2-3-4 juli 2009

I nästan tre år har hela Skaraborg stått stilla. Folk har legat sömnlösa och kaffet har smakat unket i väntan på vad som komma skall, för idag börjar den; Törebodafestivalen! Jovisst nu ska Svenne Banan gå man ur huse för att samlas kring ortens festiligheter. Man ska dricka sprit, se på mediokra artister och träffa folk som man redan känner, och detta har man väntat på ända sedan den förra festivalen 2006. Ryktet säger att 15 000 ska komma och det viskas om en busslast från Spanien fast inget är säkert. Egentligen kan man säga att folk betalar 600 spänn (420 om man köpte förköp) för att i ett inhängnat område få trängas med samma folk som man möter dagligen, men det gör detsamma för nu är det fest på sta'n!
Jag själv är dock inte bättre och ska vara en av besökarna även fast jag försöker gömma mig bakom ursäkterna att jag ändå inte har något bättre för mig och att det var mamma som pröjsade festivalpasset. Hur som helst så är det bra att man försöker att göra samhället mer attraktivt.

Törebodafestivalen är en familjefestival. Det finns hoppborgar, åkattraktioner och godisremmar för de små medan de äldre för nöja sig med alkohol och kanske något enkelt tilltugg. Artisterna är av en blandad komplott av coverband, Rix FM och gamla favoriter men det är tunnsått för en indiefantast som mig. Egentligen så är det bara en artist som jag genuint tycker om, Ulf Lundell. Även fast han var bättre på den tiden då han skrev musik och uppträdde i ett mer eller mindre berusat tillstånd så är han min höjdpunkt, i övrigt är det mest intressanta coverband med 60- och 70-talsklassiker i sin repertoar. Vare sig ni vill eller inte så får ni nu mitt festivalschema, mycket nöje!
Artister som bara kanske ska beskådas inom klamrar:

Torsdag 2 juli:
21.00 - Ulf Lundell
24.00 - [Backyard Babies]

Fredag 3 juli:
21.00 - [Melody Club]
22.00 - Biker Groove (ett coverband från Liverpool som spelar mycket Beatles, Rolling Stones och annan musik från den tiden)

Lördag 4 juli:
17.00 - Owe Thörnqvist
19.00 - EMD
21.00 - [Sahara Hotnights]
22.00 - Johnny Kask (tidigare medlemmar från det kultförklarade punkbandet Asta Kask spelar Johnny Cash fast på svenska)
23.00 - Beach Boys
00.30 - [The Politicians] (liksom Biker Groove lirar de Stones och sådant)

Är det värt pengarna samt en sämre lever?

Ha det!
// Yeahns

Carpe Diem forts...

Eftersom så många undrade (eller inte, vilket man vill) över min plötsliga aversion gentemot det folkslag som jag numera kallar CD-människor (till skillnad från CP-människor (läs: anställda på TV 4)), så tänkte jag utveckla det lite.

Carpe Diem-folket är ett folkslag som brukar vakna till liv i takt med att blåsippor, lärkor och herrar i shorts och hawaiiskjorta gör sig synta - alla lika säkra vårtecken - och de häckar ända fram till sensommaren innan de återigen går i ide. Ett och annat vinterexemplar kan dock påträffas fast då i en väldigt tjock täckjacka.
Det finns CD-människor i alla åldrar efter 16 men de är dock ett tämligen enkönat släkte även fast de alltid söker en partner som de kan dela sin livsglädje med.


Vad är det då som personifierar detta folkslag? Vad är det som jag avskyr? Jo självklart är det deras försök att lura sig själva med att de är nöjda med sitt liv;

Vi har den ungdomliga flickan - eller brud som hon kallar sig själv - som glider omkring i "moderna kläder" och blekt/svartfärgat hår med ett onaturligt brunt ansikte inramat av den volymiserade frillan. Hon har/vill ha en svanktatuering där en tribal ska visa hur ball hon är, eller varför inte skriva Carpe Diem med kinesiska tecken!? Hon är inte särskilt smart men försöker att skugga över den skammen med att använda sig av uttryck från "främmande" språk. Exempelvis kan hon muntra upp sin tjejkompis - som är lite nere då hon försöker sluta röka alternativt är nybliven singel - med orden "Naah gumman! Kom igen nu, Carpe Diem!" samtidigt som hon tar en klunk av sin Smirnoff Ice.
Egentligen är hon missnöjd med sitt liv men det försöker hon glömma genom att "parta loss" med alkohol och cigarretter (light såklart, vad annars?). Ett beteende som hon försvarar med just Carpe Diem ofta följt av uttrycket Man lever bara en gång.

Den andra och äldre varianten av CD-människorna är medelålderskvinnan som har slagit sig till ro med man, familj och jobb, men hon är ändå inte nöjd. Hon känner en tomhet inombords och hon är missnöjd med både sin man och sitt jobb men känner sig för gammal för att ge sig ut på marknaden igen. Hon drömmer om exotiska platser men det närmaste hon kommer det är när familjen äter tacos varannan fredag. Alla hennes vänner har det förresten likadant så hon kanske är lycklig ändå?
Tomheten fyller hon med vitt vin, ofta en påse-i-låda-variant som alltid står i kylen. Ungarna tror att den är oändlig men de har inte förstått att den byts ut så fort den tar slut. Varje kväll sitter hon tillsammans med sin make på deras uteplats med trägolv och ser solen titta ner. Hon njuter och glömmer för ett ögonblick hur deprimerad hon är. När vinglaset är tomt går hon ut i köket och fyller på, Carpe Diem.

Ha det!
// Yeahns