Proffsdrömmar

Abbas Hassan

Peter Larsson, Rasmus Bengtsson, Per Nilsson, Erik Edman

Jon Jönsson, Rasmus Lindgren

Erkan Zengin, Andres Vazques, Sharbel Touma

Ken Fagerberg

En riktigt hyfsad elva, eller hur? Riktigt fina namn, hade kunnat konkurrera i den Allsvenska toppen i alla fall. Nu råkar det dock så vara att dessa herrar förspiller sin ungdom på diverse träbänkar eller till och med läktarens plaststolar.

Men som det heter cash is king.

Heija alla bra!

// Albertazzi

Si non é vero, é ben trovato

Solna AIK's dubbla guldhjälte (tvi, tvi, tvi) Ivan Óbolo har - som den fotbollsintresserade publiken redan vet - via sin agent deklarerat att han ämnar att lämna Allsvenskan. Den offentliga anledningen är att han vill spela i ett bättre lag i en bättre liga, men som den grävande journalist jag inte är så har jag luskat fram ytterligare en anledning.



Óbolo var länge tveksam till att en flytt från argentinska högstaligan till Sveriges dito var en bra idé men med löften från Solna-klubbens ledning om att rollspel - eller lajv som det också kallas - var ett populärt fritidsintresse bland hans kommande lagkamrater så blev han övertygad. Sverige är ju faktiskt ett oerhört skogsbeklätt land exemplariskt för veckolånga lajv.

Ända sedan Peter Jacksons filmatisering av Sagan Om Ringen-trilogin har Óbolo haft en förkärlek till verklighetsflykter i sagoklimat och har därför sparat ut till en riktigt busig trollfrisyr eller "Frodo-frippa" som han själv kallar den efter två år i Stockholm. Även hans mäCktiga näsa som får resten av ansiktet att se lite trångt ut passar väl till hans hobby. Livet både på och utanför fotbollsplanen har varit bra för Óbolo - eller Turolf som han kallar sin karaktär - men nu har han ledsnat lite på lagkamraternas fantasilöshet och enkelspårighet och säger själv om saken:
- Alltså jovisst, jag hade jättetrevligt här i Stockholm till en början men samtidigt tror jag att jag blev lite förd bakom ljuset, eller inte direkt avsiktligt vilseledd utan något mer av en sanning med modifikation. Lajvet var inte alls som jag tänkte mig här. Jag har haft det jättebra - vilket har visats på planen - men däremot har Turolf fått lida något fruktansvärt. Han har aldrig fått komma till sin rätt, till den miljö han trivs i. Killarna i laget vill ju bara lajva i kloakerna och där passar inte Turolf in. Och galgar, vad är det för jävla tillhyggen!? Turolf vill ha, behöver och kräver svärd, yxor och sköldar!
Dessutom säger Òbolo att det är alldeles för lite "ligga" i lajv, åtminstone för hans del:
- Det var mer i Argentina, för att inte tala om när jag var på internationell-lajv i Rumänien 03. Där diggar tjejerna troll! Men på råttbrudarna går Turolf nit. Öhrlund har ett för ändamålet mer fördelaktigt utseende. Han har flera skåror på sin svans.

Ha det!
// Yeahns

Råttinfluensan - återfall

Mitt liv är lika trasigt som galgen på bilden. Nu ska jag och min soffa bli fulla tillsammans.

Ha det!
// Yeahns

Råttinfluensan

Ja jag lever, åtminstone fysiskt. Psyket är det värre med och detta som en följd av att jag i söndags upplevde det värsta som någonsin hänt mig; råttinfluensan. Symtom är bland annat bitter uppsyn, tom blick utan framtidsutsikter, klump i magen och avsaknad av all form av lust som inte är destruktiv (då är det förstörelse jag pratar om och inte jävlar-vad-jag-ska-tugga-den-här-köttbullen). Inte ens alkohol lockar mig. För att kurera mig försöker jag att avskärma mig ifrån verkligheten, att förtränga det som hänt och undvika medial rapportering, men det värsta är att jag vet att det kommer att dröja ett år - minst (Gud förbjude!) - innan en ny mästarklubb korats och farovågen är över.

Albertazzi kan ju berätta om hur han vaccinerade sig med en galge.

Måtte det gå väl på lördag...

Ha det!
// Yeahns

11 män att älska

Apropå motbjudande fotbollskillar så finns det såklart även spelare jag gillar och under samma tids- och livsdödande föreläsning som omnämns i det förra inlägget, så slängde jag även ihop en älskvärd elva. Samma premisser gäller, ingen tanke på balans eller talang utan bara hur mycket jag tycker om dem. De ska också vara aktiva nu, ett kriterie som gällde även senast.
Som fotbollsspelare får man min kärlek genom att visa lojalitet, ödmjukhet, finess, känslor och/eller att alltid ge järnet. Likgiltighet inför supportrar, klubben och uppdraget är oförlåtligt.

Spelsystemet är lite underligt formerat men det är väl någon slags symbios mellan 3-5-2 och 5-3-2 med typ två flygande ytterbackar där alla förväntas kämpa livet ur sig.

Målvakt:
Bengt Andersson (Örgryte IS) - Vaktade målet i Blåvitt mellan 99-07 och trots att han passerade 40-strecket under guldsäsongen 07 så höll han nivån. När han därefter förkunnade att han skulle lägga skorna på hyllan så var det med tårar i ögonen. Nu blev hans uppehåll inte långvarigt och trots att han just nu spelar för rivalerna i ÖIS så har han mycket känslor för Blåvitt, vilket även är ömsesidigt. Han kallas även Slangen...
Försvar:
Fredrik Risp (Stabaek IF, lån) - "skulle hellre sitta i turkiskt fängelse än spela för en annan allsvensk klubb än mesta mästarna [IFK Göteborg, Yeahns anm.]". Klubbkänsla, jojo!
Nemanja Vidic (Manchester United) - Stenhård mittback som hellre spelar rysk roulette med Hades än att förlora en match. Världens bästa mittback i mina ögon.
Ragnar Sigurdsson (IFK Göteborg) - En yngre variant av Vidic och är dessutom en skön kille utanför planen. Sedan så har jag en viss förkärlek för islänningar.
Flygande Ytterbackar:
Owen Hargreaves (Manchester United) - En oerhört intelligent mittfältare som kan spela lite överallt på planen och som dessutom sitter inne på en känslig höger särskilt användbar vid frisparkar.
Patrice Evra (Manchester United) - Världens bäste vänsterback flyger fram och tillbaka längs kanten och ger sig ofta in i uppoffrande glidtacklingar. Är även en av de mest omtyckta i omklädningsrummet.
Mittfält:
Juninho Pernambucano (Al-Gharafa) - Han kukade ur lite på slutet men är man världens bästa frisparksskytt så är man.
Pontus Wernbloom (AZ Alkmaar) - Antingen älskar man honom eller så hatar man honom. En frispråkig individ med glimten i ögat som aldrig tvekar i duellerna.
Ryan Giggs (Manchester United) - Han fyller 36 år i november men ändå lyckas han hålla toppnivå även fast orken börjar sina. Kom till United som yngling redan 1990 och har aldrig lämnat klubben. Kärlek.
Anfall:
Lionel Messi (FC Barcelona) - Den lille hoben är ju fenomenal och är en av de få som kan vända en match helt på egen hand. Han är lika gammal som mig och bäst i världen, fy fan.
Wayne Rooney (Manchester United) - Han anses vara Englands bäste spelare av såväl rivaler och medspelare - förutom möjligtvis i Liverpool då - och jag kan inte annat än instämma. Grym slitvarg över hela planen och har nu lagt av med hans omogna ovanor.

Det här laget känns betydligt starkare än äckel-elvan men mittfältet kan bli lite tunnt. Åttondelsfinal i Champions League kanske?

Ha det!
// Yeahns

Hate this & I'll love you

Jag vet inte hur pass insatt den gemene ITHMG-läsaren är i fotbollens värld men då man själv anser sig som kunnig så händer det att fotbollen tar över ens tankar emellanåt. Som idag till exempel när jag med trötta ögon satt och lyssnade på hur en överviktig lärare (som för övrigt är gaisare och målar därför helst med grönt och svart på whiteboarden) förklarade hur man besvarar varför-frågor på ett vetenskapsteoretiskt vis. Istället för nöta in villkor för explanandum och explanans så kom jag att tänka på hur en startelva bestående av spelare jag avskyr skulle se ut och därefter gick pennan glödhet. Nedan har ni mina tankegångar:

Spelsystemet är 3-4-3 utan krav på balans och jag har endast utgått för grad av avsky och helt förbisett talang:

Målvakt:
Jonas Sandqvist (Malmö FF) - I en match för något år sedan gick han in oerhört hårt i närkamper och var nära på att skada Blåvitts talang Robin Söder med en ful spark.
Försvar:
Sergio Ramos (Real Madrid) - Han känns så äcklig bara med sitt sliskiga hår och så spelar han i en vidrig klubb. Spelar rätt fult också.
Marco Materazzi (Inter Milan) - Även detta en ful spelare och jag har hatat honom ända sedan han armbågade ner Juan Pablo Sorin i Champions League 05/06 (?).
Emmanuel Pogatetz (Middlesbrough FC) - En spelare som både är för trög och för dålig för att spela hårt och därför kommer han alltid sent in i duellerna.
Mittfält:
Stefan Ishizaki (IF Elfsborgs) - Han ser ut att vara ett riktigt svin, har spelat i Solna AIK och brukar oftast vara bra mot Blåvitt. As!
Michael Ballack (Chelsea FC) - Han är tysk och verkar allmänt svinig.
Jose María Gutiérrez (Real Madrid) - Liksom Ramos har han ett sliskigt hår och ser rätt dryg ut.
Bojan Djordic (Solna AIK) - Ett praktarsle rätt igenom.
Anfall:
Mario Balotelli (Inter Milan) - En gnällig jättebäbis.
Emmanuel Adebayor (Manchester City) - Girig, slö, ful, svinaktig och så vidare.
Didier Drogba (Chelsea FC) - Egentligen tycker jag inte så illa om honom utan det är mest i brist på alternativ han kommer med, men klart att han inte är en favorit.

Vad tror ni? Kan gå halvdant i Europa League kanske?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av Muse.

Confailcup

Borde skrivit en lång utläggning om Wikipedia, Det goda i människan, Hybris och Jordens undergång. Men jag väljer att tacka offthepost.info för bilden istället. Tack!

Due due?

I egenskap av de fotbollskonnässörer vi finner oss vara så har vi på ITHMG-redaktionen åter samlats för att styra upp Svensk fotboll. Ni som har vårt Allsvenskan-tips med ordmagneter uppsatt på kylen vet att vi ligger hyfsat till. Nu när det är landskamp och dags för lite nationell extas (igen) så tänkte vi sticka ut hakan med en revolutionerande startelva för drabbningen med vår ärkefiende Dansken (är det inte dags att dra över sundet snart igen, eller vad säger du ”kungen”?). Vi i ITHMG har alla lite olika syn på det här med landslag. Somliga skyr Lagerbäck likt SJ sina tidtabeller medan somliga tycker att han borde få bli, just, statschef. Efter ett noga övervägande kommer vi fram till följande:
Målvakten känns given, mittbackarna lika så. Mikael är någorlunda trygg med bollen, medan Skövdebon på vänsterbacken känns modern, dessutom så spelar han med tex Grönkjaer i FCK. Herrar Daniel och Anders sköter sitt mittfält så att övriga kan få härja fritt. De som ska få härja är Kim och Sebastian, kanske kan lämna kanterna åt våra laterals. Henrik kan gå och peka på topp och Zlatan har bättre dagsform än Wernbloom/Tjernström/Jonsson.

Isak
Mikael Nilsson, Mellberg, Majstorovic, Wendt
Sidled, Taco
Bissen,Kongo-Kim
Zlatan, Henrik


Heja alla bra!

//Albertazzi, Elston Gunn, Killamangiro och Yeahns

Stars of today, superstars of tomorrow

Japp, så lyder det stundande U21-EMs slogan som kommer att spelas i Göteborg, Halmstad, Helsingborg och Malmö. Staden vi alla älskar (Göteborg) och Halmstad har plockat hem de mest intressanta matcherna då Spanien, England, Tyskland och Finland kommer att turas om mattorna på Gamla Ullevi och Örjansvall, medan Sverige, Italien, Serbien och Vitryssland ska kämpa på Olympia och Swedbank Arena.

U21 innebär att det är bolltrollare under 21 år som medverkar men i U21-EM gäller det endast att gossarna max är 21 bast när kvalet inleds, och eftersom kvalet inleds nästan två år innan huvudturneringen så är det maxåldern 23 som gäller under sommarens EM. Som ni ser så är det ett gäng riktiga stornationer som kommer på besök och med det kommer också en hel del killar som kan det här med att sparka boll. Därför blir det nog även några riktigt sevärda omgångar i det gröna fältets schack, och när det dessutom räcker med att punga ut 120-lappen för helt okej hörnplatser så kan det bli ett av livets bästa köp.

Den 18 juni ska Spanien-England göra upp på Ullevi och på några av platserna 501-505 på sektion N2 kommer tre fjärdedelar av ITHMG att sitta och heja, sannolikt något berusade. Det är verkligen en match jag rekommenderar alla som gillar det här med kamp, svett och läderkulor att besöka. Möjligtvis lite osynk-Bjarne med att det är dagen innan midsommar men vafan! Tänk liksom på att lagen kan ställa upp på följande sätt (om Bojan får målsmans tillstånd då förstås):

Spanien:

----------------- Roberto -----------------

Azpilicueta - Piqué - Marcano - Balenziaga

---- Raul Garcia - Fabregas - Busquets ----

- Granero ------------------------- Mata -

------------------ Bojan ------------------

England:

------------------ Hart -------------------

Richards - Wheater - A. Ferdinand - Gibbs

Lennon - Cattermole - Huddlestone - Welbeck

---------- Walcott - Agbonlahor -----------


Det ser rätt spännande ut va? Ovanstående är väl knappast sannolikt då spelare kan känna sig slitna, skadade eller bara vill ha semester istället, men så här kan det se ut den 18 juni 20.45 och om det inte vore för att man var omgiven av killkompisar så hade man ju fått ståfräs. En lätt halvbånge är i alla fall garanterad, välkomna!

Ha det!
// Yeahns

Långa bollar på Bengt

Ibland är vägen mellan tanken och bloggen långt. I söndags publicerades i DN en artikel. En artikel om Sveriges P17 landslag, alltså de grabbar i PartilleJohnny generationen som är bäst på det vi kallar fotboll. Artikeln är inte skriven bara på grund av den här samlingen med skitiga strumpor, skavande benskydd och PES turneringar. Det ska ske en nydaning i den svenska fotbollen, en revolution. Man ska börja spela spanskt! Tica-tica, kortpassningar och rörelse! Äntligen ska man lämna det stofilartade 70-talsarvet bakom sig. Så långt allt gott. Jag måste dock tillstå att jag får en fadd magkänsla av manualstyrd fotboll. (Kanske är det pga AIK:s misslyckade, katastrofala, försök i början på 00-talet.) Jag känner en töntig känsla, lite som när man var yngre och skämdes för sina föräldrar. Ska vi apa efter Xavi och grabbarna, vi som brukar producera fotbollsspelare som Gary Sundgren, Mathias Johnsson och Patrik ”Bagarn” Rosengren. Det som får ske är i så fall en monumental förändring över hela linjen. Från knattelaget till Swedbanks arenor. Då känner jag, är det inte det som är grejen med svensk fotboll, att vi är bra på att vara dåliga hellre än att vara dåliga på att vara bra? Spela efter våra resurser och kriga till 1-1.

Jag vill dock önska SvFF lycka till och få skulle bli gladare än mig (och övriga ITHMG) om det lyckas!

Må väl!

// Albertazzi

Ain't that a shame? You're the one to blame

GP har de två senaste dagarna uppmärksammat problemen med att söta hundar exponeras i famnar och handväskor tillhörande blonda modeprinsessor och/eller hitte på-porrstjärnor. Nu nöjer sig inte folk med att hunden viftar på svansen och är allmänt trofast, nej den ska vara söt också. Supply and demand tänkte hundavlarna och med dollartecken framför ögonen så skickade de in det sötaste paret för att mysa i kitschinredda hundkojor. Detta har lett till att flera hundar drabbats av problem då de helt enkelt inte ser naturliga ut, de är för söta. Till exempel så har de urgulliga Shar Pei-dogsen med deras hudöverskott á la fettsugning fått så överdrivet mycket extra hud att de knappt kan se.

Ovanstående har givetvis upprört människor landet över och i jakt på slagkraftiga citat så ringer journalister upp kända politiker. Den här gången var det Folkpartiets Marit Paulsen som lyfte på luren. Som tidigare hundägare av bland annat vallhundar och border collie så levererar hon självklarhet efter självklarhet:

- Detta är riktigt vidrigt. Vi har inte rätt att göra så här.

- Uppfödarna borde skämmas!

För att få ett slut på uppfödarnas fasoner så är nästa steg att göra en politisk fråga av det hela och av artikeln framgår att FP-Marit "rent av kan tänka sig något förbud". Observera här ordvalet "rent av" som tyder på att ett förbud mot ytlig avel inte förefaller sig naturligt utan att det är något extremt. Marit tillägger:

- Men framför allt handlar det här om opinionsbildning. Det ska vara skamligt att gå runt med en handikappad hund. Det tror jag är mer effektivt än lagar, som kan vara ett trubbigt redskap.

Naturligtvis förstår jag problematiken med att införa en lag som hindrar uppfödare från att låta sina två sötaste hundar vuxenkramas, men när det går så långt att en egentligt renrasig hund skiljer sig så mycket från sina kamrater så ska det väl inte vara några konstigheter med ett doppförbud? Jag måste också ställa mig frågande till Marits resonemang här ovan. Hur ofta bemötts personer med söta hundar av svarta blickar, pekande fingrar och hyttande nävar? Är det därför som Marit själv inte äger någon hund just nu?

Hur som helst så känner artikelförfattaren att han måste klargöra en sak i avslutningen och skriver att Marit "förstår att hunden inte enbart har en praktisk funktion utan även fyller en viktig funktion som sällskapsdjur. Oavsett är det viktigt att den är glad och mår bra". Huvudet på spiken där minsann.


Apropå GP så avslutas alltid tidningen med en ordvits i sann göteborgsanda. Ofta är det så dåliga att jag svär åt att jag bor på bottenplan men idag så drog jag lite på mungipan:

- Undrar om Gamla Ullevi kommer å skaka i kväll?
- Ingen fara! De finns la inget hopp för ÖIS!

På tal om självklarheter...

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från Fats Dominos klassiker Ain't that a shame.

Romantisering på gräsrotsnivå

Att fotbollen är världens största sport förvånar väl ingen och med positionen störst tillkommer också en oerhörd bredd. Tänk vad mycket fotboll som vi dagligen missar! Därför vill jag slå ett slag för den fotboll som faktiskt fostrar större delen av våra spelare men som så sällan kommer i rampljuset.

Jag var hemma i helgen och passade då på att beskåda några lokala fotbollsmatcher. Det var strålande solsken, grönt gräs och gärdsgårdsfotboll med sina rensande mittbackar. Stundom var det briljant fotboll, stundom katastrofalt uselt men alltid underhållande. Tyvärr händer det att man missar en del händelser och utan tv-repriser eller en realtidsTiVo så får man helt enkelt förlita sig på andras återberättelser. Det var efter en situation där tre spelare bet i gräset som jag började tänka på idén som Albertazzi kläckte för mig för några år sedan; att Canal+ skulle börja tv-sända matcher från Sveriges lägre serier. Vore inte det en fantastisk programidé? Tänk er en hel studiosändning från mötet Fränsta IK - Hassels IF i Medelpads division 6 där Fjellström och Granqvist analyserar varför Fränsta bjuder på så stora ytor framför straffområdet, och varför lyckas inte golvläggar-Tommy med sina uppspel? Är han bakfull? Går företaget hackigt? Det finns så många sköna derbyn som vi går miste om varje dag; "Missa inte derbyt Moholm - Tidan i division 6 Mariestad, direktsänt i Canal+ på lördag". I kommentatorsbåset kan man låta en av de lokala surgubbarna som följer laget i ur och skur men som alltid är missnöjd. Innan matchen finns massor av historia att gå igenom så att tittarna får en bra bild av föreningarna, allt för en ultimat underhållning.
Så här fortsätter man och åker Sverige runt för att följa nya lag varje vecka, dock alltid med de lägre divisionerna i fokus. Jag hade suttit som fastklistrad vid varje sändning ty jag älskar gärdsgårdsfotboll där allt och ingenting kan hända.

På tal om kvalitativa fotbollssändningar så släpps ett nytt avsnitt av Euro Talk varje måndag klockan 18. Det är ett enkelt program där David Fjäll tillsammans med tre gäster (oftast Niva, Dahlqvist och/eller Birro) diskuterar vad som hänt i Europas största ligor under veckan. Man går in på djupet och delger en amatörpsykologi på hög nivå (om det nu finns en sådan?), helt utan de bekräftelsebehov som genomlyser TV 4's dito. Ni finner en direktlänk till höger, mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns

Beundran

Albertazzi är tillbaka!
Sitter i vårsolen, men inomhus. Är det tentavecka så är det. På radion spelas en konsert med Soundtrack Of Our Lives (världens bästa band?) så jag känner mig osedvanligt ball, så ball att jag kan ha fötterna på skrivbordet! Igår var jag på Gröna Lund det firades någon slags genrep inför kommande sommar. Det hade investerats i en ny attraktion, Insane hette den visst. Undertecknad valde att stå över åket, trots påtryckningar från högstadienojiga bekantas bekanta. Jag har för övrigt börjat spela fotboll , igen. Jag har väll aldrig varit någon briljant spelare, men det är roligt att vara en del av ett lag! Det är Killamangiro som fixat in mig i klubben och min inställning är att vi ska ha en slags Clearence Seedorf – Harvey Esajas relation. Vi får väll se hur det blir med det.

Skulle delat med mig av ett par guldkorn från Youtube, givetvis så har dessa blivit borttagna, (Dr Alban) synd!

Eminent, Genialiskt, Skitsnyggt!

Tack för mig!

/Albertazzi

Revolution Rock

När jag var liten ville jag se ut som Paul Simonon när jag blev stor. Vet inte varför, men jag gissar på att det hade att göra med att jag, pre-tonåren, hade en lika stor glugg mellan tänderna som den store basisten. Lyckligtvis (även om jag på senare år alltmer har kommit att uppskatta en charmig glugg) växte dock min glugg ihop till en dräglig storlek. Med det kanske också Simonon-drömmen försvann.

Dessa tankar snurrade, av någon anledning, runt när jag på skärtorsdagen satt på ett trångt Ryan Air-flyg till Barcelona. Jag spenderade fyra nätter där. I Barcelona. Vädret, som vad jag förstår var fantastiskt i Svedala, var en tung besvikelse. Att behöva traska runt i flera lager på överkroppen och ändå frysa i mitten av april i en medelhavsstad kändes en aning tråkigt. Billig öl räddade dock mig och mina vänner från den värsta kylan (även om jag är sjukt trött på ljus öl).

I Barcelona återfinns ett av mitt hjärtas fotbollslag. Kärleken till klubben dog dock en liten smula när de dryga 56 000 på läktarna (vilket iofs var en riktigt usel siffra med Barca-mått mätt) inte lyckades gasta ur sig en högre volym än när Kubanerna från Örebro luftar sina strupar och gnäller över något domslut.

Min klagan ovan, och vad som komma skall, till trots hade jag en mycket trevlig vistelse (det ska på intet sätt förnekas), men det var en ”detalj” som gjorde mig så oerhört beklämd. I den katalanska huvudstaden sägs det finnas ungefär en miljon papperslösa flyktingar. Det är en oerhörd siffra och går givetvis igen i oändligt många (stor- framförallt) städer.

Att se en kvinna sitta på gatan i trasiga kläder med sitt lilla barn i famnen skar djupa, djupa sår i mitt hjärta. Att se ett litet hjälplöst barn som inte ens kan gå och veta att man inte kan veta någonting alls om vad som ska hända det ens de närmaste timmarna, dagarna, veckorna; om det ska svälta eller frysa ihjäl, om det ska få en sjukdom, men inte behandlas, eller om det mot all förmodan räddas från misären att inte få mat eller tak över huvudet. Detta är givetvis inget nytt eller ovanligt fenomen (eller, bör poängteras, något som jag särskilt anklagar Barcelona, Spanien eller någon form av medelhavskultur för), men jag har aldrig tidigare bevittnat det med egna ögon. Förutom att det gjorde mig så oerhört illa till mods, så gav det mig en påminnelse (som om det egentligen skulle behövas) om hur jävla lyckligt lottad man är och vilken plikt det innebär att hjälpa dem som inte är födda med samma tur…

Det är svårt att avsluta detta inlägg i dur, men jag ska ändå göra ett tappert försök (here we go); Peter Doherty och Carlos Barat delade lägenhet i Bethnal Green och hade en sedvanlig fredagsspelning inför de tjugutal euforiska fans som fick plats i det trånga utrymmet. En tant, med lyckan att bo i samma byggnad, hade dock väckts en gång för mycket av det nattliga ”skränet” (att kalla Libertines’ musik för skränig utan ett citattecken runt adjektivet är ett musikaliskt självmord). Efter att ha misslyckats med att förstöra festen med hjälp av en hammare mot dörren tog hon telefonen till hjälp och ringde polisen. Då dessa bankade på dörren, bytte Peter och Carl, genialiskt och spontant (lite som friidrottsgudinnan Klüft…), musikbit från Time For Heroes till de klassiska raderna:

When they kick at your front door
How you gonna come?
With your hands on your head
Or on the trigger of your gun

…och därmed har ni fått det ultimata beviset för att The Libertines är lika lysande som originalbandet bakom den ack så fantastiska Guns of Brixton (och när ni klickar på länken så inser ni att det finns sämre förebilder än den gode Simonon).

// Killamangiro

Inte gröna fältets schack

Sådär ja. Då var det ett år kvar tills nästa påskfirande och som jag firade! Laserdome (ja det är fortfarande coolt för folk över 16 år) och alkohol är båda goda ting för en riktig kalashelg men bäst av allt var ändå när jag önskade glad påsk till Djurgårdens IF FF, något som inte mottogs av glädje hos alla supportrar. Men det här inget inlägg där jag ska häckla Djurgårdens insats i matchen utan istället ska jag göra reklam för korpserie 4C i Göteborg, herrar 7-manna.

Fotbollen är som bekant världens populäraste leksak (utanför sänghalmen) och på grund av dess enkla utövning så är den tillgänglig för alla. Vit som svart, brun som gul, kille som tjej, smart som Pernilla Wahlgren - alla kan de vara med och leka! Därför är också just korpserie 4C intressant. Det är nämligen så att inga mindre än Grunden BOIS medverkar i just den serien. Grunden BOIS är en förening som är öppen för alla men speciellt för människor med intellektuella funktionsnedsättningar (ledarna lider "bara" av en förmåga att särskriva i stort sett allting). Ni har väl sett dokumentären som gick på SVT för ett antal år sedan? Den gjorde stor succé innehållandes profiler som turbostrikern Tony Bäregård, målvakten Hasse som aldrig släppte in några mål trots att han precis hämtat bollen ur nätet och rektorn med sina konstiga inkast och mottagande av konstgjorda passningar. Det finns massa klipp på deras hemsida att kika på.

Det ska sannerligen bli oerhört spännande att följa Grundens framfart i serien och det främst på grund av att mitt eget korplag befinner sig i samma serie. Nu lär dock inte våra motståndare vara lika...hmm speciella som i dokumentären men ändå är FC Götepori långt ifrån lika intressanta som Grunden då vi är består av ett gäng kompisar utan några mentala blockeringar. Om ni ändå fattar tycke för oss så finns vi på webben i form av en Fan Page på facebook och vår egna (fula) hemsida där undertecknad sköter informationsflödet. Gör er dock inget besvär med att skriva något på "Bollplanket" då det är sönderspammat av länkar till mediciner och lesbiskt sex (teen, amateur, mature, blondes, scissoring you name it!).

Serien börjar på torsdag och vill ni beskåda spektaklet så är det Ånäsfältet som gäller klockan 18.00. Det är ingen fotbollsporr men ändå trevligt och roande och kan sammanfattas med följande Jävlaranamma-citat som finnes i den rubricerade låten:

"Det är alle man på bollen, det är alla till attack. Det är skjut på allt som går och jobba hem. Det är aldrig nå'n som säger något om gröna fältets schack när korpen lirar boll på Heden 5."

Ha det!
// Yeahns

April, april din dumma sill

Med osedvanligt kritiska ögon har jag synat viss massmedia dagen till ära och det har varit ofantligt lama försök till lur idag vad jag har sett (visserligen bara tre stycken men ändå). Först ut var Fotbollskanalen.se som "avslöjade" att Göteborgs Atlet & IdrottsSällskap skulle skita totalt i flångnya Ullevi (som trots nybygget har förnamnet Gamla) och flytta till Borås Arena istället. Detta för att locka ny publik och nya derbymöjligheter, detta enligt "en högt uppsatt källa i klubben". Hur mycket man än önskar att det vore sant så är det omöjligt att tro på artikeln. Den som inte förstår att detta så uppenbart är ett aprilskämt borde tvingas till Carola-terapi där man får välja mellan att lyssna på antingen hennes Livets Ord-predikan eller höra Melodifestival-Evighet i just en evighet.

Det andra luret rör också de där grönsvarta stackarna som kallar sig Makrillarna. På deras hemsida (besök på egen risk) förkunnas att de bjuder 300 blåvittsupportrar på derbyt den 21 maj. Detta som en replik på Änglarnas beslut till bojkott på grund av de helt sinnesjuka priser som Johan Gunnebo tagit fram i "den mest omfattande undersökning som gjorts" där prisnivån för en kortsidebiljett hamnar på sensationella 380 riksdaler. Som jämförelse kan nämnas att Blåvitt tar 195 kronor för samma platser och att den tyska storklubben Schalke 04 tar 120-140 spänn för en biljett bakom ena målet.

Det tredje försöket att blåsa Sveriges mest naiva befolkning kom även det från GAIS-sympatisörer i och med GP. De deklarerade i en artikel att man skulle bygga ett pariserhjul på pontoner ute i Göta Älv. För den oinsatte låter det kanske inte så jättekonstigt men med bakgrunden att det först var planerat att det skulle snurras på Götaplatsen (längst upp på Avenyn) men på grund av kraftiga protester och att man inte fick bygglov så lades beslutet ner så borde även den mest blåögde fatta vinken. Med tillägget att hjulet skulle ut i älven på bara tre dagar så ska till och med Tourettes-mannen på min buss (en gång gick han fram till mig, gav mig fingret och sade något om min mamma och idag rabblade han på både spanska och svenska och paraderade efter avstigning med ett sträckt långfinger riktat mot bussen) förstå att det är ett aprilskämt. Kul...

Varför är de så kallade skämten så stela nu för tiden? Antagligen för att de tidigare orsakat hysteri men jag tycker att första april är en utmärkt dag för att folk ska kunna träna upp sin källkritik. En annan sak jag undrar över är varför skämten inte ens är roliga? Varför kan de dra nytta av alla mediahoror vi har och göra sig lustiga på deras bekostnad? Sådant gillar jag och det kommer ju ändå en ursäkt dagen efter så det är fritt läge! Till exempel kunde någon dragit till med att Christer Björkman försöker räkna in sin dagliga porrkonsumtion under resor till och från arbetet i sin deklaration eller att Peter Jihde lade in sina utgifter för hårprodukter i sin. Varför inte glida vidare på samhällets träningshysteri och lansera Black Tower-dieten? Visserligen är även dessa otroliga men de hade åtminstone fått mig att rycka på läpparna istället för att frambringa den tunga suck som hade väckt Törnrosa.

Dagens bästa aprilskämt var förresten när min föreläsare sade att GAIS var bäst. Kul kille det!

Ha det!
// Yeahns

Ode till favoriter

Ooh du blåvita färger som trots ylande snö och vinande vind värmer min kropp på ett Valhalla IP med minusgrader som publik. Aldrig har havet varit så genuint blått och emoungen så renande vit som när de beskådas hos dig. Med alternativen vemod och lycka så lämnar du likgiltigheten oberörd. Men IFK Göteborg, du ska veta att jag trots världens vackraste färger alltid längtar efter guld.

Ooh du överjästa bärnstensdryck som kalasar i min mun och duperar min kropp. Lagrad på ekfat i 77 dygn så får du en rutin så sagolik att Nils-Petter Sundgren nyper sig i armen. Med en honungsötma som din vattnas det i munnen vid blotta åsynen av dina fantastiska former. Innis & Gunn, med dig kan ingen vara ensam.

Ooh du favoritkalsonger som skakat loss på stadens alla fester och vandrat på alla gator. Trots att du tvingats uthärda kroppsliga odörer och otillräckliga skakningar så har du med bomullslent tyg vaggat min hjälte till sömns och skyddat honom från ovälkommet intrång. Men nu ett i hål i grenen blottats och du får finna dig i en vardag längst in i garderoben tillsammans med de andra tvättdagskallingarna (jag tror att det är centilångstorlekar på några). Din plats på tronen kommer nu att ersättas men minns dock alltid detta; Frank Dandy, du är den enda man som jag gladeligen låter röra mitt paket.

Ha det!
// Yeahns

Debut!

Att det skulle leda till så stor press att starta en blogg, det kunde jag aldrig ana. Men nu skall det ske, oskulden skall tas! Utan vare sig djupa tankar om barndomen eller andra stora frågor följer helt enkelt en liten utläggning om petit moi!

Jo jag är en lång och gänglig yngling som just nu är bosatt tillsammans med min sambo i Hornstull på Södermalm i Stockholm. Mitt egentliga namn är Anton och jag kommer under hösten att plugga historia vid Stockholms Universitet (ses där Killamangiro!).
Det som intresserar mig mest är fotboll och musik (i den grad att jag finner stort nöje i att lyssna på vackra melodier.) Fotbollskarriären ligger just nu på is men jag hyser en önskan om att återuppta den (någon som behöver en Högerback (natural)/Mittback (accomplished) vars främsta egenskap är att det ser farligt ut när hans 196 cm älgar upp på en hörna?)(förut, innan jag klippte mig, kunde jag vara rätt lik Maldini/Nesta (om man släckte i badrummet och kisade mot spegeln)).
På fritiden spenderar jag den mesta tiden tillsammans med min sambo och ironiserar om världen, om jag inte har den äran att träffa någon kamrat. (Helt unikt! Snubben hänger med sin flickvän och sina polare, WOW!)
Jag har andra planer än historian till efter sommaren men vill inte basunera ut vad här (än?), dels för att slippa förutfattade meningar och dels för att slippa ett officiellt nederlag om jag misslyckas.
Fotbollsklubben som ligger närmast hjärtat är AIK och får några år sedan kom jag "ut" som Milanista.

Det var väl personligt och härligt?