The first song

Albumet Teen Dream släpptes redan den 26 januari och har funnits på Internet ett par månader innan det så det är egentligen ingen nyhet jag ska dela med mig av nu, men eftersom albumet i allmänhet och öppningsspåret i synnerhet är så vansinnigt fenomenalt så kan jag inte låta mainstreamkretsarna gå miste om det (några låtar har dock spelats på P3 ett fåtal gånger men det är inte tillräckligt). Därför presenterar jag nu en av årets och historiens bästa låtar:


Beach House - Zebra

Hör ni hur fantastiskt det här är? Så melodiskt, så lugnande, så insvepande, så magnifikt! Detta är alltså förstaspåret från det tredje albumet från denna drömpopsduo från Baltimore och det är sannerligen deras bästa (de andra två är enligt mitt tycke lite lama men ändå bra). Förhoppningsvis får man höra låten live i sommar då de ska besöka årets Way Out West och bara den förhoppningen är ju värd att köpa biljett för.

Ett annat band som förtjänar uppmärksamhet är indierock/noisepop och kanske lite punk-bandet Love Is All. Kvintetten som är från en stad byggd på lera - men som främst verkar hänga i staterna där deras skivbolag är baserat, grundat på deras spelschema - släppte deras tredje platta Two Thousand And Ten Injuries den 23 mars och även den är fullständigt lysande. Här har ni deras singel som de facto är det svagaste spåret på albumet (är det bara jag som tycker att Josephine sjunger som en blandning mellan Honey Is Cool-Karin och tidiga Hello Saferide?):


Love Is All - Kungen

Bara för att få med något dagsaktuellt så bjuder jag även på den spanske folkrockaren Bigotts första singel från hans album This Is The Beginning Of A Beautiful Friendship som släpptes så sent som idag. Han verkar vara en riktigt skön snubbe med sina slappa klädstil och sitt yviga skägg och framförallt har han en röst som påminner om en vit Johnny Cash! Dessvärre går inte resten av skivan i samma stuk men den som letar belönas för "Under dom där tröser'a, där finns dä en del gött å hitta iblan'".


Bigott - Dead mum walking

För den som vill ha låtarna i mp3-format så finns de att hämta hem här, utom i Kungens fall då jag valde Bigger bolder istället. Då har ni förstaspåren från alla tre ovan nämnda plattor och därmed förstår ni också varför sverigeaktuella Band Of Horses låt titulerar detta inlägg.

Ha det!
// Yeahns


Musik, Beach House, Love Is All, Bigott

När broar till tryggheten bränts

Våren är lite utav förälskelsens årstid, varför förstår jag inte riktigt. Tydligen så lockar solen, blomstringen och fågelkvitter fram behoven av närhet, ömhet och fjärilar i magen. Jag tycker att de behoven snarare borde framstå under hösten eller vintern då årstiden är som dystrast och ensamheten gör sig som mest påmind, det är väl då om som man behöver en ljusglimt i vardagen? Någon att längta till? Förvisso är det få saker här i livet som är logiska - allra minst känslor - så det är kanske inte så underligt. Hur som helst, nu är det som det är. Nu är det vår och det är dags att bli kär, men hur stor möjlighet är det att just du hittar kärleken? Ja det beror helt enkelt på vilken sexuell läggning du har. ITHMG sammanställde i vintras en lista med rubriken Bästa sexuell läggning:

8. Pedofili
7. Bestialitet (Tidelag)
6. Nekrofili
5. Asexualitet
4. Bisexualitet
3. Homosexualitet
2. Heterosexualitet
1. Objektumsexualitet

Nu var inte vårt initiala syfte att kartlägga vilken sexualitet som erbjuder flest möjligheter till känslomässig tillfredsställelse utan främst att skapa en sällsam lista som uppmuntrade till fyllediskussion, men det var ändå däri resonemanget landade vid topplaceringarna. Jag minns inte riktigt hur argumentationen löd men från plats fyra och nedåt (uppåt egentligen) så gjordes exemplifieringar med nattklubbsraggningar och hur stor chansen var att få napp. Varför bisexualitet då kom längst ner kommer jag inte ihåg nu men det är möjligt att vi kom fram till att man genom att stöta på båda könen ödelade sina utsikter hos både parterna, förutsatt att klubben inte är hypermegabautastor vilket ganska få klubbar är i detta land. Homosexuella är få till antalet (är det så att de på grund av sin läggnings numerär är mindre kräsna?) och därmed är tredjeplaceringen fastställd. Varför objektumsexualitet roffade åt sig förstaplatsen beror på att det är svårt att slå argumentet "att kunna ligga med allt" i detta hänseende.

Det ska också tilläggas att rubriken på listan är något missvisande då det egentligen bara är plats 2-4 som är vedertagna sexuella läggningar men ni förstår poängen. Vän av ordning frågar sig kanske då varför pedofili fick en plats när till exempel transsexualitet inte fick det? Det frågade vi också oss och jag kan bara säga att Elston Gunnn ruinerat sina chanser som gudfar åt mina barn då pedofili var hans nominering. Så här i efterhand kan jag dock ge honom viss upprättelse då transexualitet inte har så mycket med att få napp att göra utan främst är en fråga om könsidentitetsstörning och således har det inte på listan att göra. Å andra sidan drog asexualitet hem en femteplats så...

Sammanfattningsvis så är det alltså störst möjligheter att finna vårromansen om man koncentrerar sig på ting som inte rör sig per egen automatik. Chanserna är dock allra mest voluminösa om man är öppen för det mesta; "hål som hål" som en vän myntade.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från Ted Gärdestads klassiker Himlen är oskyldigt blå, en låttitel som jag för övrigt inte köper då oskuldens färg är vit.


Vår, Kärlek, Förälskelse, Sexualitet, Sexuell läggning, Lista

Biggest loser

Varför måste överviktiga - alla från smått till mycket - personer alltid ha så mycket kläder på sig, oavsett väder? Är det för att dölja sin kroppshydda? Förstår de inte att folk ser det ändå, om inte annat på runda kinder och dubbelhakor? Särskilt i dessa tider när solen etablerat sig på Göteborgshimlen så blir jag än mer oförstående eftersom de på grund av sin storlek snarare borde klä sig mer lätt och avklätt då det tar längre tid att kyla ner fett. Lägg därtill att deras vikt kräver en större kraftansträngning som sedermera alstrar värme och att de antagligen har en halvtaskig kondition vilket gör förflyttningar från A till B extra utmattande. Det jag vill komma fram till är att de har lättare att skapa en odör av svett - och jag har svårt att tro att tjockisar drar ner på hygienen desto mer de väger - så varför beter de sig som de gör?

På bussen hem utkämpade jag nämligen ett inbördeskrig mellan mina empatiska neuroner och min reptilhjärna, alltihop utlöst på grund av den småmullige killen bredvid mig. Vårsolen gassade i typ 800 grader - ni kan lita på mig - på den fullsatta bussens fönster och där sitter snubben i svart t-shirt, mörkgrå collegetröja och grå vindjacka. Svett. Därutöver skymtade jag några centimeterlånga hårstrån klättra uppför hans hals; som om inte den mattan kunde generera tillräckligt med värme en dag som denna? Dessutom var han mörkt krullhårig. Jag har alltid tyckt att krullhuvuden luktar lite mer, som om lockarna försvårade hudens andning liksom. Särskilt mörkhåriga personer luktar. Det doftar grovt, mystiskt, prekärt och väldigt illa samtidigt som det är lite nyfiket engagerande. Man kan inte låta bli att vittra på något vis vilket gör alltsammans än vidrigare. Förmodligen så har lukten nog snarare med tjockleken på håret att göra men då jag varken är mörkhårig, har tjockt hår eller sitter inne på krull så vidhåller jag min åsikt tills motsatsen är bevisad. Lite argumentum ad ignorantiam måhända men låt gå.

Stanken till trots så var det värsta något helt annat. Snubben satt nämligen och log, och då log han inte på det där Jag-skäms-och-vantrivs-sättet utan mer på In-your-face-motherfucker!-sättet vilket gjorde inbördeskrigsdiplomatin än svårare. Det var som om han tänkte "Ja, jag luktar men det är du som lider mest", ungefär på samma sätt som man kan smånjuta av sin fis medan alla andra grämer sig. Lyckligtvis övertalade jag mig själv om att han antagligen satt och trivdes med tanken av hur han och två polare ska häva Falcon till någon live-dvd med Hammerfall eller att han ska kika på någon skräckfilm han tankat hem till kvällen, annars vet jag inte vad som hade hänt. Allt från näsrynkningar till lidelsefulla stön kunde ha utförts.

När han slutligen klev av bussen så log han fortfarande. Oset låg kvar men avtog allt eftersom bussen fortsatte sin färd och till slut var det helt försvunnet. Trots detta fanns det bara en tanke i mitt huvud; jag ligger säkert tjugo pannor under honom men ändå var det jag som var den största förloraren.

Ha det!
// Yeahns


Tjockisar, Fett, Svett, Värme, Vår, Förlust

Definition av självgodhet

Det jobbigaste med att skriva uppsats är att man - utöver intervjuer, transkribering och analysering av policydokument och lagar - måste ta sig igenom så mycket litteratur som ändå knappt kommer till användning. Pärm till pärm, dag till dag utan större nytta. Jag har till exempel spenderat halva dagen med att läsa boken Det går inte att styra med mål! - en bok som handlar om målstyrning av offentliga organisationer - författad av Björn Rombach och jag har näppeligen reagerat mer än "Jaha, och?". Måhända hade jag kanske lite för höga förväntningar på författaren då han i egenskap av prefekt på min institution kort sagt ska vara the dude men framförallt tror jag att han ruinerade sig själv i slutet av tredje stycket på sida 35. Jag citerar:

Pihlgren och Svensson (1989:98) hävdar bestämt, dock utan att ange sina källor, att lite gjorts i praktiken på målstyrningens område. Pihlgren och Svensson (1989) tycks trots detta tro att målstyrning blir 90-talets ledningsform för offentlig sektor. Boken "Det går inte att styra med mål!" (Rombach 1991) talar för att det inte kommer att bli så. Vem som fick rätt vet vi säkert om tio år.

Noterade ni samma sak som jag? Rombach refererar i stycket ovan inte bara till sin egen bok utan just den bok som man för tillfället håller i handen. Är inte det självgott om något? Som om han förväntar sig att hans verk ska bli en klassiker i stil med Moby Dick, Bibeln eller Två nötcreme och en moviebox. Gjorde han en Steve Ballmer på nästa föreläsning månne? Kanske tillhör förtjänsten den lilla janten i mig men jag fick en sådan avsmak att jag genast försatte mig i konträr till hans resterande ord. Han hade kunnat nöja sig med att skriva "i den här boken menar jag på motsatsen" eller liknande utan att väcka mitt avog, men nu försatte han sig helt klart på minuskontot. Om jag även ska ta i beaktning att han i sin förutsägelse har fel - i och med New Public Management - så ter sig hans rader än värre.

Nåväl, nu är inte min avsikt att smutskasta eller överglänsa överhönan på min utbildning - jag har fortfarande över halva boken kvar så kanske kan bilden förändras - utan den var främst att definiera självgodhet, samtidigt som jag gavs möjligheterna till ett oförtjänt studieavbrott och att få gnälla över min tillvaro.

Ha det!
// Yeahns


Självgodhet, Uppsatsskrivande, Skoltrött

Tacka fan för all fri information men jag hittar min erogena zon utan slik, kalabalik, journalistik

Förstår ni hur stort det här är? Aftonbladet har - exklusivt - bilder från parets "hemliga kärlekssemester" vilka finns publicerade i papperstidningen. Kanske får man se dem hålla i handen? En liten kindpuss? Kanske får man se dem skratta när de tar en promenad i dagsljuset? Jag kan bara spekulera men hur som helst så vore det oerhört förargligt om mitt Coop Nära har slut på tidningen. Då sätter jag mina förhoppningar till att de har rep istället. Kanske vore det en idé; "Köp Aftonbladet idag - rakblad på köpet"? Så man slipper leva med ångesten och skammen över nyfikenheten efteråt.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från Babians Säger upp mig igen.


Skvaller, Journalistik, Aftonbladet, Blått blod, Vem bryr sig?

En av alla dem

7190 lyckligt lottade fick förmånen att med frusna lemmar njuta av ett potpurri av felpass, studsbollar samt första-, andra- och tredjetouch värdiga en underkroppsförlamad. Alltsammans åtnjöts bakom en pelare.

Ha det!

// Yeahns

Kapstaden

"Du kapade mitt hjärta men vi kapsejsade på kärlekens ocean. Du och jag - två kap som blev kaputt. Vi glömde trycka på Caps Lock..."

Dessa rader kruxade jag ihop sent på kvällen igår och därefter skrattade jag mig till sömns. Jag tycker att det är roligt ur flera perspektiv; (1) det är fyllt av ordvitsar, (2) det är så dåligt och slutligen (3) det finns förmodligen personer som tycker att det faktiskt är fina, poetiska rader. Jag ser framför mig hur en snyftande 17-åring med lång brun snedlugg, zip-tröja med krage, jeans och t-shirt med tryck - allt från JC - sitter under lampljuset från en skrivbordslampa och textar en känsloladdad dikt för att beskriva hans senaste uppbrott, allt till tonerna av Lars Winnerbäck. Naiv och patetisk tonårssmörja alltså. Antingen det eller Mats Wilander.

Ha det!
// Yeahns


Hitte på-poesi, Dikt, Ordvits, Tonårsångest, Mats Wilander

Trashy blonde and stitches

Finns det något bättre än att spendera fredagskvällen med en lättfotad blondin och lite skön musik? Jodå, det kunde ha varit bättre; blondinen kunde ha varit verklig. Men har man inte tillgång till några lössläppta blondiner så går det att ordna på annat håll och vid min sida står just nu BrewDogs nya pale ale vid namn Thrashy Blonde (hyfsad, smakar mycket humle och beska som brukligt men den är värd sina pengar bara för texten på etiketten). Men det var inte det som jag var ute efter utan jag ville främst tipsa om en av årets bästa låtar:


The Morning Benders - Stitches

Här har vi ett San Francisco-band som lirat lite utav surf-pop men som nu blivit mer rockigare på det där bra och sköna sättet. Big Echo släpptes den 9 mars och är så pass bra att jag ångrar att jag inte tog mig tid att se dem på förra Way Out West.

Jag hade tänkt att slänga upp tre videor till som en replik på förra fredagens experimentell indie-inlägg och då bjuda på några indie-låtar åt det mer alternativa rock-hållet (med undantag för en även fast de kanske gått från experimentell till mer åt alternativ). Dessvärre finns inte de låtar jag har i åtanke på DuRör så jag tar helt enkelt och slänger ut dem i en fil, inklusive låten ovan. Mycket nöje!

Frightened Rabbit - Things
MGMT - Song for Dan Treacy
The National - Bloodbuzz Ohio

Ha det!
// Yeahns


Trashy Blonde, Brewdog, Öl, The Morning Benders, Frightened Rabbit, MGMT, The National, Musik, Indie, Fredag

Kung i baren?

Idag är det den 25 och vips har siffrorna på kontoutdraget vuxit som om det vore trolleri. Från existensminimum till apanage, sådär bara. Bortsett från de uppenbara överdrifterna i bägge hänseendena så fungerar det ungefär så och livet känns ånyo värt att fortsätta. Det är dock en kortvarig lycka för snart minns man högen av räkningar man samlat på sig till detta datum. Samma sak varje gång. Idag var inget undantag, eller jo i den meningen att jag samlat på mig en extravagant stor hög.

Nationalencyklopedin definierar bidrag med följande ord "pengar som man kan få från staten eller kommunen för att kunna betala vissa utgifter". Jag skulle vilja göra ett tillägg där; "bidrag är pengar som man kan få (på lån) från...", för jag fick då inga pengar. Nej jag ska betala tillbaka det jag en gång fick. Försäkringskassan kom - i början av detta år - nämligen på att jag fick bostadsbidrag 2008 och det skulle jag då alls inte ha fått. Eller jo, ifall jag inte hade fått ett sommarjobb så skulle det ha varit lugnt. Jag tycker att det är lite lustigt. Det första halvåret då jag rättmätigt fick bostadsbidrag så förvärvsarbetade jag inte och allt var ordning och reda. Men när jag sedan fick ett semestervikariat och kom på att "Visstitusan, nu behöver jag inte bidrag längre" så ändrade jag mina uppgifter så att det blev indraget.

Nu är jag alltså återbetalningsskyldig för hela 2008 som om mitt dåtida framtida sommarjobb redde upp min livssituation det första halvåret. Jo, jag förstår ju att det är så det fungerar, bör fungera och hur det fungerar, men det var ju ändå inte så att jag levde loppan den sommaren. Visserligen tog jag ett Jisander-bad i Troppan, blev tjenis med Pepe och delade en Hummerlimousin med Noppe men det är väl mer eller mindre mänskliga rättigheter? Eller? Jag klippte mig ganska sent den sommaren; var det så att jag - undermedvetet - förvandlades till en helrörstörstande stekare och det var det som Försäkringskassan blev bruna på? Jag kan bara spekulera...

Hur som helst, jag har inte kvar några av 2008-års inkomster nu när jag ska göra 2008 rätt för mig. Kan de inte kolla upp det innan? Liksom "Nämen den här killen har ju bara en halvliter mjölk och Mission Impossible-trilogin i skattkistan, vi kan la vara lite piano med honom? Det gör ju ingen fattig rik det där". Nåväl, nu är det som det är och det är betalat och klart. Imorgon börjar helgen och den kvarvarande summa jag har kvar ska köpa lycka för. Inte ens kungen kommer att vara kung i den bar jag står vid; ty det finns bara en sann glädje här i livet, och det är kemisk glädje.

Ha det!
// Yeahns


Bidrag, 25, Löning, Försäkringskassan, Bostadsbidrag, Återbetalning

Påskölsprovning 2010

Den 14 mars släpptes årets påsköl på Christer Petterssons tillika min favoritbutik Systembolaget (jag och Christer har fler likheter än man kan tro. Dräparen är en annan) men det var först i lördags som jag och mina gelikar samlades för årets provning. Förra årets provning utmynnade i en riktigt höjdarkväll, men dessvärre var det inte på grund av ölen utan delikatesserna som inmundigades innan. Så det var utan någon större förväntan som vi tog oss an drycken som till antalet var lika många som Jesus lärjungar, och i ärlighetens namn kom vi inte närmare himmelriket än så men innan betygen redovisas så ska jag berätta hur provningen gick till.

Påskölen - som alltså detta år var tolv till antalet (nio ale och tre mörka lager) om någon nu slumrade på religionen - delas broderligt - som om nu bröder delar lika - mellan deltagarna och betygsätts därefter i skalan 1-10 på både smak och lukt. Detta år bestod sällskapet av sju testpersoner (alla herrar varav två har professionella erfarenheter), tre damer som vackert tittade på och en hyfsat långhårig snubbe med en glädjesmittande västgötska. En salig blandning kan tyckas men öl förenar. För att ytterligare höja stämningen så spelades det även musik i bakgrunden, något som visade sig smälta in något alldeles fenomenalt mellan allt skål och skrål.

Vad karaktäriserar då påsköl? Överlag så är den lite mörkare och fylligare än vanlig öl och likheter med julölen kan göras fastän ölen vid julbordet är än mer smakfull, på gott och ont ska tilläggas. Det känns dock som att påsken är en bortglömd öl-högtid - trots nyss gjorda jämförelse - jämte vinterhalvårets bestar oktoberfesten och julen. Med det sagt så går vi över till betygen. Av bekvämlighetsskäl och för att bibehålla ert intresse så redogör jag endast årets topp-tre samt de två stackare som får dras med skammen. Däremellan var det inga som stack ut och förtjänar således inget omnämnande.



To-to-to-to-toppen:
1. Sigtuna Röd Påsk 27,90:- | 6,2% - Smak: 7,71 Lukt: 7,14 Totalt: 14,85

2. Mikkeller Hoppy Easter 34,90:- | 6,6 % - Smak: 7,14 Lukt: 7,14 Totalt: 14,28

3. Dugges Påsköl 29,80:- | 6,0% - Smak: 6,14 Lukt: 6,71 Totalt: 12,85

3. Sigtuna Easter Ale 26,90:- | 5,6% - Smak: 6,14 Lukt: 5,57 Totalt: 11,71

Bo-bo-bo-bo-botten:
11. Pumpviken Påsköl 29,10:- | 5,8% - Smak: 3,71 Lukt: 5,29 Totalt: 9,00

12. Jämtlands Påsköl 24,90:- | 6,0% - Smak: 3,57 Lukt: 2,43 Totalt: 6,10


I brist på underhållande kommentarer så avstår jag även från att presentera dessa. Det var mest beska, rost, strävhet, frisk, citrusinslag, ja sådär som öl smakar helt enkelt. Någon smiley skymtades här och där också men så muntert ska vi inte ha det här. Annars så var det ett år där omtanken bakom etiketterna verkar återspegla innehållet. Sigtuna knep även detta år förstaplatsen - trots att ölen inte är densamma - med en smått socialistinspirerad etikett. Därefter kom danska Hoppy Easter med den taskigt illustrerade men ändå glädjefulla kaninen, och på en delad tredjeplats - det är ju trots allt i munnen det ska smaka - har vi två etiketter som får en att tänka på Japan, Kina, Indien och andra länder som diggar solar och den gula färgen (det har inte med hudfärg att göra kanske bör tilläggas). Även i botten ville man visa sig kreativ och vad vore då mer passande än att släpa upp Storsjöodjuret från just botten? Jodå, Jämtlands intention var måhända att visa sig rolig och finurlig men såhär i efterhand funderar man mest på huruvida de låtit små storsjöodjur simmat runt i jästen eller ej. Det är även intressant att Jämtlands bryggeri - genom sin etikett - fastställer att storsjöodjuret inte är ett däggdjur.

Ha det!
// Yeahns


Påsköl, 2010, Provning, Öl, Manlighet, Hitte på-connoisseurer