Sångare utan orsak borde inte sjunga alls, för sångare utan orsak sjunger alltid falskt

Det blir ytterligare ett musikinlägg idag och det ska meddelas att det inte är min avsikt att göra detta till en musikblogg. Inte för att det är något fel med att vara en musikblogg - alls inte - utan det är för att jag vill bibehålla den facklöshet som jag anser vår blogg har för tillfället där inlägg handlar om allt mellan högt och lågt, brett och smalt. Jag avskyr kategoriseringar, rutiner och vanor även fast jag själv ofta försöker stoppa saker i fack för att kunna göra relevanta jämförelser. Jag är en hycklare och har inga problem med det mer än eventuellt några personliga samvetskval. Hur som helst så ska den här bloggen fortsätta att handla om det som far runt i våra huvuden och just nu är det två saker som jag tänker på:

1. Jag såg en kvinna med en benprotes stapla sig fram på Olskrokens hållplats häromdagen. Inga konstigheter med det mer än att protesbenet var avsevärt kortare än det ben hennes föräldrar utvecklade tillsammans och att hon bar turkosa strumpbyxor. Det är inga millimeter kortare ben vi pratar om här utan snarare decimetern. När hon stod med båda fötterna på marken så hade hennes överkropp en lutning på säkert 45 grader i sidled. Jag förstår inte riktigt varför protesen var så kort? Hur svårt kan det vara att göra båda benen lika långa? Den enda anledningen jag kan komma på är att hon har ett så stort intresse för geometri att hon därför vill kunna agera mänsklig gradskiva men jag finner det föga troligt.
Gällande de turkosa strumpbyxorna så finner jag både färgen tveksam tillsammans med valet av klädesplagg. Hade jag haft protes hade jag försökt att dölja det efter bästa förmåga och alltid burit byxor. Nu var det visserligen så uppenbart p.g.a. hennes oturliga(?) tillkortakommande att det kan tyckas onödigt. Hon måste vara en stark kvinna, all heder åt henne!

2. Musik är som ni kanske listat ut den andra saken som håller min hjärna igång och då är det främst svensk musik. De svenska 90-talslegenderna Olle Ljungström och Per Persson har som ni borde veta släppt nya album i år (den senare med bandet Perssons Pack där "Packet" bland annat består av Florence Valentins sångare Love Antell), och de levererar likt gamla dagar. Olle Ljungström fortsätter med sina närmast poetiska texter där alla hittar versrader att känna igen sig i även fast de i stora delar är svåra att förstå i nyktert tillstånd. Har ni inte sett dokumentären om Olles trasiga liv så får ni länken här.
Perssons Pack använder sig även de av samhället för att förmedla en mening och riktar ett långfinger mot dagens kommersiella musikbransch (Idol, Melodifestivalen, fan och hans moster) med låten Sångare utan orsak som jag använder i rubriken.
Alla goda ting är tre och så även i detta fall för en tredje rutinerad räv släpper nytt inom kort (innan 2 maj är sagt), nämligen Mattias Alkberg. Den 40-åriga kommunisten som gjort sig känd via Bear Quartet och sedermera Mattias Alkberg BD ska nu släppa en soloplatta i rockabillystuk. Själv säger han att "Det är dömt att misslyckas" men det återstår att se.

Sist men inte minst så har en långdragen diskussion om byte av inmarschlåt till IFK Göteborg pågått på blåvita bloggar och forum, men nu har den kanske fått ett slut. Nu har ingen mindre än Joel Alme gett sig in i debatten och har därför textat ihop ett fenomenalt förslag:


Joel Alme - Snart skiner Poseidon

Ni känner igen melodin från hans egna konststycke A young summer's youth från hans hittills enda album och även från Hästpojkens dito i och med Utan personlig insats. Varför de båda har samma melodi sägs bero på att Alme var skyldig Hästpojkens sångare Martin Elisson 3 000 riksdaler men på grund av dålig likviditet så erbjöd han en låt i utbyte. Det är en intressant verklighet som musiker lever i, inte sant?

Ha det!
// Yeahns

PS. Ikväll 21.55 har Ballar Av Stål premiär på Kanal 5. Se ett smakprov här och klipp från den engelska versionen här. DS.