Ett inlägg i fildelningsdebatten

Musik är som ni kanske märkt ett av mina största intressen. Jag är en samlare och mitt livsprojekt är att all musik jag gillar ska finnas i mitt skivsamling. Det är ett omöjligt uppdrag sominte ens Tom Cruise kan lösa men det är i alla fall min dröm. Som prenumerant av nyhetsbrev hos flertalet skivbolag så får jag musiknyheter direkt i min mailbox. Det är ett sätt för mig att hålla mig uppdaterad och få reda på det senaste om skivsläpp, releasefester och dylikt. Dessutom är det så mycket roligare att köpa skivor direkt från dessa skivbolag då man i stort sett alltid får personligt skrivna tack-mail.
Men idag drabbades både min dröm och ett av dessa skivbolag av ett bakslag. Ett sådant jättekliv bakåt att mitt musikälskande hjärta gick i tusen bitar i sann Björn Afzelius-anda. Jag fick nämligen följande information i ett mail:

"Ny singel av The Embassy släpps idag:

Service påbörjar nu auktionen av "You Tend To Forget" av The Embassy och Carl Hammoud.

Upplagan är i tre exemplar och säljs på eBay en i taget från och med nu.
(...)
Total inflation råder inom popmusiken idag, då den mångfaldigas och distribueras obegränsat genom datakopiering. Mot bakgrund av detta faktum släpper Service nu The Embassys nya singel "You Tend To Forget" på 12" vinyl i tre exemplar, med artwork av Carl Hammoud."

Nu är inte jag ett jättefan av The Embassy mer än att jag tycker att It Pays To Belong är bra på riktigt, och tur är väl det för annars hade jag varit helt förkrossad i detta nu. Ni kan ju räkna med en slutsumma som landar på uppemot 300 $ (i skrivande stund är summan på 102,5 $ och det återstår 9 dagar och 19 timmar av auktionen) och detta för enbart en singel. Köparen budar alltså på en skiva som säkert innehåller en låt (för någon information om en eventuell b-sida eller remix finns inte) och vetskapen om att denne är en av tre ägare i hela världen utöver artisterna själva.

Kan någon förklara för mig var världen är på väg? Är detta en värld som jag vill leva i? Innebär inte detta en motsatt - d.v.s. en uppmuntrande - effekt i fildelningsdebatten? Jag är inte ekonomiskt kapabel att ge mig in i budgivningar om de skivor jag åtrår. Utesluter inte detta vissa/de flesta konsumenter? Fy fan för en värld där möjligheterna till ägandeskap likställs med storleken på ens bankkonto! Ska musik och kultur endast vara för de välställda?
Dessa argument må vara en aning rödfärgade och jag vill tillägga att jag varken är kommunist, socialist, miljöpartist eller moderat heller för den delen. Jag försöker mest förstå andras tankegångar genom att ifrågasätta och kritisera samtidigt som jag ofta har en bild av vad jag anser vara rätt. Jag är en hycklare och profet på samma gång.

Vad har jag då för alternativ? Jo fildelning eller möjligtvis att köpa skivan digitalt, men så fan heller! Jag kommer aldrig att betala för en digital vara, däremot digitala tjänster men ingen kan övertyga mig om att jag genom att köpa en skiva får en tjänst i utbyte.
Jag är villig att betala för känslan jag får när jag bläddrar i bookleten, för in skivan i stereon och hör hur just skivan jag lagt en del av mitt studiebidrag på spelar ur högtalarna. Jag betalar för att vårda prylar vördnadsfullt med en förhoppning om att de ska bibehålla samma skick som när jag mottog dem. Digitala varor kommer aldrig att bli samma sak. Detta innebär också att jag är emot fildelning även fast det ibland visat sig vara den sista utvägen. Jag fylls av vemod när jag möts av ett "Tyvärr, den är slutsåld" men samtidigt så är det den lidelse jag betalar för, den lidelse jag blir glad av att slippa.

Ovanstående förklarade jag också i två mail exklusive svordomarna som jag skickade till skivbolagets ägare. Hittills har jag fått det svar jag förväntade mig ("varför skulle vi inte ta betalt för vårt arbete? Bara för folk har vant sig vid att stjäla det?") och det svar jag hoppades på:

"Tack för din synpunkt. Jag är själv socialist och kritisk till äganderätten som den ser ut över huvud taget

Detta prpjekt är dock konst och inte ekonomi. Ett hyss helt enkelt.

En engångsgrej.
(...)
Det är min idé och syftet är att väcka dylika frågor. Diskutera konstens och arbetets pris. Genom att spegelvända förhållandena."

Det återstår att se om jag får något mer svar och jag återkommer i så fall men för tillfället är jag nöjd. Tack Ola på S(e)rvice för det!

Det finns ingen bra lösning på fildelningsdilemmat. Mitt förslag gällande musik är att varje skivbolag streamar sin musik gratis - alternativt medlemskap - och tillhandahåller även en e-butik där man kan köpa musiken i både digital och fysisk form. Samtidigt inser jag problematiken i dagens trådlösa samhälle; vad har man för incitament att köpa när allt kan streamas via mobiltelefoner, såvida man inte är samlare? Där fallerar mitt förslag.
Spotify var en bra idé men det tillfredsställer inte en musikconnoisseur som mig då jag sällan hittar min musik där. Än mindre nu när de fått indragna rättigheter.

Hur som helst, ingen vill köpa grisen i säcken och så länge som folk kan titta i säcken gratis så kvarstår trångmålet där artister och skivbolag hamnar i kläm. Förresten så finns det enligt professor Roger Wallis inget negativt samband mellan fildelning och skivkonsumtion - snarare positivt - så fråga inte mig om någon lösning...

Ha det!
// Yeahns

PS. Jag hade egentligen tänkt fortsätta med texter om mina hemtrakter men detta kom emellan. En fortsättning på gårdagens tema kommer senare. DS.