Föreläsningar som börjar klockan åtta (eller ja, 08.15 enligt akademiska kvarten) är verkligen ett sattyg. Man vaknar upp, tittar på klockan och förbannar såväl Gud som Satan. Småtimmarna är verkligen avskyvärda, i alla fall när de är det första man ser med sina grusiga ögon. När de istället är det sista man ser innan man sluter ett par suddiga titthål och låter lomhördheten vagga en till sömns så ser man det snarare som en bedrift.
När man förhoppningsvis vaknat till så är det bara att släpa sitt miserabla anlete med påsar stora som Babben Larssons hängpattar under ögonen till bussen. En buss mitt i morgonrusningen där det är survival of the fittest som gäller. Jag hamnar intryckt i ett hörn bredvid en morsa som hade klätt sin 9-åriga unge i ett par Lisebergskanin-gröna manchesterbyxor. För att ni verkligen ska få förstå så skriver jag det en gång till; Lisebergskanin-gröna manchesterbyxor! Man tycker ju att föräldrar borde försöka skydda sina barn mot mobbing. Vad gör Socialtjänsten nu för tiden förresten? Mamman hade det där vegetarianutseendet och luktade en blandning av bönor och linser (jag äter ingetdera men låter mina fördomar tala för sig).
Inte nog med det! Senare skulle även Redbergsrökaren ta plats bredvid mig. Kvinnan som antagligen botar småtimmeångesten med cigarretter och mer cigarretter. Hon fungerar som ett nikotinplåster för hela bussen och jag kände för varje andetag hur den skabrösa doften av rök intog min kropp.
En smockfull buss i morgontrafik innebär inte bara bristfälligt sällskap och utrymme utan också försenade ankomster. Detta leder till en busschaufför som stressat kör över vägbulor efter metoden "gasa först, bromsa sen", trots att det bästa sättat att ta sig över en vägbula - eller bump som de heter i Danmark - är att bromsa in och sedan gasa när man är på toppen. Nu blev det - istället för lugn trafikskolekörning - en ryckig upplevelse fylld av frustration där en smärt kille som jag tvingades till att krampaktigt hålla mig fast i räcken och stolpar. Jag ogillar verkligen bussar och just nu är allt småtimmarnas fel.
Ha det!
// Yeahns
torsdag 22 januari 2009
Morgonstund har guld i mund
Etiketter:
Kollektivtrafik,
Lisebergskanin-grön,
Redbergsrökaren,
Småtimmar,
Vardag,
Vägbulor,
Yeahns
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Stryk sku chauffören ha.
SvaraRadera