I've got wings but they aren't meant for viewing

En sak som jag aldrig förstått mig på är kalsonger som har en ficka längst fram. Eller ja ficka är det väl kanske inte utan mer en genväg, en direktfil till penis. Hur som helst, vad fyller den för funktion om? Har den ens något ändamål eller är den till för att tillfredsställa ögat och vad är det i så fall för någon IQ-dokusåpa-designer som kommit på idén? Varför har inte tjejer en ficka på sina trosor också då? Jag har svårt att föreställa mig något utav de användningsområden jag kommer på:

• Fickan är till för killarna som har bråttom när de ska kissa. Här snackar vi alltså vattnet-har-gått-bråttom och inget jävla hitte-på-bråttom som jo-en-kopp-kaffe-hinner-jag-nog-ta-innan-jag-åker-igen. Här är det brådis för man hinner verkligen inte med att dra ner fispåsen tillräckligt för att skrevet ska vädras. Fast å andra sidan tar det lika lång tid - om inte längre - att plocka fram snalen ur fickan, eller?
  
• Fickan är till för flickvännen (eller lika gärna pojkvännen i dessa tider) som har dålig blodcirkulation i händerna och som inte vill ta direkt på pojkvännens dase men ändå känner ett behov av att smeka åderpålen. Fickan är alltså en slags kall-hand-och-snoppsnudd-vante men det är la knappast troligt, eller?
  
• Fickan är till för alla gånger man är så knullsugen att man inte kan hålla sig längre, trots att man befinner sig i publika rum. Nu är det bara att dra ner gylfen, plocka fram Petter-Niklas och sätta flickvännen - som fördelaktigt har kjol på sig - ovanpå. I detta scenario är exkluderas homo-relationen av den anledningen att det blir svårt att ge sig på andravalet/-hålet eftersom det inte finns någon bakficka. Kalsonger med fickor är således diskriminerande mot bögar, eller?
• Fickan är till för att dölja yttre urinfläckar för de killar som inte skakar. Med sina två lager hindrar fickan den gula vätskan från att sprida sig till utsidan. Detta gäller dock endast för kalsipper med de ljusare färgerna men ändå finns det mörkfärgade fispåsar med ficka och det behövs ju inte, eller?
  

Där slutar min fantasi. Är det någon som sitter inne på ytterligare alternativ?

Mina personliga erfarenheter av kalsong-fickan är endast negativa. Jag kan inte komma på en enda gång som jag stått naken framför garderoben och funderat över om jag antagligen kommer att ha det stressigt vid vattenkastning eller om jag ska nuppa lite diskret. Istället har jag vaknat flera gånger av att Master Bate (det är vad jag kallar honom. I spansktalande länder heter han dock El Culo Shaker) hälsar god morgon genom fickan och varje gång är jag rädd för att bokstavligt talat bryta kuken av mig när jag tvingar honom ner i dunklet igen. Likt en orm söker solsken så vill Jens Jr vandra mot ljuset i tunneln. Det är ett helvete och kalsong-fickan måste vara ett av djävulens påfund, sattyg som man säger.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken kommer från låten Let's get strong av The Clues.

Den blomstertid nu kommer

Med sommarens intrång så har dagarna blivit längre, solljuset varmare och människorna gladare, men det är inte bara väderleken som förändras utan även modet. Varje årstid har som bekant sina egna modeflugor och färger. På sommaren är det populärt med många och ljusa färger på kläder som ger ett avslappnat och lugnt intryck. Klädintresserad som jag är har inte låtit min vardag i instängdhet (sjukt fult ord men om Kristianstadsbladet kan använda det i en rubrik så borde väl jag kunna trycka på publicera utan osäkerhet, eller?) vara en slags fristad för modetrycket och det är med viss avsmak och med en svald stolthet som jag publicerar historiens första - och enda? - blogginlägg där undertecknad medverkar på bilder tagna på AstraZenecas catwalk. Håll till godo!


Här ser vi modellen Yeahns iförd en slarvigt instoppad patientskjorta från underground-märket Tvätteriet Alingsås. En lös passform som ger kroppsrörelser i stort sett fritt utrymme utstrålar både självsäkerhet och harmoni. Tyget är av det tunnare slaget vilket ger en svalkande känsla i sommarvärmen. Plagget finns tyvärr endast en färg som vi skämtsamt kallar akvavit men det innehar även små detaljer. Till exempel så är det en röd prick vid höger armveck som ska påminna om blodutgjutelse för att ge intrycket av allvarsamt mod. Det här plagget är för mannen som inte backar undan!
Less is more är vanligtvis ett återkommande uttryck när man pratar om mode men man får aldrig glömma att mer alltid är mer, vilket vi ovan ser ett prov på gällande accessoarerna. Ett stilrent och identitsförtydligande armband (istället för de trötta och smaklösa id-brickorna folk har runt halsen) tillsammans med smycket Stickan på armarna. Dessutom bär modellen ett grönt halssmycke av längre modell med tillhörande pulskontroll vilket är ett försök av modeskaparen att pika den samtida människans behov av att ständigt vara uppkopplad. Smart, roligt och framförallt snyggt! Kombinationen fungerar utmärkt till såväl vardag som fest.


På underkroppen bär modellen ett par shorts gjorda av 100 % polyester från indiemärket Adidas som paradoxalt nog ger både ett aktivt och ledigt intryck. Dessa shorts ger känslan av frihet och används med fördel av människor som tar hand om sin kropp på fritiden. Plagget finns i många färger men här har modellen valt ett par svarta med vita detaljer (vilka inte syns i bild) för att skapa den fröjdfulla kontrasten som tilltalar ögat.
På fötterna ser vi ett par vita flip-flops från märket som får den fotbollsintresserade att tänka på vinnare. Le Coq Sportif prydde nämligen bröstet på Maradona och hans Argentina när de tog hem VM i Mexiko 1986. Dessa tofflor är alltså en fotbeklädnad för den som trivs högst upp på prispallen och är ingenting för varken öisare eller Färjan-Håkan. De ska bäras av mästare på deras lediga tid.
Lägg även märke till den smakfulla blånagel som stofferar modellens högra stortå. Blånaglar kan enkelt bidra med uppfattningen om förlorare men med rätt matchning (som till exempel ovan beskrivna flip-flops) så ger de istället sken av raka motsatsen. Den perfekta blånaglen går inte att köpa men istället kan de erhållas gratis på bland annat idrottsplatser och i verkstadslokaler. Blånageln är skönhetspreparatet för mannen som inte drar fötterna efter sig.

En smyckes- och accessoartillverkare som verkligen är något för framtiden är Förbrukat som gör produkter för både dam och herr. Nedan ser vi en bild på deras senaste kollektion:

Förbrukat: För den som vill sticka ut - och in


Ha det!
// Yeahns

Det nya facebook

facebook är ju ett populärt socialt nätverk men det är säkert flera av er som liksom mig tröttnat på det. Därför tänkte jag här och nu försöka få liv i fenomenet igen genom att släpa fram två mer eller mindre vedertagna företeelser som man kan sysselsätta sig med där.

Facerape går ut på att man tar tillvara på personer som är konstant inloggade och sedan låter dem ångra det genom att busa lite. Så här såg till exempel min news feed ut (bortsett från censureringen då) häromdagen:


Här ser vi ett praktexempel på hur en Facerape kan se ut men det finns flera olika varianter. De som går riktigt långt byter ut personens namn, byter profilbild till Gary Glitter och jäklas med dennes vänner. Det finns flera grupper där screenshots ligger uppe för allmän beskådan. Mycket nöje!

En annan grupp delger bilder av den så kallade stilen Partille-Johnny där ledordet är extremt. Brun utan sol, märkeskläder med stora tryck, blonderad frilla fyllt av vax och hårsnoddar runt benen.



Jag ska inte diskutera det vidare då det redan har pratats om på annat håll men det är inte konstigt att det drabbar just y-släktet. Det är ju allmänt känt att människors vars namn slutar på nny (nnie är samma sak fast de är ofta lite mer sofistikerade utan att för den skull vara det särskilt mycket) har lättare att hamna på sniskan i samhällets lotteri. Missbrukare, slagskämpar och kåkfarare, alla har de en sak gemensamt; nny. Det är ungefär samma sak som att alla tobakstuggande rednecks i amerikanska södern har dubbelnamn. Egentligen kan jag väl bara komma på ett undantag som bekräftar regeln; Kenny Starfighter.

Ha det!
// Yeahns

Ode till favoriter

Ooh du blåvita färger som trots ylande snö och vinande vind värmer min kropp på ett Valhalla IP med minusgrader som publik. Aldrig har havet varit så genuint blått och emoungen så renande vit som när de beskådas hos dig. Med alternativen vemod och lycka så lämnar du likgiltigheten oberörd. Men IFK Göteborg, du ska veta att jag trots världens vackraste färger alltid längtar efter guld.

Ooh du överjästa bärnstensdryck som kalasar i min mun och duperar min kropp. Lagrad på ekfat i 77 dygn så får du en rutin så sagolik att Nils-Petter Sundgren nyper sig i armen. Med en honungsötma som din vattnas det i munnen vid blotta åsynen av dina fantastiska former. Innis & Gunn, med dig kan ingen vara ensam.

Ooh du favoritkalsonger som skakat loss på stadens alla fester och vandrat på alla gator. Trots att du tvingats uthärda kroppsliga odörer och otillräckliga skakningar så har du med bomullslent tyg vaggat min hjälte till sömns och skyddat honom från ovälkommet intrång. Men nu ett i hål i grenen blottats och du får finna dig i en vardag längst in i garderoben tillsammans med de andra tvättdagskallingarna (jag tror att det är centilångstorlekar på några). Din plats på tronen kommer nu att ersättas men minns dock alltid detta; Frank Dandy, du är den enda man som jag gladeligen låter röra mitt paket.

Ha det!
// Yeahns

Carpe Diem forts...

Eftersom så många undrade (eller inte, vilket man vill) över min plötsliga aversion gentemot det folkslag som jag numera kallar CD-människor (till skillnad från CP-människor (läs: anställda på TV 4)), så tänkte jag utveckla det lite.

Carpe Diem-folket är ett folkslag som brukar vakna till liv i takt med att blåsippor, lärkor och herrar i shorts och hawaiiskjorta gör sig synta - alla lika säkra vårtecken - och de häckar ända fram till sensommaren innan de återigen går i ide. Ett och annat vinterexemplar kan dock påträffas fast då i en väldigt tjock täckjacka.
Det finns CD-människor i alla åldrar efter 16 men de är dock ett tämligen enkönat släkte även fast de alltid söker en partner som de kan dela sin livsglädje med.


Vad är det då som personifierar detta folkslag? Vad är det som jag avskyr? Jo självklart är det deras försök att lura sig själva med att de är nöjda med sitt liv;

Vi har den ungdomliga flickan - eller brud som hon kallar sig själv - som glider omkring i "moderna kläder" och blekt/svartfärgat hår med ett onaturligt brunt ansikte inramat av den volymiserade frillan. Hon har/vill ha en svanktatuering där en tribal ska visa hur ball hon är, eller varför inte skriva Carpe Diem med kinesiska tecken!? Hon är inte särskilt smart men försöker att skugga över den skammen med att använda sig av uttryck från "främmande" språk. Exempelvis kan hon muntra upp sin tjejkompis - som är lite nere då hon försöker sluta röka alternativt är nybliven singel - med orden "Naah gumman! Kom igen nu, Carpe Diem!" samtidigt som hon tar en klunk av sin Smirnoff Ice.
Egentligen är hon missnöjd med sitt liv men det försöker hon glömma genom att "parta loss" med alkohol och cigarretter (light såklart, vad annars?). Ett beteende som hon försvarar med just Carpe Diem ofta följt av uttrycket Man lever bara en gång.

Den andra och äldre varianten av CD-människorna är medelålderskvinnan som har slagit sig till ro med man, familj och jobb, men hon är ändå inte nöjd. Hon känner en tomhet inombords och hon är missnöjd med både sin man och sitt jobb men känner sig för gammal för att ge sig ut på marknaden igen. Hon drömmer om exotiska platser men det närmaste hon kommer det är när familjen äter tacos varannan fredag. Alla hennes vänner har det förresten likadant så hon kanske är lycklig ändå?
Tomheten fyller hon med vitt vin, ofta en påse-i-låda-variant som alltid står i kylen. Ungarna tror att den är oändlig men de har inte förstått att den byts ut så fort den tar slut. Varje kväll sitter hon tillsammans med sin make på deras uteplats med trägolv och ser solen titta ner. Hon njuter och glömmer för ett ögonblick hur deprimerad hon är. När vinglaset är tomt går hon ut i köket och fyller på, Carpe Diem.

Ha det!
// Yeahns