I hope you'll never be happier than me

Tycker ni som jag att nu när hösten gör sig allt mer påmind samtidigt som man har sommaren färskt i minnet det är riktigt gött med smådeppig shoegaze? Gå då och snyt er, slå er sedan ner framför datorn och kör igång följande video:


South Ambulance - Die 5 times times 5

Stockholmska South Ambulance släppte en skiva 2005 och har utöver det gett ut ett antal EP's men ändå så var det först idag som jag fann dem när jag körde "blanda spår" i mitt iTunes. Förmodligen så har några låtar slunkit med när jag dragit hem Labradors samling, det är väl både på gott och ont att ha (för) mycket musik på datorn. Hur som helst... I morse blev jag väckt av en gräsklippare, himlen är täckt av moln, det blåser en vind utan svar och just idag är South Ambulance världens bästa band!

Sedan att snubben i rött hår ser lika flummig ut som den filosofilärare han en gång var är bara ett extra plus.


Ha det!
// Yeahns

Rubriken är inledningsraden i låten ni just hörde.

Way Out West 2009

Med skorna stående i duschen och en tömd plånbok så är det dags att återgå till vardagen men först är det dags för en liten summering av dagarna som förvandlats till minnen.

Way Out West är en oerhört bred festival där musiken är allt från gangstahip-hop till hårdrock via knepig indie och radiohits, och där besökarna kan vara antingen 16-åriga pandor eller medelålders med deras obligatoriska ryggsäckar (vad är det alla äldre människor tar med sig till festivaler som inte exempelvis jag behöver?) men ändå så är det en härlig stämning om än mycket lugnare (förra året omhändetogs endast två besökare för fylleri, på gott och ont antar jag).

Torsdag:
Efter att först ha spenderat några låtar på bob hund så begav jag mig ner till Parken för att spana in St. Vincent och Fontän. Dessvärre hade Skriet förflyttats till lördagen av någon anledning men kvällen blev bra trots allt. Först så körde St. Vincent igång med sina vackra poplåtar som stundtals avbryts för att hon går loss på elgitarren. Det var fint men det kändes som att det saknades något. Sedan så drog mina favoriter Fontän igång och det visade sig vara en helt annan spelning än den på Emmaboda, vilket såklart är positivt då omväxling förnöjer. Både bandet (som hade bantats ner från fyra till två personer) och publiken var betydligt mer tända och spelningen blev en av festivalens bästa.

Fredag:
13.30 Timo Räisänen - Jättehögt, massa elgitarrer och ett solklart konstaterande att Timo har gått ner sig för varje skiva som utkommit, men jo glad och så är han ju live.
14.30 Bon Iver - Jävlar vad bra det var! Jag hade förväntat mig en lugn akustisk spelning men istället dyker Justin upp med två trumslagare (varav den ena lirade bas ibland) och jämte sig själv ännu en gitarrist och bjöd på fantastiska live-versioner av hans redan underbara låtar. En mycket närgången spelning trots att tältet tog 8 000 personer.
16.40 Band Of Horses - Alla låtar som man ville höra spelades och däremellan slängde de in lite svenska fraser. Enda besvikelsen var att ingen hade kvar 15 centimeters-skägget längre.
17.40 Robyn - Jag såg bara slutet och då hann jag med att se Röyksopp, Kleerup och inte minst Dr. Alban göra gästspel där särskilt den sistnämnda gav mig ett kind till kind-leende. Det var väldigt intressant att se Kleerup på scenen samtidigt som Dr. Alban tar ton till No coke.
20.15 Antony & The Johnsons + Göteborgs Symfoniorkester - Några 65 personer på scen var det väl inte men det var vackert och melodiskt med det tjugotalet som fanns. Jag hade dock förväntat mig något mer bombastiskt med massa pompa och ståt till hans redan lugna låtar men istället blev det snarare tvärtom och kvart över åtta var inte jag så sugen på det.
21.35 Glasvegas - På grund av publikutströmmningen från Linné-tältet - där Röyksopp skulle spela - gick trögt på Bon Iver så var jag rädd att jag skulle missa en del av Arctic Monkeys och därför valdes Glasvegas istället. Ljudet var lite halvdant till en början men så småningom tog det sig och det blev en bra konsert men inte i närheten av den jag såg på Storan i våras.
22.40 Arctic Monkeys - Det bästa med Aporna är att deras låtar känns som att de kan hålla på i en evighet med alla sidospår de kör samtidigt som de kan ta slut när som helst. Det är massa gitarrer, brittisk dryghet och tyvärr alldeles för många låtar från deras nya skiva som ingen - egentligen - har hört och därför stod hela publiken och väntade på i princip vilken låt som helst från första och andra skivan. Publiken blev lite otänd vilket ledde till att bandet blev opepp och istället för mellansnack så stod bandet och minglade mellan låtarna. Bra men inte topp.
Efteråt bar det av till Världskulturmuséet där det mer var DJ-akter och klubb. Både Kornél Kovács och Erol Alkan lirade dansant elektro. No more, no less.

Lördag:
14.30 [ingenting] - Publiken verkade knappt vakna och inte alls så inlästa på texterna som en annan och inte hjälpte det att de drog av den ena nya låten efter den andra. Bäst var dock Ge tillbaka det som faktiskt är den bästa låten på nya skivan fast det ju inte jag än, egentligen...
Efter [ingenting] hörde jag på håll hur Calexico drog igång Alone again or och det var länge sedan jag blev så glad.
15.40 Vampire Weekend - Så snart som VW entrade scenen så började regnet droppa ner och allt eftersom spelningen fortskred så ökade regntakten, utan att det gjorde det minsta ont! Det var en alldeles lysnade konsert där publiken sjöng med när de kunde och dansade när deras nya låtar spelades. Glatt, härligt och enastående!
17.45 Florence Valentin - Exakt samma schema som på Emmaboda och i princip samma mellansnack där enda skillnaden var att det var de anpassade det till Göteborg. Annars var det ju bra men ljudet kom inte riktigt till sin rätt i tältet.
21.15 My Bloody Valentine - Jodå, högtalarna fungerade men den som inte är inlyssnad på MBV hörde knappast någon skillnad på låtarna mellan allt skrän.
22.35 Lily Allen - En väldigt bra spelning som dock aldrig lyfte. Men hon var ju charmig, söt och bar ett se-igenom-linne så att...


Därefter blev det Trädgår'n och ärligt talat minns jag inte så mycket av varken Let's Wrestle eller Gang Gang Dance mer än att de förstnämnda påminde om The Wombats och att de andra lät som något i mitten där Fontän och Animal Collective är på varsin ände. Jag tyckte att det var bra i alla fall men inte ens i närheten av Deerhunter som fick avsluta min festival. Deerhunter slutade aldrig spela utan lät varje låt gå in i varandra vilket resulterade i ett konstant diggande i en trekvart.

Topp fem spelningar:
1. Bon Iver
2. Deerhunter
3. Vampire Weekend
4. Band Of Horses
5. Fontän

Om två helger börjar Popaganda som fått ett riktigt fint program som ännu inte är färdigt. 475 + serviceavgifter går det på och jag börjar bli redigt sugen på att lägga den sista sommarhelgen i Stockholm. Vad säger ni Albertazzi och Killamangiro?

Ha det!
// Yeahns

13-15 augusti

Vi fortsätter med festivalandet och konstaterar därmed att Way Out West idag släppte sitt spelschema. Liksom tidigare år så är schemat späckat och det blir till att prioritera bort artister för andra artister (någon öl till överpris kommer knappt att hinnas med). Vid första anblicken av spelschemat så blev jag lite opepp för att fredagen blir oerhört tajt och för att mina lördagsprioriteringar spelar så pass tidigt och nästan samtidigt, men mest för att jag ska göra tentan som jag missade på grund av min Astra-vistelse på fredagsmorgonen. Jag vet inte riktigt hur de tänkte på Luger för fredagen känns överbelastad - särskilt med snarlika musiker - medan lördagen verkar alldeles för ojämn både i musikstil och på tunga namn. I vilket fall som helst så blir det till att göra det bästa av situationen och nedan presenteras de akter som jag väljer emellan.

Torsdag:
Här står jag och väger mellan två klubbspelningar och som om inte det vore nog så har saftskallarna på Göteborgs Kulturkalas bestämt sig för att konkurrera med WOW och bokat in en hel del sevärt på torsdagen.
Kulturkalaset erbjuder tonårsångestpunkrockarna Samtidigt Som 19.30-20.30, den vackra och melodiska Hello Saferide 19.45-20.45, göteborgsindie á la tidig Håkan Hellström i Almedal 21.30-22.30 och sist men inte minst ett gäng snubbar som kallar sig bob hund 21.30-23.00. Som ni ser så krockar de ju med varandra också och om man är ett fan av Johan Palm så blir det ännu kämpigare då han går på klockan åtta, men det är man ju inte...

Way Out West har en hel drös med attraktiva klubbspelningar men det är två som sticker ut lite mer:
På Parken spelar de lågmälda postrockarna i Skriet, den kvinnliga popdrömmen St. Vincent och instrumentalpopparna - som jag kallar världens bästa band som ingen vet om (det är de och The Clues) - i Fontän.
I Kajskjul 8 kommer världens bästa Theodor Jensen att spela och därefter tar Joel Alme vid. Dessutom ska en hemlig gäst dyka upp och det kan vara allt från Henrik Berggren till något mindre göteborgsband. Det är i alla fall ingen som bokfört en spelning i Göteborg på sin MySpace än så länge.
Hur spännande det än är med en hemlig artist så tror jag nog att Parken tar hem min närvaro av den anledning att jag garanterat kommer få fler tillfällen att se Theo och Alme. Kulturkalaset bojkottar jag av ren förbannelse.

Fredag:
Nu blir det stressigt! Tenta 9 till senast 15 och sedan iväg till Slottsskogen där prioriteringarna är Bon Iver, Band Of Horses, Antony & The Johnsons samt Arctic Monkeys:
13.30 Timo Räisänen - Denne konsertstrippare var en av de bästa spelningarna på WOW 2007 men det var också då som han var som bäst.
14.30 Bon Iver - Så vackert, så melodiskt och så lidelsefullt.
15.35 Beirut - Stundtals knepigt, stundtals experimentellt och stundtals genialt.
16.15 Grizzly Bear - De är ju som alla andra amerikanska indierock-band och det är ju alltid bra.
16.40 Band Of Horses - Som direkt ovanstående bara det att dessa skäggiga män sitter inne på en av milleniets bästa låtar i och med No one's gonna love you.
19.00 Wilco - Se de två senaste och släng in lite alternativ popcountry.
19.15 Laakso - My Gods med låtarna High drama och Right back at you är en väldigt bra skiva men annars så känns de lite halvdana.
20.15 Antony & The Johnsons - Här har vi en kille som kan sjunga utan att ens(!) ha varit med i Idol och dessutom så kommer det vanligtvis finstämda bandet att bli kompade av Göteborgs Symfoniker. Uppemot 65 personer på scen, jojo!
21.15 Röyksopp - Kan dem inte särskilt bra men det blir säkerligen bra tryck.
21.35 Glasvegas - Fjolårets hype kommer till Sverige för tredje(?) gången i år och har man redan sett dem så känns de sådär hett. Har man däremot inte sett dem så ska man vara brakladdad!
22.40 Arctic Monkeys - Förmodligen Englands mest framgångsrika band just nu och experimentell rock blir väldigt bra när Alex Turner står vid micken. Den 24 kommer deras tredje platta ut och den finns redan att hämta hos Piraten.
Efteråt bär det av till någon klubb men då ingen känns riktigt klockren så går jag dit mitt sällskap tar mig. Pustervik där småmelankoliska Jessica Lea Mayfield, dåtidspopinspirerade The Morning Benders och helt-okej-men-lite-intetsägande Vetiver spelar kanske?

Lördag:
Lördagen är som sagt något lugnare och här prioriteras [ingenting], Vampire Weekend och Olle Ljungström. Dessvärre krockar de två sistnämnda vilket är synd för den svenske 90-talslegenden.
14.30 [ingenting] - Sveriges mest underskattande band är ett epitet som jag gillar att sätta på dem och därför ska jag ge dem allt jag har.
14.35 Calexico - Det går ju inte riktigt ihop på grund av ovanstående men det vore ju kul om man hann se deras cover på en av tidernas bästa låtar; Alone again or av mitt favoritband alla kategorier, Love. Om de nu spelar den vill säga.
15.40 Vampire Weekend - De gjorde fjolårets bästa album och deras Paul Simon och afrika-inspirerade pop är fullkomligt makalös och ensam i sitt slag!
16.00 Olle Ljungström - "Bland vissa är jag Gud, för andra bara oljud" säger han om sig själv och det är svårt att vara så klockren.
17.45 Florence Valentin - Kan de göra det igen?
19.30 Wolfmother - Det kan bli en konsert med mycket ös och bara för att Joker and the thief figurerat i Jackass-sammanhang så ska man inte bojkotta dem.
20.00 Basement Jaxx - Inte min grej egentligen utan det är mest för att ha sett dem bara.
21.15 My Bloody Valentine - De var ju på gång till WOW ett annat år men struntade i det eftersom de inte fick spela så högt som de ville. Nu är jag nyfiken på om det är MBV eller WOW som gett vika.
22.35 Lily Allen - Hon är ju helt okej ändå, och sött för att vara britt.
Nu blir det en rush till Trägår'n för att kika på underliga men härliga Gang Gang Dance, Storbritanniens svar på/föregångare till Niccokick i Let's Wrestle och till sist får Deerhunter avrunda med sin ambientrock.

Sugen? Haka på!

Ha det!
// Yeahns

Känns som 2009 - Emmabodafestivalen

Först nu - tre dagar efter festivalens slut - så börjar man komma i form igen. Sömnen är i fas, kroppen är noggrant tvättad och björnarna behöver inte hållas kopplade längre. Det är skönt att känna sig som en civiliserad människa igen men samtidigt så känns det lite tråkigt. För visst är det mycket roligare att ta några steg tillbaka och släppa alla krav och istället befinna sig där ens högsta ambition endast är att bli full?

Jag tänkte nu ge mig på att kort sammanfatta de akter jag beskådade. Vissa såg jag mer eller mindre koncentrerat beroende på sinnestillstånd och/eller var mina händer befann sig men i vilket fall som helst så har jag en liten uppfattning om spelningarna:

Torsdag:
13.45 Jonathan Johansson - Jag kom lite sent och missade därmed det mesta men det kändes som att han var lite rockigare än vanligt och det är endast positivt.
14.30 Parken - Jag har lite svårt att förstå hypen med denne Pelle då hans musik känns lite osynk-Bjarne och hoppig och samma känsla kvarstod även efter spelningen.
15.15 Skansros - Efter en småtrög inledning så började regnet att ösa ner vilket verkade väcka både publiken och bandet och jag blev nästan tagen till skans, men bara nästan.
17.30 Handsome Furs - Landet som ifrågasätter de kvinnliga göteborgarnas kompetens (Kan Ada? Bara-pa-disch) går från klarhet till klarhet och trots att jag knappt kan en endaste låt så gick jag därifrån med ett leende.
19.30 bob hund - Det är ingen tvekan om att detta är ett av Sveriges (världens?) bästa liveband men jag tycker att det var lite för lite hits och för mycket från nya skivan som de facto är deras sämsta men ändock bra.
21.00 Detektivbyrån - Som vanligt glada men av någon anledning så skulle några personer börja att knuffas och därför orkade jag inte stå kvar särskilt länge.
22.00 2 Many DJ's | 23.30 Boys Noize | 01.00 The Bloody Beetroots - Det är ingen idé att skilja på dessa band/dj's för i mina elektro-okunniga öron så lät det ungefär likadant och jag tror att alla hade sin egen remix av MGMT's Kids. Men det var riktigt röjiga spelningar där hela publiken dansade och detta ledde till att en liten elektrogen utvecklades hos mig - resterande ITHMG till trots, eller?

Fredag:
12.00 Miss Li - Jag hörde henne endast på håll och det var la sådär. Hon fick igång lite gung men annars verkade folk för slöa.
15.00 Joel Alme - Det bästa var nog innan spelningen då några killar stämde upp till Snart skiner Poseidon. Annars är den gode Alme bättre på skiva med stråkar och utan blåsare som kommer fel. Han får en chans till nästa torsdag.
16.30 Florence Valentin - Fyllda av självförtroende inleder de med Spring Ricco och därefter höjer de sig ännu mer. Lite väl mycket politik i mellansnacket istället för att fokusera på publiken och deras gedigna repertoar, men det blir väl kanske så när en Sovjet-flagga viftar bland publiken:
Fotograf Jacob
17.30 Navid Modiri Och Gudarna - Mer än deras MySpace har jag inte hört men ändå var det bra spelning.
20.30 Markus Krunegård - Halv nio på kvällen med blodet fullt av C₂H₅OH så är man sugen på fart och detta kunde tyvärr inte finlandssvensken bidra med. Normalt en duktig artist men med ett för tunnt låtmaterial för kvällsspelningar.
00.30 The Wombats - En bra spelning absolut men det kändes som att det saknades något. Kan kanske bero på en segdragen urintömning av undertecknad.
01.15 Simian Mobile Disco - Se ovanstående elektro-akter.

Lördag:
13.45 Monde Yeux - "Ni är så estetiskt tilltalande" hördes från publiken och visst är killarna som balsam för ögat men ännu mer är de som en orgasm för örat. Lite slött inledningsvis men med ett humoristiskt mellansnack och en eskalerande avslutning så utvecklades det till en av festivalens toppar, trots den lite otacksamma speltiden.
16.45 Franke - Med en speltid mittemellan morgon-chill och fylle-peak så är det inte lätt att locka folk och med ett riktigt taskigt ljud så går det ännu sämre. Det var alldeles för högt, för skränigt och stundtals ur funktion och trots att jag ville ge dem alla chanser i världen efter deras lyckosamma releasefest så orkade jag bara stå kvar i några låtar. De kändes inte så laddade för Emmaboda heller.
17.30 Fontän - Det är helt sjukt hur de kan få ljudet att bli så bra, nästan exakt som på skivan men tyvärr så är de både tilldelade en taskig speltid och för okända för att publiken ska infinna sig. Verkligen Dr. Alban-synd för det kunde blivit lika underbart som en single malt en fredagkväll. Synd också att de krockar med Alme och Theodor Jensen på Way Out West för där tror jag att deras klubbspelning kan bli bra på riktigt.
22.15 Svenska Akademien - Jag kunde inte en enda låt innan och kan det fortfarande inte men det var en helt okej spelning med lite svensk gung-hip-hop.
23.15 The Pains Of Being Pure At Heart - Trots ett så fantastiskt lockande bandnamn så har inte folk lyssnat på dem tillräckligt mycket för att kunna skilja på deras låtar men är man insatt så var detta en spelning á la môcke bra.
00.15 Familjen - Jodå han levererar igen, även denna gång uppbackad av Tilliander.
01.15 Den Svenska Björnstammen - Tänk er en blandning av Familjen och Slagsmålsklubben och ni är nära. Här får man nästan välja att antingen avsky dem för att apa efter eller att gilla dem av samma anledning. Jag valde det senare.
02.00 City - Låter ungefär som Parken fast lite roligare.


Det sägs att man lär sig något nytt varje dag och här är vad jag lärde mig under Emmaboda:
1. Om man stoppar tårtljus i en småfuktig gräsmatta till hälften bestående av lera så kan man bli anklagad för mordbrand.
2. Räkna ut hur mycket alkohol du tror att du dricker. Sedan köper du ett flak eller en påse-i-låda till.
3. Tältfestivaler är mycket roligare än stadsfestivaler.
4. Det blir mycket roligare om du är vänligt inställd till annan musik än din egen så var inte så anti när du hör något nytt (så länge som det inte spelas på Rix FM).
5. Nordpolen är inget annat än en tomte som borde stanna hemma i just Nordpolen.

Emmabodafestivalen anno 2009 var i mina ögon en succé! Stämningen var fenomenal och människorna glädjefullt peppade, dessutom var besökarna inte alls så unga som jag trodde att de skulle vara utan ganska blandad där flest nog höll sig vid 20-21-snåret. Det verkade som att arrangörerna har planer på att göra festivalen till en av Sveriges mer populära då de utökat området i år och även börjat ta dit mer etablerade artister när de annars kört på mer uppåtgående artister, och det är inte mig emot. Inte det minsta.

Ha det!
// Yeahns

29/7 - 2/8

Imorgon är det dags för avfärd mot Emmaboda - eller mer precist Rasslebygd - för att i fyra dagar sova i tält, kolla musik och dricka sådant där som man blir knasig i bollen av. Hygienen kommer att vara på grottmänniskonivå, det kommer säkerligen att regna, det kommer att krylla av ynglingar och ens prylar kommer att bli stulna men jävlar vad kul vi ska ha! För inte kan man väl annat när man hänger med vänner dagar i streck och har följande preliminära schema att följa?

Onsdag:
Festivalen börjar egentligen på torsdag förmiddag men eftersom de flesta campare kommer redan på onsdagen för att slippa stressa så har arrangörerna fixat en liten grej som de kallar Förfesten. Två mindre kända band kommer att spela och även fast inget av dem är "min grej" så lär de ändå beskådas:
20.00 Moto Boy (Kyrkan) - En snubbe plinkar lite på sin elgitarr och framför lite lågmäld och timid balladrock.
21.00 Mangon (Baren) - På datorn är det jättelätt att göra "musik", särskilt av typen omz-omz-dunkadunk.

Torsdag:
Torsdag är en helt annan dag och nu blir det lite mer rännande och lite mera ös:
13.45 Jonathan Johansson (Skogen) - För att En hand i himmelen är en väldigt bra låt, i övrigt inte mer än okej.
15.15 Skansros (Skogen) - Den välklädde Felix ska tillsammans med sitt mindre välklädda band (men de försöker i alla fall) försöka ta mig till skans med vacker pop signerad Göteborg.
17.30 Handsome Furs (Ängen) - Dan Boeckners sidprojekt är inte ens i närheten av att vara lika bra som varken huvudprojektet Wolf Parade eller WP-polaren Spencer Krugs sidprojekt Sunset Rubdown men de är i alla fall från Kanada, och gillas därmed av undertecknad.
19.30 bob hund (Ängen) - Med kritvita damhandskar på händerna ska Thomas Öberg förföra och provocera publiken till extas. bob hund är ett av Sveriges bästa band genom tiderna och är nog denna festivals höjdpunkt.
21.00 Detektivbyrån (Skogen) - Jag såg dem i Borås i oktober förra året och det är ju riktigt skojfrisk musik med dragspel och grejer. Sköna på scen är de också med sina annorlunda frisyrer, värmlänningar i Göteborgs-exil som de är.

Fredag:
Med bakfyllan liggandes som en halo runt tältet ska man pallra sig upp för ännu en underbar festivaldag:
12.00 Miss Li (Trädgården) - Hon är allt bra go' Linda Carlsson fast frågan är om man orkar upp till 12?
15.00 Joel Alme (Ängen) - Denna skönsjungande styvpappa skrev sina låtar på Brännö vilket resulterade i ett av fjolårets bästa album. Håller på Blåvitt gör han också.
16.30 Florence Valentin (Ängen) - Jag såg dem på Way Out West 2007 men på grund av en dålig speltid så gick det sådär och därför ska de få en chans till. Sedan har de ju gjort en ruskigt bra platta i år också.
20.30 Markus Krunegård (Ängen) - De lirar ju inte bara metal i Finland.
00.30 The Wombats (Skogen) - Dansant poprock när den är som bäst och vi ska alla dansa till Joy Division.

Lördag:
Efter tre dagar har man kommit in i andra andningen och nu kör man på av bara farten:
13.45 Monde Yeux (Ängen) - Delar av lägret har ju polat med en i bandet så klart att de ska ses och som om inte det vore nog så är Naked girls en bra låt á la môcke.
16.45 Franke (Ängen) - Dessa noiserockabillies såg jag ju på releasfesten av deras senaste skiva och det var ju bra så varför inte en gång till?
17.30 Fontän (Skogen) - Troligtvis så blir jag trots ovanstående inte långvarig på Franke eftersom dessa ambientpoppare är tokbra, i synnerhet deras ännu ej utgivna andraskiva Winterhwila.
23.15 The Pains Of Being Pure At Heart (Skogen) - Noisepop hela vägen från det stora äpplet och även de släppte en fenomenal skiva i år.
00.15 Familjen (Ängen) - Det var bara några månader sedan jag såg denna soloskåning ackompanjerad av ingen mindre än Andreas Tilliander och han var full och fartfylld.

Det lär ju inte bli som ovanstående men så ser den i alla fall ut just nu i nyktert tillstånd. Har jag missat något?
Om ni vill och om jag orkar så kan jag kanske summera hela joxet när jag återuppstått. "Äh vadå återuppstått? Med så där många spelningar så blir det inte mycket dricka" tänker kanske ni men det är det som är det fina med Emmaboda - att man får ta med sig kalasdricka in på konsertområdet. Så längst fram kommer det att skålas och skrålas dagarna till ända så mamma, ring inte.

Ha det!
// Yeahns

2-3-4 juli 2009

I nästan tre år har hela Skaraborg stått stilla. Folk har legat sömnlösa och kaffet har smakat unket i väntan på vad som komma skall, för idag börjar den; Törebodafestivalen! Jovisst nu ska Svenne Banan gå man ur huse för att samlas kring ortens festiligheter. Man ska dricka sprit, se på mediokra artister och träffa folk som man redan känner, och detta har man väntat på ända sedan den förra festivalen 2006. Ryktet säger att 15 000 ska komma och det viskas om en busslast från Spanien fast inget är säkert. Egentligen kan man säga att folk betalar 600 spänn (420 om man köpte förköp) för att i ett inhängnat område få trängas med samma folk som man möter dagligen, men det gör detsamma för nu är det fest på sta'n!
Jag själv är dock inte bättre och ska vara en av besökarna även fast jag försöker gömma mig bakom ursäkterna att jag ändå inte har något bättre för mig och att det var mamma som pröjsade festivalpasset. Hur som helst så är det bra att man försöker att göra samhället mer attraktivt.

Törebodafestivalen är en familjefestival. Det finns hoppborgar, åkattraktioner och godisremmar för de små medan de äldre för nöja sig med alkohol och kanske något enkelt tilltugg. Artisterna är av en blandad komplott av coverband, Rix FM och gamla favoriter men det är tunnsått för en indiefantast som mig. Egentligen så är det bara en artist som jag genuint tycker om, Ulf Lundell. Även fast han var bättre på den tiden då han skrev musik och uppträdde i ett mer eller mindre berusat tillstånd så är han min höjdpunkt, i övrigt är det mest intressanta coverband med 60- och 70-talsklassiker i sin repertoar. Vare sig ni vill eller inte så får ni nu mitt festivalschema, mycket nöje!
Artister som bara kanske ska beskådas inom klamrar:

Torsdag 2 juli:
21.00 - Ulf Lundell
24.00 - [Backyard Babies]

Fredag 3 juli:
21.00 - [Melody Club]
22.00 - Biker Groove (ett coverband från Liverpool som spelar mycket Beatles, Rolling Stones och annan musik från den tiden)

Lördag 4 juli:
17.00 - Owe Thörnqvist
19.00 - EMD
21.00 - [Sahara Hotnights]
22.00 - Johnny Kask (tidigare medlemmar från det kultförklarade punkbandet Asta Kask spelar Johnny Cash fast på svenska)
23.00 - Beach Boys
00.30 - [The Politicians] (liksom Biker Groove lirar de Stones och sådant)

Är det värt pengarna samt en sämre lever?

Ha det!
// Yeahns

Slagen av solen

I dessa tider när solen gassar konstant och när Gyllene Tider är ett återkommande inslag på radion så blir man helt matt. Det är så att man försmäktar. Man orkar ingenting, huvudet är tungt och kroppen lider av vätskebrist. En klarblå himmel och ett vindstilla klimat är visserligen underbart men inget vidare om man ska mäkta med att blogga. Mitt hjärnkontor har tagit semester. Därför lär uppdateringar stundtals lysa med sin frånvaro under sommaren men vi - eller åtminstone jag - ska försöka att samla kraft så ofta vi kan för att kunna klämma ut en text då och då. Så håll ut! Vi har inte försvunnit, vi vilar oss bara lite i skuggan.


Det är i alla fall tur att det inte är samma stiltje i pappersbranschen! Denna gång är det någon snubbe på marknadsavdelningen hos Edet som fått en riktigt briljant idé. Nu har nämligen Edet lanserat en limiterad kollektion "med moderna mönster från den erkända 10-gruppen". Ungefär samma grej som Lambi körde tidigare i år alltså, men nu med mönster från den ack så erkända 10-gruppen (jag var tvungen att googla det. Tydligen är 10-gruppen tio designers som gått ihop men nu är det dock bara tre kvar). Modernt ska det vara också.

På bilden ovan ser ni Edets nya begränsade papper med deras moderna mönster. Toapappret har fått lite schyssta blad och det är ju modernt så det förslår. Hushållspappret har istället fått lite sköna streck som påminner om en inzoomning på Sigvard Bernadottes virrvarr-mönster från 1958. Modernt? Klart att det är! Det är ju designers som har gjort det och betalt fick de säkert också. Med all rätt, eller hur?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är också en låt från Almedal.

Dagen till ära

Idag är det midsommarafton vilket innebär att OP Andersson med vänner tar plats på bordet i alla hushåll, förutom Birros och Schymans då förstås. I bästa fall inmundigas brännvinet med en snapsvisa, ibland långa sådana. Men eftersom jag dels ogillar att sitta med supen i näven och dels inte är tillräckligt beläst på längre visor (mer än Helan går) så har jag samlat några kortare visor ramsor läten som snabbt och glädjefullt kan avhandlas för att spriten ska kunna göra det den gör bäst. Skriv ner dem och ta ton!

Cykelmakarens snapsvisa:
- Hoj!

Finsk snapsvisa:
- Inte nu, men nu! (Ei nyt, mutta nyt!)

Fotbollsrelaterade snapsvisor:
- Supa skallen!
- Maskrosvallen! (Valfri lokal fotbollsarena som slutar på -vallen)

- Ifrån bastun hörs ett rop:
- Sug min kuk, Olle Goop!

Ingemar Bergmans snapsvisa:
- Tystnad!
- Tagning!

Västgötsk snapsvisa:
- Va' är'e för vinn ida'? (Vad är det för vind idag?)
- Brännevinn! (Brännvind!)

Icke-namngivna snapsvisor:
- En ål, skål!
- En älg, svälj!

- Fullt ös!
- Medvetslös!

Glad midsommar!

Ha det!
// Yeahns

Den blomstertid nu kommer

Med sommarens intrång så har dagarna blivit längre, solljuset varmare och människorna gladare, men det är inte bara väderleken som förändras utan även modet. Varje årstid har som bekant sina egna modeflugor och färger. På sommaren är det populärt med många och ljusa färger på kläder som ger ett avslappnat och lugnt intryck. Klädintresserad som jag är har inte låtit min vardag i instängdhet (sjukt fult ord men om Kristianstadsbladet kan använda det i en rubrik så borde väl jag kunna trycka på publicera utan osäkerhet, eller?) vara en slags fristad för modetrycket och det är med viss avsmak och med en svald stolthet som jag publicerar historiens första - och enda? - blogginlägg där undertecknad medverkar på bilder tagna på AstraZenecas catwalk. Håll till godo!


Här ser vi modellen Yeahns iförd en slarvigt instoppad patientskjorta från underground-märket Tvätteriet Alingsås. En lös passform som ger kroppsrörelser i stort sett fritt utrymme utstrålar både självsäkerhet och harmoni. Tyget är av det tunnare slaget vilket ger en svalkande känsla i sommarvärmen. Plagget finns tyvärr endast en färg som vi skämtsamt kallar akvavit men det innehar även små detaljer. Till exempel så är det en röd prick vid höger armveck som ska påminna om blodutgjutelse för att ge intrycket av allvarsamt mod. Det här plagget är för mannen som inte backar undan!
Less is more är vanligtvis ett återkommande uttryck när man pratar om mode men man får aldrig glömma att mer alltid är mer, vilket vi ovan ser ett prov på gällande accessoarerna. Ett stilrent och identitsförtydligande armband (istället för de trötta och smaklösa id-brickorna folk har runt halsen) tillsammans med smycket Stickan på armarna. Dessutom bär modellen ett grönt halssmycke av längre modell med tillhörande pulskontroll vilket är ett försök av modeskaparen att pika den samtida människans behov av att ständigt vara uppkopplad. Smart, roligt och framförallt snyggt! Kombinationen fungerar utmärkt till såväl vardag som fest.


På underkroppen bär modellen ett par shorts gjorda av 100 % polyester från indiemärket Adidas som paradoxalt nog ger både ett aktivt och ledigt intryck. Dessa shorts ger känslan av frihet och används med fördel av människor som tar hand om sin kropp på fritiden. Plagget finns i många färger men här har modellen valt ett par svarta med vita detaljer (vilka inte syns i bild) för att skapa den fröjdfulla kontrasten som tilltalar ögat.
På fötterna ser vi ett par vita flip-flops från märket som får den fotbollsintresserade att tänka på vinnare. Le Coq Sportif prydde nämligen bröstet på Maradona och hans Argentina när de tog hem VM i Mexiko 1986. Dessa tofflor är alltså en fotbeklädnad för den som trivs högst upp på prispallen och är ingenting för varken öisare eller Färjan-Håkan. De ska bäras av mästare på deras lediga tid.
Lägg även märke till den smakfulla blånagel som stofferar modellens högra stortå. Blånaglar kan enkelt bidra med uppfattningen om förlorare men med rätt matchning (som till exempel ovan beskrivna flip-flops) så ger de istället sken av raka motsatsen. Den perfekta blånaglen går inte att köpa men istället kan de erhållas gratis på bland annat idrottsplatser och i verkstadslokaler. Blånageln är skönhetspreparatet för mannen som inte drar fötterna efter sig.

En smyckes- och accessoartillverkare som verkligen är något för framtiden är Förbrukat som gör produkter för både dam och herr. Nedan ser vi en bild på deras senaste kollektion:

Förbrukat: För den som vill sticka ut - och in


Ha det!
// Yeahns

Stars of today, superstars of tomorrow

Japp, så lyder det stundande U21-EMs slogan som kommer att spelas i Göteborg, Halmstad, Helsingborg och Malmö. Staden vi alla älskar (Göteborg) och Halmstad har plockat hem de mest intressanta matcherna då Spanien, England, Tyskland och Finland kommer att turas om mattorna på Gamla Ullevi och Örjansvall, medan Sverige, Italien, Serbien och Vitryssland ska kämpa på Olympia och Swedbank Arena.

U21 innebär att det är bolltrollare under 21 år som medverkar men i U21-EM gäller det endast att gossarna max är 21 bast när kvalet inleds, och eftersom kvalet inleds nästan två år innan huvudturneringen så är det maxåldern 23 som gäller under sommarens EM. Som ni ser så är det ett gäng riktiga stornationer som kommer på besök och med det kommer också en hel del killar som kan det här med att sparka boll. Därför blir det nog även några riktigt sevärda omgångar i det gröna fältets schack, och när det dessutom räcker med att punga ut 120-lappen för helt okej hörnplatser så kan det bli ett av livets bästa köp.

Den 18 juni ska Spanien-England göra upp på Ullevi och på några av platserna 501-505 på sektion N2 kommer tre fjärdedelar av ITHMG att sitta och heja, sannolikt något berusade. Det är verkligen en match jag rekommenderar alla som gillar det här med kamp, svett och läderkulor att besöka. Möjligtvis lite osynk-Bjarne med att det är dagen innan midsommar men vafan! Tänk liksom på att lagen kan ställa upp på följande sätt (om Bojan får målsmans tillstånd då förstås):

Spanien:

----------------- Roberto -----------------

Azpilicueta - Piqué - Marcano - Balenziaga

---- Raul Garcia - Fabregas - Busquets ----

- Granero ------------------------- Mata -

------------------ Bojan ------------------

England:

------------------ Hart -------------------

Richards - Wheater - A. Ferdinand - Gibbs

Lennon - Cattermole - Huddlestone - Welbeck

---------- Walcott - Agbonlahor -----------


Det ser rätt spännande ut va? Ovanstående är väl knappast sannolikt då spelare kan känna sig slitna, skadade eller bara vill ha semester istället, men så här kan det se ut den 18 juni 20.45 och om det inte vore för att man var omgiven av killkompisar så hade man ju fått ståfräs. En lätt halvbånge är i alla fall garanterad, välkomna!

Ha det!
// Yeahns

Here comes the summer

Med en annalkande helg i sommarvärme fylld av grönområden, avklädda kroppar och fest så är självklart livet underbart. Ett sätt att förgylla livet ytterligare är att blanda in musik och här bjuder jag nu på den låt som till och med borde få en öisare på gott humör:


Kalle J - When you see me

Normalt så är inte detta min favoritmusik men låtens poppiga energi får mig att tänka på glass och glass är ju gott så...

Apropå härlig popmusik så har Sveriges kommande sensation, Ram Di Dam, releasefest i Stadsteaterns foajébar imorgon. Ett spännande band i en annorlunda (annorlunda på ett bra sätt, som Animal Collective eller som Glenn Hyséns sommarplaner) lokal kan inte bli annat än förträffligt!

Innan jag avslutar ITHMG-historiens mest simpla (och sämsta) inlägg så undrar jag en sak; om solsken kommer efter regn, vad kommer då efter solsken? Solsting, fästingar och klamydia?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från The Undertones låt med samma namn.

Beundran

Albertazzi är tillbaka!
Sitter i vårsolen, men inomhus. Är det tentavecka så är det. På radion spelas en konsert med Soundtrack Of Our Lives (världens bästa band?) så jag känner mig osedvanligt ball, så ball att jag kan ha fötterna på skrivbordet! Igår var jag på Gröna Lund det firades någon slags genrep inför kommande sommar. Det hade investerats i en ny attraktion, Insane hette den visst. Undertecknad valde att stå över åket, trots påtryckningar från högstadienojiga bekantas bekanta. Jag har för övrigt börjat spela fotboll , igen. Jag har väll aldrig varit någon briljant spelare, men det är roligt att vara en del av ett lag! Det är Killamangiro som fixat in mig i klubben och min inställning är att vi ska ha en slags Clearence Seedorf – Harvey Esajas relation. Vi får väll se hur det blir med det.

Skulle delat med mig av ett par guldkorn från Youtube, givetvis så har dessa blivit borttagna, (Dr Alban) synd!

Eminent, Genialiskt, Skitsnyggt!

Tack för mig!

/Albertazzi

Man har så kul med Toffifee

I morse slog den mig igen. Ett slag så hårt att öronen fladdrade i 15 minuter. Åldersparanoian var tillbaka. Jag börjar bli för gammal. Jag orkar inte längre. Att raska rumpa tre gånger på en vecka (söndag, torsdag, lördag) blir för mycket för en i övrigt hurtig 22-åring. Trots detta har jag bestämt att sommaren 2009 ska bli den sommaren jag inte hade som tonåring. Det ska bli en sommar i fritidens tecken (mycket på grund av bristen på andra alternativ). En sommar då det ska stekas och festivalas. En sommar då jag inte är bra för mig själv. Sommaren 2009 har jag dedikerat till de tre S:en; Supa. Svina. Skatteåterbäring.

Jag vet inte hur jag hade tänkt att jag skulle klara av det. Om jag är förstörd efter en vecka där utekvällarna separerats av återhämtningsdagar, hur ska jag då kunna överleva efter en festivalfylla? Eftersom jag nu bejakat min ungdom så antar jag att det är ungdomens naivitet som lyst igenom. Nåväl nu är det som det är och här kommer sommarens festivalplaner:

Peace & Love 22-27 juni - I stort sett bara för Peter Doherty [Dokkerty] och bandet som förenar svensk och brittisk indierock, Razorlight. Annars är det många andra bra artister men de flesta har jag redan sett. Priset är 1 475 :- inklusive camping och serviceavgifter.

Emmabodafestivalen 30/7-1/8 - Festivalen som jag är mest peppad för än så länge. Många intressanta artister som ännu inte fått sitt stora genombrott än och bob hund. När de bokar in artister som Franke, Joel Alme, Skansros och nu senast The Pains Of Being Pure At Heart plus Monde Yeux så känns det som att festivalbokarna läser ITHMG och därför måste jag givetvis dit. Priset är också helt okej (795 :- inkl. camping) och när man tar alkoholbekvämligheten (inga glasflaskor är enda restriktionen) i beaktning så är jag på plats!

Way Out West 13-15 augusti - Självklart ska Sveriges nya festivalgigant besökas även denna sommar. Festivalpasset för 1 390 :- köptes direkt efter första bandsläppet med bland annat Arctic Monkeys, Band Of Horses, Bon Iver och 2007 års bästa spelning Timo Räisänen. När andra släppet innehåller Antony & The Johnsons ackompanjerade av Göteborgs Symfoniker så är förväntningarna skyhöga. Tänk er vad mäktigt när uppemot 65 personer drar på för fullt! Det är också skönt att kunna sova i sin egen säng mellan dagarna.
Här kan ni läsa min summering av fjolårets festival.

Om typ mamma pröjsar biljetten (420 :-) till Törebodafestivalen den 2-4 juli så är det möjligt att även den besöks. När Ace Of Base, EMD och bandet som utnämndes till "Sveriges, nej världens bästa liveband" av en praktikant i lokaltidningen, Rydell & Quick, kommer så måste man ju vara där (eller inte, vilket man vill). Jodå Ulf Lundell, Beach Boys och Sahara Hotnights kommer ju också så helt illa är det inte. Jag försökte förresten prata Howlin' Pelle med de senare på Ritz igår. Det gick sådär.

Det blev ett litet länkmania där men så här ser förhoppningsvis kalendern ut i sommar. Vill ni följa min med på min resa mot ett kortare liv så är det bara att haka på! Om någon festival bara bokade in Vampire Weekend eller återförenade The Strokes så vore det optimalt men likväl så blir det en lajbans sommar detta!

Ha det!
// Yeahns

Gällande rubriken: nej det har man inte, men gott är det!