Råttinfluensan - återfall

Mitt liv är lika trasigt som galgen på bilden. Nu ska jag och min soffa bli fulla tillsammans.

Ha det!
// Yeahns

Råttinfluensan

Ja jag lever, åtminstone fysiskt. Psyket är det värre med och detta som en följd av att jag i söndags upplevde det värsta som någonsin hänt mig; råttinfluensan. Symtom är bland annat bitter uppsyn, tom blick utan framtidsutsikter, klump i magen och avsaknad av all form av lust som inte är destruktiv (då är det förstörelse jag pratar om och inte jävlar-vad-jag-ska-tugga-den-här-köttbullen). Inte ens alkohol lockar mig. För att kurera mig försöker jag att avskärma mig ifrån verkligheten, att förtränga det som hänt och undvika medial rapportering, men det värsta är att jag vet att det kommer att dröja ett år - minst (Gud förbjude!) - innan en ny mästarklubb korats och farovågen är över.

Albertazzi kan ju berätta om hur han vaccinerade sig med en galge.

Måtte det gå väl på lördag...

Ha det!
// Yeahns

Inte gröna fältets schack

Sådär ja. Då var det ett år kvar tills nästa påskfirande och som jag firade! Laserdome (ja det är fortfarande coolt för folk över 16 år) och alkohol är båda goda ting för en riktig kalashelg men bäst av allt var ändå när jag önskade glad påsk till Djurgårdens IF FF, något som inte mottogs av glädje hos alla supportrar. Men det här inget inlägg där jag ska häckla Djurgårdens insats i matchen utan istället ska jag göra reklam för korpserie 4C i Göteborg, herrar 7-manna.

Fotbollen är som bekant världens populäraste leksak (utanför sänghalmen) och på grund av dess enkla utövning så är den tillgänglig för alla. Vit som svart, brun som gul, kille som tjej, smart som Pernilla Wahlgren - alla kan de vara med och leka! Därför är också just korpserie 4C intressant. Det är nämligen så att inga mindre än Grunden BOIS medverkar i just den serien. Grunden BOIS är en förening som är öppen för alla men speciellt för människor med intellektuella funktionsnedsättningar (ledarna lider "bara" av en förmåga att särskriva i stort sett allting). Ni har väl sett dokumentären som gick på SVT för ett antal år sedan? Den gjorde stor succé innehållandes profiler som turbostrikern Tony Bäregård, målvakten Hasse som aldrig släppte in några mål trots att han precis hämtat bollen ur nätet och rektorn med sina konstiga inkast och mottagande av konstgjorda passningar. Det finns massa klipp på deras hemsida att kika på.

Det ska sannerligen bli oerhört spännande att följa Grundens framfart i serien och det främst på grund av att mitt eget korplag befinner sig i samma serie. Nu lär dock inte våra motståndare vara lika...hmm speciella som i dokumentären men ändå är FC Götepori långt ifrån lika intressanta som Grunden då vi är består av ett gäng kompisar utan några mentala blockeringar. Om ni ändå fattar tycke för oss så finns vi på webben i form av en Fan Page på facebook och vår egna (fula) hemsida där undertecknad sköter informationsflödet. Gör er dock inget besvär med att skriva något på "Bollplanket" då det är sönderspammat av länkar till mediciner och lesbiskt sex (teen, amateur, mature, blondes, scissoring you name it!).

Serien börjar på torsdag och vill ni beskåda spektaklet så är det Ånäsfältet som gäller klockan 18.00. Det är ingen fotbollsporr men ändå trevligt och roande och kan sammanfattas med följande Jävlaranamma-citat som finnes i den rubricerade låten:

"Det är alle man på bollen, det är alla till attack. Det är skjut på allt som går och jobba hem. Det är aldrig nå'n som säger något om gröna fältets schack när korpen lirar boll på Heden 5."

Ha det!
// Yeahns

Sångare utan orsak borde inte sjunga alls, för sångare utan orsak sjunger alltid falskt

Det blir ytterligare ett musikinlägg idag och det ska meddelas att det inte är min avsikt att göra detta till en musikblogg. Inte för att det är något fel med att vara en musikblogg - alls inte - utan det är för att jag vill bibehålla den facklöshet som jag anser vår blogg har för tillfället där inlägg handlar om allt mellan högt och lågt, brett och smalt. Jag avskyr kategoriseringar, rutiner och vanor även fast jag själv ofta försöker stoppa saker i fack för att kunna göra relevanta jämförelser. Jag är en hycklare och har inga problem med det mer än eventuellt några personliga samvetskval. Hur som helst så ska den här bloggen fortsätta att handla om det som far runt i våra huvuden och just nu är det två saker som jag tänker på:

1. Jag såg en kvinna med en benprotes stapla sig fram på Olskrokens hållplats häromdagen. Inga konstigheter med det mer än att protesbenet var avsevärt kortare än det ben hennes föräldrar utvecklade tillsammans och att hon bar turkosa strumpbyxor. Det är inga millimeter kortare ben vi pratar om här utan snarare decimetern. När hon stod med båda fötterna på marken så hade hennes överkropp en lutning på säkert 45 grader i sidled. Jag förstår inte riktigt varför protesen var så kort? Hur svårt kan det vara att göra båda benen lika långa? Den enda anledningen jag kan komma på är att hon har ett så stort intresse för geometri att hon därför vill kunna agera mänsklig gradskiva men jag finner det föga troligt.
Gällande de turkosa strumpbyxorna så finner jag både färgen tveksam tillsammans med valet av klädesplagg. Hade jag haft protes hade jag försökt att dölja det efter bästa förmåga och alltid burit byxor. Nu var det visserligen så uppenbart p.g.a. hennes oturliga(?) tillkortakommande att det kan tyckas onödigt. Hon måste vara en stark kvinna, all heder åt henne!

2. Musik är som ni kanske listat ut den andra saken som håller min hjärna igång och då är det främst svensk musik. De svenska 90-talslegenderna Olle Ljungström och Per Persson har som ni borde veta släppt nya album i år (den senare med bandet Perssons Pack där "Packet" bland annat består av Florence Valentins sångare Love Antell), och de levererar likt gamla dagar. Olle Ljungström fortsätter med sina närmast poetiska texter där alla hittar versrader att känna igen sig i även fast de i stora delar är svåra att förstå i nyktert tillstånd. Har ni inte sett dokumentären om Olles trasiga liv så får ni länken här.
Perssons Pack använder sig även de av samhället för att förmedla en mening och riktar ett långfinger mot dagens kommersiella musikbransch (Idol, Melodifestivalen, fan och hans moster) med låten Sångare utan orsak som jag använder i rubriken.
Alla goda ting är tre och så även i detta fall för en tredje rutinerad räv släpper nytt inom kort (innan 2 maj är sagt), nämligen Mattias Alkberg. Den 40-åriga kommunisten som gjort sig känd via Bear Quartet och sedermera Mattias Alkberg BD ska nu släppa en soloplatta i rockabillystuk. Själv säger han att "Det är dömt att misslyckas" men det återstår att se.

Sist men inte minst så har en långdragen diskussion om byte av inmarschlåt till IFK Göteborg pågått på blåvita bloggar och forum, men nu har den kanske fått ett slut. Nu har ingen mindre än Joel Alme gett sig in i debatten och har därför textat ihop ett fenomenalt förslag:


Joel Alme - Snart skiner Poseidon

Ni känner igen melodin från hans egna konststycke A young summer's youth från hans hittills enda album och även från Hästpojkens dito i och med Utan personlig insats. Varför de båda har samma melodi sägs bero på att Alme var skyldig Hästpojkens sångare Martin Elisson 3 000 riksdaler men på grund av dålig likviditet så erbjöd han en låt i utbyte. Det är en intressant verklighet som musiker lever i, inte sant?

Ha det!
// Yeahns

PS. Ikväll 21.55 har Ballar Av Stål premiär på Kanal 5. Se ett smakprov här och klipp från den engelska versionen här. DS.

Ode till favoriter

Ooh du blåvita färger som trots ylande snö och vinande vind värmer min kropp på ett Valhalla IP med minusgrader som publik. Aldrig har havet varit så genuint blått och emoungen så renande vit som när de beskådas hos dig. Med alternativen vemod och lycka så lämnar du likgiltigheten oberörd. Men IFK Göteborg, du ska veta att jag trots världens vackraste färger alltid längtar efter guld.

Ooh du överjästa bärnstensdryck som kalasar i min mun och duperar min kropp. Lagrad på ekfat i 77 dygn så får du en rutin så sagolik att Nils-Petter Sundgren nyper sig i armen. Med en honungsötma som din vattnas det i munnen vid blotta åsynen av dina fantastiska former. Innis & Gunn, med dig kan ingen vara ensam.

Ooh du favoritkalsonger som skakat loss på stadens alla fester och vandrat på alla gator. Trots att du tvingats uthärda kroppsliga odörer och otillräckliga skakningar så har du med bomullslent tyg vaggat min hjälte till sömns och skyddat honom från ovälkommet intrång. Men nu ett i hål i grenen blottats och du får finna dig i en vardag längst in i garderoben tillsammans med de andra tvättdagskallingarna (jag tror att det är centilångstorlekar på några). Din plats på tronen kommer nu att ersättas men minns dock alltid detta; Frank Dandy, du är den enda man som jag gladeligen låter röra mitt paket.

Ha det!
// Yeahns