Idag fyller Ipred 16 dagar och detta firas genom att tipsa er om den enda svenska bredbandsleverantören som inte sparar sina kunders IP-adresser och därmed blir Ipred helt verkningslös. Man skulle därför kunna tro att Bahnhof bryter mot den svenska författningssamlingen men nej det gör de inte. Det finns ingen lag som säger att man som leverantör ska spara kunduppgifter snarare tvärtom; att företag ska värna om konsumenternas integritet. Sedan kan man diskutera var gränsen vid kränkning kan och bör dras. Personligen ser jag helst att företag vet så lite som möjligt om mig (jag stämplar till exempel aldrig mitt busskort mer än nödvändigt) och därför har jag nu föreslagit för min hyresvärd att byta abonnemang.
Att lagra IP-nummer innebär dessutom ett merarbete för företagen och detta merarbete slipper alltså Bahnhof, något som syns i deras prissättning. Exempelvis kostar 10 mbit/s endast 145 kronor/månad utan exklusive avgifter om man kopplar upp sig mot stadsnätet i Göteborg. Priserna skiljer sig dock lite beroende på vilken ort man bor på men oavsett bostadsort så är det nog en bra affär.
Så här 16 dagar efter Ipreds genomförande så har jag ändrat/bestämt uppfattning om lagen och nu är jag helt emot den, särskilt då nästa steg i upphovsrättsbrottsbekämpningen är ACTA och Telekompaketet. Både jag och min iPod har nämligen märkt av att tillströmningen av ny musik har stagnerat och reducerats efter lagens början. Jag har tidigare skrivit om mina konsumtionsvanor gällande musik så jag ska inte traggla om det mer än att klargöra att jag genom nedladdning undivker att köpa grisen i säcken. De misstagen har gjorts flera gånger om i till exempel köpen av The Klerks och Dan Bäckmans album efter att ha hört en bra låt (i Dan Bäckmäns fall en rolig låt, resten av skivan är antingen pubertal eller kulturpretto). Fildelning har varit ett sätt för mig att finna nya artister och ny inspiration. Nu är jag istället hänvisad till trögladdade MySpace-sidor, ljudkvalitetsdödande YouTube-klipp och Spotify med sitt lilla lama utbud som är alldeles för mainstream för mig. Att jaga vänners utlåtande om skivor de fått tag på och be om msn-överföringar känns som min sista utväg när plånboken tryter. Just nu vill jag till exempel få tag på It's A Buffalo, The Ruling Class och El Paradors album och EP men jag får vackert vänta till den 25:e.
På tal om fildelning så har skivbolaget Labrador (ni vet de som jag tidigare tipsade er om att ladda hem en låtsamling från) släppte häromveckan ut en vårsamling på Pirate Bay, fri att ladda ner utan repressalier! Känns inte det lite motsträvande i dessa tider när skivbolag driver en häxjakt på deras kunder? Tror förresten Sony att deras populära walkmen-mobiler är fyllda av enbart köpt musik? Det kanske inte är så dumt med fildelning trots allt...
Ha det!
// Yeahns
PS. Här har ni ett klipp som visar vilken oerhörd konkurrens jag kommer att få (eller inte, vilket man vill) i mitt framtida yrke inom den offentliga sektorn:
Beatrice Ask - Justitieminister
DS.
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen fildelning. Sortera efter datum Visa alla inlägg
Visar inlägg som sorterats efter relevans för sökningen fildelning. Sortera efter datum Visa alla inlägg
torsdag 16 april 2009
fredag 27 februari 2009
Ett inlägg i fildelningsdebatten
Musik är som ni kanske märkt ett av mina största intressen. Jag är en samlare och mitt livsprojekt är att all musik jag gillar ska finnas i mitt skivsamling. Det är ett omöjligt uppdrag sominte ens Tom Cruise kan lösa men det är i alla fall min dröm. Som prenumerant av nyhetsbrev hos flertalet skivbolag så får jag musiknyheter direkt i min mailbox. Det är ett sätt för mig att hålla mig uppdaterad och få reda på det senaste om skivsläpp, releasefester och dylikt. Dessutom är det så mycket roligare att köpa skivor direkt från dessa skivbolag då man i stort sett alltid får personligt skrivna tack-mail.
Men idag drabbades både min dröm och ett av dessa skivbolag av ett bakslag. Ett sådant jättekliv bakåt att mitt musikälskande hjärta gick i tusen bitar i sann Björn Afzelius-anda. Jag fick nämligen följande information i ett mail:
Kan någon förklara för mig var världen är på väg? Är detta en värld som jag vill leva i? Innebär inte detta en motsatt - d.v.s. en uppmuntrande - effekt i fildelningsdebatten? Jag är inte ekonomiskt kapabel att ge mig in i budgivningar om de skivor jag åtrår. Utesluter inte detta vissa/de flesta konsumenter? Fy fan för en värld där möjligheterna till ägandeskap likställs med storleken på ens bankkonto! Ska musik och kultur endast vara för de välställda?
Dessa argument må vara en aning rödfärgade och jag vill tillägga att jag varken är kommunist, socialist, miljöpartist eller moderat heller för den delen. Jag försöker mest förstå andras tankegångar genom att ifrågasätta och kritisera samtidigt som jag ofta har en bild av vad jag anser vara rätt. Jag är en hycklare och profet på samma gång.
Vad har jag då för alternativ? Jo fildelning eller möjligtvis att köpa skivan digitalt, men så fan heller! Jag kommer aldrig att betala för en digital vara, däremot digitala tjänster men ingen kan övertyga mig om att jag genom att köpa en skiva får en tjänst i utbyte.
Jag är villig att betala för känslan jag får när jag bläddrar i bookleten, för in skivan i stereon och hör hur just skivan jag lagt en del av mitt studiebidrag på spelar ur högtalarna. Jag betalar för att vårda prylar vördnadsfullt med en förhoppning om att de ska bibehålla samma skick som när jag mottog dem. Digitala varor kommer aldrig att bli samma sak. Detta innebär också att jag är emot fildelning även fast det ibland visat sig vara den sista utvägen. Jag fylls av vemod när jag möts av ett "Tyvärr, den är slutsåld" men samtidigt så är det den lidelse jag betalar för, den lidelse jag blir glad av att slippa.
Ovanstående förklarade jag också i två mail exklusive svordomarna som jag skickade till skivbolagets ägare. Hittills har jag fått det svar jag förväntade mig ("varför skulle vi inte ta betalt för vårt arbete? Bara för folk har vant sig vid att stjäla det?") och det svar jag hoppades på:
Det finns ingen bra lösning på fildelningsdilemmat. Mitt förslag gällande musik är att varje skivbolag streamar sin musik gratis - alternativt medlemskap - och tillhandahåller även en e-butik där man kan köpa musiken i både digital och fysisk form. Samtidigt inser jag problematiken i dagens trådlösa samhälle; vad har man för incitament att köpa när allt kan streamas via mobiltelefoner, såvida man inte är samlare? Där fallerar mitt förslag.
Spotify var en bra idé men det tillfredsställer inte en musikconnoisseur som mig då jag sällan hittar min musik där. Än mindre nu när de fått indragna rättigheter.
Hur som helst, ingen vill köpa grisen i säcken och så länge som folk kan titta i säcken gratis så kvarstår trångmålet där artister och skivbolag hamnar i kläm. Förresten så finns det enligt professor Roger Wallis inget negativt samband mellan fildelning och skivkonsumtion - snarare positivt - så fråga inte mig om någon lösning...
Ha det!
// Yeahns
PS. Jag hade egentligen tänkt fortsätta med texter om mina hemtrakter men detta kom emellan. En fortsättning på gårdagens tema kommer senare. DS.
Men idag drabbades både min dröm och ett av dessa skivbolag av ett bakslag. Ett sådant jättekliv bakåt att mitt musikälskande hjärta gick i tusen bitar i sann Björn Afzelius-anda. Jag fick nämligen följande information i ett mail:
Nu är inte jag ett jättefan av The Embassy mer än att jag tycker att It Pays To Belong är bra på riktigt, och tur är väl det för annars hade jag varit helt förkrossad i detta nu. Ni kan ju räkna med en slutsumma som landar på uppemot 300 $ (i skrivande stund är summan på 102,5 $ och det återstår 9 dagar och 19 timmar av auktionen) och detta för enbart en singel. Köparen budar alltså på en skiva som säkert innehåller en låt (för någon information om en eventuell b-sida eller remix finns inte) och vetskapen om att denne är en av tre ägare i hela världen utöver artisterna själva."Ny singel av The Embassy släpps idag:Service påbörjar nu auktionen av "You Tend To Forget" av The Embassy och Carl Hammoud.Upplagan är i tre exemplar och säljs på eBay en i taget från och med nu.
(...)
Total inflation råder inom popmusiken idag, då den mångfaldigas och distribueras obegränsat genom datakopiering. Mot bakgrund av detta faktum släpper Service nu The Embassys nya singel "You Tend To Forget" på 12" vinyl i tre exemplar, med artwork av Carl Hammoud."
Kan någon förklara för mig var världen är på väg? Är detta en värld som jag vill leva i? Innebär inte detta en motsatt - d.v.s. en uppmuntrande - effekt i fildelningsdebatten? Jag är inte ekonomiskt kapabel att ge mig in i budgivningar om de skivor jag åtrår. Utesluter inte detta vissa/de flesta konsumenter? Fy fan för en värld där möjligheterna till ägandeskap likställs med storleken på ens bankkonto! Ska musik och kultur endast vara för de välställda?
Dessa argument må vara en aning rödfärgade och jag vill tillägga att jag varken är kommunist, socialist, miljöpartist eller moderat heller för den delen. Jag försöker mest förstå andras tankegångar genom att ifrågasätta och kritisera samtidigt som jag ofta har en bild av vad jag anser vara rätt. Jag är en hycklare och profet på samma gång.
Vad har jag då för alternativ? Jo fildelning eller möjligtvis att köpa skivan digitalt, men så fan heller! Jag kommer aldrig att betala för en digital vara, däremot digitala tjänster men ingen kan övertyga mig om att jag genom att köpa en skiva får en tjänst i utbyte.
Jag är villig att betala för känslan jag får när jag bläddrar i bookleten, för in skivan i stereon och hör hur just skivan jag lagt en del av mitt studiebidrag på spelar ur högtalarna. Jag betalar för att vårda prylar vördnadsfullt med en förhoppning om att de ska bibehålla samma skick som när jag mottog dem. Digitala varor kommer aldrig att bli samma sak. Detta innebär också att jag är emot fildelning även fast det ibland visat sig vara den sista utvägen. Jag fylls av vemod när jag möts av ett "Tyvärr, den är slutsåld" men samtidigt så är det den lidelse jag betalar för, den lidelse jag blir glad av att slippa.
Ovanstående förklarade jag också i två mail exklusive svordomarna som jag skickade till skivbolagets ägare. Hittills har jag fått det svar jag förväntade mig ("varför skulle vi inte ta betalt för vårt arbete? Bara för folk har vant sig vid att stjäla det?") och det svar jag hoppades på:
Det återstår att se om jag får något mer svar och jag återkommer i så fall men för tillfället är jag nöjd. Tack Ola på S(e)rvice för det!"Tack för din synpunkt. Jag är själv socialist och kritisk till äganderätten som den ser ut över huvud tagetDetta prpjekt är dock konst och inte ekonomi. Ett hyss helt enkelt.En engångsgrej.
(...)
Det är min idé och syftet är att väcka dylika frågor. Diskutera konstens och arbetets pris. Genom att spegelvända förhållandena."
Det finns ingen bra lösning på fildelningsdilemmat. Mitt förslag gällande musik är att varje skivbolag streamar sin musik gratis - alternativt medlemskap - och tillhandahåller även en e-butik där man kan köpa musiken i både digital och fysisk form. Samtidigt inser jag problematiken i dagens trådlösa samhälle; vad har man för incitament att köpa när allt kan streamas via mobiltelefoner, såvida man inte är samlare? Där fallerar mitt förslag.
Spotify var en bra idé men det tillfredsställer inte en musikconnoisseur som mig då jag sällan hittar min musik där. Än mindre nu när de fått indragna rättigheter.
Hur som helst, ingen vill köpa grisen i säcken och så länge som folk kan titta i säcken gratis så kvarstår trångmålet där artister och skivbolag hamnar i kläm. Förresten så finns det enligt professor Roger Wallis inget negativt samband mellan fildelning och skivkonsumtion - snarare positivt - så fråga inte mig om någon lösning...
Ha det!
// Yeahns
PS. Jag hade egentligen tänkt fortsätta med texter om mina hemtrakter men detta kom emellan. En fortsättning på gårdagens tema kommer senare. DS.
fredag 12 februari 2010
Moderatkamrat
facebook är ju - utöver det tidigare nämnda - en lysande tips- och inspirationskälla också och från en konversation mellan två vänner så förvandlas två YouTube-länkar till ett blogginlägg, och idag ska vi definiera uttrycket "björntjänst" genom att använda två moderater.
Först ut har vi Anton Abele som genom följande video deklarerar att han minsann ska kandidera för en riksdagsplats. Heja Anton!
Därefter går vi vidare till en som redan sitter i Riksdagen och i klippet nedan får vi se hur han beskriver Moderaterna genom att blanda en drink:
Konservatism är gin, frihet är Pernod och liv är citron. "Men...är det inte nå'nting som safattas?" frågar ni er då. Jodå, oliverna som representerar sunt förnuft! Hans Rothenberg ska berömmas för sin initiativförmåga men när han svamlar runt om fildelning och civilkurage så ställer man sig frågan: hur många Free Martinis drack han egentligen?
Ha det!
// Yeahns
Politik, Moderaterna, Björntjänst, YouTube, Idiot, Anton Abele
Först ut har vi Anton Abele som genom följande video deklarerar att han minsann ska kandidera för en riksdagsplats. Heja Anton!
Därefter går vi vidare till en som redan sitter i Riksdagen och i klippet nedan får vi se hur han beskriver Moderaterna genom att blanda en drink:
Konservatism är gin, frihet är Pernod och liv är citron. "Men...är det inte nå'nting som safattas?" frågar ni er då. Jodå, oliverna som representerar sunt förnuft! Hans Rothenberg ska berömmas för sin initiativförmåga men när han svamlar runt om fildelning och civilkurage så ställer man sig frågan: hur många Free Martinis drack han egentligen?
Ha det!
// Yeahns
Politik, Moderaterna, Björntjänst, YouTube, Idiot, Anton Abele
tisdag 19 maj 2009
PP - Politiskt oPålitliga?
Imorgon öppnar vallokalerna för valet till Europaparlamentet vilket sker en gång vart femte år. I dessa tider av upphovsrättsdiskussion så är det ett parti som gnuggar händerna och Ipred-lagen samt TPB-domen kunde inte ha kommit mer lägligt för dem. Därför har jag skummat igenom Piratpartiets partiprogram lite snabbt - och jag lämnar säkert luckor efter mig - för att se om de verkligen förtjänar all uppmärksamhet och alla nya medlemmar de fått den senaste tiden, och det jag kom fram till var njae.
Trots att jag är tveksam till både Ipred och (integritetskränkande) övervakning så var jag redan från början negativt inställd till Piratpartiet även fast de har vissa poänger. För mig är PP ett lallparti som försöker komma till skott med i stort sett en fråga (med flera undergrupper); frihet. Men då jag delvis håller med om frasen "Freedom is just another word for nothing left to lose" så har jag till skillnad från Hasselhoff inte bara frihet på min önskelista, ty politik är så mycket mer. Miljöpartiet går till exempel inte till val genom att bara snacka källsortering, utsläpp och Peter Jihdes frisyr utan har ett väl tilltaget partiprogram där de delger sin syn på andra frågor såsom jämställdhet och kommunalt självstyre.
En annan sak som jag utan några större belägg satt på PPs minuskonto är att det känns som att deras politiker är antingen kappvändare eller lycksökare. När karriären avstannat i ett större etablerat parti så såg de en möjlighet att snabbt tillskansa sig en topposition i PP som bildades 2006. Denna tanke växte inom mig efter att några av dem presenterar sig genom att nämna deras tidigare poster i andra partier som om det vore en garanti för att anses seriös och inte som en förvuxen barnunge som lipar när den inte får som den vill. Lägg därtill att jag är emot all form av kortsiktig missnöjesvotering (vilket är en förklaring till deras plötsliga medlemsökning) och ni förstår min inställning till partiet.
Nåväl PPs partiprogram då, några poänger hade de väl? Jodå visst att det här med fri fildelning går att diskutera och att vi ska värna integriteten så långt det går i dagens informationssamhälle, men det är ju saker som de flesta håller med om och således förvandlas det till en icke-fråga. Sedan kan man hålla med om att dagens upphovsrätt (skyddstiden gäller för skaparens livstid plus 70 år) känns något förlegad men jag vet inte om PPs förslag (5 år sedan fritt) på en förutbestämd tid är så mycket bättre. Varför tvinga på folk skyddstid när de istället kan få välja hur länge de vill hålla sina verk skyddade? Om nu Lasse Lindh vill ha sin musik skyddad så får väl hans fans respektera det. Hans mamma får helt enkelt gå och köpa skivan. Att sedan Radiohead, Wilco och Montt Mardie hellre ser att deras låtar spelas än att det ska klirra i kassan talar sitt tydliga språk.
PPs argument mot patent tycker jag bara är löjeväckande. Utan patent skulle förmodligen den tekniska utvecklingen avstanna helt då företag inte längre kan skydda sina uppfinnigar. Varför ska man lägga ner miljoner på forskning om konkurrenterna sedan får det gratis i samband med lanseringen? Klart att företag ska få möjligheten att mjölka sina konkurrenter när de hittat en banbrytande upptäckt! Nej i detta fall helgar inte ändamålet medlen. Incitament och effektivitet är två av mina ledord.
Mycket mer än så var det inte, se själva! Det mest uppseendeväckande hittade jag dock i redogörandet för deras politiska strategier. Deras Europastrategi är det väl inga större fel på (såvida man inte misstycker med deras ideologi) men däremot finner jag deras nationella strategi vedervärdig. Ett parti som nämner "misstroendevotum" i en eventuell plan och som i mångt och mycket agerar likt en politisk vilde ser jag som ett hån mot demokratin och majoritetens vilja. Således kan vi räta ut frågetecknet i slutet av rubriken och omvandla det till ett utropstecken.
Till sist vill jag bara meddela att oavsett hur ni röstar så är jag glad så länge ni gör det. Soffliggare ser jag som de svaga i samhället som på grund av sin egen lathet och/eller okunnighet lämnar sin framtid i andras händer och har därför ingen rätt till varken ansvarsutkrävande eller klagomål. 7 juni är sista datumet, se till att göra din röst hörd!
Ha det!
// Yeahns
Trots att jag är tveksam till både Ipred och (integritetskränkande) övervakning så var jag redan från början negativt inställd till Piratpartiet även fast de har vissa poänger. För mig är PP ett lallparti som försöker komma till skott med i stort sett en fråga (med flera undergrupper); frihet. Men då jag delvis håller med om frasen "Freedom is just another word for nothing left to lose" så har jag till skillnad från Hasselhoff inte bara frihet på min önskelista, ty politik är så mycket mer. Miljöpartiet går till exempel inte till val genom att bara snacka källsortering, utsläpp och Peter Jihdes frisyr utan har ett väl tilltaget partiprogram där de delger sin syn på andra frågor såsom jämställdhet och kommunalt självstyre.
En annan sak som jag utan några större belägg satt på PPs minuskonto är att det känns som att deras politiker är antingen kappvändare eller lycksökare. När karriären avstannat i ett större etablerat parti så såg de en möjlighet att snabbt tillskansa sig en topposition i PP som bildades 2006. Denna tanke växte inom mig efter att några av dem presenterar sig genom att nämna deras tidigare poster i andra partier som om det vore en garanti för att anses seriös och inte som en förvuxen barnunge som lipar när den inte får som den vill. Lägg därtill att jag är emot all form av kortsiktig missnöjesvotering (vilket är en förklaring till deras plötsliga medlemsökning) och ni förstår min inställning till partiet.
Nåväl PPs partiprogram då, några poänger hade de väl? Jodå visst att det här med fri fildelning går att diskutera och att vi ska värna integriteten så långt det går i dagens informationssamhälle, men det är ju saker som de flesta håller med om och således förvandlas det till en icke-fråga. Sedan kan man hålla med om att dagens upphovsrätt (skyddstiden gäller för skaparens livstid plus 70 år) känns något förlegad men jag vet inte om PPs förslag (5 år sedan fritt) på en förutbestämd tid är så mycket bättre. Varför tvinga på folk skyddstid när de istället kan få välja hur länge de vill hålla sina verk skyddade? Om nu Lasse Lindh vill ha sin musik skyddad så får väl hans fans respektera det. Hans mamma får helt enkelt gå och köpa skivan. Att sedan Radiohead, Wilco och Montt Mardie hellre ser att deras låtar spelas än att det ska klirra i kassan talar sitt tydliga språk.
PPs argument mot patent tycker jag bara är löjeväckande. Utan patent skulle förmodligen den tekniska utvecklingen avstanna helt då företag inte längre kan skydda sina uppfinnigar. Varför ska man lägga ner miljoner på forskning om konkurrenterna sedan får det gratis i samband med lanseringen? Klart att företag ska få möjligheten att mjölka sina konkurrenter när de hittat en banbrytande upptäckt! Nej i detta fall helgar inte ändamålet medlen. Incitament och effektivitet är två av mina ledord.
Mycket mer än så var det inte, se själva! Det mest uppseendeväckande hittade jag dock i redogörandet för deras politiska strategier. Deras Europastrategi är det väl inga större fel på (såvida man inte misstycker med deras ideologi) men däremot finner jag deras nationella strategi vedervärdig. Ett parti som nämner "misstroendevotum" i en eventuell plan och som i mångt och mycket agerar likt en politisk vilde ser jag som ett hån mot demokratin och majoritetens vilja. Således kan vi räta ut frågetecknet i slutet av rubriken och omvandla det till ett utropstecken.
Till sist vill jag bara meddela att oavsett hur ni röstar så är jag glad så länge ni gör det. Soffliggare ser jag som de svaga i samhället som på grund av sin egen lathet och/eller okunnighet lämnar sin framtid i andras händer och har därför ingen rätt till varken ansvarsutkrävande eller klagomål. 7 juni är sista datumet, se till att göra din röst hörd!
Ha det!
// Yeahns
måndag 8 juni 2009
Varför spelar ingen TP längre?
Det går utför för Sverige. Vi har länge befunnit oss på Jordens topp - både intellektuellt och geografiskt sett - men nu arbetar vi oss sakta neråt. Vi har länge stått och skrattat åt andra länders misslyckade försök och ogenomtänkta förslag samtidigt som vi lutat oss mot världens bästa välfärd och det mest rättvisa valsystemet. Andra sneglar avundsjukt på oss men ändå går vi ner oss. Vi har fortfarande långt kvar till botten men nu har bollen börjat rulla. Jag har redan lagt fram ett förslag för att motarbeta den tilltagande fördummningen men det jag vill komma fram till att det var först den första april i år som bollen började få ordentlig fart. Gårdagens valresultat tyder på detta.
Efter både FRA och Ipred så gick dokusåpagenerationen man ur huse för att visa sitt missnöje. Uppväxta med World Of Warcraft, Counterstrike och Nicke & Mojje röstades det på Piratpartiet för de kan minsann det här med frihet på Internet. Piratpartiet fick 7,1 % av rösterna igår och får därmed ett mandat i EU-parlamentet. Jag förstår att man vill visa sitt missnöje mot dessa lagar och PP har gjort det bra som fått upp debatten på agendan, men vad är det egentligen som har förändrats sedan förut? Fildelning är fortfarande lika olaglig som förr bara det att det nu är företag som sköter granskningen. Givetvis är det oerhört korkat av staten att lägga över arbetet till det privata men tror ni att PP vill hindra frihetsbegränsning på nätet av medmänskliga skäl? Integritet? Nej då. Eftersom flera piratpartister har egna företag som grejar med IT så finns det även en risk att dessa - och framtida - lagar ska försvåra deras verksamhet, så med en massa integitet-tjafs har de lyckats övertyga folk att rösta på dem. De är egentligen en lobbyorganisation med den enda skillnaden att de gjort ett parti utav det. Nu får de en chans att påverka framtiden och detta gör de såklart med dollartecken i ögonen.
Jag och en vän diskuterade det igår; att rösta på Piratpartiet för att få fildela lagligt är som att rösta på Sverigedemokraterna bara för att man inte förstår vad Hassan säger i kebabgrillen. Det är kortsiktigt tänkande präglat av sina egna närmaste intressen. Hade några styrelsemedlemmar i Marlboro bildat ett Rökparti som ville subventionera tobak i samband med rökförbudet 2005 så hade de säkert fått någon procent i valet 2006. Det låter kanske konstigt men är skillnaden mot PP så stor? Det är också intressant att som piratpartist argumentera för integritet samtidigt som man har facebook (som styrs av ett företag som äger rättigheterna till allt som publiceras där), bloggar, twitter m.m. men det kanske är en annan sak bara tjänsten är gratis?
Sverigedemokraterna fick 3,3 % och som vanligt är det de som har närmast till kontinenten och utlänningarna som är mest emot dem. Det är ju så hjärndött att jag inte ens orkar gå in på det. Sedan har vi de som får ogiltliga röster som inte är blanka. Det är här som jag blir riktigt orolig för hur svårt är det att rösta egentligen? Ta en röstsedel, kryssa en ruta om du vill, stoppa sedeln i ett kuvert och klistra igen. Hela 16 814 personer misslyckades med detta. Det är en ökning med över 300 procent sedan förra Europavalet vilket är helt sinnes. Klarar man inte ens av att stoppa en lapp i ett kuvert med max ett kryss på så borde nog en omyndigförklaring ligga nära till hands. Eller om man flyttar till Norge.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är från Jävlaranammas låt Hur fan ska jag hävda mig nu?
Efter både FRA och Ipred så gick dokusåpagenerationen man ur huse för att visa sitt missnöje. Uppväxta med World Of Warcraft, Counterstrike och Nicke & Mojje röstades det på Piratpartiet för de kan minsann det här med frihet på Internet. Piratpartiet fick 7,1 % av rösterna igår och får därmed ett mandat i EU-parlamentet. Jag förstår att man vill visa sitt missnöje mot dessa lagar och PP har gjort det bra som fått upp debatten på agendan, men vad är det egentligen som har förändrats sedan förut? Fildelning är fortfarande lika olaglig som förr bara det att det nu är företag som sköter granskningen. Givetvis är det oerhört korkat av staten att lägga över arbetet till det privata men tror ni att PP vill hindra frihetsbegränsning på nätet av medmänskliga skäl? Integritet? Nej då. Eftersom flera piratpartister har egna företag som grejar med IT så finns det även en risk att dessa - och framtida - lagar ska försvåra deras verksamhet, så med en massa integitet-tjafs har de lyckats övertyga folk att rösta på dem. De är egentligen en lobbyorganisation med den enda skillnaden att de gjort ett parti utav det. Nu får de en chans att påverka framtiden och detta gör de såklart med dollartecken i ögonen.
Jag och en vän diskuterade det igår; att rösta på Piratpartiet för att få fildela lagligt är som att rösta på Sverigedemokraterna bara för att man inte förstår vad Hassan säger i kebabgrillen. Det är kortsiktigt tänkande präglat av sina egna närmaste intressen. Hade några styrelsemedlemmar i Marlboro bildat ett Rökparti som ville subventionera tobak i samband med rökförbudet 2005 så hade de säkert fått någon procent i valet 2006. Det låter kanske konstigt men är skillnaden mot PP så stor? Det är också intressant att som piratpartist argumentera för integritet samtidigt som man har facebook (som styrs av ett företag som äger rättigheterna till allt som publiceras där), bloggar, twitter m.m. men det kanske är en annan sak bara tjänsten är gratis?
Sverigedemokraterna fick 3,3 % och som vanligt är det de som har närmast till kontinenten och utlänningarna som är mest emot dem. Det är ju så hjärndött att jag inte ens orkar gå in på det. Sedan har vi de som får ogiltliga röster som inte är blanka. Det är här som jag blir riktigt orolig för hur svårt är det att rösta egentligen? Ta en röstsedel, kryssa en ruta om du vill, stoppa sedeln i ett kuvert och klistra igen. Hela 16 814 personer misslyckades med detta. Det är en ökning med över 300 procent sedan förra Europavalet vilket är helt sinnes. Klarar man inte ens av att stoppa en lapp i ett kuvert med max ett kryss på så borde nog en omyndigförklaring ligga nära till hands. Eller om man flyttar till Norge.
Ha det!
// Yeahns
Rubriken är från Jävlaranammas låt Hur fan ska jag hävda mig nu?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)