Inte mer OS

Halv tre i natt påbörjas avslutningsceremonin och därmed är vinter-OS slut för denna gången. För Kanada i allmänhet och Vancouver i synnerhet väntas en svår tid med gatustädning, skattehöjningar och ekonomisk kollaps.



I alla fall om man ska tro Pontiak:

Pontiak Johanzon - Inte mer OS

mp3 (halvtaskig kvalitet men don efter person antar jag)

Ha det!
// Yeahns


Pontiak, OS

The Sweptaways

Min nya favoritkör (nya är nog fel ord, någon gammal hade jag inte) tillika coverband är The Sweptaways där inte mindre än trettio kvinnor tolkar både nutida och dåtida låtar. Bland annat finns det kör-versioner av Vapnet's Kalla mig, Pet Shop Boys Go west, Leila K's Electric och R. Kelly's The world's greatest och på vägen dit har samarbeten med flera artister utförts. Nedan ser vi hur ordet "kontrast" definieras när The Zombies Time of the season ska doas:


The Sweptaways & Howlin' Pelle - Time of the season

Ha det!
// Yeahns


The Sweptaways, Kör, Cover, Musik

You come at the king, you best not miss

När vintern är bortom all reson så gäller det att bunkra upp med inomhusaktiviteter. Själv har jag laddat upp med serier, så när väderleken är Andra Avenyn så håller rutan riktigt hög klass. Först ut var BBC-produktionen Ideal - vilken jag omnämnt tidigare - som handlar om en langare i Manchester och tittaren får följa med i en värld av knark, gängvåld, porr, otrohet, nymfomaner och andra sexuella avarter, allting kryddat med brittisk slang. Serien är en fullfjädrad komedi skriven på ett genialt sätt där finurliga one-liners blandas med urkorkade påståenden. Det ena avsnittet är sjukare än det andra men allting verkar vettigt när det sker.

Det finns flera klipp från serien uppe på DuRör. Kika runt lite och köp sedan serien eller dra ner den från P-bay, vadhelst du trivs med. Här ser vi hur Psycho-Paul, Cartoon Head och Stevel Knievel försöker pracka på Moz kokain:


När fem säsonger av Ideal var slut så gav jag mig på nästa projekt, The Wire. Jag har bara kommit en bit in på första säsongen så jag ska inte ge mig in på en recension, men jag är helt klart på tråden. Fortsätter de fyra andra säsonger i samma stuk så är det utan tvekan den bästa serien jag har sett, kommer att se och som kommer att skapas, allt i enlighet med Mikebikes ord. Det tar några avsnitt innan man kommer in i det men därefter är man fast.

Serien utspelar sig i Baltimore ett gäng år tillbaka i tiden och handlar om ohederliga poliser i en i övrigt skitig stad fylld av gängvåld, knark och politik. Handlingen, manuset, karaktärerna, smutsen... Allt är så genomtänkt att man som tittare känner sig ensam när eftertexterna börjar rulla. Här får vi se när D'Angelo förklarar hur samhället fungerar:


Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från The Wire.


Vinter, Serie, TV, Ideal, The Wire

Sven, Sven, Sven är min vän

"Jazzpunk?" frågar sig många, hur låter det egentligen? Tjae, ungefär så här:


Sven Johansson Band - Toh tuho bhell

Jag har inte lyssnat mer än Internetkanaler (MySpace och YouTube) på denna konstellation - där Ida Redig för övrigt medverkar - men vad jag förstått så skapar han/de mest lugnare musik och det är väl bra men inget som välter kiosker. Låten ovan är ju dock en skön dänga som man vill släpa med i mp3-spelaren så det är ingen idé att sitta här och hålla på en länk; varsågoda!

Annars tycker jag - och säkerligen övriga ITHMG - att det är rätt ballt att vårt bekanta Mariestad fostrat en alldeles egen Sven(-Åke) Johansson vilken var en av de första frijazzslagverkarna i Europa, samarbetspartner med Sonic Youth och är en hejare på att skära gurka med cymbaler!

Ha det!
// Yeahns


Sven Johansson, Musik, Frijazz, Punkjazz

Den fria människan har låst in sig själv i buren

Hur less man än är så går det ju inte annat än att berömma Kung Bore för hans ihärdiga försök att hålla vintern vid liv och hur han ger fingret åt den globala uppvärmningen. Bitande kyla, dödliga istappar, tillräckligt med snö för att ge gatukontor rejäl medvind vid budgetförhandlingar och sist men inte minst en kaosartad kollektivtrafik. Jag är ursinnig varje gång jag tvingas att lämna hemmet och om det inte vore för att jag är så full av välvilja och medmänsklighet så skulle jag nog sitta i häktet idag, för folk förlorar verkligen all hänsyn så fort som kollektivtrafiken kukar ur mer än vanligt. Det finns dock ett par saker som jag finner intressant med den rådande situationen och det är hur trafikföretagen och vi som konsumenter agerar efter vårens intrång.

"This is the coldest place I've ever been to" sade Taylor Rice - med sin oerhört klädsamma mustasch vilandes på överläppen - lördagnatten den 30 januari och det har verkligen varit en helt sinnessjuk inledning på 2010. För mig är detta något helt nytt (så här mycket snö har jag knappt sett på tv) men jag är helt säker på att SJ, Västtrafik, Göteborg, staten med flera har upplevt liknande situationer förut, och frågan varje människa med förmågan att kunna steka bacon då borde ställa sig är hur denna infrastrukturella ödeläggning kan hända igen? Varför har ingen åtgärdat bristerna? Hur resoneras det egentligen på kontoren? "Snö? Nä vi svenskar är ju kända för våra vackra solbruna blonda tjejer. Nej för fan, här snöar det inte".

Västtrafik drar in resegarantin, informerar så lite som möjligt och låter hundratals resenärer spendera dagarna på hållplatser. Sveriges Järnvägar väljer att skylla allt på staten (förefaller sig inte särskilt konstigt då SJ förmodligen är rätt bruna på att den nuvarande regeringen löser upp monopolet) då de anser att de inte fått tillräckligt med deg vilket är ungefär som att skylla snatteri på att föräldrarna ger en för lite i veckopeng. Infra-Åsa (vilket är ett roligt namn i dubbla hänseenden; hon är infrastrukturminister och blev (infra)röd i ansiktet när hon medverkade i Debatt) skickar i sin tur skulden till de rödgröna men det är nog främst för att locka/bibehålla väljare, hon hade lika gärna kunnat dra monopol-kortet och sagt att SJ inte är (marknads)effektiva. I detta fall är det dock mestadels beslutsfattarnas fel - oavsett mandatperiod - då de inte sköter sina naturliga monopol tillräckligt bra. Men det är inte bara politikerna som ska beskyllas utan det finns en samhällsgrupp som också ska utkrävas på ansvar; de svenska konsumenterna som trots medborgarskap i ett av världens friaste och öppnaste länder lever som slavar under tidtabeller och förseningar. Men hur missnöjda vi än är så kommer vi ändå att fortsätta att konsumera trafikföretagens tjänster och svär istället bittert när priserna höjs, och högre skatter klingar som Pontiak i öronen. Vi vill ha servicekvalitet men är inte villiga att betala för det.

Marknadsmisslyckande kallas det. Lev med det.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är från låten Tillbaka till djungeln av Babian.


Politik, Marknadsmisslyckande, Snö, Kollektivtrafik, Konsumtion, SJ, Västtrafik, Idioter, Kung Bore, Naturligt monopol

Nothing is something worth doing

Senast skrev jag om hur den iranska 60-70-talsmusiken influerats av västvärlden men det finns ju ett musikaliskt utbyte åt andra hållet också, och detta leder mig på det brittiska psybientbandet Shpongle. Psybient är - som ni säkert listat ut - kort sagt en blandning av psykedelia och ambient och det förklarar rätt så bra vilken musik Shpongle spelar, bara det att det finns flera influenser från österländska folkslag också. Verkar det spännande? Här är låten som väckte min uppmärksamhet:


Shpongle - Around the world in a tea daze

Denna låt är hämtad från den andra av deras fyra skivor. Tydligen ska Shpongle vara bra att lyssna på när man reser. I alla fall om man ska tro Ostry018 som skriver "I had the best trip with this".

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt från deras skiva från förra året.


Musik, Shpongle, Psybient

Nyöppnade öron

Jag vet inte vad ni lyssnar mest på för tillfället men själv har jag fastnat i träsket med iransk soul/funk/psykedelia/pop/progg från 60-70-talen. Vem fängslas inte av Solis stämma i hitten Miravi och vem kan stå emot gunget bakom divan Googoosh (eller گوگوش طلاق som hon heter från höger) i låten Talaagh? Det finns en hel del guldkorn att hitta i det träsket för det jag har hört är förvånansvärt bra och om inte annat så är det häftigt att lyssna på iransk musik. Fram tills nu visste jag inte hur mycket de iranska musikerna har influerats av samtida musik från väster (dessvärre så avstannade det i och med den iranska revolutionen där de islamiska fundamenten gick segrande). Jag har inte lyssnat mycket men jag kom över en samlingsskiva via magiska. och sedan dess har den spelats regelbundet. Visst blir jag rätt less på att sångarna alltid avslutar varje versrad med en utdragen vokal ("hiiiiii", "naaaaa", "dooooo") men musiken är ju gudabenådad och jag ska definitivt gräva vidare.

Här får ni höra när Mehrpouya går lös på sitaren i en instrumentell låt som lätt skulle platsa hos nattklubben Nefertiti:

Mehrpouya - Soul raga

Ha det!
// Yeahns


Iran, Musik, Religion, Politik, 60-tal, 70-tal

Traditionalist? Javisst!

Jag delar förvisso inte Yeahns’ situation om ensamhet denna dag, men tänker likförbannat inte göra denna dag till någon speciell.

Jag är traditionalist. Alla festdagar som kapitalismens lobbyister har infört (ex. Alla hjärtans dag och Halloween) antifirar jag. Vi har sedan gammalt fettisdagen och allhelgona; dagar som minner om vår historia. De är inte påhittade av några jänkare som vill dra in extra cash på folks imaginära behov av att köpa krafs.

Idag ska jag, till min sambos stora glädje, spela nedanstående låtlista, rapa högt, smula ner golvet, dricka öl och kolla på fotboll. Inget jävla påhitt av kommersialismens propagandastyre ska påtvinga mig ett kärleksfullt beteende.

Puss & kram!

// Killamangiro

Integritet, Kapitalism, Konservatism, Kärlek

Ensamt Hjärtas Dag

Idag är det kinesiskt nyår och ut slängs oxen medan tigern välkomnas in. Det firas på annat håll också och dagen lång ska det mysas, pussas och gullas. Dessvärre får inte alla vara med och leka på Alla Hjärtans Dag. Sådana som mig är uteslutna, bortglömda och vanhedrade. Då "utanförskap" varken är min eller Reinfeldts grej så har jag sammanställt en liten lista med låtar som kan få oss förbisedda att glädjas med oss själva, skönja våra möjligheter och - kanske - skratta åt de andras misär. En slags reclaim-your-heart-lista typ:

1. Valentine's day - Hello Saferide
2. No woman, no cry - Bob Marley
3. Way better now - Speedmarket Avenue
4. Loop duplicate my heart - Suburban Kids With Biblical Names
5. Money (that's what I want) - Barret Strong
6. Only love can break your heart - Saint Etienne
7. Know love - Makthaverskan
8. Hundra år av tvåsamhet - Babian
9. Surt sa' räven - Jävlaranamma
10. Livet är en fest - Nationalteatern

Här har ni den i mp3-format (Spotify ger jag mig inte ens in på nu). Mycket nöje!

Ha det!
// Yeahns


Musik, Alla hjärtans dag, mp3, Lista, Singel

Moderatkamrat

facebook är ju - utöver det tidigare nämnda - en lysande tips- och inspirationskälla också och från en konversation mellan två vänner så förvandlas två YouTube-länkar till ett blogginlägg, och idag ska vi definiera uttrycket "björntjänst" genom att använda två moderater.

Först ut har vi Anton Abele som genom följande video deklarerar att han minsann ska kandidera för en riksdagsplats. Heja Anton!


Därefter går vi vidare till en som redan sitter i Riksdagen och i klippet nedan får vi se hur han beskriver Moderaterna genom att blanda en drink:


Konservatism är gin, frihet är Pernod och liv är citron. "Men...är det inte nå'nting som safattas?" frågar ni er då. Jodå, oliverna som representerar sunt förnuft! Hans Rothenberg ska berömmas för sin initiativförmåga men när han svamlar runt om fildelning och civilkurage så ställer man sig frågan: hur många Free Martinis drack han egentligen?

Ha det!
// Yeahns


Politik, Moderaterna, Björntjänst, YouTube, Idiot, Anton Abele

Staten vs Kapitalet

2010 års olympiska spel i Vancouver tar ju fart imorgon och lär breda ut sig över de statliga kanalernas tablåer. Mycket skoj för den sportintresserade, lite mindre roligt för den som program som Andra Avenyn och Carin 21.30. Själv säger jag varken bu eller bä (kom Horace Engdahl på det uttrycket när han lirade Farmville på hasch?). Det är rätt skönt att döda lite tid med curling men inte så att jag längtar efter det. Hur som helst, personalen på SVT's sportredaktion går på rosa moln nu och glädjer sig över att de kan erbjuda något som ingen annan kanal (förutom Eurosport då) har i sitt utbud, men hur väl kan de tillgodose deras hos många åtråvärda produkt? Låt oss se hur många av deras sportjournalister som kom med på ITHMG's listor över de sämsta sportjournalisterna!

De åtta sämsta manliga sportjournalisterna:

8. Chris Härenstam (SVT)
7. Lars Nylin (Aftonbladet)
6. Marcus Leifby (Aftonbladet)
5. Kristian Borell (Eurosport)
4. Jonas Karlsson (SVT)
3. Lars Anrell (Aftonbladet)
2. Mats Härd (Expressen)
1. Daniel Kristiansson (TV 4)

Två SVT-profiler kom med här. De besitter visserligen viss kunskap men är störande på andra sätt (liksom Borell). Resten är genomruttna så det är inte mycket att säga om listan. TV 4 borde i och för sig ha fått med Robert Perlskog också.

De åtta sämsta kvinnliga sportjournalisterna:

8. Anna Brolin (TV 4)
7. Jenny Modin (Aftonbladet)
6. Katarina Hulting (SVT)
5. Åsa Edlund Jönsson (SVT)
4. Suzanne Sjögren (TV 4)
3. Marie Lehmann (SVT)
2. Malin Swedberg (senast TV 4 men tidigare SVT)
1. Elin Ekblom Bak (Viasat)

Här plockar SVT hem titeln strax före TV 4 (Swedberg är inte aktiv längre vad jag sett. Möjligtvis damfotbollsexpert)! Det går inte att undvika tankar om inkvotering när dessa namn läses. De håller helt enkelt inte måttet. Deras utsägelser är flamsiga, felaktiga, onödiga och/eller dumdristiga och stör tittaren/läsaren till kanalbyte. En kvinnlig sportjournalist att lyfta fram är dock Frida Nordstrand på Viasat!

SVT har alltså en låg lägstanivå och ärligt talat en rätt låg högstanivå också men så blir det väl när staten tävlar mot marknaden. Lyckas de dock få ihop något med Pops, Fjäll och Strömberg, ja då jäklar!

Ha det!
// Yeahns

Listor, OS 2010, Vancouver, Sportjournalist, SVT, Sämst, Manligt, Kvinnligt

Gör om, gör rätt

facebook är ett fantastiskt socialt nätverk med dess smidighet och geniala programmering. Dessvärre så håller inte alla funktioner samma kvalitet, och samma sak går att säga om användarna.

För det första så stör jag mig på att folk blir fans till vad fan som helst (vänta här tills ordvitsen har lagts sig innan ni fortsätter läsa)! Ordet fan är en kortform av fanatiker vars innebörd - enligt NE - är en person "som hårt och blint kämpar för någon sak i övertygelsen att alla motståndare har fel" och till det behövs inga rationella argument. Det här med att vara fan är alltså någonting som är närmast heligt, en relation på liv och död. Jag finner det oerhört svårt att tro att någon har en sådan förbindelse med exempelvis karaktären "Tobbe, (torbjörn) från Eva & Adam", "Gul bil! (leken)" eller hemsidan "after12.se" med den oklara inriktningen på nattlivet i Skara, Skövde och Göteborg. Nåväl, jag ska väl inte dra för stora växlar av det här då folk förmodligen bara vill ha koll på och lista saker som de mer eller mindre gillar men fan är helt klart fel ord.

Apropå att vara ett fan av någonting så har jag ännu svårare att begripa varför folk blir ett fan av alla sidor som borde vara en grupp. Det finns tusentals exempel såsom "Vi som är trötta på lögner och svek", "Vi som har haft sex med någon i vår vännerlista", "vi som hör våran sms signal när vi inte ens fick nåt sms!", "Var e du? * På väg* så e man fortfarande hemma" eller "HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA.....wait, I don't get it?". Förstår ni vad jag menar? Det går att gnälla sig till döds över folk som vill tydliggöra självklarheter, bjuda på vem-bryr-sig?-information och/eller som är oförmögna att urskilja och hålla sig borta från inkorrekt språk, men min mening här är att alla ovan nämnda fan pages har syftet att samla personer som besitter en viss egenskap - eller snarare brist på andra egenskaper - eller som har en viss åsikt och då borde en grupp vara mer lämplig. Som det ser ut nu så tyder allt snarare på att folk exempelvis är fans till gruppen "vi som älskar mjukisbyxor :)", och för att knyta an till resonemanget i förra stycket så är det för mig helt oförståeligt hur någon kan anse att just denna grupp har rätt och att alla andra är helt ute och cyklar. Fast det är klart; avslutas gruppnamnet med en lobotomerad smiley så får man rätt snabbt en bild av gruppmedlemmarnas och sedermera fansens begåvningsreserv.

Ha det!
// Yeahns

PS. Raden nedanför länkar till andra bloggar som satt samma etiketter på sina inlägg och därmed har ITHMG blivit en del av ett bloggnätverk. DS.


facebook, idioter, grupper, fan

Hands domar'n!

Igår var hela USA och stora delar av den mer civiliserade världen lamslaget som en följd av att det skulle spelas fotboll med händerna; Super Bowl XLIV. Jodå, jag satt själv uppe och såg småtimmarna försvinna samtidigt som jag pendlade mellan förvirring och förvåning. Jag har aldrig gillat amerikansk fotboll och än mindre den påklistrade evengemangsgrejen som tvunget måste finnas varje gång det händer något där borta. Traditioner och rutiner i all ära men jag har svårt för allt gap, jubel, hysteri och cheerleadingen som fungerar som en framtvingad hejaklack. Men på samma gång är det väldigt fascinerande att så många människor kan samlas kring en och samma sak för att umgås. Särskilt när saken är en sådan obegriplig sport som amerikansk fotboll. Underligt att ett sådant korkat land förstår syftet med sporten.

Nåväl, den främsta orsaken till att jag valde tv:n framför sängen en söndag som igår var för att det skulle vara legitimt att sitta uppe och trycka i sig onyttigheter och öl. Såhär gottigt hade en annan det:

Kycklingklubbor, tre dipsåser, friterad chilicheese och quesadillas. Till andra halvlek blev det sandwiches, baconomlindad korv, någon störd friterad grej med sötpotatis, marshmallows och cornflakes och sedan rundade vi av med brownies. Knappt hälften gick åt.

Matkultur kallas det visst. Vissa saker är bortom min förståelse.

Ha det!
// Yeahns

Mat och musik

På grund av att jag idag frivilligt tvingades - sådär lite härligt paradoxalt - till skolan så okristligt tidigt som 08.15 så får det bli ett hastigt tips-inlägg utan några lingvistiska utmaningar idag.

Först ut har vi Landet Brunsås som är ett matprogram som visas 20.00 på Svt 2 varje dag-efter-tisdag. "Matprogram, vad tråkigt!" tänker kanske ni men som ni kanske märkt så har underhållningsnivån i "Titta vi lagar"-produktioner blivit allt högre - och nästan ett krav - på senare tid, och när det dessutom blivit alltmer populärt med mat så vore det ju underligt om inte Henrik "Finns det deg i det så kör jag" Schyffert hakade på trenden. Därför har nu nyss omnämnde fixat iordning ett informationsrikt program där han får orera om Svenne Banans matkultur tillsammans med Erik Haag och hans mustasch samt diverse områdeskunniga. Tre program har hittills gått - vilka alla finns på SvtPlay - där sambandet mellan mat och trender, marknadsintressen respektive jämställdhet har diskuterats. Därutöver får man även skratta åt Per Gessle och förfasas över hur gräslig en tiger-kofta är.

Sedan tänkte jag bara tipsa om det ljud som strömmat ur mina högtalare den senaste tiden. Mest spelad den senaste veckan är The Radio Dept.'s nya låt Heaven's on fire vilken är andraspåret från skivan Clinging To A Scheme som släpps i mars. Det är en riktigt svängig popdänga som höjer förväntningarna rejält. Kan du inte hålla dig tills mars så kan du dra hem låten här.

The Radio Dept. - Heaven's on fire

Steget från pop till progressiv ambient-jazz är långt men inte omöjligt och därför fortsätter vi med Jaga Jazzist som släppte plattan One-Armed Bandit den 25 januari. Låtarna är medryckande, dansanta och lugnande på en och samma gång och fungerar alltså ungefär som alkohol; initialt avslappnande men sinnesstämningen eskalerar allt eftersom.

Jaga Jazzist - Bananfleur overalt

Ha det!
// Yeahns

Öppet brev till Västtrafik 2

Hej igen Vässtrafik! Det var ju ett tag sedan nu så jag tänkte att det kunde vara dags att höra av sig igen. Det gäller ju att vårda relationen menar jag.

Idag fick jag vänta i drygt 22 minuter på bussen. Två turer hoppades visst över men det är ju ändå ingen som åker buss vid niotiden så vad gör väl det? 22 minuter kan anses vara en omänskligt lång väntetid men det gick osedvanligt fort. Jodå, vi var ett glatt gäng! En tant drog fram två kortlekar så att jag fick lära mig Canasta (jag kom dock bara tvåa), och damen i tian gick hem och hämtade en låda rött. Det sägs ju att lite vin varje dag är bra för kroppen så... De sex minusgraderna som ytterligare förgyllde situationen var dessutom alldeles utmärkt träning för självbevarelsedriften!

Tack också för att jag missade Soul Kitchen som jag annars ställde klockan för. Den har ju inte alls blivit hyllad eller så utan hade säkerligen varit en besvikelse. De femton minuter jag fick köa för att sedan bemötas av ett "Salongen är full" var på tok för mycket slöseri med tid. Egentligen ville jag nog aldrig se den fast omedvetet, så tack återigen för att ni känner mig så bra! Dessutom; desto färre filmer man får se för sitt festivalpass desto mer måste man uppskatta dem! Valuta för pengarna är ju bara ett uttryck någon snubbe myntade på amfetamin...

Tack för er fulländande service!

------------------------------------------

På tal om filmfestivalen så såg jag en annan riktigt bra film. The Misfortunates är en belgisk film som handlar om en kille som växer upp tillsammans med en alkoliserad far, hans tre bröder och hans farmor. De lever under knappa omständigheter i en liten stad där det mesta går ut på att supa. Filmen påminner lite om Populärmusik Från Vittula men den är betydligt djupare. Belgarna kan det där med starka filmer. Ben X är ett annat exempel som handlar om en autistisk pojke som blir mobbad i skolan. Allt han vill är att passa in, att bli accepterad av samhället men han vet inte hur. "Någon måste alltid dö först".

Ha det!
// Yeahns