Kunskap är makt

I gårdagens Metro gick det att läsa en krönika signerad Marcus Dunberg som baserades på en bok en bitter - och säkert gammal - gubbe gjort på ett universitet i Atlanta. De håller - till viss del - båda med om att dagens ungdomar i allt större utsträckning är obildade och att de sätter mer värde i att nå en ny nivå i World Of Warcraft än att nöta in Sveriges konungaföljd i huvudet. Jag håller delvis med om att det spenderas alltför mycket tid framför fördummande tv-program (Let's Dance, OC m.m.) där utrymmet för fritt tänkande är begränsat. Det är möjligt att vi "blivit" dummare nu men å andra sidan så har det alltid funnits personer som har mindre i huvudet än andra, oavsett födelsedata. I dagens informationssamhälle så värdesätts annat kunnande än förr och det vore ju konstigt om inte "allmänbildningen" följde utvecklingen. Vad hjälper kunskap om ett årtal om man inte vet hur man skickar ett e-mail?
Jag tycker dock att allmänbildning är viktigt eftersom det ger en inblick i hur man levde och tänkte förr samt att man lär sig mycket av de misstag som gjordes i tiden då. Därför försöker jag ta till mig av kritiken som riktas mot mig som 80-talist - även fast jag ser mig som hyfsat allmänbildad (jag plockar t.ex. en hel del poäng i På Spåret. Fast det kanske beror på att jag som soffåskådare har fördelen att få höra deltagarnas resonemang plus att jag har lärt mig att tyda Oldsbergs ordvitsar efter lite mer än ett år i Göteborg) - och för att dagens ungdomar ska kunna stå emot kritiken från de äldre med alla sina "Det var bättre förr"-argument så har jag ett förlsag; avskaffa gymnasieutbildningen.

Hur kan jag argumentera för en ökad allmänbildning genom att ta bort utbildning? Jo gymnasieutbildningar må tas bort men istället lägger jag till minst två år på grundskolan och "tvingar" därmed alla att studera i minst elva år.
Så som gymnasieutbildningar fungerar nu så är de dels allmänbildande (samhällskunskap, naturvetenskap, matematik m.m.) och dels yrkesförberedande (ekonomi, programmering, svetsning), och därför anser jag att gymnasier är en form av lall-institutioner där en del kurser är irrelevanta för programmets inriktning medan andra tas med en klackspark av eleverna. De är också ineffektiva; sådant som tog mig två år att lära mig på gymnasiet hade jag kunnat lära mig på ett halvår på högskoleutbildningar. Jag vill därför lägga all allmänbildning på grundskolan där "plusåren" tar hand om gymnasiernas allmänbildande undervisning och används till att noggrannt introducera eleverna för högskoleutbildningar som kan ses som intressanta.
Jag har flera vänner som läst t.ex. Teknikprogrammet på gymnasiet men när myndighetsåldern och examen inträffat så har man gjort en helomvändning och läser Civilekonomi på Handels. Visserligen så har man lärt sig en del om teknik men om det är ekonomi man vill arbeta med sedan, var inte gymnasiet ett slöseri med tid och resurser? Att blott som femton-sextonåring fatta ett beslut som kan leda till bortkastade år är inte rätt. Om mitt förslag fungerar som det ska så är eleven minst två år äldre och har fått mer insyn i framtida studier och är således mer benägen att fatta ett rätt beslut direkt, även om det fortfarande är ruskigt svårt och jobbigt.

Jag kan ta mig själv som exempel. Jag var oerhört nära att välja Teknikprogrammet på Volvos friskola i Skövde men valde till slut det mer vanliga Samhällsprogrammet som sedermera ledde mig in på ekonomi. Gymnasiet var en ambivalent och ångestfylld upplevelse. På Volvo hade jag fått jobb direkt efter utbildningen medan jag på Samhäll inte blev någonting men lade en stabil grund för fortsatta studier, studier som jag var intresserad av. Nu är jag dock ofantligt nöjd med mitt val eftersom jag antagligen inte hade varit här vädrat idéer och tankar utan istället suttit med ytterliggare en hämtpizza i en tvåa i Skövde och hade inte varit i närheten av den person jag är idag. Hemska tanke!
För att ytterliggare belysa svårigheterna med såväl det nuvarande systemet som mitt förslag är att jag även sneknullat (det behöver inte ha med otrohet att göra) ett år på Högskolan i Borås innan jag hittade rätt utbildning här i Göteborg i och med Kandidatprogrammet i Offentlig Förvaltning (det har inte med vaktmästeri att göra). Jag kan ändå inte ångra det "fel-året" eftersom jag lärde mig saker, fick nya vänner och en ovärderlig vetskap om att aldrig flytta till Borås igen.

Avslutningsvis så vill jag säga att jag trivs med studentlivet. Det är skönt att glida omkring i kunskapens korridorer med en take away-kaffe i handen och att inneha tillräckligt med lärdom för att kunna kritisera såväl kurslitteratur som samhälle utan att nödvändigtvis göra bort sig (eller?). Eftersom jag inte ångrar mina val nu i efterhand så avslutar jag detta inlägg med att citera Sveriges nästa pop-sensation Ram Di Dams (släpper EP i mars, mer om dem då) låt Flashbacks:
"I'm never gonna turn around or want to see what I left behind, a million secrets safetly hidden deep inside my mind."

Ha det!
// Yeahns