Känns som 2009 - Emmabodafestivalen

Först nu - tre dagar efter festivalens slut - så börjar man komma i form igen. Sömnen är i fas, kroppen är noggrant tvättad och björnarna behöver inte hållas kopplade längre. Det är skönt att känna sig som en civiliserad människa igen men samtidigt så känns det lite tråkigt. För visst är det mycket roligare att ta några steg tillbaka och släppa alla krav och istället befinna sig där ens högsta ambition endast är att bli full?

Jag tänkte nu ge mig på att kort sammanfatta de akter jag beskådade. Vissa såg jag mer eller mindre koncentrerat beroende på sinnestillstånd och/eller var mina händer befann sig men i vilket fall som helst så har jag en liten uppfattning om spelningarna:

Torsdag:
13.45 Jonathan Johansson - Jag kom lite sent och missade därmed det mesta men det kändes som att han var lite rockigare än vanligt och det är endast positivt.
14.30 Parken - Jag har lite svårt att förstå hypen med denne Pelle då hans musik känns lite osynk-Bjarne och hoppig och samma känsla kvarstod även efter spelningen.
15.15 Skansros - Efter en småtrög inledning så började regnet att ösa ner vilket verkade väcka både publiken och bandet och jag blev nästan tagen till skans, men bara nästan.
17.30 Handsome Furs - Landet som ifrågasätter de kvinnliga göteborgarnas kompetens (Kan Ada? Bara-pa-disch) går från klarhet till klarhet och trots att jag knappt kan en endaste låt så gick jag därifrån med ett leende.
19.30 bob hund - Det är ingen tvekan om att detta är ett av Sveriges (världens?) bästa liveband men jag tycker att det var lite för lite hits och för mycket från nya skivan som de facto är deras sämsta men ändock bra.
21.00 Detektivbyrån - Som vanligt glada men av någon anledning så skulle några personer börja att knuffas och därför orkade jag inte stå kvar särskilt länge.
22.00 2 Many DJ's | 23.30 Boys Noize | 01.00 The Bloody Beetroots - Det är ingen idé att skilja på dessa band/dj's för i mina elektro-okunniga öron så lät det ungefär likadant och jag tror att alla hade sin egen remix av MGMT's Kids. Men det var riktigt röjiga spelningar där hela publiken dansade och detta ledde till att en liten elektrogen utvecklades hos mig - resterande ITHMG till trots, eller?

Fredag:
12.00 Miss Li - Jag hörde henne endast på håll och det var la sådär. Hon fick igång lite gung men annars verkade folk för slöa.
15.00 Joel Alme - Det bästa var nog innan spelningen då några killar stämde upp till Snart skiner Poseidon. Annars är den gode Alme bättre på skiva med stråkar och utan blåsare som kommer fel. Han får en chans till nästa torsdag.
16.30 Florence Valentin - Fyllda av självförtroende inleder de med Spring Ricco och därefter höjer de sig ännu mer. Lite väl mycket politik i mellansnacket istället för att fokusera på publiken och deras gedigna repertoar, men det blir väl kanske så när en Sovjet-flagga viftar bland publiken:
Fotograf Jacob
17.30 Navid Modiri Och Gudarna - Mer än deras MySpace har jag inte hört men ändå var det bra spelning.
20.30 Markus Krunegård - Halv nio på kvällen med blodet fullt av C₂H₅OH så är man sugen på fart och detta kunde tyvärr inte finlandssvensken bidra med. Normalt en duktig artist men med ett för tunnt låtmaterial för kvällsspelningar.
00.30 The Wombats - En bra spelning absolut men det kändes som att det saknades något. Kan kanske bero på en segdragen urintömning av undertecknad.
01.15 Simian Mobile Disco - Se ovanstående elektro-akter.

Lördag:
13.45 Monde Yeux - "Ni är så estetiskt tilltalande" hördes från publiken och visst är killarna som balsam för ögat men ännu mer är de som en orgasm för örat. Lite slött inledningsvis men med ett humoristiskt mellansnack och en eskalerande avslutning så utvecklades det till en av festivalens toppar, trots den lite otacksamma speltiden.
16.45 Franke - Med en speltid mittemellan morgon-chill och fylle-peak så är det inte lätt att locka folk och med ett riktigt taskigt ljud så går det ännu sämre. Det var alldeles för högt, för skränigt och stundtals ur funktion och trots att jag ville ge dem alla chanser i världen efter deras lyckosamma releasefest så orkade jag bara stå kvar i några låtar. De kändes inte så laddade för Emmaboda heller.
17.30 Fontän - Det är helt sjukt hur de kan få ljudet att bli så bra, nästan exakt som på skivan men tyvärr så är de både tilldelade en taskig speltid och för okända för att publiken ska infinna sig. Verkligen Dr. Alban-synd för det kunde blivit lika underbart som en single malt en fredagkväll. Synd också att de krockar med Alme och Theodor Jensen på Way Out West för där tror jag att deras klubbspelning kan bli bra på riktigt.
22.15 Svenska Akademien - Jag kunde inte en enda låt innan och kan det fortfarande inte men det var en helt okej spelning med lite svensk gung-hip-hop.
23.15 The Pains Of Being Pure At Heart - Trots ett så fantastiskt lockande bandnamn så har inte folk lyssnat på dem tillräckligt mycket för att kunna skilja på deras låtar men är man insatt så var detta en spelning á la môcke bra.
00.15 Familjen - Jodå han levererar igen, även denna gång uppbackad av Tilliander.
01.15 Den Svenska Björnstammen - Tänk er en blandning av Familjen och Slagsmålsklubben och ni är nära. Här får man nästan välja att antingen avsky dem för att apa efter eller att gilla dem av samma anledning. Jag valde det senare.
02.00 City - Låter ungefär som Parken fast lite roligare.


Det sägs att man lär sig något nytt varje dag och här är vad jag lärde mig under Emmaboda:
1. Om man stoppar tårtljus i en småfuktig gräsmatta till hälften bestående av lera så kan man bli anklagad för mordbrand.
2. Räkna ut hur mycket alkohol du tror att du dricker. Sedan köper du ett flak eller en påse-i-låda till.
3. Tältfestivaler är mycket roligare än stadsfestivaler.
4. Det blir mycket roligare om du är vänligt inställd till annan musik än din egen så var inte så anti när du hör något nytt (så länge som det inte spelas på Rix FM).
5. Nordpolen är inget annat än en tomte som borde stanna hemma i just Nordpolen.

Emmabodafestivalen anno 2009 var i mina ögon en succé! Stämningen var fenomenal och människorna glädjefullt peppade, dessutom var besökarna inte alls så unga som jag trodde att de skulle vara utan ganska blandad där flest nog höll sig vid 20-21-snåret. Det verkade som att arrangörerna har planer på att göra festivalen till en av Sveriges mer populära då de utökat området i år och även börjat ta dit mer etablerade artister när de annars kört på mer uppåtgående artister, och det är inte mig emot. Inte det minsta.

Ha det!
// Yeahns