De säger att det är en del av livet. Att människor föds och människor dör.
Men jag vet inte. Det ska inte behöva vara så. Jag är överlycklig över fyra fantastiska, roliga, mysiga syskonbarn som tillkommit mitt liv de senaste åren, men det ska inte behöva betyda att människor jag älskar försvinner.
Jag kan inte låta det sjunka in. Jag kan inte acceptera det.
Om devisen stämmer är det ett förbannat orättvist liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar