Från Göteborg till Duluth

Det senaste list-inlägget handlade om svenska artister så vi fortsätter i Sverige och går in på de åtta bästa svenska albumen:

8. Ebba Grön - Ebba Grön
7. The Plan - The Plan
6. Vargmåne - Ulf Lundell
5. Nerverna - Mattias Alkberg
4. bob hund 1994 - bob hund
3. Mycket Väsen För Ingenting - [ingenting]
2. Jag Ska Bli En Bättre Vän - Mattias Alkberg BD
1. Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg - Håkan Hellström

Det känns rätt okej va? Visst, Håkan hade kunnat ha med några plattor till men vi tyckte väl att det räckte med en. Annars saknar jag bara Eldkvarns Svart Blogg och kanske BD's Cruel Town.
Med den listan publicerad så ger vi oss ut i världen i och med "Bästa utrikiska album":

8. Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band - The Beatles
7. Highway 61 Revisited - Bob Dylan
6. L.A. Woman - The Doors
5. Up The Bracket - The Libertines
4. Is This It - The Strokes
3. Forever Changes - Love
2. London Calling - The Clash
1. Blonde On Blonde - Bob Dylan

Här har jag en hel uppsjö (dumt uttryck för övrigt) av förslag men jag tror inte att mina kamrater hade röstat in något av dem ändå så i sann demokratisk anda får jag vara nöjd. I mellandagarna kommer jag dock att säga mitt då årets 25 bästa album ska delges, det ni!

Ha det!
// Yeahns

PS. Nu blev listorna åt "fel" håll men strunt samma. Gällande rubriken så är Duluth platsen där Bob Dylan föddes. DS.

Money well spent?

Klockan är strax efter midnatt och jag är nyss hemkommen från det storslagna filmäventyret Avatar, filmen som sägs förändra den framtida filmupplevelsen i och med dess magnifika effekter. Jag är inte övertygad.

Ni har alla sett trailern och det är i princip vad den handlar om. En tribal-tatuerad, förlamad ex-marinkårssoldat får i uppgift att åka till den utomjordiska planeten Pandora för att där ta hand om en urinvånarreplika (tänk er en telepatiskt styrd robot). Hans uppgift är infiltrera och lära känna urbefolkningen, Na'Vi, för att sedan kunna lyckas övertala dem om att flytta sin by (på platsen finns massa supermineraler) alternativt finna svagheter som kan optimera en militär attack. Därefter har ni sett det förut. Otillåten kärlek, konfliktlösning á la testosteronstinna stridspittar med manschauvinistiska värderingar samt en utböling som kommer in och blir frälsare. Lägg därtill ett klyschigt manus och halvdana skådespelare från dåliga action- och sci-fifilmer, bland annat två från Fast & Furious-filmerna och hon Alien-horan (jag vet inte riktigt varför jag lade till "horan" där. Det kändes rätt och bidrog med lite schvung. Men låg hon inte med en alien i en film?).

Dock så är det inte handlingen som ska ligga i fokus här. "Visuellt fantasifullt och originellt" var James Camerons ord när han påbörjade planerna och det har han lyckats med. Fantasin flödar verkligen på en planet så fylld av neon-växter och ljusdioder att ecstacy skulle kännas som nedåttjack. Effekterna är genomtänkta, snygga och inte alls överdrivna om än fast viss teknologi känns lite avlägsen. Dock ifrågasätter jag 3D-teknologin i filmen. Visst det var ju coolt och så men ingen direkt upplevelse. Inga spjut landade bland de första raderna och inget kraschande flygskepp ödelade biografen. Han kunde väl åtminstone dragit iväg en slängkyss mot kameran? Jag förväntade mig en massa flygande prylar. Istället fick jag se tydligt att den ena snubben står lite längre bort än den andre men det är ju inte så att det krävs en raketforskare (det räcker gott med en basjägare, tror jag i alla fall) för att göra den kopplingen i vanligt format.

Mitt betyg är egentligen 4/10 men det blir ändå 5/10 bara för att jag uppskattar Camerons intentioner att revolutionera Hollywood med mastodontrullar i überkvalitet.

Avslutningsvis så måste jag ställa mig frågande till hur en film med en så pass tunn handling och dassigt manus kan samla ihop så mycket flis. 2,8 miljarder svenska kronor kostade den att producera, dyrast genom tiderna. Undrar hur Köpenhamn hade använt dem? Undrar hur Tarantino hade använt dem?

Ha det!
// Yeahns

Svenskt stål

Gårdagens inlägg hintade om en lista så det är lika bra att dra av den. "Sveriges bästa soloartister" är rubriken:

1. Håkan Hellström
2. Mattias Alkberg
3. Ulf Lundell
4. Joakim Thåström
5. Annika Norlin
6. Cornelis Vreeswijk
7. Theodor Jensen
8. Christopher Sander

Det kan ju anses underligt att Alkberg, Theo och Sander kommer med som bara gjort en soloplatta var (alla utkomna i år) men här fick vi helt enkelt välja om vi ville ta med deras inverkan på andra konstellationer eller inte och därför blev det liksom ovan. Jag saknar inte någon - möjligtvis Anders Wendin och Olle Ljungström - ändå så sak samma.

När vi är inne på svenska artister så är det lika bra att beta av banden också så här kommer "Sveriges bästa band":

1. Mattias Alkberg BD
2. bob hund
3. Ebba Grön
4. The Soundtrack Of Our Lives
5. Nationalteatern
6. The Hives
7. Hoola Bandoola Band
8. Imperiet

Tja, vad ska man säga? Punk, progg och alternativ rock går hem hos ITHMG och då är det kanske lite underligt att inte Dungen finns med. Jag saknar [ingenting] (bara-pa-disch, eller?).

Nå?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är ett vanligt uttryck men även en låt av Olle Ljungström.

...och vi bara sväljer

Eftersom det på flera ställen på Internet diskuteras huruvida EMD-medlemmarnas centrala nervsystem har kortslutning eller inte efter deras ställningstagande för hemlösa så tänkte jag slänga ut de ITHMG-listor (se föregående inlägg) som innehåller hela eller delar av EMD.

Först ut har vi en lista över Sveriges sämsta artister där nomineringarna utsågs med hänsyn till deras musik, medial exponering och påverkan på det svenska folket. Kort sagt, hur onda de är:

8. Darin
7. Caroline af Ugglas
6. Lasse Holm
5. September
4. Carola
3. Takida
2. EMD
1. Tomas Ledin

Det känns som att det fattas ett namn va? Det gör det och lyckligtvis märkte vi det också så vi enades om att sätta Per Gessle på tronen av genomruttenhet jämte Vi ska gömma oss i varandras skapare retroaktivt. Varför Tomas Ledin kom före - eller efter hur man nu ser på det - EMD motiverades med att EMD - förhoppningsvis - är bortglömda om fem år medan folk kommer att lita på varandra i trubadurringar och medelåldersfester i småstäder en hel framtid framöver, eller För en lång, lång tid som denna listas motsats kanske skulle ha sagt. Annars gillar jag mest Killamangiros motivering till Lasse Holm ("han ser ut som en kille som ligger med praktikanter") och September (hon är enligt hans uppfattning språkröret för Stadshotellsnattklubbarna landet över med dess dunka-dunka-musik).

Nästa lista tituleras "Sveriges största mediehoror" och lyder som följer:

8. Thomas Bodström
7. Lars Gåre
6. Robert Gustafsson
5. Lars Berghagen
4. Danny Saucedo
3. Alexander Schulman
2. Linda Rosing
1. Bojan Djordic

Även här saknas det några namn där Wahlgrensläkten med Pernilla i spetsen borde ha kvalificerats sig. Annars kan platserna 7-5 diskuteras; Berghagen har väl sin plats, särskilt efter plats 71 (den andra) i detta klipp; Robert Gustafsson har alltid synts i media - ofta rättmätigt - men hans medverkan i Mediamarkt-reklamerna fick droppen att gå över kanten på bägaren; Lars Gåre nominerades även han för saker som kommit oss till känna efter att ha sett 100 Höjdare.

Frågor på det?

Ha det!
// Yeahns

Lisztomania

Här var det lika händelserikt som i Moder Teresas trosor så en uppdatering vore väl på sin plats, och vad passar då bättre än att presentera det material som sammanställdes under det senaste ITHMG-konventet den 12 december? Som rubriken tråkfyndigt vittnar om så satt vi en hel jävla kväll och producerade listor om så vitt skilda ämnen som skådespelare och avrättningsmetoder, både topp- och bottlistor. Dessa listor framställdes på ett högst finurligt vis - som enligt undertecknad är underhållande, rättvis och hyfsat konsensusbringande - där man i turordning ska återge sitt val på ämnesområdet, och därefter går varvet runt en gång till vilket i detta fall ger oss åtta olika alternativ. Sedan ska var och en avslöja vilket alternativ de anser vara sämst och det alternativ som får flest röster hamnar på en sistaplats och så fortsätter man placering efter placering. Vid lika röstantal fortsätter utröstningsprocessen som om det alternativ man först valde var borta för att se om något av de lika alternativen får fler röster den första och den andra gången gemensamt, vilket således betyder att det alternativ hamnar på nederst. Eller om man gör det lätt för sig och bara lottar lite hux flux men det anser jag inte lika seriöst. Det kan förefalla lite krångligt men så snart man sätter sig med det så löser det sig.

För att exemplifiera använder jag en av våra listor på ämnet "Topp 8 länder" där vi helt enkelt skulle plocka ut de nationer som vi av någon anledning tycker om. Utan någon direkt motivering sammanställdes följande lista:

1. Sverige
2. England
3. Irland
4. Argentina
5. Holland
6. Island
7. Bolivia
8. Tyskland

Personligen så är jag smått förbluffad över att Irland kom så pass högt upp före coola länder som Holland och Island men i övrigt är resultatet rätt väntat. Kuriosa är att Albertazzis val kom åtta respektive etta.

När vi ändå håller på så kan jag lika gärna släppa ut motpolen också, det vill säga en lista över jordklotets mest avskyvärda länder där en förstaplats alltså är riktigt svinigt:

8. Norge
7. Tyskland
6. Schweiz
5. Danmark
4. Turkiet
3. Kina
2. Nordkorea
1. Israel

Rätt PK kan tyckas men så är det i alla fall. Det mest intressanta med denna lista är att vårt grannland i sydväst är snuddande nära länder som tycker att det där med medborgerliga rättigheter är rätt överskattat. Annars förundrades merparten av gänget av Norge-nomineringen (vilket åttondeplatsen antyder) men det kan väl Killamangiro ta och berätta om.

Det här var väl ett roligt och inspirerande inlägg?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av Phoenix.

Road to ruin

Läsarna som framkallat/drabbats av ett ITHMG-behov vet att jag smått lider av åldersparanoia. Dock så vet ju jag att det snarast beror på omöjliga målsättningar och inte gången ålder (jag är ju rätt långt ifrån brutna lårbenshalsar). Men när det då man blir gammal, och då menar jag inte dags-att-skaffa-barn-gammal (den typen som jag närmast våndas av) utan riktigt lastgammal pensich-style? För att svara på den frågan har jag sammanställt fem punkter, en slags ålderschecklista.

5. Fysisk och psykisk nedbrytning - Ganska självklart tecken egentligen med rynkor, försämrade sinnen och tröga leder.

4. Artighetstitulering - När andra börjar referera till dig med ordvalen herr/farbror om du har utväxter i scrotum-regionen eller dam/fru om du en gång i tiden blött regelbundet (vilken även det är ett tecken på att du kanske borde börja komma överens med dina barn).

3. Urtvättade jackor - Du märker att du själv och dina jämnåriga kamrater bär hyfsat slitna och färglösa jackor, ibland till och med med logotyper tillhörande företag som inte existerar längre. Damjackorna har ofta diagonala korssömmar. Pengarna läggs istället på karameller.

2. Kö-irritation - När du gör ärenden på stan så består de övriga konsumenterna främst av två kategorier: andra pensionärer och stressade medelålders män och kvinnor. Det är ju så att pensionärer går upp tidigt, lyssnar på P4 och efter elvakaffet drar de ut på stan, framme lagom i tid till lunch då andra försöker uträtta ärenden. Mycket folk, stress, tröga köer och det hjälper ju inte att du väntar med att förbereda betalningen till den slutgiltiga summan är deklarerad.

1. Rullväska - När du ser att allt fler jämnåriga glider omkring med rutiga "rullväskor" så är det nog dags att du passar på att njuta av den kvarvarande tiden.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av The Libertines.

Gratis är gott

Egentligen hade jag tänkt att På Spåret-hetsa med en egen Var är vi på väg? men på grund av bristande finurlighet och en annan sak - som vi senare kommer fram till - så utgick det inlägget. Rätt svar skulle hur som helst ha varit det mytomspunna Tjotahejti (eller hur det nu stavas).

Den andra saken som eliminerade det inlägget och som egentligen har förskjutit alla mina påtänkta projekt är filmstreamingstjänsten Voddler (nyligen avslutades Battle Royale. Japaner är sjuka; vem - förutom typ Stanley Kubrick och Guy Ritchie - får för sig att spela Bach - Air när en snubbe skjuter en tonårsflicka?). Igår fick jag nämligen en invite efter att ha stått i kö sedan den 7 juli och jag är rätt så jävla nöjd. Jag var lite rädd för att det skulle vara för mycket reklam á la Spotify men fem minuter innan filmen drar igång är helt överkomligt. Dessutom är bildkvaliteten (det är för övrigt den rekommenderade formen av ordet kvalitet enligt Språkrådet. Inget mer kvalité alltså) kristallklar, filmerna gratis eller kostar blott en femma och navigeringen är lättförstådd och enkel. Dock så är utbudet något begränsat, musen går inte att använda och avsaknaden av en sökfunktion stör mig något, men jag hoppas att det är saker som ordnas innan tjänsten släpps till allmänheten.

Nåväl, var är vi på väg?

Ha det!
// Yeahns

En parfym är doftens seger över stanken

Marknaden förbluffar mig nästan varje dag. Idag fick jag smaka på effekten av en produkt som jag aldrig stött på förut.

Klockan är några minuter över halv tio och platsen är 17-bussen på väg mot centrum från Östra Sjukhuset. Jag sitter i vanlig ordning med lurar i öronen (The Tiger Who Came To Tea - Wolves, albumen går att dra hem gratis på den första länken) och slötittar ut genom fönstret i jakt på något som kan fånga min uppmärksamhet, något som kan få mig att piggna till. Plötsligt känner jag hur en sju-åtta år äldre man av utländsk härkomst sätter sig bredvid mig... Det borde vara förbjudet att tillverka och framförallt att sälja herrparfym som luktar som en blandning av rengöringsmedel med citrusdoft och Listerine. Ammoniak goes liniment liksom. Det stack till i näsan så fruktansvärt att jag hellre skulle utstått A Clockwork Orange-behandling med Förkväll-maraton istället. Nu behövde jag inte kämpa emot tröttheten längre, nej fokus låg på att hålla mig vid medvetande. Det var bara att köra ner näsan i halsduken och hoppas på att snubben gick av så fort som möjligt.

Undrar hur han tänkte när han köpte doften, om han tänkte? Eller har han någon konstig fetisch för lokalvårdare och sjukgymnaster? Metoden med Wunder-baum under armarna känns inte lika underlig längre.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tydligen ett citat från Edgar Watson Howe.

Proffsdrömmar

Abbas Hassan

Peter Larsson, Rasmus Bengtsson, Per Nilsson, Erik Edman

Jon Jönsson, Rasmus Lindgren

Erkan Zengin, Andres Vazques, Sharbel Touma

Ken Fagerberg

En riktigt hyfsad elva, eller hur? Riktigt fina namn, hade kunnat konkurrera i den Allsvenska toppen i alla fall. Nu råkar det dock så vara att dessa herrar förspiller sin ungdom på diverse träbänkar eller till och med läktarens plaststolar.

Men som det heter cash is king.

Heija alla bra!

// Albertazzi

Topp 1 saker att se fram emot

Nästkommande års bästa spelning är redan nu utsedd och den kommer att ske redan i den första månaden. Den 29 januari ska Göteborgs Filmfestival invigas och till hjälp har de anlitat några av musiksveriges hetaste artister:

Daniel Gilbert - Känd från bland annat Broder Daniel och som Håkan Hellströms högra hand vilket tydliggörs i en av de vackraste låtarna någonsin. Den 28 december är ett väldigt bra datum att släppa ett debutalbum på om man inte vill att någon ska känna till en i och med jul, nyår och annat trams, och kanske är det så den annars scenrädda Daniel resonerade när hans solodebut Soul Café Club No 1 (hans favoritbar som ungdom) ska släppas.
En liten parentes bara:
(På tal om nyår så har skivbolaget Luxury fixat fest på Rio Rio. Liveakter är The Embassy och - hör och häpna - Dorotea (har du inte hört dem kan du dra hem ett gäng låtar gratis genom att trycka på denna länk) som inte spelat sedan den 7 oktober 2006. Kalaset kostar två hundralappar. Men antagligen har jag annat för mig...)

[ingenting] - Sveriges mest underskattade band.

Fontän - Världens bästa band som ingen känner till.

Makthaverskan - Sveriges mest lovande band samt upphovsmakare till årets svenska låt Enough (klippet är live inkluderat med felspelningar, studioversion finns på Spotify)

Sist och minst kommer några snubbar från Seattle, Bow And Arrow, dit och lirar experimentell skaterock som tagen ur vilket extremsportstv-spel som helst, men det skadar väl inte.
Biljetterna - som inte ska vara så dyra - släpps den 14 januari om man prenumererar på Filmfestivalens nyhetsbrev och någon dag senare till alla andra. Bra va? 29 januari alltså och dagen efter lirar Local Natives på Pustervik, vilken helg!

Ha det!
// Yeahns