fredag 13 februari 2009

Thank you for the music

Dagens inlägg kommer endast handla om den musik som just nu fyller min iPod, ett fullblodigt musikinlägg alltså. Ni ska dock inte tro att de följande texterna är helt utan sarkasmer och offentliga påhopp, nej då allt är som vanligt!


I Skåne har man de senaste veckorna badat i fontäner, sprutat konfetti och frossat i kalasdricka. Det har nämligen skett ett tronskifte på Skånes musikscen. Ända sedan förra årets shlagerhelvete har Dunka Mig-paget suttit bekvämt med sin lite mer än lagom stora rumpa och skåningarna har sedan dess uppträtt förtvivlat och utan livsglädje. Men nu har hon vänligt fått abdikera och istället har platsen fyllts av genialitet och testosteron. Va? Henke kan väl inte sjunga? kanske somliga frågar sig nu och Timbuktu har inte släppt något vettigt heller, så vad är det som har hänt? Babian är svaret, Skånes nya kungar.
Med rivande gitarrer, en trummis med fri roll och samhällsrelaterade texter återstår det att se om Bob Hund lyckas återta positionen som skånskrockens ledare i och med deras snart utkomna album. Jag tror på Bob Hunds styrka men är tveksam på om de klarar av det. Smaka bara på dessa textrader:
"Jag har kikat genom nyckelhålet nästan varje kväll och nu har jag fått lust att pröva själv.
Mamma älskar pappa, pappa älskar mamma - ingen älskar mig!"
Från låten Jag Exploderar Om Du Säger Nej som handlar om tonårsångest, ensamhet och jakten på kärlek. Deras låt Ja Sa Ja handlar om den alltmer kommersialiserade världen och den förlorade integriteten, imorgon är det Alla Hjärtans-dag. Videon är förresten grymt snygg och visar deras energi och spelglädje, bedöm själva:


Babian - Ja Sa Ja

Ett annat band som åkallat min uppmärksamhet är Monde Yeux. En salig blandning instrument ger er ett chockrosa album fyllt av melodiska låtar toppat med en begåvad sångare och hans prydliga mustasch. Deras låt Paris handlar - enligt säkra källor (jojo minsann!) - om hur sångaren var ute och rumlade en kväll, såg att Paris Hilton var där och tog därför henne på röven - bara för att liksom.


Monde Yeux - Naked Girls (live på en balkong)

I augusti 2007 stod jag och Albertazzi i vår euforiska glädje och såg på en trio krulliga frisyrer. I mitten stod Albert Hammond Jr. (The Strokes gitarrist) med sina okontrollerbara mörka lockar och till höger om honom stod en annan man och tog fågelskrämmelooken till en ny nivå. Närmast oss var det däremot en blond kalufs som arbetade mot gravitationen. Det dröjde inte länge innan vi utnämnde blondinen till världens bäste lead guitarist efter att han fingrat upp guran i brygga. Mannen visade sig vara inhyrd för turnén och ägde namnet Steve Schiltz. Förvånansvärt så är världens bäste gitarrlirare sångare i bandet Longwave. Tänk dig Electric Banana Band och du är helt fel ute. Muse goes Coldplay är en mer relevant jämförelse. Vanlig alternativ rock från Staterna helt enkelt.

Sist men inte minst har vi Boy In Static, ett fenomenalt indierockband som arbetar mycket med stråkar. Om musiken vore solsken och dina öron vanlijglass så skulle det droppa glass på dina axlar eller någon annan mystisk metafor.

Ha det!
// Yeahns

Rubriken är tagen från ett band som numera producerar sill på burk.

2 kommentarer:

  1. Ah just det!
    Kan man spela på liten yta, som nyss nämnda Albert JR så galant gjorde i den lika galanta hissen, så kan man lyckas!

    SvaraRadera
  2. Jojo, lyckas har han minsann! Han har väl inte direkt något att bevisa i.o.f.s. men...

    SvaraRadera