Älskade Göteborg

Igår hade Franke releasefest för sin nya och grymt efterlängtade album Det Krävs Bara Några Sprickor För Att Skapa Ett Mönster. En musikfantast som jag var givetvis på plats och tog plats längst fram bland brylcréme, skinnjackor och stålkammar. För er stackare som inte känner till Franke så kan jag berätta att det är rundgångsrock med inslag av rockabilly och samhällskritiska texter. Tänk er blandningen Glasvegas och Sigur Rós så är ni ganska nära. Det finns inte så många låtar ute med dem på webben eftersom de inte går hand i hand med kommersialism (de har varken MySpace eller videos på YouTube) men på Lugers hemsida finns den senaste singeln uppe så lyssna där och köp skivan efteråt. Eller gör tvärtom, vilket man vill.
Namnet är detsamma som två bandmedlemmars efternamn. Visst vore det kul om fler band tog efter det? Tänk ABBA som istället hade kunnat heta FULA (Fältskog, Ulvaeus, Lyngstad och Andersson) men enligt säkra källor (Vem är Björn och vem är Benny?, Lindström & Pihl) så motsatte sig Björn det eftersom "fula" betyder rövhål på östgötska. I Östergötland skiljer man på fulan och finan på en kvinna..

Releasefester är alltid uppskattade av undertecknad. Man får se bandet spela, köpa billiga grejer och träffa skivbolagsfolk, musikjournalister och likasinnade. Spelningen uppfyllde alla förväntningar och jag kom därifrån med det nya albumet, en singel från gladpunkarna Samtidigt Som, en EP från svenskpoppiga Skansros samt två pins. Jag bytte också några ord med en fotograf från musiktidningen Groove, och lyckades under den korta pratstunden omedvetet förolämpa honom när jag frågade om han nöjde sig med Groove eller om han ville arbeta för Sonic istället.
Det var också intressant att få en riktig bekräftelse på hur pass mycket mer civiliserade människorna är här i Göteborg än i uppfostrans Mariestad. En kille som var lite stökig började helt plötsligt veva med armarna mot en kille som knuffat bort honom. Istället för att hederligt macho-handgemäng utbröt så lugnade en tredje kille med maffigt skägg ner honom (jag vill också skaffa skägg nu men har tyvärr inte de rätta anlagen. Det ger ett auktoritärt intryck). I Mariestad hade det resulterat i vältna bord, brottningsmatch, utslängning, dragna långfinger och evigt baktalande i precis den ordningen. Att besöka Statt en lördagkväll är det närmaste man kan komma att resa bakåt i tiden men mer om det en annan gång!

Förutom Franke och tidigare nämnda band så lyssnar jag mycket på följande artister just nu:
Bring Me The Fucking Riot...Man
Convoj
Dungen
Samuraj Cities
The Pains Of Being Pure At Heart
The Radio Dept.

Sist men inte minst så "avslöjade" Debaser att de - äntligen - ska öppna i Göteborg, men vet dock inte var än. Det är ett besked som gör det svårt att förneka att Göteborg är Sveriges musikstad nummer ett och därför avslutar jag med den inledande raden i Utan Personlig Insats av Hästpojken;
"Jag tror att jag stannar i den stad där jag bor"

Ha det!
// Yeahns

PS. Martin Elisson flyttade kort efter Caligulas release till Stockholm... DS.