen har alltså blivit en gemensam nämnare för personer med säregna intressen som trådlösa routers och metallers densitet vilket leder till ett sällskap som jag närmast liknar vid religiösa sekter. Sekter är ju också en plats för samhällets utbölingar att få känna samhörighet, trygghet och värme.

Ha det!
// Yeahns

Grannfejden - den minimala versionen

Bilipp! Jag vaknar till, blinkar några gånger med mina grusade ögon och lyfter mitt huvud. Det är tyngre än vanligt. Bilipp låter det igen och sedan hör jag hur det alltför välkända introt till Kung för en dag drar igång. Det tar några sekunder innan jag förstår att det är min granne ljuden kommer ifrån. Jag vet inte om det är ett par, en tjej eller en kille som bor där (idag hörde jag dock en mansröst försöka sjunga med i nyss nämnda låt) men klart är att det hushållet tillhör den kategori musiklyssnare som jag föraktar; allätare.
De verkar också ha en säregen fetisch för att spela upp msn-meddelandeljud högt, därav Bilipp. Jag har ingen aning om hur de får utlopp för sin fetisch och jag trivs ganska bra med att inte veta.

Allätare sväljer allt utan ens tillstymmelse till motstånd, utan någon sorteringsprocess eller preferenser. De lyssnar på kommersiell radio som fylls utav intetsägande musik med simpla texter och klämkäcka melodier. Jag har skrivit om det förr så jag ska inte gå in på det mer men det jag vill komma till är att det finns bättre sätt att väcka en bakfull gosse på.

Jag gick upp, noterade att klockan var tio i två och kontrade min granne med att spela Panda från det experimentella proggbandet Dungen. De fyra timmarna som gått har fortsatt i musikens tecken och tiden har lagts på Peter Dohertys soloablum, Mattias Alkbergs b-sidor och sextiotalsbandet Question Mark & The Mysterians. De senare på grund av att gårdagsnatten spenderades på min nya favoritklubb Kontiki där 60-talsrock spelas i en gemytlig atmosfär med djungelinredning.
Eftersom jag redan tappat bort den röda tråden (jag tror att den ligger någonstans under min säng) så kan jag fortsätta med mina musiktips. Både bob hund och Florence Valentin släpper nya album den 25 mars (Folkmusik För Folk Som Inte Beter Sig Som Folk respektive Spring Ricco) och här får ni deras första singlar:


bob hund - Tinnitus i hjärtat


Florence Valentin - Spring Ricco

På sätt och vis ska jag kanske vara tacksam för att msn och Magnus Uggla väckte mig men om Uggla bestämt ska medverka så föredrar jag någon av hans tidigare låtar. Tiden innan han blev en gubbsjuk snubbe som försöker att bejaka sin ungdom i högsta möjliga utsträckning. Men det här är alltså bara om han absolut måste.

Ha det!
// Yeahns

Glasvegas på Storan

Tre meter från scenen har jag och mitt sällskap på fyra korvar placerat oss för att försöka uppnå maximal valuta för pengarna och största möjliga upplevelse. Framför mig står en man i en typisk Dressman-skjorta, svarta glasögon och ett hår så vitt att det aldrig blev riktigt mörkt i lokalen. Jag funderar lite och imponeras av att denne man lyckats boka en biljett som annars gick åt väldigt fort. Internet känns inte som hans hemmaplan liksom. Till vänster om mannen (eller gubben, vilket man vill) står en lång kille i 28-årsåldern. Det visar sig att han är silverrävens son och plötsligt är jag inte lika imponerad av den äldre längre.
Glasvegas tilltalar alltså många och på gårdagens konsert var det en salig blandning av åldrar. Det var lugnt och städat, på gott och ont. Det var trångt men man kunde ändå läppja på sin öl utan problem.

Spelningen då? Först ut var Giana Factory från Pølseland och de var som bäst medelmåttiga. De sade något obegripligt på sitt modersmål och spelade rytmisk pop med lite gitarrinslag. Jag koncentrerade mig mest på sångerskans dans (stå stadigt med fötterna och vicka på överkroppen utan armrörelser) och försökte efterlikna den efter bästa förmåga.
När gröthalsarna spelat färdigt visade den korta visaren på 10 och det var dags för Glasvegas. De öppnade starkt med deras hit Geraldine och avslutade med Daddy's gone. Däremellan hann de med merparten av deras låtar (de har visserligen inte så mycket material än) och ett par akustiska låtar i det löjligt obligatoriska extranumret. Extranummer ska vara som det låter, något utöver showen om publiken förtjänar det.
Annars var det väl varken mer eller mindre. De hade bra scenkänsla och spelade låtarna med inlevelse och närhet men jag saknade mellansnack. De sade tack några gånger och berättade att de ville komma tillbaka (det vanliga alltså) men annars var det tomt. Mellansnack är det som knyter samman publiken och artisten. Gött tugg mellan låtarna är det som kan få spelningen att lyfta och ge åskådarna en rejäl upplevelse. Men självklart var det en mycket bra konsert och min hals är fortfarande osynk. Money well spend!

Betyg 5 av 7. GP gav dem 4 av 5.

Ha det!
// Yeahns

Ode till favoriter

Ooh du blåvita färger som trots ylande snö och vinande vind värmer min kropp på ett Valhalla IP med minusgrader som publik. Aldrig har havet varit så genuint blått och emoungen så renande vit som när de beskådas hos dig. Med alternativen vemod och lycka så lämnar du likgiltigheten oberörd. Men IFK Göteborg, du ska veta att jag trots världens vackraste färger alltid längtar efter guld.

Ooh du överjästa bärnstensdryck som kalasar i min mun och duperar min kropp. Lagrad på ekfat i 77 dygn så får du en rutin så sagolik att Nils-Petter Sundgren nyper sig i armen. Med en honungsötma som din vattnas det i munnen vid blotta åsynen av dina fantastiska former. Innis & Gunn, med dig kan ingen vara ensam.

Ooh du favoritkalsonger som skakat loss på stadens alla fester och vandrat på alla gator. Trots att du tvingats uthärda kroppsliga odörer och otillräckliga skakningar så har du med bomullslent tyg vaggat min hjälte till sömns och skyddat honom från ovälkommet intrång. Men nu ett i hål i grenen blottats och du får finna dig i en vardag längst in i garderoben tillsammans med de andra tvättdagskallingarna (jag tror att det är centilångstorlekar på några). Din plats på tronen kommer nu att ersättas men minns dock alltid detta; Frank Dandy, du är den enda man som jag gladeligen låter röra mitt paket.

Ha det!
// Yeahns