Noterat på stan

Det är vår i Göteborg. Äntligen har den kommit men hur vet jag det? Dels för att solen lyser, fåglar kvittrar och blommor knoppar. Dels för att jag plockat fram Belle & Sebastian (världens jämnaste band?) igen men mestadels för att jag såg en man i hawaii-skjorta idag. Folk vandrar på gatorna och folk jättefiltar läggs ut över grönområden (särskilt vid kyrkogårdarna i närheten av Svingeln och Redbergsplatsen vilket känns lite egendomligt). Flickor vältrar sig i Carpe Diem och bär megastora solglasögon. Det senare har jag inga större problem med mer än att man tvingas koncentrera sig på ansiktets detaljer för att utröna om det är en skön nuna bakom den mörkfärgade plast som täcker merparten av fejset. Det har blivit svårare men det är fortfarande intressant.

Denna mikroskopsbedömning har lett till att jag även börjat att betrakta andra människor - även de utan solglajjer - på samma sätt vilket också är fängslande fast på ett helt annat vis. Jag har nämligen börjat notera hur fasligt håriga en del tanter är i nyllet. Det är med en medryckande vämjelighet som jag kommer på mig själv med att stirra likt ett barn som ser ett annat barn äta glass på tanters överläppar. Jag spyr lite inombords och kommer att tänka på när man som liten kände ett tuggummi under skolbänken. Man tyckte att det var äckligt men ändå satt man och grävde ner naglarna i det medan man rastlöst drömde sig bort från skrivstilsboken. Varför rakar de sig inte? Är det för att de tänker "äsch, jag kanske kolar imorgon ändå" och allting känns meningslöst? Är de så jävla långsynta att de inte ser granskogen som växer under näsan på dem? Jag menar, de kan ju omöjligt tro att det är näshår..? De kanske tycker att mustaschen kittlar gott mot näsan när de sörplar kaffe från tefatet? Alltså en del är ju så håriga att jag tvingas undersöka om mina testiklar fortfarande är kvar. Inte ens Golge blir sugen! Det är nästan så att jag blir avundsjuk. Min skäggväxt är närmast obefintlig. Pappa däremot kan påminna om en neandertalare i jeans men det arvet försvann i mamma.

Jag trodde och hoppades att lanseringen av det blå pillret skulle göra livet bättre på äldre dagar. Att man som gammal skulle vårda sin kropp, flytta till Miami och sedan dö av hjärtinfakt, men nu är jag inte lika säker längre. Nu sätter jag istället min tilltro på att de mustaschbeprydda gummorna är några efterlevande überfeminister som försöker "reclaima" ansiktsbehåring, men snälla ge er nu. Ni har ju fått era byxor!

Ha det!
// Yeahns