Reevolution

I ett par veckor har jag funderat på det här med raggarsträng, ni vet den där längan av grovt hår mellan naveln och pubishåret på män. Vad är den till för egentligen? Vad är dess syfte? Antagligen härrör den från tiden då vi gick omkring med böjda ryggar och plockade löss från varandra för en sisådär 25 millar år sedan då vi behövde ha våra kroppar täckta med hår för att värma oss (alternativt att Adam helt enkelt sket i att raka sig). Jag tycker ändå att evolutionen borde ha löst det här med kroppshår vid det här laget. Vi behöver inte hår längre för de allra flesta av oss bär kläder.

Trots detta så kvarstår raggarsträngen utan tillföra något vettigt, eller? Det kanske är en bra grej vid förspel för blinda? Raggarsträngen är ett substitut för punktskrift vid intimare stunder, en ledsagare av hår. Jag ska exemplifiera med ett poteniellt fall:
En man har en blind kvinna (kanske är de båda blinda, vad vet jag?) över på besök. De har varit vänner ett tag men blir allt mer intima med varandra. Lite oskyldigt letar sig kvinnans hand in under mannens tröja och hon smeker och kittlar honom lite försiktigt. Plötsligt känner hon en led av hårstrån under hennes mjuka hand. Paret fryser till is och i fjärran hör de skallet från ensam hund. Det är här som gränsen mellan vänskap och kärlek går. Kvinnan förstår genast att hon ankommit till känsliga trakter och likt en knarksmugglare med en kokainfylld kondom i röven väntar hon spänt på avslag eller tillträde till önskad mark.

Raggarsträngen fungerar alltså som en slags tull, en pubistull med förbudskyltar mot vassa föremål, eld, syra, penis och ett ilsket humör. Här får endast resenärer med goda avsikter passera. Så måste det vara! Några andra anledningar kan jag inte ens föreställa mig. Varför raggarsträngen kvarstått över alla årtionden beror alltså på att evolutionen ville vara lite schysst mot blinda.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt från Mattias Alkberg BD.

Hakuna Makata

Som liten pojke var livet lugnt och fritt. Man hade inga förpliktelser överhuvudtaget och man kunde roa sig hela dagarna. Man spelade fotboll och fajtades med fantasiobjekt. På kvällen satt man på knä och kollade på tecknat 50 centimeter från tv:n. Jag avskydde alltid sånginslagen i Disney-filmerna och undrar fortfarande varför jag och/eller brorsan fick en Aladdin-singalong i present. Idag ogillar jag fortfarande all sång som stoppar upp handlingen men ändå är Hakuna Matata det första jag kommer att tänka på när jag ska beskriva min vistelse på AstraZeneca.

Det är sannerligen en bekymmersfri tillvaro här. Man blir ompassad av glada sköterskor, maten serveras på precisa klockslag och det hålls stenkoll på min hälsa. Det finns x-box, playstation, dvd-filmer, sällskapspel, fussball och ett antal jämngamla killar att umgås med. Det är nästan som att bli avlämnad på dagis med det undantagen att man får betalt för det och att man slipper reflexvästar. Dessutom kan sängarna ställas in efter egna önskemål.

Men allt är inte frid och fröjd. Liksom en treårings alla idéer och utflykter restrikteras så får man inte röra sig helt fritt. Man har sina tider att passa och man får hålla sig inom avdelningens väggar. Har man tur får man också rastas utomhus i en timme men det beror på hur mycket sköterskorna har att göra eftersom man hela tiden måste övervakas. Man kan ju rymma liksom. Vissa dagar blir man även ständigt kontrollerad av en pulsmätare som med hjälp av fem sladdar varnar om min puls blir för låg eller hög. Det kan stundtals vara lite jobbigt, särskilt på toaletten när man ska baka fekaliedessert eller när.....

Det är helt klart värt det. Jag har inte kännt av någon som helst bieffekt av läkemedlet mer än att det har den här medicinskt beska smaken. En ny vän har jag fått med! Jag kallar honom Stickan:



Han är lite efterhängsen, obekväm och klumpig men det positiva är att man aldrig känner sig ensam. Stickan är min Pumba.

Ha det!
// Yeahns

Det handlar inte om att sälja sig, du måste bara marknadsanpassa dig

Klockan 16.00 idag blir jag fråntagen min frihet. Har jag tur så får jag inte tillbaka den förrän den tolfte denna månad, har jag otur blir jag frisläppt tidigare än så. Jag ska nämligen läggas in på AstraZenecas testavdelning.
I nio dagar ska jag - förhoppningsvis (annars är det något som gått knas) - agera försökskanin för en bromsmedicin till Alzheimer. Självklart gör jag det av ren kärlek till människosläktet och för att bidra till en bättre framtid, sen att jag får 25 papp brutto för en fullbordad studie ser jag bara som en bonus, eller? Nej det är det som är så skönt med detta! Här behöver man inte hymla utan kan säga rakt av att man gör det för pengarna istället för att ordbajsa smickrande motiveringar ("Jag vill hjälpa människor till ett aktivt liv och en sundare livstil") för att jobba på Intersport. Jag har auktionerat ut min lekamen till högstbjudande och ska nu sova och äta på regelbundna tider, kissa i koppar, stickas i armar och glida runt i patientskjorta med ekg-grejs. Jag behöver pengarna. Hade jag tillhört den röda vänstern så hade jag beskyllt kapitalismen, nu skyller jag istället på krisen (som indirekt är en effekt av föregående) som gjort så att varenda varslad Volvoarbetare med massa arbetslivserfarenhet sökt mina tjänster också. Men jag ler ändå, nu är min festivalsommar räddad!

Vad får man mer än en massa lättförtjänt deg då? Eftersom anledningen till studien är att man ska se hur det eventuella läkemedlet fungerar och om det har några bieffekter. Därför är det viktigt att jag som försöksobjekt är fullt frisk och av den orsaken så har jag fått genomgå en hälsoundersökning och en psykisk undersökning, gratis! Jepp jag är fullt frisk och lider inte av behovet att slå mig själv tre gånger i huvudet med en stekspade efter att ha passerat ett övergångsställe eller några andra tvångstankar (det enda skulle väl i så fall vara att zappa så fort någon Wahlgren dyker upp i rutan).
Men sedan var det ju det här med bieffekter... De är inte helt säkra på vad som kan komma att hända och därför får jag betalt för att se om jag är fullt frisk även efter studien. Jag hoppas på en extra penis! Skämt åsido så har de faktiskt testat det på både djur och människor och det värsta som hänt är yrsel och illamående i en timme efter inmundigandet så jag är inte särskilt nervös. Dessutom har en vän genomgått samma studie för två veckor sedan och allt var lugnt med honom så det här känns som en win-win. Det jag istället är mest rädd för är att min byxman bokstavligt ska citera Morning glory när sköterskorna väcker mig tidig morgon för att ta prover.

Såvida ingenting blir knas med mig så ligger jag alltså inne i nio dagar och eftersom jag är där i sällskap av andra kaniner och har ett fast schema så vet jag inte hur mycket tid jag får över till att blogga. Jag ska dock försöka komma loss ibland men kan inte lova något. Hur som helst så ber jag er hålla en tumme och så lämnar jag er tills vidare med världens bästa musikbrud just nu. Håll till godo:


Hanna Hirsch - Kanske, kanske

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från Poäng framförd av Elenette.