Det handlar inte om att sälja sig, du måste bara marknadsanpassa dig

Klockan 16.00 idag blir jag fråntagen min frihet. Har jag tur så får jag inte tillbaka den förrän den tolfte denna månad, har jag otur blir jag frisläppt tidigare än så. Jag ska nämligen läggas in på AstraZenecas testavdelning.
I nio dagar ska jag - förhoppningsvis (annars är det något som gått knas) - agera försökskanin för en bromsmedicin till Alzheimer. Självklart gör jag det av ren kärlek till människosläktet och för att bidra till en bättre framtid, sen att jag får 25 papp brutto för en fullbordad studie ser jag bara som en bonus, eller? Nej det är det som är så skönt med detta! Här behöver man inte hymla utan kan säga rakt av att man gör det för pengarna istället för att ordbajsa smickrande motiveringar ("Jag vill hjälpa människor till ett aktivt liv och en sundare livstil") för att jobba på Intersport. Jag har auktionerat ut min lekamen till högstbjudande och ska nu sova och äta på regelbundna tider, kissa i koppar, stickas i armar och glida runt i patientskjorta med ekg-grejs. Jag behöver pengarna. Hade jag tillhört den röda vänstern så hade jag beskyllt kapitalismen, nu skyller jag istället på krisen (som indirekt är en effekt av föregående) som gjort så att varenda varslad Volvoarbetare med massa arbetslivserfarenhet sökt mina tjänster också. Men jag ler ändå, nu är min festivalsommar räddad!

Vad får man mer än en massa lättförtjänt deg då? Eftersom anledningen till studien är att man ska se hur det eventuella läkemedlet fungerar och om det har några bieffekter. Därför är det viktigt att jag som försöksobjekt är fullt frisk och av den orsaken så har jag fått genomgå en hälsoundersökning och en psykisk undersökning, gratis! Jepp jag är fullt frisk och lider inte av behovet att slå mig själv tre gånger i huvudet med en stekspade efter att ha passerat ett övergångsställe eller några andra tvångstankar (det enda skulle väl i så fall vara att zappa så fort någon Wahlgren dyker upp i rutan).
Men sedan var det ju det här med bieffekter... De är inte helt säkra på vad som kan komma att hända och därför får jag betalt för att se om jag är fullt frisk även efter studien. Jag hoppas på en extra penis! Skämt åsido så har de faktiskt testat det på både djur och människor och det värsta som hänt är yrsel och illamående i en timme efter inmundigandet så jag är inte särskilt nervös. Dessutom har en vän genomgått samma studie för två veckor sedan och allt var lugnt med honom så det här känns som en win-win. Det jag istället är mest rädd för är att min byxman bokstavligt ska citera Morning glory när sköterskorna väcker mig tidig morgon för att ta prover.

Såvida ingenting blir knas med mig så ligger jag alltså inne i nio dagar och eftersom jag är där i sällskap av andra kaniner och har ett fast schema så vet jag inte hur mycket tid jag får över till att blogga. Jag ska dock försöka komma loss ibland men kan inte lova något. Hur som helst så ber jag er hålla en tumme och så lämnar jag er tills vidare med världens bästa musikbrud just nu. Håll till godo:


Hanna Hirsch - Kanske, kanske

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från Poäng framförd av Elenette.