Alla goda ting är tre

Onsdagen den 25 mars har jag tillägnat åt tre saker (fyra om man räknar mina kärleksfullt tillagade makaroner och köttbullar) vilka kort kan sammanfattas med musik, musik och siffror. Idag var nämligen dagen då två album - som jag tidigare hintat om - släpptes och jag ska ge mig på en liten skivrecension. Ni som ogillar mitt musikkåseri kan skylla er själva och sedan hoppa till textens sista stycke.

Dagen inleddes med Florence Valentins nya platta och det var över förväntan. Inte för att deras två tidigare fullängdare smakat surt - alls inte! - men det har funnits en viss lättja som genomsyrade dem. Låtarna var bra men inte tidlöst tunga. Det är de visserligen inte nu heller men där förra albumet - Pokerkväll I Vårby Gård - fokuserade på att få med så många The Clash-melodier som möjligt istället för att lyfta fram betydelsen i deras samhällskritiska texter, så har de nu lagt de naiva men lättfastnande melodierna åt sidan samtidigt som musiken kompar Loves indeipopsång. Men visst finner man även här liknelser med stora artister (Håkan Hellström, Billy Bragg och Glasvegas) som somliga kallar plagiat men jag väljer att kalla för inspiration. I en intervju har Love sagt att de ville låta som Håkans debutalbum - vilket de knappast gör - men även att plattan var en kärleksförklaring till Göteborg då nästan all bra musik kommer därifrån.
Skivan är mer helgjuten och man får leta för att hitta några osynk-Bjarne eller andra ojämna övergångar. Det är möjligt att det beror på att skivan endast består av nio spår vilket också är det minustecken jag har; den tar slut för fort.

Dagens andra album är utgivet av bandet som lamslog Sverige mellan 1993 och 2002, eller från IFK Göteborg till Djurgårdens IF/FF/SK/FC/whatever om man ska prata svensk fotboll (däremellan tog några andra obskyra klubbar en och annan titel). Men nu har alltså den piprökande hunden återvänt och bob hund släppte idag albumet med det högst sköna namnet Folkmusik För Folk Som Inte Kan Bete Sig Som Folk. Ett oerhört efterlängtat album bland musiksverige men hur lät det då? Ja det första intrycket är knepigt och det är även det som avslutar genomlyssningen. Okej att bob hund alltid har varit lite egna och experimentella men här är det inte riktigt på samma sätt och jag har svårt att ta det till mig. Emellan början och de sista spåren är det dock det gamla "vanliga" bob hund som gör sig påminnt men det är bara Tinnitus i hjärtat som klarar sig igenom gallringsprocessen till min egna greatest hits-platta. Vill man inte tycka om skivan så gör man nog inte det.

Betygen då? Florence skrapar ihop till 4 av 5 medan Thomas Öberg och co tilldelas blygsamma 2 av 5. Det ska dock tilläggas att en 1:a i detta betygsystem fortfarande är en bra skiva men inte alls samma kioskvältare som exempelvis Forever Changes med Love eller Blonde On Blonde av Bob Dylan. Det finns liksom inte plats på en femskala för att jämföra seriösa artister med The Poodles eller Avril Lavigne.

Dagens tredje aktivitet handlade om siffror och det är inte konstigare än att jag de senaste dagarna är i färd med att göra en finansiell bedömning på Överkalix kommuns verksamhet. Många skulle säkert spy galla över alla årsredovisningar som pryder mina 34 kvadrat men jag kan i nyktert sinnestillstånd inte tycka synd om mig. Det är ändå rätt intressant att analysera räkenskaper tillhörande en kommun som inte ens når upp i samma invånarantal som mitt kvarter. Överkalix hade 2007 inte mindre än - men inte mer heller - 3 795 invånare men det kan sättas i relation till Bjurholm som är Sveriges minsta kommun med blott 2 516 personer (2008/2009). Det kan tyckas onödigt men det har ändå en viss charm, inte sant?

Ha det!
// Yeahns

PS. Kvällens avsnitt av Popcirkus är sannerligen sevärt med finbesök i form av Moneybrother, Håkan Hellström och Miss Li. DS.