onsdag 31 mars 2010

En av alla dem

7190 lyckligt lottade fick förmånen att med frusna lemmar njuta av ett potpurri av felpass, studsbollar samt första-, andra- och tredjetouch värdiga en underkroppsförlamad. Alltsammans åtnjöts bakom en pelare.



Ha det!
// Yeahns

måndag 29 mars 2010

Kapstaden

"Du kapade mitt hjärta men vi kapsejsade på kärlekens ocean. Du och jag - två kap som blev kaputt. Vi glömde trycka på Caps Lock..."
Dessa rader kruxade jag ihop sent på kvällen igår och därefter skrattade jag mig till sömns. Jag tycker att det är roligt ur flera perspektiv; (1) det är fyllt av ordvitsar, (2) det är så dåligt och slutligen (3) det finns förmodligen personer som tycker att det faktiskt är fina, poetiska rader. Jag ser framför mig hur en snyftande 17-åring med lång brun snedlugg, zip-tröja med krage, jeans och t-shirt med tryck - allt från JC - sitter under lampljuset från en skrivbordslampa och textar en känsloladdad dikt för att beskriva hans senaste uppbrott, allt till tonerna av Lars Winnerbäck. Naiv och patetisk tonårssmörja alltså. Antingen det eller Mats Wilander.

Ha det!
// Yeahns


, , , ,

fredag 26 mars 2010

Trashy blonde and stitches

Finns det något bättre än att spendera fredagskvällen med en lättfotad blondin och lite skön musik? Jodå, det kunde ha varit bättre; blondinen kunde ha varit verklig. Men har man inte tillgång till några lössläppta blondiner så går det att ordna på annat håll och vid min sida står just nu BrewDogs nya pale ale vid namn Thrashy Blonde (hyfsad, smakar mycket humle och beska som brukligt men den är värd sina pengar bara för texten på etiketten). Men det var inte det som jag var ute efter utan jag ville främst tipsa om en av årets bästa låtar:


The Morning Benders - Stitches

Här har vi ett San Francisco-band som lirat lite utav surf-pop men som nu blivit mer rockigare på det där bra och sköna sättet. Big Echo släpptes den 9 mars och är så pass bra att jag ångrar att jag inte tog mig tid att se dem på förra Way Out West.

Jag hade tänkt att slänga upp tre videor till som en replik på förra fredagens experimentell indie-inlägg och då bjuda på några indie-låtar åt det mer alternativa rock-hållet (med undantag för en även fast de kanske gått från experimentell till mer åt alternativ). Dessvärre finns inte de låtar jag har i åtanke på DuRör så jag tar helt enkelt och slänger ut dem i en fil, inklusive låten ovan. Mycket nöje!

Frightened Rabbit - Things
MGMT - Song for Dan Treacy
The National - Bloodbuzz Ohio

Ha det!
// Yeahns


, , , , , , , , ,

torsdag 25 mars 2010

Kung i baren?

Idag är det den 25 och vips har siffrorna på kontoutdraget vuxit som om det vore trolleri. Från existensminimum till apanage, sådär bara. Bortsett från de uppenbara överdrifterna i bägge hänseendena så fungerar det ungefär så och livet känns ånyo värt att fortsätta. Det är dock en kortvarig lycka för snart minns man högen av räkningar man samlat på sig till detta datum. Samma sak varje gång. Idag var inget undantag, eller jo i den meningen att jag samlat på mig en extravagant stor hög.

Nationalencyklopedin definierar bidrag med följande ord "pengar som man kan få från staten eller kommunen för att kunna betala vissa utgifter". Jag skulle vilja göra ett tillägg där; "bidrag är pengar som man kan få (på lån) från...", för jag fick då inga pengar. Nej jag ska betala tillbaka det jag en gång fick. Försäkringskassan kom - i början av detta år - nämligen på att jag fick bostadsbidrag 2008 och det skulle jag då alls inte ha fått. Eller jo, ifall jag inte hade fått ett sommarjobb så skulle det ha varit lugnt. Jag tycker att det är lite lustigt. Det första halvåret då jag rättmätigt fick bostadsbidrag så förvärvsarbetade jag inte och allt var ordning och reda. Men när jag sedan fick ett semestervikariat och kom på att "Visstitusan, nu behöver jag inte bidrag längre" så ändrade jag mina uppgifter så att det blev indraget.

Nu är jag alltså återbetalningsskyldig för hela 2008 som om mitt dåtida framtida sommarjobb redde upp min livssituation det första halvåret. Jo, jag förstår ju att det är så det fungerar, bör fungera och hur det fungerar, men det var ju ändå inte så att jag levde loppan den sommaren. Visserligen tog jag ett Jisander-bad i Troppan, blev tjenis med Pepe och delade en Hummerlimousin med Noppe men det är väl mer eller mindre mänskliga rättigheter? Eller? Jag klippte mig ganska sent den sommaren; var det så att jag - undermedvetet - förvandlades till en helrörstörstande stekare och det var det som Försäkringskassan blev bruna på? Jag kan bara spekulera...

Hur som helst, jag har inte kvar några av 2008-års inkomster nu när jag ska göra 2008 rätt för mig. Kan de inte kolla upp det innan? Liksom "Nämen den här killen har ju bara en halvliter mjölk och Mission Impossible-trilogin i skattkistan, vi kan la vara lite piano med honom? Det gör ju ingen fattig rik det där". Nåväl, nu är det som det är och det är betalat och klart. Imorgon börjar helgen och den kvarvarande summa jag har kvar ska köpa lycka för. Inte ens kungen kommer att vara kung i den bar jag står vid; ty det finns bara en sann glädje här i livet, och det är kemisk glädje.

Ha det!
// Yeahns


, , , , ,

tisdag 23 mars 2010

Påskölsprovning 2010

Den 14 mars släpptes årets påsköl på Christer Petterssons tillika min favoritbutik Systembolaget (jag och Christer har fler likheter än man kan tro. Dräparen är en annan) men det var först i lördags som jag och mina gelikar samlades för årets provning. Förra årets provning utmynnade i en riktigt höjdarkväll, men dessvärre var det inte på grund av ölen utan delikatesserna som inmundigades innan. Så det var utan någon större förväntan som vi tog oss an drycken som till antalet var lika många som Jesus lärjungar, och i ärlighetens namn kom vi inte närmare himmelriket än så men innan betygen redovisas så ska jag berätta hur provningen gick till.

Påskölen - som alltså detta år var tolv till antalet (nio ale och tre mörka lager) om någon nu slumrade på religionen - delas broderligt - som om nu bröder delar lika - mellan deltagarna och betygsätts därefter i skalan 1-10 på både smak och lukt. Detta år bestod sällskapet av sju testpersoner (alla herrar varav två har professionella erfarenheter), tre damer som vackert tittade på och en hyfsat långhårig snubbe med en glädjesmittande västgötska. En salig blandning kan tyckas men öl förenar. För att ytterligare höja stämningen så spelades det även musik i bakgrunden, något som visade sig smälta in något alldeles fenomenalt mellan allt skål och skrål.

Vad karaktäriserar då påsköl? Överlag så är den lite mörkare och fylligare än vanlig öl och likheter med julölen kan göras fastän ölen vid julbordet är än mer smakfull, på gott och ont ska tilläggas. Det känns dock som att påsken är en bortglömd öl-högtid - trots nyss gjorda jämförelse - jämte vinterhalvårets bestar oktoberfesten och julen. Med det sagt så går vi över till betygen. Av bekvämlighetsskäl och för att bibehålla ert intresse så redogör jag endast årets topp-tre samt de två stackare som får dras med skammen. Däremellan var det inga som stack ut och förtjänar således inget omnämnande.



To-to-to-to-toppen:
1. Sigtuna Röd Påsk 27,90:- | 6,2% - Smak: 7,71 Lukt: 7,14 Totalt: 14,85

2. Mikkeller Hoppy Easter 34,90:- | 6,6 % - Smak: 7,14 Lukt: 7,14 Totalt: 14,28

3. Dugges Påsköl 29,80:- | 6,0% - Smak: 6,14 Lukt: 6,71 Totalt: 12,85

3. Sigtuna Easter Ale 26,90:- | 5,6% - Smak: 6,14 Lukt: 5,57 Totalt: 11,71

Bo-bo-bo-bo-botten:
11. Pumpviken Påsköl 29,10:- | 5,8% - Smak: 3,71 Lukt: 5,29 Totalt: 9,00

12. Jämtlands Påsköl 24,90:- | 6,0% - Smak: 3,57 Lukt: 2,43 Totalt: 6,10


I brist på underhållande kommentarer så avstår jag även från att presentera dessa. Det var mest beska, rost, strävhet, frisk, citrusinslag, ja sådär som öl smakar helt enkelt. Någon smiley skymtades här och där också men så muntert ska vi inte ha det här. Annars så var det ett år där omtanken bakom etiketterna verkar återspegla innehållet. Sigtuna knep även detta år förstaplatsen - trots att ölen inte är densamma - med en smått socialistinspirerad etikett. Därefter kom danska Hoppy Easter med den taskigt illustrerade men ändå glädjefulla kaninen, och på en delad tredjeplats - det är ju trots allt i munnen det ska smaka - har vi två etiketter som får en att tänka på Japan, Kina, Indien och andra länder som diggar solar och den gula färgen (det har inte med hudfärg att göra kanske bör tilläggas). Även i botten ville man visa sig kreativ och vad vore då mer passande än att släpa upp Storsjöodjuret från just botten? Jodå, Jämtlands intention var måhända att visa sig rolig och finurlig men såhär i efterhand funderar man mest på huruvida de låtit små storsjöodjur simmat runt i jästen eller ej. Det är även intressant att Jämtlands bryggeri - genom sin etikett - fastställer att storsjöodjuret inte är ett däggdjur.

Ha det!
// Yeahns


, , , , ,

söndag 21 mars 2010

Sunday bloody Sunday

Förmiddagen ägnades åt att diska och städa lägenheten…

Eftermiddagen cementerade det faktum att Allsvenskan har startat. Man går hoppfullt och längtar i en veckas tid för att sedan, efter slutsignalen, bara må dåligt. Åtminstone är det så den allsvenska verkligheten ser ut för en djurgårdare. Det sista vi behöver nu är en vedervärdig poängjakt, stress och otåliga supportrar som börjar ropa på att ändra spelsystem, på odugliga tränare och på uteblivna värvningar. Den sjätte april ska jag bevittna Blåvitt-DIF på Gamla Ullevi med Yeahns och Elston Gunnn. Jag har i ett par veckors tid rustat för att vara objektiv och lugn inför, under och efter denna match. Står DIF fortsatt poänglöst inför den dagen vill jag nog inte gå…

Man U vann över Liverpool… (Yeahns får ursäkta)

Sent på eftermiddagen började återbud regna in till kvällens träning för det lag där jag numera är (förutom spelare) tränare, kassör och nuförtiden, vad det verkar, lagledare (sedan den ordinarie gått och kärat ner sig och efter det konstant lägger över alla uppgifter på mig). Denna träning kunde jag dock till slut inte heller närvara på själv. Min ettåriga systerson, min älskade gudson, slog upp ett jack i pannan så blodet forsade. Såret gick ända in till benet. Kvällen fick ägnas åt att trösta mina systerdöttrar medan deras mamma var på Astrid Lindgrens barnsjukhus…

När jag kom hem tvingades jag bevittna hur en Zlatan helt utan självförtroende erbjöd en magnifik kavalkad i brända chanser… (En fågel viskar dock i mitt öra att han, efter att jag givit upp i 87:e, lyckades sätta en balja (på straff).)

Imorgon är det måndag.

fredag 19 mars 2010

Indiepassion

Jag upptäckte att jag inte omnämnt ordet "indie" i ett inlägg sedan min Årets bästa album-lista och fredag som det är så känns ett kort och hattigt musikinlägg passande. Därför presenterar jag nedan tre låtar som både är aktuella och dugliga representanter för indie-begreppet:


Bradley - Monster

Bradley är detta års svar på The Clues fast det är ändå väldigt långt ifrån. Likväl är de båda experimentella, progressiva, schizofrena, alternativa och - givetvis - från Kanada.


Caribou - Odessa

Även här har vi en snubbe från Kanada och där hans andra skivor varit mer experimentella och psykedeliska så har han nu gått och blivit mer poppig, lite funkig och kanske finner man även house-inslag. Hur som helst så är hans nya skiva Swim ett album som kommer att gå runt i casajensa en bra tid framöver.


Keepaway - Yellow Wings

Liknas man vid Animal Collective så har man en del att leva upp till men det känns som att denna Brooklyn-trio kan motsvara en del av förväntningarna, eller hur?

Här har ni alla tre låtarna!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken var världens bästa musikblogg men som numera blivit nedstängd av blogger och har därför bytt namn till MAGISKA och har flyttat sig hit.


, , , ,

tisdag 16 mars 2010

Goodbye sweet dreams

Människan har alltid haft en tendens att drömma sig bort och önska sig saker när tillvaron stinker men på senare år har det blivit allt viktigare för henne att åstadkomma något med sitt liv. Det talas om att uppnå livskvalitet och efter det omnämns fallskärmshoppningar, jorden runt-resor, utbildningar, karriärer eller bara att lyckas samla hela familjen kring en måltid, allt till synes omöjliga bedrifter som är både resurs- och tidskrävande när man redan klurar på hur "livspusslet" ska lösas. Därför kan det vara bra att sänka kraven för att därvid kunna närma sig ett psykiskt Shangri-La och med det tänkte jag dela med mig av tre hyfsat oambitiösa mål som jag vill uppnå:

1. Börja laga mat med bar överkropp - Det känns så burdust, manligt och grisigt på ett sätt som gör att jag lockas av det. Tänk er hur överkroppen fläckas av stekfett. Det är smärtsamt och kladdigt men vilken kontakt man får till maten! Lite tillbaka till djungeln liksom.

2. Skaffa en Plura-kagge - Det är därifrån ovanstående "livsmål" kommer. Ni har väl sett Mauro & Pluras kök på den bortglömda kanalen TV8 där Plura inledningsvis alltid blottar sin mansprakt till kulmage. Den är så rund, harmonisk, jämn och fin att jag skulle vilja gjuta av den, sätta den på en piedestal och starta en religion. Detta önskemål har även uppstått som en följd av att Elston Gunnn trodde att det var omöjligt för mig att ens utveckla en tillstymmelse till bukutbukt så challenge accepted!
3. Besöka Blå Skåpet - Det finns en restaurang i Stockholm som har valt det enastående namnet Blå Skåpet, och vad vill jag då göra där? Jo leva upp till språkliga idiomer.

Därefter kan jag säga farväl med ett leende på läpparna och en buktande kista.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken har samma namn som en låt från Roky Erickson kompad av Okkervil River.


, , , , ,

lördag 13 mars 2010

Vi minns första gången som Änglarna sjöng; hur vårsolen värmde och vintern var glömd

Allsvensk premiär idag. Jag läser Simon Banks geniala jämförelse vid Allsvenskan och syskonkärlek enligt dess ordagranna betydelse...
"Vi gillar serien som man gillar ett syskon. Blir man glad om ens syster blir snygg och framgångsrik? Absolut. Älskar man henne mindre om hon inte blir det? Nä, inte ett dugg."
..., konstaterar att mitt fotbollsliv varit fattigt under detta kvartal som både han och Niva gjort annat, frossar i YouTube-klipp från fjolårssäongen med dess förödande avslutning och i Örgryte har man visst hittat en naken man. Därefter kör jag allsång:


Joel Alme - Snart skiner Poseidon

Gåshud. Tuppaskinn. Ståpäls.

Kalmar FF - IFK Göteborg, 16.00, TV4. Hussfelt kommenterar, puh!

Bank pratar om kärlek;
"Den kommer lite tidigt i år, men det gör ingenting. Kliv på bara."

Ha det!
// Yeahns


, , , , , , ,

fredag 12 mars 2010

What else is there?

Fredagsmys? Nä, fredagsomtz!


Röyksopp - What else is there? (Trentemøller Remix)

Ha det!
// Yeahns


, , ,

torsdag 11 mars 2010

Gratis är gott - Musik

Det irrar runt tusentals mp3-filer på skivbolagssidor, bloggar och i mail med smakprov från olika artister, och nyfiken i en strut som man är så plockar man på sig en hel del med enstaka fantastiska låtar från artister som man dessvärre sedan glömmer bort. Men nu ska vi arbeta aktivt för att hjälpa varandra att komma ihåg artister som förtjänar det och därför delar jag med mig av tio låtar från lika många artister, alla från 2010. Det är en salig blandning med allt mellan två snubbar som går lös på orglar och vanlig svensk indiepop. Här har ni hela samlingen:

Club 8 - Western hospitality
Dr. Dog - Stranger
Henke Wermelin And The Delinquencies - I wanted everything
Here We Go Magic - Collector
Let's Say We Did - Galaxies
Lo-Fi-Fink - Marchin' in
Mackaper - Spionen
Peter Lindström - Jesus blood ain't failed me yet
Phantogram - When I'm small
Spectroscope - Utopia

Club 8 är väl det mest kända bandet här - särskilt då vi alla hört resebyråreklamlåten Jesus, walk with me - men i övrigt är det färska namn som har stora möjligheter att rota sig. På tal om stora möjligheter så måste jag hylla Ram Di Dam efter gårdagens spelning där de figurerade som förband åt Girls. Jag har tidigare sagt att de är Sveriges nästa sensation och när debutalbumet kommer ut så lär det slå in. Girls då? Jodå, det var en bra och intim spelning där mitt alter ego Fylle-Jens efterfrågade mer fart och en stylist åt Christoffer Owens (röda byxor till vinröd t-shirt gick sådär bra ihop). Men de är ju inget fartigt band och det är onödigt att snabba på redan makalösa låtar.

Ha det!
// Yeahns


, , ,

tisdag 9 mars 2010

Grow till tall

Idag råder inga tvivel; våren är här! Jag vet inte om det var solens förvånansvärt gassande värme eller Jonsís underbara stämma som eliminerade mina tvivel - det ena behöver inte utesluta det andra - men idag kunde inte ens snubben bredvid mig på bussen - som tvunget tuggade tuggummi med öppen mun och släppte ut en rejäl odör - sudda ut mitt smil. Likaså råder det inga tvivel om vilket album som helt klart lämpar sig bäst för den stundande blomstringen. Det är helt enkelt enastående att vakna upp och se solens strålar genom fönstret samtidigt som följande toner strömmar ur högtalarna:


Jonsí - Go do

Jonsí (Jón Þór Birgisson) känner ni alla igen från världens bästa isländska band Sigur Rós, vilka sedan fjolåret lagt sin magi på is. Det hindrade dock inte Jonsí som fortsatte släppa skivor; först tillsammans med sin vapendragare (det ordvalet är väldigt lustigt) Alex Somers under namnet Jonsi & Alex och med Riceboy Sleeps den 20 juli förra året och den 5 april detta år dyker hans läckta soloalbum Go upp i butikerna. Fantastisk pop från en makalös person!

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en annan låt från hans skiva.


, , , , ,

måndag 8 mars 2010

Solen står som ett rakblad på fasaden mittemot

Som ni säkert märkt så har någonting hänt med väderleken den senaste veckan. Himlen har ändrat färg och gått från byråkrat-grå till svart-städhjälp-blå. Det är mycket ljusare också, är det inte det? Något gult har äntrat himlavalvet. Somliga är glada och kallar den för "Solen" och gömmer ögonen bakom feta glajjor. Jag kallar dem naiva och patetiska, för jag känner då ingen värme än. Hur som helst så ser himlen ändå lovande ut när man ligger där på marken, för jäklar vad halt det är. Och blött. Att man aldrig kan vara nöjd, eller?

Jodå, det kunde ha varit mycket värre. Det kunde ha spöregnat eller varit en sådan snålblåst att det svider på kinderna. Eller ännu värre en kombination av dem båda, det måste ju ändå vara värst? För snö kan väl ingen vara riktigt less på? Såvida man inte måste skotta undan det eller sitter bakom en ratt då förstås, men som ren nederbörd är det på sin höjd irriterande. Inte mer. Hagel då tänker ni, - eller inte, vilket man vill - är inte det ganska jobbigt? Nej. Som en vän och jag kom fram till under en väderleksdiskussion så skrattar man bara åt det. Hagel är som den där uppumpade anabol-snubben som det alltid finns en av på varje gym. Han verkar stenhård och ingen vågar prata med honom eller vistas i hans närhet, men när han gått så skrattar alla. Ingen tar honom riktigt på allvar. Så är det med hagel. Man ser att det haglar och går därefter ut för att se om det gör ont, men inte då. Så går man in är måhända lite blöt men det är knappt. Inte ens det kan hagel fixa. Lite patetiskt alltsammans.

Nåväl, snart kommer det alltså och då är inget patetiskt längre. Det som förortspojkarna med bibliska namn sjunger om; "Pretty soon it will happen, the sun will go murder the snow" (högerklicka, spara länk som) och med det förklarar jag våren kommen! Åtminstone till nästa snöstorm.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från den försvunna favoriten Jakob Hellman och hans låt Vintern dör.


, , ,

fredag 5 mars 2010

Fredagstanke

Om jag någon gång skulle bli tvingad att klottra något på bussen av ett infantilt och stökigt gäng - vilket en rar och söt pojke som jag givetvis aldrig annars skulle göra - så skulle jag utan tvekan skriva "Var får ungdomarna alla spritpennor från?".

Metaklotter, typ.

Ha det!
// Yeahns


, ,

onsdag 3 mars 2010

Från klarhet till klarhet

Bara för att jag inte prenumererar på GP längre så betyder det inte att jag fortfarande inte kastar ett getöga på dess innehåll emellanåt, och idag kom jag över en oerhört taflig och skrattretande artikel trots att den handlade om något så allvarligt som en död man i ett dike. Nedan har ni artikeln i sin helhet:

En död man har hittats vid Albatross golfbana på Hisingen. Polisen utesluter inte brott.

Mannen påträffades strax före klockan ett på onsdagen. Det var utomhus i ett dike eller en slänt på Lerbäcksvägen vid Albatross golfklubb.

- Våra tekniker är på plats. Mannen hittades av en person som gick förbi. Han var påklädd och det stod helt klart att han var död, säger Björ Blixter, polisens presstalesman, till GP.

Finns det tecken på yttre våld?

- Vi tittar på det nu och vi kommer ut med mer information under kvällen. Vi kommer med all säkerhet att kunna identifiera honom. Vi håller också på med annat arbete runt detta, säger Björ Blixter.

Så ser den alltså ut för tillfället i väntan på kvällens besked. En död man påträffas i ett dike och polisen utesluter inte brott. Det finns alltså en möjlighet att ett brott har begåtts här. Åh fan. Vidare berättar polisens presstalesman - med det fantastiska namnet Björ Blixter - att mannen var påklädd och att det inte fanns några som helst tvivel på att han stämplat ut. Jag kan bara fantisera om hur spekulationerna kring mannens varande hade gått om mannen var avklädd. Kanske tog han bara en tupplur? Eller så är han bara jättebra på att hålla andan? Sover han räv månne? Därutöver berättar den gode Björ att polisen sysslar men vad nu detta "med annat arbete runt detta" men vad nu detta "annat arbete" är kan han inte precisera. Jag antar dock att det har att göra med att Polisen gör sitt jobb och utreder fallet. Kanske letar de vittnen, undersöker mordplatsen, vad vet jag? Det verkade i alla fall vara för jobbigt och invecklat att definiera för Björ.

Antagligen kom GP's utsände i en väldigt taskig situation då Björ var tvungen att fatta sig väldigt kort, men eftersom han är ålagd arbetsuppgiften som presstalesman så borde han kunna formulera sig bättre och tydligare. Om nu Björ dagen i fråga hade någon slags blockering i språkcentrum så borde artikelförfattaren Jan Höglund lägga ihop ett och ett för att kunna författa en distinkt och välskriven artikel, men jag antar att det är för mycket begärt av en anställd vid en av Sveriges största tidningar.

Ha det!
// Yeahns


, , ,

tisdag 2 mars 2010

Shadows

För snart 10 månader sedan skrev jag ett inlägg som i stora delar inte var något att ha (ungefär som detta kommer att bli) men det innehöll en spellista som ingav en rätt mäktig känsla. Jag vill nu tipsa om ytterligare en låt som ökar ens självförtroende:


Juan Trip' - Shadows

mp3

Alla vi två-tre stycken som sett serien Ideal (vilken jag skrev om för några dagar sedan) känner igen låten från när Psycho-Paul tar trapporna upp till Moz för att prata "affärer". Annars är Juan Trip' en rätt skön artist - uppvuxen i ett franskt hippie-kollektiv som han är - med sin psykedeliska musik och sin förkärlek till att länka till basilika.

Ha det!
// Yeahns


, ,