Gud hjälpe kvinnan

Som väntat kammade Håkan ihop fem fyrar igår (visst, GP har sådär bra koll men ändå) och efter att ha spanat igenom låtlistan så kan man ju inte annat än att bli ångerfull, men utan pistol så får jag väl leva med det.

Jag hade ändå en ganska behaglig kväll igår med kvalitetsöl och finfin musik i form av God Help The Girl. God Help The Girl är ett projekt som mannen med klassnamnet Stuart Murdoch håller på med vid sidan av världens jämnaste band Belle & Sebastian där han är frontfigut. Projektet ska bli en film-musikal som ska spelas in under 2010 men redan nu finns låtmaterialet ute på skiva. En EP och en fullängdare har släppts innehållandes två B&S-låtar i ny tappning, resterande material är nytt men låter lika vackert och finstämt som allt annat som B&S har gjort. Nio olika sångare deltar men på flest låtar sjunger Catherine Ireton från orten med det sköna namnet Limerick på Irland, och hon är faktiskt kvinnan som figurerar på B&S's singel White collar boy. God Help The Girl är en av de få musikaler jag kan tänka mig att se.


En annan snubbe med ett riktigt klassnamn är ju killen som känner Drew Barrymores ex Fabrizio Moretti, nämligen Julian Casablancas som vi alla känner till från The Strokes. På min födelsedag (19 oktober) ska han släppa eget, Phrazes For The Young. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillar det än. Jag föredrar min Julian som den slitna rock-figur utan telefon som han en gång var men jag lyssnar ju på liknande musik av andra artister så kanske ändå..? Äsch, döm själva!


Julian Casablancas - 11th dimension

Förra året medverkade Julian även i en reklamlåt för Converse tillsammans med N.E.R.D. och Santigold men den faller mig sådär i smaken.


Avslutningsvis så har jag ett tips till er som gillar balkan-pop, folk och liknande; Bark Cat Bark består av fransk-kroaten Josh Todd och på hans blogg finns i princip allt denne produktive kille har gjort för nedladdning. Är du en hajare på piano så kan du även delta i en tävling där du ska göra en ny version av hans Iceland. Lycka till!

Ha det!
// Yeahns

Du måste va' sjuk, sjuk, sjuk, sjuk

20.00 ikväll går Håkan Hellström upp på Lisebergs stora scen. En gång varje år sedan 2001 och alltid har folk i åldrarna 14-30 vallfärdat dit för att beskåda Sveriges i särklass största artist genom tiderna. Men jag är inte sugen så jag stannar hemma, vad är det för fel på mig?

Det kommer att bli en magnifik spelning jag vet. Håkan går aldrig under en fyra i betyg och på hemmaplan ger han alltid lite extra - extas rakt igenom. Men jag har som sagt ingen lust, varför kan jag bara spekulera i men antagligen är det flera faktorer som spelar in. Dels har jag sett honom fyra gånger och efter den senaste gången har han inte släppt något nytt material. Dels är ingen ur min vänskapskrets riktigt peppad. Dels har jag laddat för annat den här veckan såsom serieseger och en fest imorgon. Dels så ogillar jag Lisebergs arrangemang när de ställer upp staket likt en häcklöpningsbana parallellt med scenen. Men ingen av anledningarna är en godtagbar ursäkt, inte ens om man lägger ihop dem och med tanke på att jag inte ens behöver punga inträde så blir mitt agerande allt mer skamligt. Kanske blir man bortskämd med högkvalitativa artister här i Göteborg, man tar dem för givna? Jag får nog ta och köpa mig en termometer...

Hur som helst så kommer min lista över mina topp fem-spelningar här:
1. The Hives: Where The Action Is 2004; Frihamnen, Göteborg - Mycket för att det var min första riktiga konsert och att jag vid den tidpunkten hade byggt upp ett oerhört gillande för männen från Fagersta. Det att jag blev matförgiftad och spydde så sent som på Broder Daniels framträdande precis före Hives spelar också in.
2. Håkan Hellström: Liseberg 2008; Göteborg - Jag skrev om spelningen efteråt men jag minns den som mycket bättre än vad jag kanske gav sken av då.
3. Bon Iver: Way Out West 2009; Slottsskogen, Göteborg - Orden står fast.
4. Sunset Rubdown: Parken; Nattklubb vid Avenyn, Göteborg - En fantastisk spelning på fel ställe. Spencer Krug är en fenomenal musiker och hans band var inte illa det heller (basisten, gitarristen och trummisen körde något slags rotationssystem). Att sedan Parkens dj förstör kvällen efter att indiebandet gått av med att lira Shakira ska inte tas med i spelningens räkning.
5. Broder Daniel: Way Out West 2008; Slottsskogen, Göteborg - Mest för symboliken med att det var deras sista spelning. Känslosamt.

Sitter någon annan inne på en lista som den vill dela med sig av? Inte?

Ha det!
// Yeahns

PS. Jag såg förresten framsidan på en Hänt Extra eller liknande i ICA-kön idag. På bilden var Anders Bagge och hans sambo och en aggressiv gul text som ungefär löd "Anders Bagges nya sambo talar ut: 'Därför föll jag för Anders' ". Så skönt att de väljer orden "talar ut" som om hon genomgått någon livskris, katastrof eller något. Okej att han är avlönad av TV 4 men sådär långt skulle nog inte ens jag sträcka mig. Eller jo, kanske. DS.

Rubriken är som vi alla vet från En vän med en bil.

11 män att älska

Apropå motbjudande fotbollskillar så finns det såklart även spelare jag gillar och under samma tids- och livsdödande föreläsning som omnämns i det förra inlägget, så slängde jag även ihop en älskvärd elva. Samma premisser gäller, ingen tanke på balans eller talang utan bara hur mycket jag tycker om dem. De ska också vara aktiva nu, ett kriterie som gällde även senast.
Som fotbollsspelare får man min kärlek genom att visa lojalitet, ödmjukhet, finess, känslor och/eller att alltid ge järnet. Likgiltighet inför supportrar, klubben och uppdraget är oförlåtligt.

Spelsystemet är lite underligt formerat men det är väl någon slags symbios mellan 3-5-2 och 5-3-2 med typ två flygande ytterbackar där alla förväntas kämpa livet ur sig.

Målvakt:
Bengt Andersson (Örgryte IS) - Vaktade målet i Blåvitt mellan 99-07 och trots att han passerade 40-strecket under guldsäsongen 07 så höll han nivån. När han därefter förkunnade att han skulle lägga skorna på hyllan så var det med tårar i ögonen. Nu blev hans uppehåll inte långvarigt och trots att han just nu spelar för rivalerna i ÖIS så har han mycket känslor för Blåvitt, vilket även är ömsesidigt. Han kallas även Slangen...
Försvar:
Fredrik Risp (Stabaek IF, lån) - "skulle hellre sitta i turkiskt fängelse än spela för en annan allsvensk klubb än mesta mästarna [IFK Göteborg, Yeahns anm.]". Klubbkänsla, jojo!
Nemanja Vidic (Manchester United) - Stenhård mittback som hellre spelar rysk roulette med Hades än att förlora en match. Världens bästa mittback i mina ögon.
Ragnar Sigurdsson (IFK Göteborg) - En yngre variant av Vidic och är dessutom en skön kille utanför planen. Sedan så har jag en viss förkärlek för islänningar.
Flygande Ytterbackar:
Owen Hargreaves (Manchester United) - En oerhört intelligent mittfältare som kan spela lite överallt på planen och som dessutom sitter inne på en känslig höger särskilt användbar vid frisparkar.
Patrice Evra (Manchester United) - Världens bäste vänsterback flyger fram och tillbaka längs kanten och ger sig ofta in i uppoffrande glidtacklingar. Är även en av de mest omtyckta i omklädningsrummet.
Mittfält:
Juninho Pernambucano (Al-Gharafa) - Han kukade ur lite på slutet men är man världens bästa frisparksskytt så är man.
Pontus Wernbloom (AZ Alkmaar) - Antingen älskar man honom eller så hatar man honom. En frispråkig individ med glimten i ögat som aldrig tvekar i duellerna.
Ryan Giggs (Manchester United) - Han fyller 36 år i november men ändå lyckas han hålla toppnivå även fast orken börjar sina. Kom till United som yngling redan 1990 och har aldrig lämnat klubben. Kärlek.
Anfall:
Lionel Messi (FC Barcelona) - Den lille hoben är ju fenomenal och är en av de få som kan vända en match helt på egen hand. Han är lika gammal som mig och bäst i världen, fy fan.
Wayne Rooney (Manchester United) - Han anses vara Englands bäste spelare av såväl rivaler och medspelare - förutom möjligtvis i Liverpool då - och jag kan inte annat än instämma. Grym slitvarg över hela planen och har nu lagt av med hans omogna ovanor.

Det här laget känns betydligt starkare än äckel-elvan men mittfältet kan bli lite tunnt. Åttondelsfinal i Champions League kanske?

Ha det!
// Yeahns

Hate this & I'll love you

Jag vet inte hur pass insatt den gemene ITHMG-läsaren är i fotbollens värld men då man själv anser sig som kunnig så händer det att fotbollen tar över ens tankar emellanåt. Som idag till exempel när jag med trötta ögon satt och lyssnade på hur en överviktig lärare (som för övrigt är gaisare och målar därför helst med grönt och svart på whiteboarden) förklarade hur man besvarar varför-frågor på ett vetenskapsteoretiskt vis. Istället för nöta in villkor för explanandum och explanans så kom jag att tänka på hur en startelva bestående av spelare jag avskyr skulle se ut och därefter gick pennan glödhet. Nedan har ni mina tankegångar:

Spelsystemet är 3-4-3 utan krav på balans och jag har endast utgått för grad av avsky och helt förbisett talang:

Målvakt:
Jonas Sandqvist (Malmö FF) - I en match för något år sedan gick han in oerhört hårt i närkamper och var nära på att skada Blåvitts talang Robin Söder med en ful spark.
Försvar:
Sergio Ramos (Real Madrid) - Han känns så äcklig bara med sitt sliskiga hår och så spelar han i en vidrig klubb. Spelar rätt fult också.
Marco Materazzi (Inter Milan) - Även detta en ful spelare och jag har hatat honom ända sedan han armbågade ner Juan Pablo Sorin i Champions League 05/06 (?).
Emmanuel Pogatetz (Middlesbrough FC) - En spelare som både är för trög och för dålig för att spela hårt och därför kommer han alltid sent in i duellerna.
Mittfält:
Stefan Ishizaki (IF Elfsborgs) - Han ser ut att vara ett riktigt svin, har spelat i Solna AIK och brukar oftast vara bra mot Blåvitt. As!
Michael Ballack (Chelsea FC) - Han är tysk och verkar allmänt svinig.
Jose María Gutiérrez (Real Madrid) - Liksom Ramos har han ett sliskigt hår och ser rätt dryg ut.
Bojan Djordic (Solna AIK) - Ett praktarsle rätt igenom.
Anfall:
Mario Balotelli (Inter Milan) - En gnällig jättebäbis.
Emmanuel Adebayor (Manchester City) - Girig, slö, ful, svinaktig och så vidare.
Didier Drogba (Chelsea FC) - Egentligen tycker jag inte så illa om honom utan det är mest i brist på alternativ han kommer med, men klart att han inte är en favorit.

Vad tror ni? Kan gå halvdant i Europa League kanske?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av Muse.

Tillbaka till djungeln

Kändis-tv där tittarna får bestämma, vore inte det toppen? Tjae jag vet inte men jag kan mycket väl tänka mig att det lät så på TV 4's brainstorming-möte när någon kläckte idén till Kändisdjungeln. Kändis-Robinson blandat med Fear Factor, jodå förnedrings-tv och b-skådisar går ju hem och Svenne Banan gör på sig av lycka.

Jag hade tänkt att bara låta det gå mig förbi då jag helt enkelt antog att programmet bara skulle dynga ner den redan sketna tv-tablån en gång i veckan - en-två timmar går ju lätt att förvilla genom onykterhet, film, earth hour och/eller annan kanal - men när jag igår upptäckte att det sänds varenda dag (plus en extra repris) 16 dagar i sträck så blev jag lack, särskilt eftersom det rubbade mina söndagsrutiner med Sporten 20.00.

Hur som helst, det är ju ett riktigt värdelöst program det där. För det första så är ju namnet missvisande, vadå kändisar? Den enda personen som hade lite respekt i mina ögon var 94-hjälten Kenneth Andersson men den är borta nu. Resten då? En svensk b-skådis, en dansande grisbonde, ett vinfyllo, en avdankad sportreporter, en blåst Kanal 5-brud och en drös andra så kallade celebriteter som jag var tvungen att kolla upp. Eller är det bara jag som skapar frågetecken av den här listan? Jag hörde att min döda farfar fick ett samtal också, men han tryckte bort det.
Varför ställer de ens upp på det här?! Just nu ser jag hur Thorleifs-Thorleif gräver efter "stjärnor" bland fiskrens, ormar och maskar samtidigt som han snurras på ett hjul, är han verkligen så desperat efter medial uppmärksamhet att han ställer upp på i princip vad som helst? Eller vill han "bjuda på sig själv" som det så fint heter? Man kan tycka att efter mer än 40 år i musikbranschen så borde han väl vara nöjd, eller är det här ett sätt för honom att betala tillbaka för all usel musik han öst över landet (Gråt inga tårar är min pappas hatlåt alla kategorier)? Äsch, de gömmer sig väl alla bakom orsaken att det är för en god sak då vinstpengarna ska doneras till någon av vinnaren utsedd stiftelse.

Värst av alla är ändå tittarna som sitter hemma som några slags semi-sadister som njuter av att utsätta andra för sattyg och vanära (hur mycket de än nu gjort sig förtjänta av det). Underhållning? Nej. TV 4? Ja.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är en låt av Babian.

Lycka på flaska

"Nyanserad, fruktig smak med viss sötma, inslag av fat, knäckebröd, kola, nötter, smör och vanilj."
Så lyder Systembolagets beskrivning av vad som i mitt tycke är den godaste ölen just nu, och när man läser beskrivningen ovan är det nästan så att det rycker i spelevinken där nere. Innis & Gunn har överträffat sig själva och har nu tillverkat en specialutgåva exklusivt för "our friends in Sweden". Highland Cask är den döpt till och den finns nu tillgänglig i välsorterade Bolag, men den är endast tillfällig så se till att bunkra upp! 26,90 är ett pris som måhända får en att tveka men jag lovar, det är värt vartenda öre. En varning ska dock utfärdas; all annan öl smakar inte lika gott efteråt.


Se så, ut och köp! Det är ölen i den gröna lådan och grönt är ju skönt.

Ha det!
// Yeahns

PS. Var inte rädda för att lukta på den heller! DS.

Befriande idioti?

På spårvagnen hem bevittnade jag ett underligt möte mellan två ~14-åriga flickor och en något äldre kvinna. Några leenden och skratt avslutades med en hjärtlig kram och därefter steg kvinnan på vagnen skakandes på huvudet och lät ansiktet göra en grimas av avsmak. "Vadå, gillade hon dem inte?" tänkte jag och slängde en förundrad blick ut genom fönstret där jag till min förvåning ser flickorna hånskratta tillsammans samtidigt som de himlar med ögonen och ger sig av.
Jag blev alldeles varm inombords. Tänk vad härligt det är med ömsesidigt ogillande! I den där relationen kommer ingen att bli besviken, lurad eller utnyttjad. Det är verkligen vackert med ömsesidighet.

-------------------------------

Europe släpper i dagarna ett nytt album. Last Look At Eden ska det tydligen heta och med tanke på att nedräkningen påbörjades redan 1986 (länken ger låten vad den förtjänar) så borde väl Domedagen snart vara här? Fast med tanke på det stundande skivsläppet så borde kanske den rätta benämningen vara Befrielsen?

-------------------------------

TV 3 - Sveriges andra kanal som styrs av en lobotomerad ledning (TV 4 är den andra) - kör just nu en programserie kallad Svenska Hollywoodfruar. Liksom varje program på en kommersiell tv-kanal så har denna produktion en särskild sponsor; (fjortis-)accessoarsbutiken Glitter som minsann låter deklarera att man till och med är en "Stolt sponsor". Det måste kännas ljuvligt att som anställd och/eller konsument representera ett företag som "stolt" står bakom en serie som både styrker fördomen om att blondiner är korkade och ute efter pengar samt förskönar bilden av livet som hemmafru, särskilt med tanke på den ständiga jämställdhetsdebatten på senare år..?

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är exakt densamma som titeln på en Franke-låt.

I hope you'll never be happier than me

Tycker ni som jag att nu när hösten gör sig allt mer påmind samtidigt som man har sommaren färskt i minnet det är riktigt gött med smådeppig shoegaze? Gå då och snyt er, slå er sedan ner framför datorn och kör igång följande video:


South Ambulance - Die 5 times times 5

Stockholmska South Ambulance släppte en skiva 2005 och har utöver det gett ut ett antal EP's men ändå så var det först idag som jag fann dem när jag körde "blanda spår" i mitt iTunes. Förmodligen så har några låtar slunkit med när jag dragit hem Labradors samling, det är väl både på gott och ont att ha (för) mycket musik på datorn. Hur som helst... I morse blev jag väckt av en gräsklippare, himlen är täckt av moln, det blåser en vind utan svar och just idag är South Ambulance världens bästa band!

Sedan att snubben i rött hår ser lika flummig ut som den filosofilärare han en gång var är bara ett extra plus.


Ha det!
// Yeahns

Rubriken är inledningsraden i låten ni just hörde.

Mitt liv som Didrik - del 5

Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4

Didrik är ensam. Nu har han tröttnat på att vara ensam och har bestämt för att göra något åt det. Han har börjat att gå på bio själv i en förhoppning om att träffa någon där. Senast såg han filmen Burn after reading, mest för att Brad Pitt är hans favoritskådespelare. Didrik tycker att det är så kul att säga att "Brad Pitt växer - liksom sitt efternamn - i känslosamma roller".
Didrik har även börjat att gå ut på lokal, alltid med en tändare i fickan. Inte för att han röker utan för att kanske kunna ge någon eld. Så står han och hänger i rökrutan hela kvällen förutom när han går och beställer mjölk. En gång har hans tändare kommit till användning. Det var en kille i skägg och en Ramones-t-shirt som lånade den men Didrik fick aldrig tillbaka sin tändare. Dagen efter brukar Didrik ha en ansträngande hosta som inte går över förrän kvällens intrång. Han tror inte så mycket på någon av de här metoderna, desto mer tror han på en tredje metod! Didrik har nämligen tagit fram sin bläckpenna och skrivit ner några rader om sig själv till en kontaktannons som ska publiceras i lokaltidningen:

Kille i sina bästa år söker sällskap

Jag är ett nyfiket glassmonster som är på jakt efter nya äventyr. Jag trivs vid sjön och löper tävlingsinriktat. Jag är ekonomiskt medveten men blir hellre ruinerad än urinerad (även om jag säkert ångrar mig efteråt). Nu är jag trött på att leka med för mig själv och söker därför någon att dela sina stunder med. Vill du höra mig skratta?

Nu sitter Didrik hemma vid telefonen och väntar men det ringer ingen, inte på hela kvällen. En tår rullar nerför hans kind samtidigt som han öppnar frysen för en tröstglass. Didrik har inte förstått att annonsen publiceras först i morgondagens tidning. Didrik är ensam.

Ha det!
// Yeahns

I just want four walls and adobe slats for my girls

Forna sångerskan i The Concretes (Betongen på svenska, mindre smickrande), Victoria Bergsman, kör ju eget och på hennes andra skiva finns följande låt att hitta:


Taken By Trees - My boys

En jodå-låt som inte alls är lika bra som originalet men ändå helt okej, fast mest rolig. För er som känner till Animal Collectives version så kan jag även berätta - via Albertazzi - att Deportees körde en egen variant på Popaganda (på länken har ni ett jättekort smakprov). My girls är dock fortfarande - utan konkurrens - årets låt, hittills...

Ha det!
// Yeahns

PS. Tipstack ska även ges till Jacob! DS.