Manligt, Kvinnligt och Carpe Diem

Planenligt ringer hotellväckningen klockan åtta och jag stiger glatt upp för att fånga en ny dag. Carpe diem som det heter. Fönstrets igendragna gardiner avslöjar att solen - liksom jag - vaknat och jag hör hur några ungdomar spelar fotboll med en pantburk i närheten. Trots den tidiga timmen vandrar kvinnor omkring i förskräckligt neongröna bikinis men jag kan inte låta mig irriteras. Deras fysiska behag väger upp den fasansfulla färgen. Jag befinner mig på Brasiliens östkust och livet är underbart, men det är något som känns fel...

Sen kommer verkligheten ifatt mig. Klart som fan att det bara var en dröm som varade sekunderna mellan mitt fysiska och psykiska uppvaknande. Det borde jag ha listat ut vid väckningen. Hade jag varit på semester så hade jag aldrig gått upp så tidigt och även om jag skulle ha velat det så hade jag inte låtit mig besvära hotellets personal. Det problemet kan min mobiltelefon lösa.
Ljuset som skiner upp mitt rum är snö och inte sol, och återigen kommer den geniala textraden "Pretty soon it will happen, the sun will go murder the snow" (Funeral Face av Suburban Kids With Biblical Names som för övrigt är aktuella med en ny EP, dock inte alls av samma klass som tidigare material) mig till minnes. Samma textrad som jag näst intill ältat i flera veckor nu. Det händer aldrig.
Det var inte heller någon telefon som väckte mig utan istället en motorsåg och som vanligt förbannar jag allt som ger ljud ifrån sig timmarna innan 10. Same shit, different names kanske någon anser men jag säger tvek på det. En telefon går det att få tyst på, motorsågen är fortfarande i bruk fyra timmar senare. Det är tre män från Svensk Markservice som tagit sig an uppgiften att skövla några träd vid lekplatsen utanför mitt fönster och trots min aversion gentemot deras oväsen så finner jag en frändskap oss emellan. Det är nämligen så att vi båda skövlar träd just nu även fast jag gör det mer indirekt.

Jag är förkyld och det rejält. Bara det snytpapper jag använt är tillräckligt för att bygga ett litet samhälle, kanske beläget vid insjön Lulep i närheten av Jokkmokk. Jag vandrar omkring i min orkeslöshet och från den ena sekunden till den andra drabbas jag av nysattacker. Tyvärr har jag svårt att urskilja skillnader i den fula strukturtapet som "pryder" mina väggar...
Kvinnor pratar om att föda barn, de har aldrig varit förkylda på riktigt. Tänk er att föda barn genom näsan så ska ni inte gnälla sen. Märk väl att det ofta är kvinnor som tar initiativet till familjetillökningar också. Jag å andra sidan har aldrig bett om en förkylning.

Fy helvete för Carpe diem och alla personer som vältrar sig i uttrycket!

Ha det!
// Yeahns